Archive | december 2013

År 2014, och…. /Tack till er/ Lär känna Jesus! /Predikan:Korset och helgelsen

dec31

 

Eila 013

Maria

 

Ett Nytt år kommer..de kallar det 2014.

Ett nytt år kommer och det är 365 dagar, men bara GUD vet vilka som får leva dessa dagar.
Ett nytt år som bör användas till att tjäna HERREN.
Ett nytt år då både välsignelser och bedrövelser kommer att finnas hos människor.
Ett nytt år, 365 dagar att ta reda på vem GUD är?
Detta året kan du få bli en frälst troende och vara Jesu efterföljare.
Lev för och med Jesus Kristus, Frälsaren!
Lär känna Jesus och ta emot hans kärlek till DIG. Det kommer en dag då det är för sent att välja Jesus eller ej.

Fyrverkeripjäserna som kommer att användas vid 24-slaget kommer att både skada och förgifta en och annan person.
Visste du att de vackra och dyra pjäserna innehåller följande ämnen:

Bly
Aluminium
Barium
Cesium
Kadmium
Kobolt
Koppar
Krom
Litium
Mangan
Molybden
Nicke
Strontium
Titan
Vanadin
samt ARSENIK.

::::::

Tack alla ni som besökt denna min hemsida under 2013, och tack för mailkontakter och böner m m. Jag hoppas ni återkommer under 2014. Pga sjukdomar är det lite väntetid på artiklarna emellanåt. Välkommen tillbaka hit! Gott Nytt välsignat år 2014 till er alla.

 

ljus eila

Maria

 

::::::

Här kommer en predikan som jag tycker om och som jag ber er läsa:

Bibelstudium:  Gertrud Johansson    /Korsets väg och helgelse

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.

-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)

Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:

– Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)

Jesus hade gett dem sitt ord och de hade tagit emot det. De hade blivit födda på nytt genom sanningens ord och nu hade de börjat ett nytt liv, och Jesus ber: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”
Det är väldigt viktigt att frälsningen i våra liv får en fortsättning. I första Petrus brevs första kapitel läser vi om lärjungarna att de är:

– utvalda enligt Guds, Faderns, försyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. (1 Petr 1:2)

De var födda på nytt genom Guds Ord. Det ser vi där aposteln skriver:

– Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som förbliver. (1 Petr 1:23)

De var utvalda i helgelse i Anden till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. De här elementen måste finnas med. Helgelse i Anden, för Guds Ord kan vi bara ta emot och förstå genom den helige Ande. Och så handlar det om lydnad för Guds Ord. Idag är det svårt att tala om lydnad, för människan vill inte lyda någon. Man vill vara fri och självständig. Men lyda Guds ord kan vi göra när vi kommit till honom för att vi älskar honom. Vi förstår att hans ord är gott, och då vill vi lyda hans ord.

– Då ni nu har kommit till lydnad, så följ inte de begärelser som ni förut, under er okunnighets tid, levde i, utan bliv heliga i all er vandel, såsom han som har kallat er är helig. (1 Petr 1:14-15)

och vidare säger Petrus:

– Rena era själar, i lydnad för sanningen (v. 22)

Men handlar inte reningen om Jesu blod? Jo, det gör det. Jesu blod renar oss från all synd. Vi kan vandra i ljuset och ständigt ha denna rening från synden i hans blod. Men här handlar det om en annan slags rening. Vi ska rena våra tankar, vårt sinne ifrån världens tänkesätt som vi alla har påverkats av Men om vi mättar oss med Guds Ord , då renas vårt tänkesätt i enlighet med Guds Ord. Det är ett reningsbad för oss som det står i Efesierbrevet:

-..såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. (Ef 5:25-27

Paulus och Petrus och de övriga som har skrivit i Guds Ord har gett många förmaningar. Må vi ta till oss dem. Paulus säger i första brevet till Timoteus:

– Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro. (1 Tim 1:5)

Det handlar om att vi ska helgas och att vi verkligen tror på Guds Ord. Allt vad Gud ger är gott. Det är till vårt bästa, till vår fostran. I andra brevet till Timoteus läser vi:

– Du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk. (2 Tim 3:15-17)

Det är vad Gud vill med oss. Han har gett oss skriften för att vi genom den ska kunna växa upp till frälsning, till honom som är huvudet, Kristus.
Vi behöver inte tro att inte alla kommer dit fram. Det gör vi när vi mättar oss med hans Ord varje dag.
Det är meningen att Guds vilja genom oss ska ske, att människorna alltmer ska kunna se Jesus synliggjord i oss. Vi renas genom Ordet. Vi kan likna Guds Ord vid det manna Guds folk fick för att avgiftas från det de åt i Egypten. Egypten är en bild på världen. Världen har sitt tänkesätt och utvecklas alltmer till att bli gudsfientlig på alla områden. Idag, mer än någonsin, är det väldigt viktigt att vi isolerar oss ifrån alla strömningar i världen och i tiden, och håller oss till det levande gudsordet, så att vi alltmer likbildas med Jesus och inte liknar världen.
I Guds ord står om svåra tider som ska komma. I första Timoteusbrevet står om människor som vänder sig ifrån sanningen. Det är fruktansvärda bilder som ställs fram för oss i dessa brev:

-…människorna ska då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de ska älska vällust mer än Gud, de ska ha ett sken av gudsfruktan, men ska icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana. (2 Tim 3:2-5)

Vad är det som är dess kraft? Det är korsets kraft man inte vill veta av, den kraft som betyder död för den gamla människan. Också bland många kristna har man ett sken av gudsfruktan, men vill inte veta av dess kraft. Det finns många som är motspänstiga, som avfaller ifrån tron. Världens rike är ett rike som vill inta alla; särskilt de kristna. Det vill förmå dem att förneka Guds Ord när det är skarpt och säger ifrån. Guds ord är för oss ljuvlighet, näring och styrka. Men Guds Ord är också skarpt så att det åtskiljer det mänskliga från det som inte är från Gud. Men världen vill hela tiden sammanblanda. Man vill helst få de kristna på sin sida, så att man slipper känna sig avslöjad och dömd. Det handlar om tankebyggnader som uppreser sig mot Guds Ord.

– Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad. (2 Kor 10:3-6)

Här kommer åter detta med lydnad in. Vi ska vandra i lydnad för sanningen så att vi kan bryta ned dessa tankebyggnader. Den församling och den människa som Guds Ord får forma är en mäktig motströmning mot allt det som finns i världen.
Alla som är i Guds rike representerar en helt annan sorts makt än den världen har. En tjänande makt där man går ner i ödmjukhet, inunder, som Jesus gjorde:

– Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn … (Fil 2:5-11)

Tänk att han gick ner så djupt! Och genom detta vann han en sådan seger och blev så upphöjd av Gud. Det är den principen som finns i Guds rike.
Och i nästa vers läser vi:

– Därför, mina älskade, såsom ni alltid förut har varit lydiga, så må ni också nu med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, och det icke allenast såsom ni gjorde, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. (v. 12)

Men vad är det här? Ska vi arbeta på vår frälsning? Det är väl inte fråga om laggärningar att bli frälst? Nej, det är det inte. Men Guds Ord är så viktigt så att vi vill inte komma utanför det. Vi vill vara där, i Guds Ord, och i den principen som gäller i Guds rike. Därför handlar det om fruktan och bävan för att komma fel, inte för att vi tror att vi genom gärningar kan förbättra vår frälsning. Det handlar om att helga sig i sanningen. Sedan läser vi:

– Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att knorra och tveka, så att ni blir otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ”ett vrångt och avogt släkte”, inom vilket ni lyser såsom himlaljus i världen, i det att ni håller fast vid livets ord. (v. 13-15)

Tänk att vi kan göra detta! Längtar inte också du efter det? Jag längtar så efter att det får ske, att vi kan lysa som himlaljus i världen, att vi kan vara en annan slags människor. Så människorna förnimmer något himmelskt; någonting rent, något som inte är från oss, men ifrån Honom som har gett oss sitt ord. Det står ju så här:

– Såsom ni nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandra i honom och var rotade i honom och låt eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning ni har fått, och överflöda i tacksägelse. (Kol 2:6-7)

Hur gick det till när vi tog emot Honom? Jo, vi hörde hans ord, och så fick det sjunka in i vårt hjärta och vi gjorde som han sa. Vi bad honom komma in, och så bekände vi med vår mun att nu har jag tagit emot Jesus, och han är min Herre. Så gick det till när vi tog emot honom. Hur ska vi då fortsätta?
”Vandra i honom”. Vi ska fortsätta göra på samma sätt. När vi hör hans ord, hans röst och förstår genom den helige Ande vad Gud vill att vi ska göra, då ska vi göra det. Och då händer något i oss. Precis som det gjorde när vi tog emot hans frälsning första gången. En guds människa växer till när vi fortsätter att ta emot Ordet såsom han ger det till oss genom den helige Ande. Människorna i vår omgivning upplever det. De känner att här är något himmelskt. Något rent, något annorlunda växer fram, en människa som inte är som de andra.

Jag ser en princip i Guds Ord. Det handlar om underordnandets princip i Guds församling. Det här är något som världens människor tycker är väldigt gammaldags och omodernt. Man ska aldrig underordna sig; man ska vara självständig och hävda sig själv i världen. Inte bry sig om andra, utan gå sin egen väg. Det växer fram en väldigt hård människotyp i världen. Vi ser kärlekslöshet, själviskhet och allt detta vi nyss läste i andra Timotierbrevet. Men i Efesierbrevet läser vi nu:

– Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. (Ef 5:21)

Det handlar inte bara om några – det handlar om alla. I Guds församling är de andra så viktiga för mig, och har alla något att ge. Ingen ska vara högre än de andra, vi tjänar alla varandra. När det handlar om underordnandets princip, så handlar det aldrig om motsatsen – härskandets princip över de andra. Nej, vi lyfter och hjälper varandra i vår gemenskap, så att ingen blir förtryckt, nedtryckt och bortglömd. Detta sker genom att vi underordnar oss varandra i Kristi fruktan. Vi är varandras lemmar, varandra till tjänst, och allas uppgifter och gåvor, även om de är olika, behöver komma till sin rätt. Vi läser fortsättningen:

– Ni hustrur, underordna er edra män, såsom ni underordnar er Herren. (Ef 5:22)

Det här ordet står inte bara i Efesierbrevet, utan också i Kolosserbrevet, i Titus brev och i första Petrus brev. Så det måste ju vara något väldigt viktigt som kommer fram här. Men att komma år 2013 och prata om att hustrun ska underordna sig sin man! Är jag inte nu fruktansvärt omodern! Det där var väl skrivet för den tiden? Nej, jag tror att här finns en stor hemlighet. Det står ju så här längre fram i kapitlet:

– Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. (v. 32)

