https://theholyremnant.blogspot.com/2020/03/fariseerna.html
Jon-Are Pedersen Artikel
Nytt inlägg i min serie.
Jag tar upp
- Historiska bakrunden
- Vem Fariseerna var.
- Vem Fariseerna är.
- Chabad-Lubavitch.
- Hur Jesus ser på det.
- Myten om den Muntliga Lagen (Talmud)
- One for Israels bemötande av Rabbinsk Judendom.
- Plus några invändningar mot felaktig tolkning av vissa Bibelverser.
Vi får inte vara naiva och blunda för detta. Vi får heller inte vara rädda för att ta reda på vad Rabbinsk Judaism är och innebär för oss som tror på Jesus. Rädsla för att stämplas som antisemit eller antisionist ska inte få hindra oss från att samtala om detta.Frid syskon.
Fariseerna
Matt. 23:13 Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.
Jag känner att jag behöver lägga grunden för den här serien genom lite historiska texter och börjar därför med Fariseerna!
Vilka var fariseerna, var kom de ifrån, vad trodde de? Fariseerna var en av tre större sekter inom judendomen som uppstod under den andra tempelperioden. Sadducéerna och Esséerna var två andra. Fariséerna verkar dyka upp runt år 150 f.Kr. under vad som kallas den Hasmoniska perioden. Enligt deras muntliga lag, har de fört vidare sin tradition sedan Mose tid, och menar sig kunna spåras ända tillbaka till Adam.
Fariséerna lyckades få politisk, rättslig och religiös kontroll över nationen Israel genom det styrande Sanhedrin, som vi känner igen från Skriften som det Stora rådet. Enligt Bibeln var det prästernas uppgift att styra Israel. Fariseernas slutliga seger över prästerna, alltså sadduceerna, kom lägligt vid templets förstörelse år 70 e.Kr. Då befanns sig prästerskapet i ett förvirrande vakuum.
Dödehavsrullarna skrevs under den Hasmoniska perioden, och innehåller en beskrivning av fariseerna, skriven av Esséerna: Efraims bedragare, som genom sina lögnläror, falska tungor och bedrägliga språk kommer vilseleda många. Fariseernas ledare beskrivs i dödehavsrullarna som ”en bedrägeriets förkunnare”, ”En föraktets människa”, som ”föraktade den skrivna Torah”.
Under drottning Alexandra av Jerusalem, regent från år 76-67 f.Kr.1, (hebr. Drottning Shlom-Tzion), fick fariseerna allt större makt och började sprida sina läror och påtvinga dem på folket. Hon var judarnas sista regent innan romerna ockuperade landet. Josephus Flavius skriver att drottning Alexandra gav fariseerna full auktoritet över folket och förnyade alla deras traditioner. Hon insatte också sin äldste son Hyrcanus som överstepräst, tillät fariseerna göra vad som helst och befallde folket att underordna sig dem.2
Sadduceerna fruktade fariseerna, även om de ansvarade för templet. Fariseerna förkastade många av sadducéernas förordningar och påtvingade dem nya traditioner.
Chabad-Lubavitch,3 en Ultra-Ortodox organisation och fariseernas arvtagare, förklarar ur sin synvinkel vad som hände och hur situationen var mellan de olika sekterna under Andra Tempelperioden:
Det var en era med stor politisk omvälvning internt, med en pågående kamp för överhöghet bland olika grupper av judar. De judiska fraktionerna kristalliserades i fyra sekter:
Fariséerna leddes av rabbinerna och Sanhedrin (rabbinens högsta domstol). Ordet “farisée” kommer från det hebreiska ordet perushim, “separatister.” Det finns olika synpunkter på ordets etymologi. En förklaring är att de skilde sig från världens dårskap och glädje. En annan är att de var noga med att upprätthålla rituell renhet och skilde sig från dem som inte strikt följde dessa lagar.
Sadducerarna avvisade den muntliga Torah och ledarna för rabbinerna. Många av dem var rika präster och de tog kontroll över prästadömet och köpte ibland vägen till Översteprästens ämbete. De som ville bli vän med romarna var mestadels sadduceerna.
