Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Om man vill få en översikt över vad Bibeln säger på ett visst tema, kan man göra som jag gör ibland: Ta en penna, och markera med en bokstav eller symbol varje gång texten rör vid det ämnet. I min bibel har jag markerat med ett ”x” alla gånger texten svarar på frågan ”varför” eller ”med vilket mål”, och det kommer sig av att jag en dag för många år sedan frågade mig själv: ”Varför? Varför frälsning? Varför Jesus? Varför allt?” Vad som blev det slutliga resultatet av det studiet är kanske ämne för en annan artikel, men en av de verserna jag markerade var 1 Petrus brev 2:21, som säger: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår” (min kurs.). Här ger Petrus oss anledningen till att vi är kallade, och det är frågan jag vill säga något om i denna artikel.
Kallad av Gud
Guds kallelse är ett tema lika gammalt som Bibelns äldsta berättelser. Gud kallade såväl Noa, Abraham, Mose, Samuel och David som alla profeterna och hela Israels folk vid olika tillfällen. Han tog dem ut ur sina tidigare sammanhang, och avskilde dem för ett speciellt uppdrag. Om man läser i Bibeln om tiden efter Jesu död och uppståndelse, så avskilde också Jesus en grupp av sina adepter för att de skulle gå ut i hela världen och berätta de goda nyheterna om Guds rike som nu hade brutit in i kosmos på ett nytt och revolutionerande sätt. De kallades för apostlar (från grekiska apóstolos, sändebud), och dessa vidareförmedlade kallelsen att bli en del av Guds rike, då de i hela världen skapade nya Jesus-familjer. Dessa grupperna blev på grekiska kallade för ekklesía (de utkallade/avskilda), på svenska oftast översatt med ”församling” eller ”kyrka”. Då Petrus skrev sitt första brev, adresserade han det till ”… de utvalda (gr. eklektois) som lever utspridda som främlingar …” (1 Petr 1:1). Vi ser nog oftast på frälsningen som något vi väljer; Jesus öppnar en dörr för oss till evigt liv, och vi väljer om vi vill gå in genom den dörren eller inte. Även om det är en del av sanningen, så är det inte hela sanningen – och inte ens det som Bibeln sätter fokus på. Självklart sa du ja till Guds kallelse när du kom till Gud – men det är inte du som definierar vad kallelsen är till för eller vad Gud har tänkt med dig.
Till detta
Petrus fortsätter i sitt brev att förklara för ”de utvalda” hur de ska förhålla sig till en fientligt inställd värld. Det intressanta är att han inte ser fram emot en positiv utveckling, där saker och ting blir bättre och lättare för de förföljda och hånade Jesus-familjerna. Han uppmanar dem istället att möta hån med goda gärningar, och förföljelse med en blick fäst på Jesus. Det är i det resonemanget som bibelordet jag citerade i inledningen kommer in. Först beskriver Petrus en slav som tjänar en ond herre. Han uppmuntrar slaven att visa tålamod, även om han lider orätt – för det är just då man lider orätt som man kan få uppleva Guds nåd. Det är här jag blir både provocerad och fascinerad av Petrus. Nåd? Är det nåd att lida orätt? Vad är det för något att säga till en som lider under hopplösa omständigheter? Då motiverar Petrus sitt påstående: ”Till detta är ni kallade …” Kan det stämma? Är detta världens sämsta rekryteringsslogan? ”Kom till oss! Här får du lida!” Men Petrus hämtar inte sitt påstående ur tomma luften. Några år tidigare hade han hört något liknande från Jesu egen mun:
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” (Matt 16:24)
Den första församlingens erfarenhet
Det var inte många dagar efter den första församlingens födelse som förföljelse och svårigheter mötte den unga rörelsen. I Apostlagärningarna kan man läsa om Stefanus, den första martyren – och Jakob, den första av apostlarna som blev avrättad. Under de första 300 åren i församlingens historia var förföljelse mer regel än undantag (även om det absolut inte var så att kristna blev förföljda överallt och hela tiden), och martyrium var en viktig och naturlig del av den kristna identiteten. Även om denna delen av den kristna historien inte betydde att kristna konstant blev utjagade ur städerna eller korsfästa så fort de blev fångade av myndigheterna, så var främlingskapet en alltid närvarande del av livet. Förkunnelsen satte sina spår i livsstilen, och de val man gjorde skapade distans till omvärlden. Därför levde de kristna inte bara under förföljelse, men möttes också av missförstånd, fiendskap, hån och motvilja från resten av samhället. Det låter kanske inte som ”riktigt” lidande, men alla som har varit tvungna att gå i konfrontation med samhällets konsensus vet att det är en kamp.
Jesus som exempel
Bibelordet jag försöker utlägga säger alltså: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.” Om man undrar varför lidandet är en så integrerad del av den kristnes kallelse, så är det bara att se på Jesus. Hans lidande och hur han hanterade det är vårt exempel. Petrus förklarar: ”Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade” (1 Pet 2:22-24). Här finner vi ännu ett ”för att”, ett ord som pekar på avsikt: ”… för att vi skulle dö bort från synderna …” Meningen med Jesu lidande och död var människors frälsning. Om man läser det här bibelordet så ser man att det Jesus gjorde inte kan kopieras – nämligen att bära människors synder – men också att vi genom att ha samma inställning till vår existens som den Jesus har, kan vi vara med på att föra människor till Jesus i och genom alla omständigheter.
Allt förmår jag!
Nu ska jag säga något som jag menar av hela mitt hjärta, men jag förstår att påståendet lätt kan missförstås: Gud behöver inte att jag är frisk. Det slog mig en dag då jag hade predikat i ett möte. Efter mötet kände jag mig så deprimerad och ägnade timmar åt att förebrå mig själv för min brist. Så tänkte jag: Varför låter Gud mig må dåligt när jag har predikat? Borde jag inte belönas med gott humör åtminstone? Eller är jag så värdelöst dålig att Gud straffar mig med depression? Eller finns det en tredje förklaring? Kan det vara så att Gud använder mig trots att jag mår dåligt av det? Kanske Gud inte behöver att jag är frisk, rik, glad och framgångsrik? Kanske han bara behöver att jag är trofast i min tjänst? Det låter märkligt, för så mycket av dagens förkunnelse handlar om att Gud vill att vi ska bli framgångsrika, och hur vi ska kunna frigöra Guds kraft för vår egen välsignelse. Och kanske det är sant, jag sa inte att Gud inte vill att vi ska bli friska – men att han inte behöver det. Jesus var tvungen att lida för att uppnå det som var Faderns plan, och alla apostlarna som har skrivit i vår Bibel säger att hans lidande är ett exempel för oss. Det är en viktig lektion att lära sig, så man inte blir förundrad över prövningens eld (1 Pet 4:12) och förlorar tron på grund av svårigheter. Gud kommer att använda din svaghet, sjukdom, lidande, och till och med död, till sitt namns förhärligande. Är det nog för dig? Men hur ska man klara av att leva ett liv som är så osäkert? Där får vi ta aposteln Paulus till hjälp, och läsa Bibelns kanske mest missförstådda vers:
”Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Fil 4:12-13).
Den sista meningen här använder ”alla” kristna i betydelsen ”Gud hjälper mig, och därför kommer jag vinna alla kamper och därför kan jag göra vad jag vill”. Är det Paulus poäng? Uppenbarligen inte. Han säger att han klarar av både hunger och brist, därför att Gud ger kraft. Han som började en god gärning i oss, han är också mäktig att bevara oss genom alla livets svårigheter. Det var nämligen dessa svårigheter han kallade oss till. Min bön är denna: Herre, hjälp mig att leva dig till ära idag. Hjälp mig att leva som en främling i denna världen, bära lidande när det är nödvändigt och låt mig se segrar för ditt rike. Lär mig att fästa blicken på dig, och låta dagens sorg vara en påminnelse om att det finns en törst som denna världen inte kan släcka. Mitt hjärta är i ro endast när det får vila hos dig.PUBLICERAT I MIDNATTSROPET, UNDERVISNING
I inlägget får du läsa vad judiska rabbiner säger om oss kristna och om “vår Jesus”, en upptäckt som gjorde mig fullständigt förkrossad och förtvivlad, och fick mig ner på knäna inför Gud och be om nåd för oss. Jag ber och hoppas att det du läser ska komma påverka dig lika mycket, som det har påverkat mig! Det här kommer bli ett långt inlägg, men om du läser till slutet kommer du förstå varför jag är upprörd.
Eftersom många berömmer sig på köttsligt sätt, vill också jag berömma mig. Ty ni har ju gärna fördrag med de oförståndiga, ni som själva är så kloka. Ty ni finner er i om någon gör er till slavar, om någon utsuger er, om någon tar ifrån er, om man förhäver sig över er, om man slår er i ansiktet. 2 Kor 11:18-20 SRB14 (Reformationsbibeln).
Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på dem, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 1 Petr 5:2-3 SRB14 (Reformationsbibeln).