Att underordna sig sin man handlar inte om att mannen ska härska. Vi tänker lätt så. I världens sätt att tänka, så innebär en sådan maning att då ska mannen härska. Men det står inte så någonstans. Han ska råda, och det är något helt annat. Och hustrun bör välja att underordna sig sin man som ska råda. Såsom Kristus utgav sig för sin församling till att rena henne och helga henne, som vi läste, så ska mannen utge sig för och älska sin hustru, för att detta ska bli en illustration och en bild för Kristus och församlingen. Tänk vad Jesus har gjort för församlingen! Vi underordnar oss Kristus. Han tar det yttersta ansvaret med sin tjänande makt. Men han tvingar inte någon till något. Det står också att barnen ska underordna sig sina föräldrar. De är de små och värnlösa och behöver de andras skydd. Hustrun ska underordna sig sin man och allesammans ska underordna sig Kristus. Det är en fantastisk bild, om man ser det som en cirkel. Barnen är längst in, sedan hustrun, mannen och Kristus. Ibland står man ovanför och tar ansvar, ibland befinner man sig under för att lyfta upp, ibland sida vid sida för att hjälpas åt. Mannen och hustrun är en enhet som tillsammans ska tjäna Gud. Mannen hjälper sin hustru att komma i tjänst, han behöver hennes hjälp, men så tar han sitt ansvar och råder, och möter kanske de stötar som kommer i striden. Kvinnan har en större känslighet och behöver detta beskydd. Det är en förmån. Det handlar inte om att kvinnan inte får lov att fungera i sin tjänst eller ta beslut. Inte könshierarki, som vi så gärna tänker det. Med ett rätt, harmoniskt förhållande, illustrerar mannen och kvinnan Kristus och församlingen. Det är en stor hemlighet i detta. Vi kan visa på något annat än världen gör. Det här med genus är ju så aktuellt. Man tror att man ska utplåna skillnaderna mellan könen och på något sätt bortsopa den ordning som Gud har satt i sitt ord och sin skapelse. Vi vill istället visa på att det är riktigt, sant och rätt vad Gud har gjort. Till man och kvinna skapade han dem för att de två tillsammans skulle kunna tjäna honom. De kvinnor som inte har någon man är också i Guds församling beskyddade och får hjälp av församlingens bröder. Det står att Gud är de faderlösas fader och änkors beskyddare. För alla finns vad vi behöver i Guds rike. Detta med att underordna sig är ett skydd för oss. Vi behöver varandra.
Det finns en underordnandets princip på många plan. Även gentemot överheten ska man underordna sig. När man läser i Guds Ord framstår en människa som är foglig, mild, kärleksfull; en underbar kristusgestalt framstår när vi gör enligt hans Ord. Vi ska underordna oss all mänsklig ordning för Herrens skull. Han har insatt överheten och vi har ingen rätt att vara olydiga mot den. Men det finns dock tillfällen då vi är tvungna att gå emot överheten. När överheten kräver något som går emot Guds Ord, då måste vi lyda Gud mer än människor.
Vi läste i Timotierbreven de förmaningar som fördes fram, och att aposteln ville förmana för att:

– du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. (1 Tim 3:15)

Han säger att han vill att vi bör veta hur man bör förhålla sig till allt möjligt, till varandra, mellan man och kvinna, till överheten och till världen. I Johannes första brev står att vi ska inte älska världen.

– Älska inte världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (1 Joh 2:15-17)

Det handlar inte om att Jesus vill ta bort ifrån oss något, utan han vill att vi inte ska ägna vår kärlek åt det som ska förgås utan till det bestående, till det eviga riket. Vi kan inte ha både – och. Vi tillhör Guds rike, och då kan vi inte älska världen. Vi kan inte älska världen på grund av antikrists ande som opererar ibland människorna och som är mot Gud och mot all Guds ordning. Den är inte vän till Gud.
Vi ska titta i Jakobs brev. Han skriver till sådana som inte hade varit vakna över detta.

– I trolösa avfällingar, vet ni då inte att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han blir alltså Guds ovän.

– Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: ”Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss”? Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: ”Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.” (Jak.4: 4-6)

Tänk att han ger nåd till den som i ödmjukhet kommer till honom. Hans ande är svartsjuk. Den vill inte dela rum med något annat. Det går inte. Det är som eld och vatten. Här handlar det om antingen – eller.
Jesus är en hörnsten, och stenens egenskaper är ju att inte ändra sig av yttre påverkan. Han är omutlig och fast. Guds Ord är skarpare än något tveeggat svärd och det åtskiljer ande och själ, märg och ben. Jag är tacksam för att Guds ord är sådant, och att Jesus är sådan. Han är densamme i går, idag så ock till evig tid. Det finns ingenting som är anpassningsbart här. I Romarbrevet står det ”anpassa er inte efter denna tidsålders väsende”. Vad är det som är efter den här tidsålderns väsende? Tänk efter, hur uppträder och framstår världens människa? Se till att du inte anpassar dig. Våga bli annorlunda. Ta inte emot allt vad världen erbjuder dig! Låt Guds ord forma dig, även om du blir annorlunda mot alla andra. Det är ju något annat som ska framträda i oss, och då ska vi väl inte bli lik alla andra? Vi ska fortfara att rena oss, som det står i Uppenbarelsebokens sista kapitel:

– Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig. (Upp 22:11) Continue reading →

..ty vrede bor i dårars bröst.

dec29

 

Maria

Maria

 

Över hela skapelsen ligger det en vrede och pyr, nej den pyr inte den eskalerar så fort så man tror knappt det är sant. Våldsdåd följer på våldsdåd och vi reagerar knappt längre? Men….så har det ju alltid varit??  Ja, tyvärr. Och: Gud ser och hör  vad människor har i sina hjärtan och hur våldsam människan är emot sin nästa.

Det finns många olika slags vrede och GUDS vrede över otron är stor:

Var inte snar till vrede, ty vrede bor i dårars bröst.
Joh 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Job 9:5 Han som flyttar berg utan att någon vet det, och omstörtar dem i sin vrede,

Upp 6:15 Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, 16 och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. 17 Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?”

Men han är barmhärtig och förlåter missgärning, han vill inte förgöra. Många gånger höll han tillbaka sin vrede och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
Vi går under genom din vrede, genom din förbittring förskräcks vi.
Vem känner din vredes makt och din harm, så att han fruktar dig?
Så svor jag i min vrede: ”De skall inte komma in i min vila.”
*
*
Känner du Gud? Har du gemenskap med honom? Han är kärlekens Gud.
/Maria

 

 

 

 

Det profetiska ordet får sin uppfyllelse i Jesus Kristus! /Predikan E Johansson

dec25

 

Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan. Jesus kom, men han kommer också igen.

Predikan av Emanuel Johansson

Gamla testamentets profeter var sysselsatta med att studera och rannsaka skrifterna, de bad och tänkte på vilken tid det var som Kristi ande hänvisade till när han talade om Kristus. De fick se Jesus; hur Gud steg ner och verkställde denna plan för din och min frälsning. Det profetiska ordet handlar i huvudsak om Jesus och har i mångt och mycket gått i uppfyllelse genom att Han kom.

– Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. (Heb 1:1-2)

Den sista tiden är här därför att Jesus har kommit, och idag finns detta erbjudande att vi får komma inom hörhåll för Honom själv. I den sista tiden har han talat till oss genom sin son Jesus Kristus.
Vi går vidare till ett uttryck som vi hittar i 1 Petrus brev 1:10,11:

-Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.

Vad var det för härlighet som skulle följa? Vi kan läsa svaret i Kolosserbrevet 1:27-29:

– För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.

Det finns en härlighet som skulle följa Kristi lidanden, hans försoningsverk, hans fullbordade frälsningsverk, hans död och uppståndelse, och det är frukten av detta lidande som vi läser om här: ”Kristus i er, härlighetens hopp.”  Vi läser också om Jesu kropp som är församlingen och om frälsningen som kommer hedningarna till del. Det sker en förmering och kommer en frukt av det som Jesus gjorde. Av detta förstår vi att vi är mitt i det profetiska ordets uppfyllelse. Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan.

Han som kom, han kommer. Jesus kom, men han kommer också igen, och vi förstår att det är nära nu. Jesus kommer snart! Snart ska han föra de sina in i härlighet tillsammans med sig. Det var detta som bodde i Guds hjärta, som han längtade efter, att få bärga frukten av sitt verk. Han ville att hans liv skulle flöda ut och förmeras. Det finns oerhört mycket om det här i skriften. Vi läste tidigare om tecknen, att tiden är kort och att Jesus kommer snart och om just detta finns det mycket av i Jesu eskatologiska tal nedtecknat i evangelierna.
Att Jesus kommer handlar egentligen om en person och om vårt förhållande till honom. Jesus Kristus och vårt förhållande till hans tillkommelse är detsamma som vårt förhållande till honom själv. Att älska Jesus är att vänta honom. Att längta, att få vara nära honom – det är att vänta Jesus. ”Honom älsken i, utan att hava sett honom”. Vi kan också läsa  om att vårt hopp ska bytas i åskådning. Det som vi här kanske bara anar ska vi en dag få se. Ansikte mot ansikte ska vi möta honom, och för församlingen, för den som har sagt ja till Jesus, så innebär hans tillkommelse ett snabbt, snart, förenande med honom själv. Vi ska för alltid få vara tillsammans med Jesus.
Om du har fått möta honom och fått uppleva hans kraft i ditt liv, om du har fått uppleva att han har räddat dig från mörkrets välde och fört dig in i sitt eget rike, då blir det naturligt att längta efter att få vara tillsammans med honom, att få vara nära honom. Budskapet om Jesu tillkommelse blir ett hoppets, ett tröstens, ett uppmuntrandets och ett uppfordrandets budskap.

– Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol 1:13-14)

Har du fått uppleva det? Har du fått erfara det i ditt eget liv? Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. Det handlar egentligen bara om två saker här i världen – mörker och ljus. Vi ser av versen efter att mörkret som vi upplevde, som vi levde i, det var vår synd och vår skuld inför Gud. Vi behöver inte titta långt bort förrän vi ser konsekvenserna av detta mörker runt omkring oss. Vi ser orättfärdighet, orättvisa, ondska och lidande, och det här är ett resultat av det mörker som finns i människans hjärta. Men så finns denna möjlighet, denna väg ut ur mörkret, som Jesus själv har öppnat –  vi kan föras från mörker till ljus. Han som sade:”Varde ljus”, han kan låta ljus gå upp i ditt och mitt hjärta. I Kolosserbrevet 2:13-15 kan vi läsa om skuldbrevet:

– Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.

Jesus vann seger över mörkrets makter, över synden och dödens makt! Denna seger kan bli din om du säger ja till Jesus! Det finns ett ord som jag tycker vi ska ta fasta på, i kapitel 2 och vers 6: Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom.
Kommer du ihåg när du upplevde att de tunga bördorna föll av? När du sa ja till Jesus, och detta innebar en förvandling i ditt liv? Jag tror att vi alla har upplevt en speciell tid av glädje, en tid då det här var så oerhört levande. Tänk att jag fick gemenskap med Gud! Tänk att jag fick komma till Jesus, att jag fick säga ja och släppa in honom i mitt liv!
Vi har också hört om den första kärleken till Jesus, och här står det att Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom. Det här är ett erbjudande att leva kvar i detta barnaskap, i detta fräscha förhållande till Jesus Kristus själv. Det är den vägen som är framkomlig, som vi kan nå hem på och som vi i Kristus kan stå fram som fullkomliga.

Aposteln varnar också här i några verser för olika saker som kan komma i vägen och som kan störa detta nära förhållande till Jesus. I vers 8 i samma kapitel står det:

-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Mannen som varit blind från
födseln fick sin syn.

Det finns alltså saker som vill beröva dig frälsningsglädjen och som vill sätta sig i vägen för din nära gemenskap med Jesus. Det står om bedräglig filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus. Det här skriver aposteln för att varna och det finns anledning för oss att läsa det flera gånger och ta till oss av varningarna. Lite längre fram, i vers 16, står det:

– Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus. Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt ‘ödmjukhet’ och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne och inte håller sig till honom som är huvudet,

I vers 23 står det vidare:

-Detta uppfattas visserligen som ‘vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ‘ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.

Vad är detta för något? Det är alltså inte tillräckligt med det som man har fått ifrån början, denna gemenskap med Jesus själv. Det här presenteras som en vishet som ska läggas ovanpå. Men vad leder det till? Det för bort ifrån Kristus själv. Mänskliga traditioner och stadgar, bedräglig filosofi, som vi kan se mycket av i vår tid,  Men vi måste hitta tillbaka till källan, tillbaka till Jesus själv.