Medan det första templet förstördes på grund av avgudadyrkan, olagliga förhållanden och mord, tillskriver våra Äldste förstörelsen av det andra templet det grundlösa hat som rådde bland judarna. Om judarna hade förenats, skulle de ha förtjänat Guds beskydd. De skulle ha motstått romarna. Det var fraktionen bland judar som slutligen ledde till förstörelsen av det andra templet.4
Rabbi Yosef Eisen5 från Chabad-Lubavitch förklarar det så här:
Det fanns fyra primära grupper av judar under stora delar av andra templetiden: fariséer, saddukéer, Amei Haaretz och Essenerna. Fariséerna, kända som Perushim eller Chaverim, bestod av de Äldste och den stora majoriteten av det judiska folket som var lojala mot Torah och följde de Äldste. Denna grupp kallades Perushim, vilket betyder separat, eftersom de var noga med att inte komma i kontakt med människor som kanske inte var rituellt rena.
Sadducéerna, eller Tzadokim (för efterföljare av apostaten Tzadok), var en rik och mycket mäktig minoritet som hade stort politiskt inflytande i proportion till deras antal. De tydligt och öppet visade deras misstro mot de rabbinska tolkningarna av den muntliga lagen och perverterade medvetet utövningen av Torah. Till exempel offrade Sadducén Kohanim Gedolim Yom Kippurrökelsen genom att först placera den på kolen i en panna utanför Kodesh HaKodoshim och sedan föra den in, och därmed trotsade Torahlagen som anger det motsatta. Genom att göra detta skulle Kohen Gadol onekligen dö. Ändå var Sadduceeserna så inriktade på att bevisa Tora fel att de fortsatte i sin felaktiga utövning. Faktum är att Talmud säger att mer än 300 Kohanim Gedolim tjänade under det andra templets period, i motsats till endast 18 för första templet, även om varje helgedom varade ungefär lika länge.
Under Sukkot6 kunde Sadducéernas Kohanim7 vägra att hälla offervatten på altaret, eftersom denna speciella offertjänst var en del av den muntliga traditionen som inte uttryckligen nämns i den skriftliga Torahen. Dessutom tolkade Sadducee-kontrollerade domstolar versen (2 Mos. 21:24) “Ett öga för ett öga” bokstavligen, istället för dess traditionella betydelse att skador kräver monetära betalningar.
Under Pesach 8, speciellt på den andra dagen av högtiden, kräver Torah ett kornoffer som kallas omern. Toran använder termen “dagen efter sabbaten” (3 Mos. 23:15) för att hänvisa till omern, som den muntliga lagen tolkar som dagen efter Pesachs första dag, oavsett vilken veckodag det är. Sadducéerna följde dock den bokstavliga betydelsen av versen och förde omern på en söndag.
Dessutom, och tydligt mest avskyvärda, var Sadduceeserna inte bara en kättare grupp. Istället utnyttjade de alla möjligheter att förfölja de Äldste.
Amei Haaretz (singular, Am Haaretz), bokstavligen människor på jorden, var observanta judar som inte var utbildade i de intrikata lagarna om rituell renhet och att lägga undan tionde (maaser). Som ett resultat kunde judar som noggrant höll dessa lagar inte komma i fysisk kontakt med Amei Haaretz eller äta deras mat. Denna sociala utrysning, nödvändig som den var, orsakade stor förargelse mellan fariséerna och Amei Haaretz. Trots sådana dåliga känslor följde Amei Haaretz emellertid i allmänhet de Äldste.
Däremot var Essenes en liten splintergrupp som bodde i isolerade ökengrottor och praktiserade extrem askes på sätt som inte hade någon grund i judisk lag. En del historiker spekulerar i att Yeshu9 (Jesus) kan ha varit medlem i denna grupp. År 1947 hittades rullar i grottor vid Qumran som innehöll apokalyptiska visioner som kan ha haft Esseiskt ursprung.
Av ovanstående texter kan vi få en inblick i det förakt och hat dessa två sekter hade för varandra. Och Chabad erkänner också i sina texter hur den muntliga lagen stod över den skriftliga, och hur sadduceerna försökte stå emot den genom att följa Mose lag.