Sedan han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig ner igen, sade han till dem: Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre, och ni säger rätt, ty Jag Är. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Ty jag har gett er ett föredöme, för att ni skall göra så som jag har gjort med er. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, inte heller är budbäraren förmer än den som har sänt honom. Om ni vet detta, saliga är ni, om ni också gör det. Joh 13:12-17 SRB14 (Reformationsbibeln).
Lärjungarna var nog som andra människor som undrade vilken position de skulle få, eller vem av dem som var ledaren och Jesu högra hand, när de i Matt 18 undrade vem som var störst i himmelriket.
I samma stund kom lärjungarna till Jesus och sade: Vem är den störste i himmelriket? Då kallade Jesus fram ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och sade: Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som små barn, skall ni inte komma in i himmelriket. Därför, den som ödmjukar sig som detta lilla barn, han är den största i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Matt 18:1-5 SRB14 (Reformationsbibeln).
Jag har sett de stora apostlarna som finns runt omkring i församlingarna. Ingen får närma sig dessa. De har livvakter eller som vi kallar det: mötesvärdar, som hindrar någon ur församlingen att störa och vaktar så ingen kan springa fram till predikanten, vare sig under mötet eller efter mötet. Det finns en tydlig gräns emellan vanligt folk och de höga predikanterna. Man kan inte spontant komma fram och småsnacka med dem, utan vill man ha kontakt får man beställa tid. Det finns inte någon levande relation mellan oss och dem. Vi är ”andra klassens” får i hjorden, och dessa agerar som herrar över oss, och är nöjda så länge vi betalar in vårt tionde eller köper deras böcker och kassettband. Vi ses som ”slavar”, vi blir ”utsugna” eftersom våra pengar går till deras arbete, medan vi står på avstånd och ”beundrar” dessa övermåttan höga apostlar. De utsuger oss, de förhäver sig över oss och ”slår” oss i ansiktet med sitt skådespel (läs: Hyckleri), där dem är de stora och vi är de små. Men detta är tvärt emot Guds eget ord och vilja, tvärt emot Jesu sunda lära, där den störste ska vara den minste, där ödmjukhet och barnslig tro och glädje har företräde framför en självpåtagen auktoritet. Dessa rekommenderar endast sig själva, och genom inbördes beundran blir de stora i varandras ögon, ja, uppblåsta och utan kärlek till sanningen. Detta är vad som händer när människor kommer till makt utan att gå igenom korset. Så hur känner man igen en falsk Herrens tjänare? Summering: de är herrar över er, utsuger er, förslavar er utan att lyfta ett finger för att hjälpa till, de slår er i ansiktet, och förhäver sig över er fastän det är tvärt emot Guds eget ord. Mycket likt fariséerna, saducéerna och de skriftlärda på Jesu tid (Luk 11:46) Paulus använder 3 kapitel i 2 Korinterbrevet för att gå till rätta med dessa övermåttan höga apostlar, som aldrig hade betalat priset för att bli ”apostlar”. Det räckte med att de kom med ”nya” sinnesupplevelser, dessa som nu blev uppblåsta av sin ”kunskap”, men saknade ett mötet med Herren, den Fruktansvärde. Och ingen som tar sig något, utan att det är givet från Fadern, kan heller bli smord med den Helige Ande, och kan därför heller aldrig presentera ett rent evangelium och än mindre predika i Ordet i gudsfruktan. För hur kan Gud smörja den som inte hatar orättfärdighet och inte älskar rättfärdighet? Dessa kan omöjligt föra människor till Gud, de aldrig själva har kommit fram till Hans tron i gudsfruktan. Dessa som förhäver sig, och blåser upp sig själva och ger sig ut för att vara något de inte är, kommer en dag få sin dom. Att föra människor till Gud är vårt stora mål. Vi ska vara försoningens sändebud, vi ska med våra liv och gärning visa upp en levande Jesus Kristus: Kristus i oss! Först och främst ska Jesus Kristus predikas, och all undervisning ska föra människor till omvändelse från sitt eget hårda och obotfärdiga hjärta. Och tro inte att församlingen är undantagen! Jeremia säger:
Men vem har tillträde till HERRENS råd, så att han kan se och höra hans ord? Och vem har aktat på hans ord och lyssnat till det? Jer 23:18
Om de hade tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar. Jer 23:22
Nu kommer jag till kärnan i mitt budskap! Jesus och det judiska folket! Det är den här ytligheten jag ser hos oss kristna och som jag gräms över och skäms för. Guds folk hålls i förvar av hyrda herdar som inte försvarar hjorden mot vargar, utan istället flyr när de kommer. Dessa hyrda herdar är inte själva vargar, men de försvarar inte heller fåren mot dem, utan gömmer sig och säger: Det blir nog bra, allt är väl! Och det är inte bara jag som har sett detta. Hedningarna har redan sett girigheten i våra ledare och falskheten i vår tillbedjan, och vår ”kärleksfulla” Jesus som accepterar allt (är han inte den som ska döma oss efter våra gärningar?). Och hedningarna får sällskap: judarna ser oss som avgudadyrkare, laglösa, falska och bedragna bedragare. Jag talar om de judar som har kommit till tro på Messias, men också de ortodoxa judarna, som vi, Kristi församling, ska ”föra till avundsjuka” (Rom 11:14) och som Gud sa till Moses:
5 Mos 32:21 De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
Israel retade upp HERREN med gudar som inte var gudar, och har inte vi gjort samma sak? (På sätt och vis har vi retat upp de judiska folket, men inte som Gud tänkt). Har vi inte byggt upp vår egen avbild av Jesus? ”Var och en blir salig på sin tro”? Är det verkligen så, eller? LÄS BIBELN!!! Läget är allvarligare än vi förstått! Det har blivit ett så allvarligt läge för kristendomen att det lett till förakt och hat, men det inte mot sanningen, utan mot vår ytlighet och laglöshet. Vi lider inte för goda gärningar, utan för vårt oförstånd. Jag har fått en FB-vän, som en gång varit kristen, men som nu har blivit anti-kristen och avskyr ”vår” Jesus. När man läser hans inlägg blir man både förskräck och tagen, men inte förvånad. Det är nu verkligen dags att ta Jesu ord på allvar och lägga undan allt som hindrar oss från att vara uppriktiga lärjungar, och sluta leva ett ytligt, laglöst liv. Jag har många gånger påpekat detta och sagt att helighet inte är en önskan från Gud, utan ett krav! Och med detta har många vänt sig emot mig och slutat lyssna. Det är farligt, för Guds tanke med oss kristna är inte att vi ska förkasta Hans lag, utan att vi ska uppfylla lagen, i Kristus, eftersom han har fullbordat lagen (inte upphävt). Hur många bibelverser behöver vi för att omvända oss från våra synder till ett liv i rättfärdighet? Det hat och förakt många judar känner för oss kristna är befogat. Under snart 40-50 år har vi predikat ett urvattnat och falskt evangelium i församlingarna, och nu visar det sig vilket hat och förakt, ja, avsky det judiska folket känner för oss. Det har aldrig varit tanken att vi kristna skulle leva utan lagen, den lag som vi uppfyller genom att leva i kärlek till Gud och våra syskon i tron, och som sprider sig (ska sprida sig) till de som inte tror. Nedan kan vi läsa hur några ser på vår Herre Jesus Kristus, på evangeliet och på oss. Ett mycket allvarligt läge. Citat från en FB-vän som tappat tron:
”Syftet med kristendomen och Nya testamentet är att ändra, förvränga, lägga till och ta bort ord från vår Skapare. Vi kan tydligt se i Daniel 7:25 vem som ligger bakom denna plot ”Han skall tala högtravande ord mot den Högste, och skall ha för avsikt att ändra tider och lag (Torah)”. Det sätt som Satan frestade Eva var genom att få henne att ifrågasätt huruvida YHWH verkligen sagt vad han sade”.
Det vi läser ovan är resultatet av många års falskt evangelium, där kristna faller bort från Jesus. Min FB-vän fortsätter:
”Nya testamentet är utformad för att få människor att ifrågasätta vad YHWH har sagt. Det har skapat en falsk Elohim som är något liknande den som har talat till oss och uppenbarat sig för oss i Tanach. YHWH har sagt genom sin Tora och hans profeter att han förväntar oss att vara rättfärdiga och han förväntar oss att följa de instruktioner som han har gett oss om hur vi ska leva.”
Hur predikar vi rättfärdigheten från Gud? Hur har vi hanterat ett sådant viktigt budskap? Har vi inte gjort oss skyldiga till denna överträdelse genom att predika att nu när vi är rättfärdiga, nu accepterar Gud allt vi gör och är, UTAN bevis på vår tro? Kan man verkligen vara rättfärdig inför Gud utan att GÖRA som Jesus sagt? Är detta den kristendom du representerar? Johannes förklarar för oss vad rättfärdig betyder: Den som GÖR det som är rätt är rättfärdig.
1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.