Vi ska läsa om ett par händelser i evangelierna som vi kan använda som illustrationer för att förstå de här sakerna klarare.
I Johannes evangelium kapitel 9 står det om en man som är född blind, men som får ett möte med Jesus som innebär en total förvandling i hans liv. Han får möta Jesus som griper in och helar honom. Han som var blind ifrån födseln får nu sin syn. De religiösa ledarna på den här tiden tog anstöt av detta och kallar på honom för att samtala med honom.
I vers 24 läser vi:

– De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare.” Han svarade:”Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser.” De frågade honom:”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade:”Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?” De hånade honom och sade:”Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men vari från den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade:”Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra.” De svarade:”Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!” Och de drev bort honom.

Här ser vi en olärd man som har varit blind ända från födseln, och som nu får detta underbara möte med Jesus som innebär en total förvandling i hans liv. Han kan inte annat än att vittna om detta, ”Ett vet jag, att jag som var blind, nu ser.” Vi ser hur han kommer till den här religiösa eliten som vet allt om hur det ska vara, som sitter inne med de äldstes stadgar och mänskliga traditioner som man håller så högt. Dessa kommer i diskussion med mannen som har fått möta Jesus, och vi ser att det här enkla vittnesbördet slår hål på all denna vishet och på all denna kunskap som man satt inne med. Man förmådde ingenting emot den här olärde mannen. Han hade gjort en erfarenhet tillsammans med Jesus och ingen kunde ta ifrån honom det han hade fått uppleva.

Det finns någonting som vittnar om det mörker som finns i varje människas hjärta.
Men det finns också ett svar – evangelium om Jesus Kristus!
Här faller alla mänskliga traditioner, filosofier och vishetsläror.
De faller, därför att de inte har svaret på människans verkliga behov.

Jag har funderat på hur vi i vår tid ska kunna bli bevarade, hur ska vi kunna stå fast vid det enkla och gamla evangeliet när det finns så mycket så kallad vishet och mänskliga traditioner som vill komma in och ta plats. Visst kan man på ett objektivt sätt, genom historisk kunskap och så vidare försvara Guds ord och evangelium, men jag tror inte att det är där som hemligheten ligger. Den här mannen som kom till Jesus hade ett skriande behov, han var blind och var i behov av att få sin syn. Det är där evangelium är så suveränt! Hos varje människa, hos varje individ, finns det ett behov. Varje människa bär med sig i sitt hjärta att det är någonting som inte står rätt till. Kanske man inte kan definiera det, men det finns ett Gudsbehov hos människan, någonting som säger att det är en gemenskap med Gud som är bruten. Det finns någonting som vittnar om det mörker som finns i den här världen, som är mörkrets välde och som också finns i varje människas hjärta.
Det skulle vara hemskt om det stannade vid detta behov, men det finns också ett svar på det – evangelium om Jesus Kristus! Det finns en genom vilken vi kan få komma ut ur mörkrets välde och komma in i hans älskade sons rike. Det finns en som kan upprätta gemenskapen med Gud själv, och det är Jesus Kristus. Här faller alla mänskliga traditioner, filosofier och vishetsläror. De faller, därför att de inte har svaret på människans verkliga behov.
Vi ska nu läsa om nästa händelse i Lukas evangelium 23:55 – 24:8:

– De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.. På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade:”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord.

Han är inte här, han har uppstått, halleluja! Jesus lever! De här kvinnorna hade varit med Jesus och de visste att det var något speciellt med honom. De hade följt honom, tagit starka intryck av honom och nu var de naturligtvis uppfyllda av en saknad, en osäkerhet och en ovisshet. Vad ska vi göra nu när Jesus har dött, nu när han har lagts i graven? Så funderar man och kommer på att det ju finns vissa traditioner och stadgar som man kanske skulle kunna använda sig av för att visa sin respekt och vördnad för vad som har hänt. Man gick tillbaka till sina traditioner och gjorde iordning välluktande kryddor och oljor och var i stillhet under sabbaten, efter lagens bud. På morgonen gick man så till graven för att genom sina traditioner visa sin respekt. Men där får de detta underbara budskap! Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Jesus lever!
Det här ordet kom till mig speciellt en gång då jag var i Litauen och skulle vittna på en sammankomst. På plats fanns många religiösa. Jag hade också träffat en annan svensk i staden Klaipeda som var där med en hjälpsändning. Jag förklarade att jag var där som missionär som  evangeliserar, sprider traktater och vittnar om Jesus. Men det är väl fullständigt onödigt, sa då mannen till mig. Här går ju nästan alla i kyrkan, lokalerna är välfyllda på söndagarna, och om du går in i hemmen ser du olika bilder och statyer och liknande. Han tyckte att det var fullständigt onödigt att jag var där för att  missionera bland de här katolikerna.

Varför söker ni den levande bland de döda?
Han finns inte i de mänskliga traditionerna,
i de religiösa riterna eller i de höga kyrktornen.
Jesus lever, och han kan möta
den som kommer till honom.