Tyvärr hittar vi inte beskrivningar av det andra templets tid skriven av sadduceerna. Men utifrån de texter vi har från historien förstår vi att det var en maktkamp mellan sadduceerna och fariseerna, där de sistnämnda avgick med segern. Och när templet förstördes år 70 e.Kr. avgjordes striden eftersom sadduceerna inte längre kunde förrätta sin prästtjänst i templet. Fariseernas muntliga lag ersatte den skriftliga, synagogorna ersatte templet, och rabbinerna ersatte prästerna. Nu hade fariseerna fullständig kontroll över folket, som nu var beroende av deras tolkningar av Skriften. Den muntliga lagen skrevs sedan ned på grund av den förföljelse som uppstod under romarna. Det var av rädsla för att de Äldste skulle dö ut och den muntliga lagen försvinna med dem.
Det var under den perioden Jesus påbörjade sin tjänst, och fariseerna och saducéerna var ofta i konfrontation med Honom. Sadduceerna hade redan förlorat kontrollen över folket när drottning Alexandra gav kontrollen till fariseerna. Ändå ser vi hur båda grupperingarna gaddade sig samman mot Jesus, för nu fick de en gemensam fiende.
De var förblindade genom sina själviska ambitioner. Förhärdelse hade drabbat en del av dem (Rom. 11:25). Hebreerbrevet 3:13 säger att vi förhärdas genom syndens makt att bedra. Och det är genom att hålla fast vid vår synd vi förhärdar oss, vilket en del av det judiska folket, och främst fariseerna, gjorde sig skyldiga till. Judarna, alltså de skriftlärda, fariseerna och prästerna som höll till i Jerusalem, visste att Jesus var Messias, men de förhärdade sina hjärtan. Han ofta gick emot deras fäderneärvda människobud, avslöjade deras korruption och kärlek till pengar (Luk. 16:11).
Vi ser
Joh. 10:41 Jesus sa till dem: Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: Vi ser. Därför står er synd kvar.
De påstod sig ”se”, och med det visade de att de visste att Jesus var deras Messias. I en liknelse avslöjar Jesus deras hjärtan och onda avsikter:
Det var en jordägare, som planterade en vingård och satte ett stängsel omkring den, och grävde ut en vinpress därinne och byggde ett torn, och arrenderade ut den åt vinodlare och for utomlands. När nu skördetiden kom, skickade han sina tjänare till vinodlarna för att de skulle hämta dess frukt åt honom. Då tog vinodlarna fast hans tjänare. En piskade de och en annan slog de ihjäl och en annan stenade de. Åter skickade han andra tjänare, fler än de första. Men de gjorde med dem på samma sätt. Och till sist skickade han sin son till dem och sa: De kommer att ha respekt för min son. Men när vinodlarna fick se sonen, sa de till varandra: Denne är arvingen. Kom, låt oss döda honom och ta hans arv. Och de tog fast honom, drev ut honom ur vingården och dödade honom. Matt. 21:33-38
Men de ville inte förlora sin makt över folket eller templet (Joh. 11:48). Jesus undergrävde deras auktoritet när Han undervisade folket ur Skrifterna. Han hade inte indoktrinerats i deras Yeshivas, de sade ”Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?” (Joh. 7:15). Det var nämligen genom sina avancerade och svårförståeliga tolkningar av Torah och Tanach dem utövade sin makt. De skriftlärda undervisade genom den muntliga lagens linser och hade lagt tunga bördor på folket (Matt. 23:4).
Evangelisten Markus skriver: Och de (folket) blev mycket förvånade över hans lära, för han undervisade dem så som en som har auktoritet och inte så som de skriftlärda. (Mark. 1:22). De gånger vi läser Ni har hört det är sagt… hänvisar Jesus till den muntliga lagen vilket fariseerna och de skriftlärda påtvingat folket. Jesus visade ingen respekt för sådana människobud utan avslöjade deras påhittade lära varhelst Han fick möjlighet. Varje sabbat botade Han de sjuka, och fariseerna blev ursinniga och planerade hur de skulle döda Honom. Det verkar vara ett centralt tema i Jesu liv: att bota sjuka på sabbaten. Men deras hjärtan hade avvikit från HERREN: Mark. 7:6Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Fariseerna hade lagt nästan 3 000 extra budord bara kring sabbaten; som hur långt man får gå på en sabbat; vad som var arbete, om man fick tända upp en eld etc.. Jesus visade genom sina gärningar att Gud bryr sig om människan, och botad därför även på sabbaten, för det var inte goda gärningar Han ville skulle upphöra, utan det var världsligt arbete och sådant som tog tid bort från Hans gemenskap med dem. [Fördjupning Guds Lag och Kristi Lag – Guds Tio Budord].