GÄRNINGSLÄRA! skriker nån, fast det blir ju inte det gärningarna görs i tro. Trons lydnad visar verklig tro. Och det är vad som saknas i kristenheten. Lögnerna som spridits i Kristi kropp har förlamat och fört församlingen in i döda gärningar och ut ur den uppriktiga tron. Hur kan den som vet att göra det rätta, men inte gör det, vara rättfärdig? Sluta bedra er själva. Om Jesus säger: älska era ovänner, och du gör det. Om Jesus säger om någon tvingar dig gå en mil, gå två mil, och du gör det. Om Jesus säger: Ljug inte, och du låter bli, då är du rättfärdig, för då gör du som Ordet säger. Då blir du rättfärdig. Handla efter Anden och inte köttet! Det offer Jesus gjorde för oss, var inte till för att skapa egenrättfärdiga och förljugna kristna, som med läpparnas bekännelse prisar Gud, men med sina gärningar förnekar honom. Detta dubbelliv måste få ett slut, och varje bibellärare och varje pastor ansvarar inför Gud, att predika sanningen. Om du som bibellärare eller pastor inte känner till Guds vilja för din flock, sätt dig för Guds skull ner och ta reda på det. Börja läsa din Bibel, be och omvandla det i praktiken. För, som vi ser nu, så har vi verkligen kommit på skam med våra liv. Men vad som är ännu värre; vi har fört skam över namnet Jesus, som vi nämner så lättsinnigt. Säger inte Ordet: var och som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten? Detta kan vi läsa om i 2 Tim 2:19. Herren känner de sina. Så om du verkligen menar dig tillhöra Herren då har du ett stort ansvar att också lyda evangelium. På grund av vår olydnad har många gått bort från Gud, och många av oss lever ett låtsasliv inför Honom. Det behagar absolut inte Gud. Citat från min avfälliga FB-vän:
”Vår Skapare älskar rättfärdighet och de rättfärdiga och han hatar ondska och de ogudaktiga (Ps 11: 4,5) och han planerar att förstöra dem. Han kräver att vi föraktar en avskyvärd person eller vi inte är välkomna att bo hos honom (Psalm 15: 4). David bad ofta (Ps 69.109.139) att hans fiender skulle förstöras och utplånad ur livets bok. Han sade att han hatade dem med en perfekt hat. I Malaki 3:18 Det säger oss att de ogudaktiga är de som inte tjänar YHWH. De rättfärdiga är de som tjänar YHWH. Om du fortfarande omfamnar kristendomen och Nya Testamentet då avvisar du ord från din skapare. Kontrasterna är skarp. Alla måste välja att tro ord från deras skapare eller tro de falska läror som kristendomen försöker få dig att ifrågasätta om din Skapare verkligen sagt vad han sa egentligen.”
Jag vill att du ska läsa vad judiska rabbiner har sagt så du får en bild av verkligheten om oss kristna.
En messiansk jude berättar:
”Från och med slutet av 90-talet började jag rapportera om att ett stort antal ortodoxa judar (även rabbiner) redan vet att Yeshua är den sanna och enda Messias och att vissa av dem har till och med anförtrott detta faktum till mig. Jag förstod då att de inte hade för avsikt att avslöja detta faktum, eftersom de trodde att det skulle förena dem med en anit-Torah kristendom som är överfylld med hedniska seder och bruk, och ett förakt för Torah som ses som ”slaveri”. Jag fick möta en hel del skepsis på den tiden, och sedan Rabbi Yizachak Kaduri vidtagit åtgärder för att avslöja sin tro på Yeshua som Messias ett år efter hans död. ” – James Trimm
Citat från en judisk skriftlärd:
Daniel Boyarin öppnar sin bok med några mycket intressanta ord: ”Om det finns en sak som kristna vet om deras religion, är det att det inte är judendom. Om det finns en sak judar vet om deras tro, är det att det inte är kristendom. Om det finns en sak som båda grupperna vet om detta ”dubbla inte”, är det att kristna tror på treenigheten och inkarnationen av Kristus (det grekiska ordet för Messias) och att judar inte; att judar hålla kosher och kristna inte. – Daniel Boyarin, en judisk lärd utdrag från hans bok: De judiska evangelierna – Mark och John.
Citat från en messiansk jude:
”Nu har en grupp av ortodoxa rabbinska judar börjat arbeta mot en förnyad prövning … inför det Rabbinic Sanhedrin. Detta kallas officiellt för Jesus Anathema Removal Project. Ariel Cohen Alloro, en ortodox judisk präst bygger ett team för att få en formell framställning till Rabbinic Sanhedrin i Jerusalem, Israel. Detta försök till en förnyad prövning av Yeshua genomförs av ortodoxa rabbinska judar som tror att Yeshua falskeligen anklagades ”-. Rabbi James Trimm
Rabbi James Trimm fortsätter:
Den ”Jesus” judendomen har avvisat!
Har judarna verkligen avvisat Yeshua? Den enda ”Jesus” som de flesta av de judiska folket någonsin mött är den ”Jesus” som påstås komma för att ”befria dem från lagens träldom”. Ja, de har förkastat denna Torahlösa Jesus, och det med rätta. Men de flesta av dem har aldrig mött den verkliga Yeshua. Under de kommande åren kommer du att få se många av det judiska folket omfamna Yeshua som Messias. (I själva verket har det redan börjat). Men den Yeshua de kommer att acceptera, kommer vara den verkliga Yeshua och inte Torahlösa ”Jesus” som kristenheten har antagit från hedniska källor. Det judiska folket vet att en anti-Torah Messias är ingen Messias alls, de vet bättre än att acceptera tydlig hedendom kopplat till hedningarnas kristendom. Som jag har sagt i åratal, jag är personligen medveten om väldigt många ortodoxa judar (även rabbiner) som redan vet att Yeshua är Messias, men ännu inte är beredd att avslöja denna information till världen. En av dessa berättade för mig att han väntar tills ”rätt tid”. – Rabbi James Trimm
Slut citat: Hur tror ni vi har lyckats med detta? Genom vårt falska evangelium, med äregirighet, själviskhet och falskhet kanske? Detta är en stor skam för oss, och jag sörjer av hjärtat när jag tänker på den skam vi fört över Hans namn, Honom som vi älskar, honom som vi talar om och jublar över, som vi predikar om varje söndag och går ut på gatorna och vittnar om. Vi har fört skam över Hans namn inför både hedningen och juden och det visar hur långt från sanningen vi har kommit. Det sanna evangeliet predikas inte längre, för om det gjordes, skulle vi inte vara där vi är, eller som vi är idag. Efter årtionde av ett människocentrerad, humanistiskt evangelium har vi ingen styrka i våra ord, eller i vårt vittnesbörd. Det är ett allvarligt krisläge vi befinner oss i, och vem av oss är villig att börja ta Jesu ord på allvar och börja leva som han levde, och följa hans exempel? Jag är en! Hur många av oss är villiga att beräkna kostnaden för vår efterföljelse av Kristus, där han själv säger att det kommer kosta oss allt? Jag har! Kan vi tillåta oss själva att leva i falskhet, och prata om att välsigna judarna och välsigna Jerusalem, om vi helt har tappat vårt vittnesbörd? Är detta vad Gud menar när han säger. Den som välsignar dig, ska jag välsigna? Vad betyder det att välsigna Israel? Är det inte att predika evangelium för det judiska folket, i liv och gärning? Eller är det bara ett skådespel vi håller på med, när vi säger: Jag älskar Israel!? Jag älskar det judiska folket!? Kom till sans och förstånd någon gång så vi på riktigt kan vara vittnen för Jesus. Det är vi som ska ”lyda Guds bud och hålla fast vid Jesu vittnesbörd”. Vi måste kunna mer om Skriften för att kunna föra en jude till tro. Vi har den helige Ande som lärare, och Han lär oss sanningen! Är Gud med oss? Vad gör vi om Gud inte själv går med oss? Jag vill inte gå en enda meter utan Jesus, för det är faktiskt möjligt att få välsignelsen utan att Han, som välsignar, går med oss. Det kan vi se när Israel skulle in i det förlovade landet: De hade syndat, men ångrade sig. HERREN sa: Gå ni in i det förlovade landet, men själv går jag inte med er. Jag sänder en ängel med er (2 Mos 33:1-3). Moses sa då: Nej, HERRE, om du inte går med oss går inte jag in (2 Mos 33:15-16). (Min parafras) Vi har alla blivit ormbitna och är i stort behov av motgiftet. För så som Mose satte upp kopparormen på pålen, så blev Jesus gjord till förbannelse för oss (4 Mos 21:4-9 ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva”). Vi behöver blicka upp på korset, och se Jesus när han bär våra synder, så att motgiftet får göra sitt (Joh 3:14 ”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd”). Utan korset och den dagliga döden, kommer vi fortsätta vandra otåligt i cirklar i öknen, som Israels barn gjorde, och vi kommer fortsätta knota och klaga och tala emot Gud och Hans ord. Vi behöver återupptäcka