Visst var det så att jag bland många människor där mötte en större respekt för Gud. Man möter inte den där hånfulla attityden som finns hos så många ateister, som förkastar allt vad Gud heter. Jag kommer ihåg att jag fick det här bibelordet som vi citerat. Man söker i traditioner, det här har ju prästen sagt och så här gör vi i vårt land för att respektera, för att ha något slags religiöst liv.
Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Han finns inte i de mänskliga traditionerna, i de religiösa riterna eller i de höga kyrktornen. Han finns inte heller i bilder och statyer. Han lever, och han kan möta den som kommer till honom med detta behov som traditionerna aldrig kan svara på. Då Jesus får flytta in kan detta tomrum fyllas av någonting levande – av honom själv. Det finns möjlighet att möta Jesus, och för detta behövs inte de mänskliga traditionerna. Den blinde mannen, som hade varit blind ända från sin födsel, tyckte det var märkligt att de här lärde inte visste vem Jesus var. Ni som har så mycket kunskap, hur kommer det sig att inte ni vet vem Jesus är? Jag har mött honom, och jag har upplevt att jag som var blind nu kan se!
I detta perpektiv tonar de religiösa skuggfrågorna bort.  Att det är rätta dagar som vi har våra möten på, att det är rätt mat som vi äter och så vidare.
I historien har det funnits många schismer. Till exempel om bilder ska vara i 2D eller i 3D. Den ene säger att en rätt bild måste vara 2D, medan den andre säger att vi måste ha tredimensionella ikoner som vi ska be inför.
Vi ser hur de mänskliga traditionerna och filosofierna byts mot varandra. och ändå är man långt från verkligheten som är Kristus själv. Det här påverkar egentligen allt, för det påverkar vårt liv och det  påverkar vårt sätt att närma oss ordet. Vad är det vi söker i ordet? Söker vi bränsle åt våra egna traditioner och filosofier, eller söker vi Jesus i ordet? Det finns en sång som vi brukar sjunga som lyder: Jag ser i ordet hans sköna bild. Att närma sig Ordet på rätt sätt handlar om att lära känna Jesus, att Han ska bli stor i mitt hjärta, i mitt liv. Det handlar om att Jesus ska bli stor i församlingen, inte om att vi med hjälp av olika saker ska hitta ett självvalt Gudsliv.
Vad var det vi började med, vad var det det handlade om när vi väntar Jesus? Det handlar om att älska honom, att älska hans tillkommelse och det handlar om att känna honom. Hur lär vi känna honom? Är det genom att använda hans namn för våra egna syften, eller att använda ordet på ett felaktigt sätt? Eller har vi fått möta honom och drivs av en längtan att få lära känna honom mer, att få uppleva mer av honom i vårt hjärta och i våra liv? Det är ett allvarligt ord som Jesus tar fram i sin bergspredikan när han säger:

– Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!  (Matt 7:22-23)

Man kan alltså använda namnet i fel syfte och man kan använda ordet med fel motiv. Men du – som ni har mottagit Jesus Kristus, så lev i Honom. Bevara den första kärleken till honom, den barnsliga relationen till honom, han som har frälst mig och som har fört mig från mörker till ljus. Jag vill lära känna honom, jag vill leva för honom och verka för honom.
Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är därovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.

Sök det som är därovan! Och vad är det? Vi läste svaret i samma vers: Där Kristus sitter på Guds högra sida. Där Jesus är, där vill också jag vara! Det som är viktigt för Jesus, det blir viktigt för mig när jag lär känna honom. Då kan vår inriktning och vårt glädjeämne bli detsamma som det Jesus själv bär.

Vi läser i Kolosserbrevet 1:24-29:

– Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Vad har du för mål med ditt arbete och din kamp? Vad är det för lidande han kallar för ”Kristuslidande”, som aposteln talar om. Det står om Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa; det skulle komma en frukt. Tänk att du och jag kan bli en del i denna kamp som handlar om att få se själar vid korset, få se själar bärgas och att få se hans kropp ta gestalt. Det fanns ett lidande, men vi läser också om den oerhörda glädjen som fanns över att få se frukt av arbetet. Vi läste i Kol om Kristus i er, härlighetens hopp. Nu läser vi i Filipperbrevet 1:22,

– Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen.

Här handlar det om hans längtan att få vara med Kristus, att få förenas med honom, men samtidigt fanns det ett arbete som kunde bära frukt. I kapitel 4:1 läser vi:

– Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade.

Vad är det för glädje och krona? Jo, det handlar om frukten av Kristi lidande, som också aposteln fick gå in i. 2 Kor. 1:14:

– Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag.

Vilken var apostelns kamp, och vad var hans glädjeämne för den här kampen? Det var att få se människor ta emot evangelium, att få se dem vid Golgata och att få se den härlighet som följde på Kristi lidande och att se Hans hemlighet, församlingen.  Kristus i er, vårt härlighetshopp. Var det inte detta som också var Jesu längtan och hans törst?
I Hebreerbrevet 2:10-13 läser vi

-Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.

Gud steg ner och gick hela vägen, lidandets väg, och han såg också frukten av den möda hans själ fick utstå. Se här är jag och barnen som Gud har gett mig. Vi ser att aposteln och de som kom efter gick in i detta lidande och i denna kamp för frukten av det fullbordade frälsningsverket. Där är du och jag med och kan sättas in i detta stora sammanhang, att få göra hans vilja här i tiden, att hans fullbordade verk ska få föra ytterligare någon in i gemenskapen med honom. Snart är den dag då vi ska föras fram tillsammans med honom i härlighet. I Kolosserbrevet 3:4 står det:

– När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

Må vi ha rätt drivkraft och rätt mål för vår kamp och vår strävan. Må det vara en längtan att se frukt av det som Jesus har fullbordat, en längtan hos oss att se den blinde mannen få sin syn, att se människor som har detta behov, som lever i mörker och synd, komma in i hans älskade sons rike. Det är det som är meningen och målet för vår strävan och för vårt liv, att vi inte ska komma ensamma utan att vi ska få med oss en frukt. Det handlar om att gå igenom denna process, som Jesus talar om sig själv, men som också gäller för de som vill följa honom. Om inte vetekornet faller i jorden och dör så förblir det ett ensamt korn, men om det faller i jorden och dör så kommer det en frukt. Längtar du efter att få se själar vid korset? Att nå ut med budskapet? Längtar du efter att skaran ska bli fulltalig, att vi tillsammans ska få uppleva denna förening med Jesus själv?

/Emanuel Johansson/ Från Midnattsropet/

*

Foto Maria

Foto Maria

De flesta människor lever i mörker och synd, det är fruktansvärt att de inte vill se ljuset som är Jesus Kristus och människornas räddning. Människor är både blinda och döva för Herrens Ord och förnekar hans existens.

– Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol 1:13-14)

KOM TILL JESUS! innan det är för sent.

/Maria

Bild Maria

Bild Maria

 

 

 

Direktansluten till den Högsta sambandscentralen. Direktkontakt med Gud/ L Jareteg, Bibelfokus. Att lyda Gud mer än människor…

dec22

 

Under den Högstes befäl!