Den judiska, ortodoxa författaren Chaim Schimmel skriver i sin bok ”Den Muntliga Lagen”10: ”Judarna levde aldrig enligt de faktiska ord skrivna i Torah, utan enligt rabbinernas traditioner.”11
Den judiske professorn Avigdor Shinan från Hebrew University i Jerusalem säger. ”Vår teologi är inte Tanachs teologi. Traditionen som vi följer idag är inte traditionen i Tanach, det är de Äldstes traditioner. Sabbatslagar, kashrutlagar, listan kan göras lång, det finns inte i Skrifterna, inte i Tanach. I Tanach finns ingen synagoga, ingen Kaddish, ingen Kol Nidre, ingen Bar Mitzvah, ingen Tallit. Allt som någon skulle definiera som judiskt och söka efter ursprunget; hittar det inte i Tanach, utan hittar det i de Äldstes litteratur. Det var där allt började. Var är judendomen i Tanach? Moses kallades inte en jude. Abraham kallades inte en jude. Inte David, heller. Endast Mordechai, ”Juden Mordechai”, och det är i slutet av Tanach under den persiska tiden. ”(Prof. A. Shinan).12
One for Israel går emot myten om ”Den av Gud givna Rabbinska Muntliga Lagen” i en av sina videos. Den öppnar så här:
Har du någonsin undrat om den judiska judiska religionen som vi alla känner idag är samma judendom som utövades på biblisk tid, på Mose och profeternas tid?13
Under de senaste 2000 åren har den gemensamma termen “observant”, vad gäller Torah eller buden, inte riktigt betytt vad de flesta tror att det betyder. Numera är det helt enkelt omöjligt att följa Torahns bud eftersom de kretsar kring templet, tabernaklet, prästadömet, altaret och hjärtat i allt: att offra offer för att försona våra synder.
Inget av detta fanns efter att templet förstördes för 2000 år sedan. Idag representerar uttrycket ”iaktta Torahs bud” människor som följer rabbinska regler. Det finns nästan ingen anknytning till Moses och hans urgamla budord. Sanningen är att rabbinerna har spelat en mycket sofistikerad och bedräglig plan mot nationen Israel: De fick oss alla att tro att traditionerna enligt de rabbinska reglerna, som uppfanns av dem, i själva verket är “Mose lag”.
Jag lägger ut min översättning här för den som vill läsa vidare vad One for Israel avslöjar om rabbinerna.
Som ni nog har förstått vid det här laget, är dagens rabbiner samma fariséer som motarbetade, förföljde Herren och Hans lärjungar för 2 000 år sedan. Rabbinsk judendom är fariséernas surdeg i full blom, en falsk lära som Jesus varnade oss för när han sa: Se till att ni aktar er för fariseernas och sadduceernas surdeg…. Hur kommer det sig, att ni inte kan förstå, att det inte var om bröd då jag sa till er: Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg? Då förstod de, att han inte hade sagt att de skulle akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära. Matt. 16:6
Jag öppnade det här avsnittet med att citera från Matt. 23:13 ”Men ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.” Och det har fariseerna lyckats med när det gäller det judiska folket. De har lyckats stänga till himmelriket för folket, de har hindrat människor från att gå in, de har undanhållit dem deras Messias, som försonat dem med deras Gud, och lyckats indoktrinera ett helt folk att tro på den muntliga lagen, att Talmud är Guds högsta auktoritet som bara rabbinerna kan tolka.
Fariseerna har även skapat ett hat och förakt för Herren Jesus Kristus genom sina falska berättelser och propaganda om Honom i sina skrifter. De flesta ultra-ortodoxa rabbiner arbetar aktivt för att häda Jesus och Hans verk på korset. Men tyvärr, idag är det vanligt att kristna lyssnar till, och tar in judiska rabbiner i sina församlingar, eller att deras böcker läsas i kristna kretsar. Att rabbinerna kallar sig messianska judar är inget bevis för att det tror Jesus är Messias. Det har sedan länge funnits messianska judar inom judendomen som förnekar Jesus Kristus, och motarbetar evangeliet. Två exempel på messiansk judendom är Chabad-Lubavitch och Gush Emunim. Det finns också messianska judar som har läpparnas bekännelse av att Jesus är Herren, men som undervisar ur Talmud, haZohar och andra judiska Skrifter. Det tryggaste sättet för oss att känna igen en sant troende messiansk jude är om denne undervisar ur både Gamla och Nya Testamentet och lämnar Talmud och judisk mysticism åt sidan. Om judiska myter blandas in och lärs ut är det ett varningstecken. Du kommer bli chockad när jag tar upp vilka kristna läror som har sitt ursprung i Talmud och Kabbalah.