det sanna evangeliet, och omvända oss från vårt eget, våra egna tankar om vem Gud är, och våra egna tankar om vad Jesus gjort för oss. Vi har blivit ormbitna och bedragna, lurade och bestulna på kraften i evangeliet under så många år. Hur kan vi föra Israels folk till svartsjuka när vi inte känner Herren i ande och sanning? Det är när vi lär känna Abrahams, Isaks och Jakobs Gud; Israels Gud – JHWH – och när vi känner Skrifterna bättre än judarna, och lever det liv som Ordet beskriver, som vi upphöjer Jesus – Gud Fadern till ära, och gör det judiska folket avundsjuka. Om vi däremot väljer fortsätta vår meningslösa liv i självbedrägeri, kommer vi uträtta noll, nada! Inget! Tillbaka till Skriften, läs Ordet och se vem Han är, hur Hans personlighet och hjärta är, att Gud Fadern faktiskt sörjer oss, vi som egentligen skulle predika evangeliet, utbreda Hans evangelium och göra Hans gärningar kända. Detta sker inte genom tecken och under, det är bara att Gud stadfäster Sitt Ord när vi predikar evangelium. Nej, detta sker bara genom en djup kännedom om vem vår Skapare är, vem vår Herre är, och genom att vi utsöndrar Kristi väldoft för dem som blir frälsta, och en doft av död för dem som går förlorade. Hur viktigt är det inte att andra verkligen ser Kristus i oss? När de ser att vi helgar oss och överlåter oss, lever ett liv enligt Guds ord och ärar Gud i allt vi säger, gör och tänker, det är då vi får kraften att föra andra människor till omvändelse, av hjärtat. Och det är då det judiska folket, som hittills sett på oss med förakt, som vilseförda avgudadyrkare – kan omvända sig och säga: Gud bor verkligen i er, och de kan prisa Gud för det verk han gjort på korset. Annars blir vi till skam för Hans namn, och vi går miste om lönen. Vad har vi att skryta med när vi vandrar som hedningarna, lever ett laglöst liv inför Gud och i allt söker vårt eget? Vad kan vi berömma oss av när vi inte söker Herrens ansikte, inte läser hans ord, inte tar Honom på allvar? Vi uppnår ingenting, utan får stå där med skam och ingen, vare sig juden eller greken, blir frälsta. Det är ingen annan lag än Guds lag skrivna i våra hjärtan (de tio budord) vi ska leva efter. Det är inte den levitiska lagen, de ceremoniella lagarna eller dietiska lagarna. Vi bör alla känna till vad Guds lag säger, vad Kristi lag är, så vi i allt gör vad HERREN har befallt. Så vad vill du med ditt liv? Är du en som längtar efter Herrens härlighet och kraft i ditt liv? Är du en sådan som känner missnöje med ett torrt och tråkigt kristet liv, där du bara upptar kyrkobänken och sitter av tiden? Känner du hur meningslöst ditt liv är utan Jesu närvaro i ditt liv? Är du en av dem som vågar ta till dig detta och ändra på det så att vi här och nu omvänder oss från ytlig kristendom till ett verklig lärjungaskap? Gud välsigne dig i så fall. Han kommer hjälpa dig och mig, när vi i ödmjukhet lever vårt liv som Han lärt oss, när vi uppfyller Guds tio budord och lever och vandrar i Anden, för den som leds av Anden är Guds barn. Guds frid!!! PS. Nej, jag har inte konverterat till Hebrew Root eller judendom. DS.
Tack Jon-Are för en härlig, sann artikel. Vi är Guds barn och han är vår Far.
Plus några invändningar mot felaktig tolkning av vissa Bibelverser.
Vi får inte vara naiva och blunda för detta. Vi får heller inte vara rädda för att ta reda på vad Rabbinsk Judaism är och innebär för oss som tror på Jesus. Rädsla för att stämplas som antisemit eller antisionist ska inte få hindra oss från att samtala om detta.Frid syskon.
Fariseerna
Matt. 23:13 Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.
Jag känner att jag behöver lägga grunden för den här serien genom lite historiska texter och börjar därför med Fariseerna!
Vilka var fariseerna, var kom de ifrån, vad trodde de? Fariseerna var en av tre större sekter inom judendomen som uppstod under den andra tempelperioden. Sadducéerna och Esséerna var två andra. Fariséerna verkar dyka upp runt år 150 f.Kr. under vad som kallas den Hasmoniska perioden. Enligt deras muntliga lag, har de fört vidare sin tradition sedan Mose tid, och menar sig kunna spåras ända tillbaka till Adam. Fariséerna lyckades få politisk, rättslig och religiös kontroll över nationen Israel genom det styrande Sanhedrin, som vi känner igen från Skriften som det Stora rådet. Enligt Bibeln var det prästernas uppgift att styra Israel. Fariseernas slutliga seger över prästerna, alltså sadduceerna, kom lägligt vid templets förstörelse år 70 e.Kr. Då befanns sig prästerskapet i ett förvirrande vakuum. Dödehavsrullarna skrevs under den Hasmoniska perioden, och innehåller en beskrivning av fariseerna, skriven av Esséerna: Efraims bedragare, som genom sina lögnläror, falska tungor och bedrägliga språk kommer vilseleda många. Fariseernas ledare beskrivs i dödehavsrullarna som ”en bedrägeriets förkunnare”, ”En föraktets människa”, som ”föraktade den skrivna Torah”. Under drottning Alexandra av Jerusalem, regent från år 76-67 f.Kr.1, (hebr. Drottning Shlom-Tzion), fick fariseerna allt större makt och började sprida sina läror och påtvinga dem på folket. Hon var judarnas sista regent innan romerna ockuperade landet. Josephus Flavius skriver att drottning Alexandra gav fariseerna full auktoritet över folket och förnyade alla deras traditioner. Hon insatte också sin äldste son Hyrcanus som överstepräst, tillät fariseerna göra vad som helst och befallde folket att underordna sig dem.2 Sadduceerna fruktade fariseerna, även om de ansvarade för templet. Fariseerna förkastade många av sadducéernas förordningar och påtvingade dem nya traditioner. Chabad-Lubavitch,3 en Ultra-Ortodox organisation och fariseernas arvtagare, förklarar ur sin synvinkel vad som hände och hur situationen var mellan de olika sekterna under Andra Tempelperioden:
Det var en era med stor politisk omvälvning internt, med en pågående kamp för överhöghet bland olika grupper av judar. De judiska fraktionerna kristalliserades i fyra sekter:
Fariséerna leddes av rabbinerna och Sanhedrin (rabbinens högsta domstol). Ordet ”farisée” kommer från det hebreiska ordet perushim, ”separatister.” Det finns olika synpunkter på ordets etymologi. En förklaring är att de skilde sig från världens dårskap och glädje. En annan är att de var noga med att upprätthålla rituell renhet och skilde sig från dem som inte strikt följde dessa lagar.
Sadducerarna avvisade den muntliga Torah och ledarna för rabbinerna. Många av dem var rika präster och de tog kontroll över prästadömet och köpte ibland vägen till Översteprästens ämbete. De som ville bli vän med romarna var mestadels sadduceerna.
Medan det första templet förstördes på grund av avgudadyrkan, olagliga förhållanden och mord, tillskriver våra Äldste förstörelsen av det andra templet det grundlösa hat som rådde bland judarna. Om judarna hade förenats, skulle de ha förtjänat Guds beskydd. De skulle ha motstått romarna. Det var fraktionen bland judar som slutligen ledde till förstörelsen av det andra templet.4
Rabbi Yosef Eisen5 från Chabad-Lubavitch förklarar det så här:
Det fanns fyra primära grupper av judar under stora delar av andra templetiden: fariséer, saddukéer, Amei Haaretz och Essenerna. Fariséerna, kända som Perushim eller Chaverim, bestod av de Äldste och den stora majoriteten av det judiska folket som var lojala mot Torah och följde de Äldste. Denna grupp kallades Perushim, vilket betyder separat, eftersom de var noga med att inte komma i kontakt med människor som kanske inte var rituellt rena.
Sadducéerna, eller Tzadokim (för efterföljare av apostaten Tzadok), var en rik och mycket mäktig minoritet som hade stort politiskt inflytande i proportion till deras antal. De tydligt och öppet visade deras misstro mot de rabbinska tolkningarna av den muntliga lagen och perverterade medvetet utövningen av Torah. Till exempel offrade Sadducén Kohanim Gedolim Yom Kippurrökelsen genom att först placera den på kolen i en panna utanför Kodesh HaKodoshim och sedan föra den in, och därmed trotsade Torahlagen som anger det motsatta. Genom att göra detta skulle Kohen Gadol onekligen dö. Ändå var Sadduceeserna så inriktade på att bevisa Tora fel att de fortsatte i sin felaktiga utövning. Faktum är att Talmud säger att mer än 300 Kohanim Gedolim tjänade under det andra templets period, i motsats till endast 18 för första templet, även om varje helgedom varade ungefär lika länge.