Barnaskapet är något av det absolut viktigaste vi kan äga här och nu som kristna. Det har jag skrivit om många gånger tidigare. Barnaskapet är ett sundhetstecken där det flödar med enkelhet, frihet och glädje. Barnaskapet är unikt för den sanna kristna tron. Det är dessutom underbart gott för den som lever i det; det är en försmak av hur den himmelska tillvaron kommer att bli. Men det jag skall skriva om här får kanske en lite annan infallsvinkel vad gäller livet som kristen. Det här skall delvis handla om vad mognad i tron innebär och att bli tillgänglig för att tjäna Gud under hans befäl.

Även om barnaskapet för en kristen skall vara det mest grundläggande och även kommer att bestå för evigt, så innebär det kristna livet även en mognad, en andlig tillväxt. Som mogna kristna kan vi få tjäna Gud på sätt som vi kanske inte kan få göra som nya i tron, och ändå skall vårt eget barnaskap finnas med där i grunden hela tiden. Vi kan få mogna in i uppgiften att fungera som andliga fäder för de som är nya i tron. Vi kan få mogna in i uppgiften att uppmuntra, tillrättavisa, vägleda och undervisa. Vi kan få mogna in i många olika uppgifter i Guds rike.

Svaghet innebär mognad och styrka

Men oavsett om vi är nya i tron eller om vi mognat så är Gud hela tiden vår Far och vi är hans barn som skall vara och är beroende av hans suveräna ledning. Mognad handlar inte om att bli stor och stark. Mognad handlar inte heller om att samla på sig stora mängder kunskap och erfarenheter så att man kan vara ett andligt proffs som kan stå på egna ben. Nej, mognad handlar om att man i allt kan inse sitt beroende av Gud men också leva därefter. Mognad handlar om att ha blivit svag i sig själv så att Gud kan vara stark. Att hamna i denna beroendeställning är faktiskt något som tar tid. Om man inte tror att det förhåller sig så här, så är det i sig ett bevis på att man ännu inte uppnått en sådan mognad.

Symbolen framför andra för den kristna tron är korset. Korset vittnar inte enbart om att Jesus dog på korset för vår skull, det vittnar också om att varje sann kristen har ett eget kors att bära. Vårt stora JAG måste bli korsfäst för att vi skall bli fria människor och för att vi skall bli fullt tillgängliga för Guds kraft. Detta är inget vi kan åstadkomma själva; Gud gör detta för oss – om vi vill det – och han låter det ske medan vi traskar på i vardagen. Precis så var det med judarna när de vandrade 40 år i öknen. Korset i våra liv, ökenvandringen, ger mognaden.

Matt 10:38-39: ”Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.”

Paulus var en i sanning mogen kristen som fick uträtta oerhört mycket för Gud. Tänk bara på vad hans brev har fått betyda för eftervärlden. Men var det då hans egen förträfflighet och styrka som gjorde att Gud var så framgångsrik genom Paulus? Nej, det var hans svaghet och därmed beroende av Gud som var avgörande. Så här skrev Paulus själv om detta:

1 Kor 1:27: ”Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam,”

2 Kor 12:9-10: ”…han [Gud] svarade mig: ’Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.’ Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.”

Oavsett om vi är nya i tron eller har vandrat med Gud i många år, så är Gud vår Far. Men som mogen kristen kanske man också ibland kan se Gud som sin ”befälhavare” eller ”arbetsgivare”. Det beror lite på vad man står i för uppgifter. Och oavsett vad man får uträtta för Gud så är det HAN som skall föra befälet. Gud är dock inte den som tvingar sig på, utan vi får själva be Gud att ta den position som han rätteligen skall ha i våra liv. Vi överlåter detta till Gud både i bön och genom vårt sätt att handla.

Här skall jag komplettera bilder lite. Självklart behöver alla kristna ett visst mått av grundkunskaper för att överhuvudtaget kunna svara ja på Guds erbjudande i evangeliet, och visst behöver vi lite baskunskaper för att leva som kristna. Men vi måste akta oss för att bli andliga experter där kunskaperna leder till ett oberoende av Gud och högmod. Kom ihåg hur det gick för Adam och Eva när de åt av Kunskapens träd!

Människor vill ha en kung

Människor har i alla tider önskat sig starka ledare. Många folk har ropat fram kungar, kejsare och presidenter. Många har t.o.m. ropat fram en diktator för sitt land och folk. Andra har ropat fram påvar, kardinaler, biskopar och andra höga religiösa ledare. Allt detta vittnar om att vi människor önskar ha auktoriteter över oss som vi kan hylla och dyrka – men även som vi vill skall garantera ordning och reda. Får ledarna mycket makt kan man få krypa på knä för dem i fruktan istället för i beundran.

Jag tycker det är oerhört intressant att läsa om Guds folk, judarna i Gamla testamentet. Deras historia är i mångt och mycket en profetisk bild av hur det kristna livet kommer att gestalta sig, även om det mesta nu blir i lite andra skepnader. Det är så klart inte bara det judiska folkets framgångar och segrar som är profetiska bilder för kristenheten, även all olydnad och allt deras avfall är det. Bibeln vittnar om både framgång för evangeliet och ett stort avfall därifrån.

Om vi läser i Första Samuelsboken i Gamla testamentet, så ser vi där att även det judiska folket önskade sig en kung. De ville ha det på samma sätt som alla de andra folken hade det. De ville inte vara annorlunda. Nu vet vi att judarna fick sin kung. Först blev det Saul, och efter honom kom David. Men vad ville egentligen Gud? Låt oss ta några bibeltexter som visar oss:

1 Sam 8:4-9, 19: ”Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: ’Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.’ Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ’Ge oss en kung till att styra över oss.’ Och Samuel bad till HERREN. Då sade HERREN till Samuel: ’Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.’ …
Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ’Nej, en kung måste vi ha över oss. Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.’ ”

1 Sam 12:17: ”…hur mycket ont ni gjorde i HERRENS ögon, när ni begärde att få en kung.”

Gud vill vara vår kung

I bibelordet ovan ser vi att Gud själv ville vara judarnas kung; han ville inte att det skulle finnas någon makt mellan dem och sig själv. Så deras önskan att få en kung var alltså det samma som att förkasta Gud. Men vi ser också det jag nämnde tidigare, att Gud vill att vi skall samverka med honom av egen fri vilja. Gud tvingade alltså inte på judarna sin konungastatus. Han gav dem vad de önskade, men han sa också vad det skulle komma att innebära, nämligen att de kommande kungarna skulle suga ut folket (läs fortsättningen i 1 Sam 8).