Vidare, jag har ofta läst sådana som kallar det judiska folket för ”Jesu minsta bröder”. Men detta är inte skriftenligt! Jesus sa att Johannes var den störste profeten på Gamla Testamentets tid, men att den som är minst i himmelriket är större än han (Joh. 11:11), vilket handlar om pånyttfödelsen och inte om fysisk härkomst. Detta handlar om den som ödmjukar sig och är den andres tjänare. Den jude som förkastar Jesus som Messias tillhör inte Gud, utan har brutits bort på grund av sin otro och kan därför inte vara Jesu minsta bröder. Johannes skriver: Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. (1 Joh. 2:23). Jesus ställer just den frågan i Matteus 12:48-50Vem är min mor, och vilka är mina bröder? och svarar också på den Och han räckte ut sin hand mot sina lärjungar och sa: Se, min mor och mina bröder! För var och en som gör min himmelske Faders vilja, som är i himlarna, är min mor, syster och bror. Det är alltså inte den biologiska släktskapen han talar om, utan trons släktskap genom Andens pånyttfödelse. Och Paulus skriver i Rom. 8:9. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.
En ofta använd bibelvers är Johannes 4:22, som används som bevis för att vi måste tillbaka till judendomen och under rabbinerna för att verkligen förstå djupet i vår kristna tro. Detta är en mycket förvrängd sanning. Visserligen underlättar det vår förståelse för Bibelns berättelser om vi har en djupare förståelse för Mose lag, t.ex. matlagarna eller offersystemet, men det har inget med vår frälsning att göra.
Joh. 4:22 Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen (Yeshua) kommer från judarna.
Jesus säger här att det är Han som är Frälsningen och kommer från judarna. Hans namn Yeshua betyder på hebreiska Frälsning. Ingen rabbi kan ge oss frälsningen, ingen kristen kan ge oss frälsningen. Bara Jesus (Yeshua). Så versen säger INTE att frälsningen bara kommer från judarna, utan Yeshua kommer från judarna. Denna vers används ofta till försvar för att lyssna på judiska rabbiner. Men det bör vi absolut inte göra. Dessa har inte den Helige Ande och därför talar en annan ande genom dessa.
Rom. 1:16 används också för att ge en felaktig fokus på judarna: För jag skäms inte för Kristi evangelium, för det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först för juden, så också för greken.
Men Paulus förklarar senare vad först för juden betyder. Denna vers påstår absolut inte att juden är bättre och viktigare än de hednakristna. Vi behöver läsa vidare för att förstå vad ”juden först” betyder.
Rom. 2:9-11 …nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont, juden först men också hedningen. Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör ingen skillnad på människor.
…nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont… Vi ser att juden ska dömas först. Det eftersom de fick lagen och budorden först och om de ändå förkastar evangeliet kommer de vara först att dömas. Gud gör inte skillnad på människor, jude och grek, jude och hedning är lika inför Gud. Ansvaret Gud lade på det judiska folket genom lagen och budorden som Han gav genom Mose, gör att de kommer dömas först.
Men vi är alla ett i Kristus, och en ny skapelse (Ef. 2:15 …då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.). Många missbruker dessa verser och menar att judarna måste vara väldigt speciella, så låt oss därför följa dessa rabbiner.
Juden är inte bättre än hedningen, det är inte vad Rom. 1:16 säger. Samtidigt är inte hedningen bättre än juden. Vi är alla delaktiga i samma frälsning och delaktiga i samma arbete att bärga in skörden.
Alltså, Yeshua kommer från judarna, men judarna kan inte ge frälsning. Därför bör vi vara på vår vakt och inte låta oss dras med i deras följe.
Sök inte tradition utan Helige Andefyllt undervisning.