Under Sukkot6 kunde Sadducéernas Kohanim7 vägra att hälla offervatten på altaret, eftersom denna speciella offertjänst var en del av den muntliga traditionen som inte uttryckligen nämns i den skriftliga Torahen. Dessutom tolkade Sadducee-kontrollerade domstolar versen (2 Mos. 21:24) ”Ett öga för ett öga” bokstavligen, istället för dess traditionella betydelse att skador kräver monetära betalningar.
Under Pesach 8, speciellt på den andra dagen av högtiden, kräver Torah ett kornoffer som kallas omern. Toran använder termen ”dagen efter sabbaten” (3 Mos. 23:15) för att hänvisa till omern, som den muntliga lagen tolkar som dagen efter Pesachs första dag, oavsett vilken veckodag det är. Sadducéerna följde dock den bokstavliga betydelsen av versen och förde omern på en söndag.
Dessutom, och tydligt mest avskyvärda, var Sadduceeserna inte bara en kättare grupp. Istället utnyttjade de alla möjligheter att förfölja de Äldste.
Amei Haaretz (singular, Am Haaretz), bokstavligen människor på jorden, var observanta judar som inte var utbildade i de intrikata lagarna om rituell renhet och att lägga undan tionde (maaser). Som ett resultat kunde judar som noggrant höll dessa lagar inte komma i fysisk kontakt med Amei Haaretz eller äta deras mat. Denna sociala utrysning, nödvändig som den var, orsakade stor förargelse mellan fariséerna och Amei Haaretz. Trots sådana dåliga känslor följde Amei Haaretz emellertid i allmänhet de Äldste.
Däremot var Essenes en liten splintergrupp som bodde i isolerade ökengrottor och praktiserade extrem askes på sätt som inte hade någon grund i judisk lag. En del historiker spekulerar i att Yeshu9 (Jesus) kan ha varit medlem i denna grupp. År 1947 hittades rullar i grottor vid Qumran som innehöll apokalyptiska visioner som kan ha haft Esseiskt ursprung.
Av ovanstående texter kan vi få en inblick i det förakt och hat dessa två sekter hade för varandra. Och Chabad erkänner också i sina texter hur den muntliga lagen stod över den skriftliga, och hur sadduceerna försökte stå emot den genom att följa Mose lag. Tyvärr hittar vi inte beskrivningar av det andra templets tid skriven av sadduceerna. Men utifrån de texter vi har från historien förstår vi att det var en maktkamp mellan sadduceerna och fariseerna, där de sistnämnda avgick med segern. Och när templet förstördes år 70 e.Kr. avgjordes striden eftersom sadduceerna inte längre kunde förrätta sin prästtjänst i templet. Fariseernas muntliga lag ersatte den skriftliga, synagogorna ersatte templet, och rabbinerna ersatte prästerna. Nu hade fariseerna fullständig kontroll över folket, som nu var beroende av deras tolkningar av Skriften. Den muntliga lagen skrevs sedan ned på grund av den förföljelse som uppstod under romarna. Det var av rädsla för att de Äldste skulle dö ut och den muntliga lagen försvinna med dem. Det var under den perioden Jesus påbörjade sin tjänst, och fariseerna och saducéerna var ofta i konfrontation med Honom. Sadduceerna hade redan förlorat kontrollen över folket när drottning Alexandra gav kontrollen till fariseerna. Ändå ser vi hur båda grupperingarna gaddade sig samman mot Jesus, för nu fick de en gemensam fiende. De var förblindade genom sina själviska ambitioner. Förhärdelse hade drabbat en del av dem (Rom. 11:25). Hebreerbrevet 3:13 säger att vi förhärdas genom syndens makt att bedra. Och det är genom att hålla fast vid vår synd vi förhärdar oss, vilket en del av det judiska folket, och främst fariseerna, gjorde sig skyldiga till. Judarna, alltså de skriftlärda, fariseerna och prästerna som höll till i Jerusalem, visste att Jesus var Messias, men de förhärdade sina hjärtan. Han ofta gick emot deras fäderneärvda människobud, avslöjade deras korruption och kärlek till pengar (Luk. 16:11). Vi ser
Joh. 10:41 Jesus sa till dem: Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: Vi ser. Därför står er synd kvar.
De påstod sig ”se”, och med det visade de att de visste att Jesus var deras Messias. I en liknelse avslöjar Jesus deras hjärtan och onda avsikter:
Det var en jordägare, som planterade en vingård och satte ett stängsel omkring den, och grävde ut en vinpress därinne och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och for utomlands. När nu skördetiden kom, skickade han sina tjänare till vinodlarna för att de skulle hämta dess frukt åt honom. Då tog vinodlarna fast hans tjänare. En piskade de och en annan slog de ihjäl och en annan stenade de. Åter skickade han andra tjänare, fler än de första. Men de gjorde med dem på samma sätt. Och till sist skickade han sin son till dem och sa: De kommer att ha respekt för min son. Men när vinodlarna fick se sonen, sa de till varandra: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom och ta hans arv. Och de tog fast honom, drev ut honom ur vingården och dödade honom. Matt. 21:33-38
Men de ville inte förlora sin makt över folket eller templet (Joh. 11:48). Jesus undergrävde deras auktoritet när Han undervisade folket ur Skrifterna. Han hade inte indoktrinerats i deras Yeshivas, de sade ”Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?” (Joh. 7:15). Det var nämligen genom sina avancerade och svårförståeliga tolkningar av Torah och Tanach dem utövade sin makt. De skriftlärda undervisade genom den muntliga lagens linser och hade lagt tunga bördor på folket (Matt. 23:4). Evangelisten Markus skriver: Och de (folket) blev mycket förvånade över hans lära, för han undervisade dem så som en som har auktoritet och inte så som de skriftlärda. (Mark. 1:22). De gånger vi läser Ni har hört det är sagt… hänvisar Jesus till den muntliga lagen vilket fariseerna och de skriftlärda påtvingat folket. Jesus visade ingen respekt för sådana människobud utan avslöjade deras påhittade lära varhelst Han fick möjlighet. Varje sabbat botade Han de sjuka, och fariseerna blev ursinniga och planerade hur de skulle döda Honom. Det verkar vara ett centralt tema i Jesu liv: att bota sjuka på sabbaten. Men deras hjärtan hade avvikit från HERREN: Mark. 7:6Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fariseerna hade lagt nästan 3 000 extra budord bara kring sabbaten; som hur långt man får gå på en sabbat; vad som var arbete, om man fick tända upp en eld etc.. Jesus visade genom sina gärningar att Gud bryr sig om människan, och botad därför även på sabbaten, för det var inte goda gärningar Han ville skulle upphöra, utan det var världsligt arbete och sådant som tog tid bort från Hans gemenskap med dem. [Fördjupning Guds Lag och Kristi Lag – Guds Tio Budord]. Den judiska, ortodoxa författaren Chaim Schimmel skriver i sin bok ”Den Muntliga Lagen”10: ”Judarna levde aldrig enligt de faktiska ord skrivna i Torah, utan enligt rabbinernas traditioner.”11 Den judiske professorn Avigdor Shinan från Hebrew University i Jerusalem säger. ”Vår teologi är inte Tanachs teologi. Traditionen som vi följer idag är inte traditionen i Tanach, det är de Äldstes traditioner. Sabbatslagar, kashrutlagar, listan kan göras lång, det finns inte i Skrifterna, inte i Tanach. I Tanach finns ingen synagoga, ingen Kaddish, ingen Kol Nidre, ingen Bar Mitzvah, ingen Tallit. Allt som någon skulle definiera som judiskt och söka efter ursprunget; hittar det inte i Tanach, utan hittar det i de Äldstes litteratur. Det var där allt började. Var är judendomen i Tanach? Moses kallades inte en jude. Abraham kallades inte en jude. Inte David, heller. Endast Mordechai, ”Juden Mordechai”, och det är i slutet av Tanach under den persiska tiden. ”(Prof. A. Shinan).12 One for Israel går emot myten om ”Den av Gud givna Rabbinska Muntliga Lagen” i en av sina videos. Den öppnar så här:
Har du någonsin undrat om den judiska judiska religionen som vi alla känner idag är samma judendom som utövades på biblisk tid, på Mose och profeternas tid?13
Under de senaste 2000 åren har den gemensamma termen ”observant”, vad gäller Torah eller buden, inte riktigt betytt vad de flesta tror att det betyder. Numera är det helt enkelt omöjligt att följa Torahns bud eftersom de kretsar kring templet, tabernaklet, prästadömet, altaret och hjärtat i allt: att offra offer för att försona våra synder.
Inget av detta fanns efter att templet förstördes för 2000 år sedan. Idag representerar uttrycket ”iaktta Torahs bud” människor som följer rabbinska regler. Det finns nästan ingen anknytning till Moses och hans urgamla budord. Sanningen är att rabbinerna har spelat en mycket sofistikerad och bedräglig plan mot nationen Israel: De fick oss alla att tro att traditionerna enligt de rabbinska reglerna, som uppfanns av dem, i själva verket är ”Mose lag”.
Jag lägger ut min översättning här för den som vill läsa vidare vad One for Israel avslöjar om rabbinerna. Som ni nog har förstått vid det här laget, är dagens rabbiner samma fariséer som motarbetade, förföljde Herren och Hans lärjungar för 2 000 år sedan. Rabbinsk judendom är fariséernas surdeg i full blom, en falsk lära som Jesus varnade oss för när han sa: Se till att ni aktar er för fariseernas och sadduceernas surdeg…. Hur kommer det sig, att ni inte kan förstå, att det inte var om bröd då jag sa till er: Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg? Då förstod de, att han inte hade sagt att de skulle akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära. Matt. 16:6 Jag öppnade det här avsnittet med att citera från Matt. 23:13 ”Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.” Och det har fariseerna lyckats med när det gäller det judiska folket. De har lyckats stänga till himmelriket för folket, de har hindrat människor från att gå in, de har undanhållit dem deras Messias, som försonat dem med deras Gud, och lyckats indoktrinera ett helt folk att tro på den muntliga lagen, att Talmud är Guds högsta auktoritet som bara rabbinerna kan tolka. Fariseerna har även skapat ett hat och förakt för Herren Jesus Kristus genom sina falska berättelser och propaganda om Honom i sina skrifter. De flesta ultra-ortodoxa rabbiner arbetar aktivt för att häda Jesus och Hans verk på korset. Men tyvärr, idag är det vanligt att kristna lyssnar till, och tar in judiska rabbiner i sina församlingar, eller att deras böcker läsas i kristna kretsar. Att rabbinerna kallar sig messianska judar är inget bevis för att det tror Jesus är Messias. Det har sedan länge funnits messianska judar inom judendomen som förnekar Jesus Kristus, och motarbetar evangeliet. Två exempel på messiansk judendom är Chabad-Lubavitch och Gush Emunim. Det finns också messianska judar som har läpparnas bekännelse av att Jesus är Herren, men som undervisar ur Talmud, haZohar och andra judiska Skrifter. Det tryggaste sättet för oss att känna igen en sant troende messiansk jude är om denne undervisar ur både Gamla och Nya Testamentet och lämnar Talmud och judisk mysticism åt sidan. Om judiska myter blandas in och lärs ut är det ett varningstecken. Du kommer bli chockad när jag tar upp vilka kristna läror som har sitt ursprung i Talmud och Kabbalah. Vidare, jag har ofta läst sådana som kallar det judiska folket för ”Jesu minsta bröder”. Men detta är inte skriftenligt! Jesus sa att Johannes var den störste profeten på Gamla Testamentets tid, men att den som är minst i himmelriket är större än han (Joh. 11:11), vilket handlar om pånyttfödelsen och inte om fysisk härkomst. Detta handlar om den som ödmjukar sig och är den andres tjänare. Den jude som förkastar Jesus som Messias tillhör inte Gud, utan har brutits bort på grund av sin otro och kan därför inte vara Jesu minsta bröder. Johannes skriver: Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. (1 Joh. 2:23). Jesus ställer just den frågan i Matteus 12:48-50Vem är min mor, och vilka är mina bröder? och svarar också på den Och han räckte ut sin hand mot sina lärjungar och sa: Se, min mor och mina bröder! För var och en som gör min himmelske Faders vilja, som är i himlarna, är min mor, syster och bror. Det är alltså inte den biologiska släktskapen han talar om, utan trons släktskap genom Andens pånyttfödelse. Och Paulus skriver i Rom. 8:9. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. En ofta använd bibelvers är Johannes 4:22, som används som bevis för att vi måste tillbaka till judendomen och under rabbinerna för att verkligen förstå djupet i vår kristna tro. Detta är en mycket förvrängd sanning. Visserligen underlättar det vår förståelse för Bibelns berättelser om vi har en djupare förståelse för Mose lag, t.ex. matlagarna eller offersystemet, men det har inget med vår frälsning att göra.
Joh. 4:22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen (Yeshua) kommer från judarna.
Jesus säger här att det är Han som är Frälsningen och kommer från judarna. Hans namn Yeshua betyder på hebreiska Frälsning. Ingen rabbi kan ge oss frälsningen, ingen kristen kan ge oss frälsningen. Bara Jesus (Yeshua). Så versen säger INTE att frälsningen bara kommer från judarna, utan Yeshua kommer från judarna. Denna vers används ofta till försvar för att lyssna på judiska rabbiner. Men det bör vi absolut inte göra. Dessa har inte den Helige Ande och därför talar en annan ande genom dessa. Rom. 1:16 används också för att ge en felaktig fokus på judarna: För jag skäms inte för Kristi evangelium, för det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först för juden, så också för greken. Men Paulus förklarar senare vad först för juden betyder. Denna vers påstår absolut inte att juden är bättre och viktigare än de hednakristna. Vi behöver läsa vidare för att förstå vad ”juden först” betyder.
Rom. 2:9-11 …nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont, juden först men också hedningen. Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör ingen skillnad på människor.
…nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont… Vi ser att juden ska dömas först. Det eftersom de fick lagen och budorden först och om de ändå förkastar evangeliet kommer de vara först att dömas. Gud gör inte skillnad på människor, jude och grek, jude och hedning är lika inför Gud. Ansvaret Gud lade på det judiska folket genom lagen och budorden som Han gav genom Mose, gör att de kommer dömas först. Men vi är alla ett i Kristus, och en ny skapelse (Ef. 2:15 …då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.). Många missbruker dessa verser och menar att judarna måste vara väldigt speciella, så låt oss därför följa dessa rabbiner. Juden är inte bättre än hedningen, det är inte vad Rom. 1:16 säger. Samtidigt är inte hedningen bättre än juden. Vi är alla delaktiga i samma frälsning och delaktiga i samma arbete att bärga in skörden. Alltså, Yeshua kommer från judarna, men judarna kan inte ge frälsning. Därför bör vi vara på vår vakt och inte låta oss dras med i deras följe. Sök inte tradition utan Helige Andefyllt undervisning.
Förbund – ett ömsesidigt förhållande.Vi får först ställa oss den frågan, vad menas med förbund. Bibeln är ju indelad i två förbund; gamla och nya förbundet. Förbund är ett ömsesidighetsförhållande, en överenskommelse mellan två parter som åtager sig ömsesidiga förpliktelser. Förbundets grundtanke är gemenskap. Gud upprättar gemenskap med människan, för att knyta kärlekens band. (2 Kor. 11:2) En måltid i bibeln var ofta ett uttryck för att knyta vänskapsband. Jesus säger i sändebrevet till Laodicea:-…om någon öppnar för mig, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp. 3:20) Förbund – krav eller erbjudande Ett förbund kan uppfattas som ett krav eller erbjudande. En rätt insikt hjälper oss att uppleva det som ett erbjudande, om vi väljer att lyssna till förbundets ord. Hemligheten är när Jesus blir förbundets uppfyllelse. Detta förebildas i Gamla förbundet genom att förbundets tavlor lades i arken, som är en förebild till Kristus. Först slogs tavlorna sönder, men nästa gång Mose fick dem av Gud, blev de lagda i arken.Hemligheten är alltså när Kristus blir ordets uppfyllelse i oss. Kristus i oss, vårt härlighetshopp. (Kol. 1:27)
Undervisning i alla stycken
Det nya förbundet, med dess möjligheter kommer till människan, genom ordets undervisning på samma sätt som då Mose, efter det att Gud hade visat honom en mönsterbild, om vilken Gud sa: ”Se till att du i allt gör efter mönsterbilden”, skulle för att sedan förverkligas, noggrannt förmedlas genom undervisning.I 2 Tim. 4:2 står det om en undervisning i alla stycken. Kristus tar gestalt i oss i proportion till hur mycket plats vi ger rum för ordets undervisning i våra hjärtan. (Ef. 4:15) När detta sker, blir ordet, som är Kristus, synliggjort i hela vår vandel.Det blir som det står i 1 Petr. 1:15 en helig vandel. En vandel som är värdig Kristi evangelium,. Guds ord blir synliggjort i våra gärningar, i vårt tal, i vårt kroppsspråk och vårt sätt att kläda oss, osv. Hur man bör förhålla sig i Guds församling. (1 Tim. 3:15)
Nya förbundets stad
Det nya förbundets stad upprättas genom en gudomlig ordning. Om församlingen skall utgöra och vara en stad som Jesus talar om i Matt. 5:14, måste den vara uppförd enligt det himmelska stadsbyggnadskontorets ritning. Den andliga innebörden beträffande församlingen som en stad på ett berg, är mycket intressant. När människor som inte känner Gud bygger en stad, placeras inte ens en så ringa detalj som en lyktstolpe på fel plats eller något annat föremål på måfå. Nej, det följer en bestämd ordning. Hur mycket viktigare är det då inte att Guds ordning blir upprättad. Paulus gladde sig när han såg den ordning som var rådande i Kolosse. (Kol. 2:5)
Trons lydnad
Gud vill i denna tid upprätta trons lydnad. Paulus skriver till Korinterna att när lydnaden fullt har kommit till välde bland dem, då är vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor. 10:3-6)Trons lydnad är inte svår att uppnå. Om det nya förbundet får plats i våra hjärtan, blir det som det står i Rom. 6:17; att de hade blivit av hjärtat lydiga att följa den lära som hade givits som mönsterbild. Jesus sa: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.” (Joh.14:23) Nya förbundet upprättas genom att människan öppnar sig för Anden som utgjuter kärlek i hjärtat till undervisningen om mönsterbilden. Det stora avfallet i ändens tid har sin grund i att människorna inte ger kärleken till sanningen rum. (2 Tess. 2:10) Det står i Hebr. 4:2 att på Gamla förbundets tid, blev det löftesord de fick höra till intet gagn, eftersom det inte genom tron blev upptaget i deras hjärtan.
Äta hela lammet
Hur kan vi då uppleva nya förbundets kraft och härlighet; uppleva att han får lägga sina lagar i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan? Det sker när Kristus får den plats han skall ha i våra liv. Budskapet till Israels folk var tydligt och klart. Man skulle äta hela Lammet. (2 Mos. 12:9) Jesus själv talar i Joh. 6:56 om att dricka hans blod och äta hans kött. Det vill säga att han får förena sig själv med oss igenom sitt blod som talar om hans liv och hans kött som talar om hans ord.
Kompromiss och endelad håg vårt hinder.
Om man nu hörde hans röst och höll hans förbund, så skulle de vara hans egendom framför andra folk på jorden och vara ett rike av präster; ett heligt folk. Det är vårt kompromissande och vår delade håg som hindrar oss att uppleva hela det nya förbundets härlighet. Det står i 2 Mos 40:33-35, att när Mose hade fullbordat allt arbete enligt mönsterbilden, uppfylldes tabernaklet av Herrens härlighet. Det går aldrig att köpslå med människor som inte vill ha hela Kristus; som vill ha utrymme för sitt eget synsätt och som inte är förankrade i Ordet. I 2 Mos. 32:29 står det om att Levi barn, som fick taga handfyllning till Herrens tjänst och fick erfara hur välsignelsen kom över dem, på grund av att de hade stått emot sina egna söner och bröder. Problemet för folket som Gud kallade ut från Egypten, och som det står så underbart att han tog dem vid handen och förde dem ut, men som sedan inte förblev i hans förbund. Likadant var det med det folk som drog ut från Babel. Man förde något med sig ut som inte var förenligt med Gudsuppenbarelsen.Hade inte Mose liksom Esra och Nehemja gjort upp med dessa ting, hade Guds verk inte kunnat gå vidare. Det är två ting förbundet innehåller: Ordets skarpa svärd, som verkar åtskiljande, men också det som förenar till Andens enhet, där man blir ett hjärta och en själ.
Världen vacklar på många vis, många tror säkert de hamnat halvvägs i helvetet? Var vi är i skeendet är det nog många som undrar, ny information var dag och inga svar som är ok? TROTS allt detta som sker får vi stå på GUDS ORD! TROTS olika svårigheter och sorger så får vi komma ihåg och förstå att GUD ÄR GOD och att han alla svar och talar till oss på olika vis. GUDS ORD FULLA AV VISDOM OCH KÄRLEK är TILL OSS ALLA SOM TROR på EN FRAMTID med JESUS.
Luk 8:21
Han svarade dem: ”Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det.”
Luk 11:28
Han sade: ”Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”
Joh 3:34
Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning.
Joh 8:47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
2 Kor 2:17 Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud. 2 Kor 4:2 Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.
Acts 6:7| View whole chapter | See verse in contextAnd the word of God increased; and the number of the disciples multiplied in Jerusalem greatly; and a great company of the priests were obedient to the faith.
Med självsäker ton utmanade reportern den kristna förkunnaren i direktsändning:
– Jag tror inte på Gud och det finns inga argument som biter på mig. Nu ber jag dig att presentera Jesus för mig. Vad säger du då?
Förkunnaren svarade, men ställde också en motfråga:
– Låt säga att du inte tror på något. Inte på Gud, inte på himlen eller att det finns evigt liv. Men jag tror. Vi föreställer oss att du har rätt. När tiden tar slut upptäcker vi att det inte fanns någon Gud, ingen himmel, ingen ny jord, ingenting. Du fick rätt och jag har fel. Om det inte finns något efter detta, vem förlorade? Allt tar bara slut. Men om jag har rätt om att det finns en Gud, nya himlar och en ny jord, och att Gud har ett högre mål för varje människa än att bara existera här ett antal år för att allt sedan ska ta slut; han ger evigt liv som en gåva. Vad förlorar du då? Allt. Till och med rent logiskt är det bättre att tro på Gud.
Ett dåligt exempel kan tyckas för att illustrera något så fantastiskt som ett liv med Jesus, men människor älskar att spela och slå vad. Alla vill vinna och många satsar tid och pengar för att hitta rätt spelsystem med störst vinstchanser. Det är samma sak vid handel med aktier med ingående analyser om vinstprognoser, för- och nackdelar etcetera. Alla vill vara en vinnare – utom då det gäller Gud och allt som han har att erbjuda, trots att det inte finns några förlorare hos dem som tror på och tar emot Jesus i sina liv:
– Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand (Joh 10:28).
Vad gör människan så förblindad? Det finns många faktorer som spelar in. I dagens samhälle läggs stora resurser på att beröva den unga generationen en sund och naturlig relation till det andliga. Skolan bortförklarar, rationaliserar och i det närmaste idiotförklarar dem som tror på ett liv bortom det jordiska. Det har gått så långt att bibeln – Guds ord – plockas bort ur skolbiblioteken och förbjuds som undervisningsmaterial. Ett helt färskt exempel på styrningen är Frälsningsarméns förskola Krubban i Umeå som av kommunen förbjudits att be bordsbön med barnen. Som en direkt konsekvens av ett avkristnat samhälle öppnas istället för onda krafter. Det sekulära och materiella kommer aldrig någonsin att vara tillräckligt för att ge mening åt livet. Människan är obotligt religiös och söker genom olika vägar att finna mättnad för sitt inre. Samhället svarar med att erbjuda yoga, mindfulness och andra New age-liknande övningar, under förespegling av att förklara utövandet som icke andligt, en praxis som sprids snabbt och redan anses vara norm inom många yrkesområden samt i skolans undervisning.
Faktum är att det är direkt dåraktigt att förneka Guds existens. Se exempelvis på Gudsbevisen naturen ger oss. Paulus beskriver:
– Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt (Rom 1:18-20).
Trots kunskapen så trycks sanningen om Gud ner och skapar det gudlösa samhälle vi har idag. Guds ord förkastas och vi får andra värderingar, vilket i sin tur även leder till ett moraliskt förfall, där allt som Gud gett ska bekämpas. Romarbrevets huvudtema handlar dock inte om detta mänsklighetens nederlag utan istället presenteras där Guds vilja att resa människan upp ur en omöjlig situation: ”Evangeliet är en Guds kraft till frälsning!” I det sjunde kapitlet når hopplösheten sitt klimax, när alla mänskliga försök att finna en lösning är uttömda. Gud visar att människans slut är Guds början: ”Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!” Låt inte en allmänt antagen teori fabricerad av gudsförnekare få beröva dig livets verkliga mening. Du är tänkt till något långt mera än att leva här under några korta år och sedan bara upphöra. Gud vill ge dig ett oförgängligt liv fritt från fördömelse. För den som är i Kristus Jesus finns det ingen fördömelse.
Alla ska vi en dag möta Jesus – antingen som rättfärdig domare eller också som den som förvandlat våra liv, förlåtit oss all synd och gett oss ett evigt liv. Vad har du att förlora?
Begreppet rättfärdighet är i GT rikt förgrenat och omfattar mycket mer än laglydnad. Det hebreiska huvudordet (sedaqá) kan ha den innebörden, t.ex. i uttrycken ”handla rätt och rättfärdigt” och ”rättfärdiga gärningar” (Hes 18:5, 22). Men det förknippas också med en rad andra begrepp: oskuld och renhet, kärlek, godhet och trofasthet, räddning och hjälp, fred, framgång och lycka. När ”den rättfärdige” i Ordspråksboken ställs mot den onde, den gudlöse eller dåren (10:11, 21, 24) är gudsfruktan en viktig del av begreppet. Dess innebörd fångas i vissa sammanhang bäst av det svenska ordet oskyldig (Klag 4:13; Am 5:12); ”rättfärdig” (saddíq) är nämligen den som har rätten på sin sida inför domstolen, i motsats till den skyldige som med rätta blir fälld. Rättfärdigheten beskrivs ofta som en väg till lycka. Det hebreiska ordet kan i vissa sammanhang självt betyda lycka eller framgång (Ps 112:3; Ords 8:18), men det finns också texter som uttrycker tvivel på att rättfärdigheten lönar sig (Pred 7:16; 8:14).
Ett genomgående drag i gammaltestamentligt tänkande är att den enskilde ses i samspel med andra. Rättfärdigheten kan därför uppfattas som en ”rättvis ordning” (Ps 72:1), besläktad med fred och välsignelse. Den upprätthålls av Gud och av regenter som följer hans vilja (Ps 45:5, 8; Ords 25:5; Jes 32:1). Människors förhållningssätt skall stå i samklang med en sådan ordning. Profeterna kräver riktig rättsskipning och fördömer ett laglöst förtryck (t.ex. Am 5:7, 24). Allmänt sett innesluter rättfärdigheten det som främjar ett gott förhållande mellan människor, särskilt trohet mot åtaganden och överenskommelser.
Samma tänkesätt tillämpas på förhållandet mellan människor och Gud. Rättfärdighet gentemot Gud är trohet mot förbundet med honom. När Gud själv kallas rättfärdig (Ps 36:7; Sef 3:5) kan meningen vara att han är rättvis (Esr 9:15). Han är en oväldig domare (Ps 7:18; 9:9) med rättfärdiga lagar (Ps 119:7, 40, 160). Katastrofer tolkas som utslag av hans straffande rättvisa (Jes 10:22). Men ofta betyder Guds rättfärdighet hans trofasthet mot sina trogna. Hans rättfärdiga gärningar eller verk (Hes 3:20; Mik 6:5) är lika med den hjälp och seger som han ger de sina. Sådana ord används i översättningen när sammanhanget kräver det (t.ex. Ps 40:10 f.; Jes 51:1-8).
I Tillägg till GT renodlas i någon mån uppfattningen att rättfärdighet är lika med fromhet och laglydnad (Tob 1:3). ”Den rättfärdige” är t.ex. en återkommande beteckning för fromma människor i Vish 2-4. Samma tänkesätt återkommer ibland i NT (Luk 1:6). Där anknyts emellertid oftare, i synnerhet i paulusbreven, till ett annat gammaltestamentligt tankemotiv, nämligen att ingen människa är helt rättfärdig (Pred 7:21). Ingen kan ha ”rätt mot Gud” inför hans domstol (Job 15:14; Ps 143:2). Enligt Paulus kan över huvud taget ingen uppnå rättfärdighet genom att fullgöra sina förpliktelser mot Gud (Rom 3:20). Däremot kan Gud genom sitt eget ingripande återställa det goda förhållande till människorna som deras ofullkomlighet förstört. Paulus tolkar Jesu framträdande på jorden och i synnerhet hans död som en sådan handling av Gud. Genom att tro på Jesus och på verkan av hans död kan en människa från sin sida bejaka Guds ingripande. Därmed uppnår hon det goda förhållande till Gud som han erbjuder: Gud räknar henne som rättfärdig, ger henne rättfärdighet eller gör henne rättfärdig (Rom 3:21-26; 4:5).
Tanken att en fullkomlig rättfärdighet bara kan åstadkommas av Gud antyds också i andra delar av NT. Att ”hungra efter rättfärdigheten” är sålunda att längta efter det rike Gud skall upprätta (Matt 5:6; jfr 6:33; 1 Pet 3:14). Enligt Matt 3:15 skall allt som hör dit uppfyllas av Kristus. Han kallas också ”den Rättfärdige” (t.ex. Apg 7:52). När vanliga människor sägs vara rättfärdiga kan däremot meningen vara att de själva felaktigt anser sig vara fullkomliga (Mark 2:17; Luk 15:7).
27 Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 28 utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. 29 Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, 30 eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.
Inledning till Filipperbrevet
Filipperbrevet skrevs av Paulus mot slutet av hans första fångenskap i Rom i början av 60-talet e Kr (Apg 28:30). Brevet är fyllt av apostelns glädje både över hoppet om stundande frihet (1:19, 25f, 2:23) och över filippernas omtanke, förmedlad genom deras utsände Epafroditus (2:25f) som bar med sig brevet hem till Filippi. Församlingen hade grundats av aposteln under hans första besök i Makedonien (Apg 16:12f) och sedan fortsatt stödja honom i hans missionsarbete (1:5, 4:10f).
Maria: Paulus brev till alla de som följde Jesus och tron är så härliga och sanna att läsa. Här i dessa verserna talar ju Paulus om i klartext vad som gäller: KÄMPA I TRON. KÄMPA FÖR TRON. LIDA FÖR TRON. Att gå ut med Kristi evangelium är en stor sak. Människor i Sverige är inte alltid skickade att göra det för det är för mycket ståhej och falska profeter som vill fram i glansen och bli hedrade, allt medan det finns människor som inte gör något väsen av sig och får mycket mer gjort och inga stora applåder och pengar! Vad vi ser på nätet idag är ofta ett hopkok av alla möjliga och omöjliga saker som inte ens hör hemma i bibeln, men hitta på det kan man…… Nöj er med Guds ord som det står, oförvanskat! Var glada och tacksamma och be Gud om ledning i allt och var ivrig att få veta mer!
Maria: Det är ju dags att verkligen gå igenom Guds ord—-ja hela tiden förstås—- men nu är det ju så sena tider så att man bör veta vad som står i Guds ord, för det kan komma förändringar så fort så att man inte förstår. Det är ju sena tider som sagt men jag tror inte att den otroende förstår vad vi säger. Vem är du och ni som läser detta nu? Vill du ge din syn på saken här??
De sex första sigillen bryts
1 Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: ”Kom!” 2 Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.3 Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: ”Kom!” 4 En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.5 När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: ”Kom!” Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar✱, men oljan och vinet får du inte skada.”7 När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: ”Kom!” 8 Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet✱ följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 10 De ropade med stark röst: ”Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?” 11 Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.12 Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt✱, och hela månen blev som blod. 13 Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. 14 Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. 15 Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, 16 och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! 17 Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?”
Maria: Vi lever i en skrämmande värld där Elitens folk vill ta kål på oss på alla vis, vet du det?….. Vi lever i de tider då vi måste vara vaksamma och kunniga. Är jag det? Ja lite vet jag ju faktiskt, men världen skrämmer även mig. Men jag litar på GUD!
Hur många är de som kan förstå Guds ord och förstå tiden och hur kort den är? Hur många är beredda att kasta sin bekvämlighet åt sidan för att vara utsedda att göra ett stort arbete för Herren? Eller vill man bara skryta om att man minsann är ett Guds barn och gör Herrens vilja då man i själva verket inte ens har lidit för Jesus eller annat som Gud vill visa på? Hur egenkär har man råd att vara i de sista tiderna?? Separera er från Babylon säger Gud.
Maria: Förr sade man: *Man lovar runt och håller tunt*. Ja man kunde lova att göra något för någon, man kunde lova att utföra något som inte blev av, man lurades och satte annan person i knipa. Detta har skett för mig ett tag och det gör ont. Jag tänker på vad Gud ser och sett och vet att jag bett om hjälp men blivit lurad. När man litar på en person och dennes förmodade kunnande så blir man såå ledsen då det utlovade inte utförs…. Arrogans. Bibelorden talar om vad Gud säger om lögner och fel beteende som skadar:
Hes 13:22Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.
Heb 6:18Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss.
3 Mos 19:11Ni ska inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.
Ps 120:2Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från falska tungor!
Ord 12:19
Sanna ord består för evigt, en lögnaktig tunga bara ett ögonblick.
Ord 13:5
Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den gudlöse beter sig avskyvärt och skamligt.
Jes 32:7Girigbukens vapen är onda, han tänker ut ondskefulla planer för att fördärva de betryckta med lögnaktiga ord och den fattige när han vädjar om rättvisa.
Jer 6:13Hög som låg, alla söker de oärlig vinst. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
Lever man mer tryggt nu än förr? Har man förstått vad trygghet är? eller har man inte begripit att allt kan ändras på ett par sekunder eller minuter? Det är inte alla som har ett HEM att kalla sitt. Jag har det INTE, fortfarande efter snart två år har jag inte egen bostad. JA, jag är trygg i GUD men inte i samhället. Samhället berövar människor deras TRYGGHET och deras RÄTTIGHETER. Lägger du där till att man är sjuk och eländig så hamnar vi snart på bibelns tid där människor måste ha allmosor för att överleva, men även de är inte så många eller finns inte. Ja Gud vakar över den som ber om det och över den som tror. MEN det finns orsaker till varför man bryter ihop, det ska du veta. Tacksam att jag fick dessa smällarna i livet, för jag förstår smärta, men jag orkar inte bära all smärta mer, eller inte mer smärta. Det gör för ont. Jesus säger… Ja Jesus säger att vi är trygga i HONOM. Ja han låter oss vila, han ger oss hopp, hoppet är det sista som försvinner, och då är det illa! Jag älskar dig Jesus. /Maria
Job 11:18Du ska vara trygg, för det finns hopp. Du ska se dig omkring och trygg gå till vila.
Job 24:23Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar.
Job 21:9Deras hus står trygga utan fasor, Gud drabbar dem inte med sitt ris.
Ps 4:9I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du, Herre, låter mig bo i trygghet.
Ps 102:29Dina tjänares barn ska bo i trygghet och deras ättlingar bestå inför dig.
Ord 14:26Den som vördar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
5 Mos 7:9Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud.