Nu kan vi överföra denna bibeltext på kristenheten och fråga oss hur Gud vill ha det i vårt fall. Skall vi ha påvar, kardinaler, biskopar och prästerskap över oss? Skall vi ha ledare som lever som kungar över Guds folk? Hur har Gud tänkt det?

I Bibeln finns inte ordet ”kyrka” om man ser i grundtexten (det finns inte heller i Svenska Folkbibeln eller i 1917-års översättning). Istället kallas de troende för Guds ”församling”. Församlingen liknas vid en kropp där alla de troende är jämlika och huvudet är Jesus Kristus. Det skall alltså inte finnas någon extra hjärna inkopplad mellan de olika kroppsdelarna och huvudet, för det fungerar inte. Alla kroppsdelar får sin styrning från huvudet, och alla kroppsdelars funktioner och rörelser koordineras också från huvudet, som vi kan kalla ”sambandscentralen Jesus Kristus”. En del kroppsdelar är ”ovetande” om varandra, men de samverkar ändå till olika funktioner genom att exakt koordinering sker från det enda huvudet. Vi skall ta några bibelord om detta:

Gal 3:28: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Rom 12:4-6: ”Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått.”

Ef 4:14-16: ”Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.”

Utifrån detta kan vi alltså säga att Gud/Jesus vill vara de troendes Kung. Det skall inte finnas någon ”makt” mellan de troende och huvudet Jesus Kristus. Det behövs ingen kyrklig hierarki, inget läroämbete, ingen ”Kristi vikarie” (en av påvens alla titlar är justVicarius Christi ). Jesus är inte så långt borta att det skulle behövas en vikarie. Han har ju själv sagt att han är med oss alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20). Han är närvarande bland oss genom sin Helige Ande och på så sätt vägleder han oss i allt.

Joh 14:26: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”

Direktansluten till den Högsta sambandscentralen

När Jesus dog på korset så rämnade det tygstycke (kallat ”förlåten”) som dolde det allra heligaste rummet i Jerusalems tempel. Dit in fick endast översteprästen gå. Där stod han i direktkontakt med Gud, som en medlare mellan Gud och folket. Men när tygstycket rämnade, så var det en signal om att vägen till Gud Fadern nu var öppen för var och en som kommer till Gud genom Jesu försoningsverk. Det behövs inte längre några medlare mellan människor och Gud när man kommer genom Jesus. Alla får lov att bli Guds barn, direkt underställda Gud, och alla får då Guds Ande till vägledning, hjälp och som ett sigill.

Mark 15:37-38: ”Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.”

Heb 6:19: ”I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss.”

Heb 10:19-22: ”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.  Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.”

Gal 3:26: ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.”

Ef 1:13: ”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.”

Det är alltså oerhört stort att få kliva in i ”det allra heligaste” – i det Nya förbundet – och själv få lov att ha direktkontakt med Gud. Som kristen behöver man ingen tolk, ingen mellanhand, ingen medlare, ingen överhet i trosfrågor. Vägen fram till Guds tron är helt öppen. Som sann kristen får man lov att prata med Gud som en kär pappa. I denna verklighet får vi traska på i vardagen och samtidigt förtrösta på att Gud är med och leder oss genom sin Helige Ande. Detta är att ”vandra i Anden” (Gal 5:16). Detta är att vara direktansluten till ”den Högsta sambandscentralen”, att stå direkt under den Högstes befäl. Som sådana kan vi också få vandra i Guds förberedda gärningar.

Att samverka till goda gärningar

Här kommer jag nu till det som jag inledningsvis nämnde, nämligen att få mogna i tron och mer och mer få vara med om att uträtta saker i Guds rike. Vi kanske inte alltid är medvetna om att vi gör detta, men om vi är medvetna är mognaden viktig, annars kommer lätt högmodet in.

Det är i vilket fall fantastiskt att leva som kristen och få gå i förberedda gärningar som man ofta inte har någon större aning om i förväg (och väl är ju det, för annars skulle vi säkert försöka hjälpa Gud på traven). Gud har så klart planer för våra liv, även om det också finns gott om utrymme för vår fria vilja. Men han samverkar gärna med vår vilja så att vi villigt får gå hans ärenden. Sedan låter han samverkan ske genom att syskon i tron (andra lemmar i kroppen) gör en del, och jag får göra en annan del, och tillsammans blir hela ”rörelsen” till välsignelse för andra.

Ef 2:10: ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.”

Fil 2:13: ”Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.”

1 Kor 12:17-22: ”Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en. Ögat kan inte säga till handen: ’Jag behöver dig inte’, inte heller huvudet till fötterna: ’Jag behöver er inte.’ Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga.”

Finns det då exempel i Bibeln på hur Gud låter oss vandra i förberedda gärningar? Ja, det finns en hel del. Själv kommer jag att tänka på när Gud lät Filippus stöta på den etiopiske hovmannen som i sin vagn satt och läste ur profeten Jesajas bok. Det mötet öppnade upp för ett samtal som ledde till hovmannens omvändelse och dop (Apg 8). En annan berättelse jag kommer på är när Petrus blev ledd till officeren Kornelius och hans familj för att förkunna evangeliet för dem (Apg 10). Då hade Gud redan förberett både Petrus och Kornelius på det som skulle ske genom att de båda hade sett en syn från Gud. Petrus kunde med andra ord bara knalla rakt in i denna mycket väl förberedda gärning som ledde till mångas frälsning. Och Paulus skrev om hur han och Apollos fick samverka till ett resultat för Guds rike. Här fungerade de som olika lemmar i Kristi kropp, men det var Gud som styrde alltsammans.

1 Kor 3:6-9: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.”

Pastorsrollen mfl

Jag skall bara kort skriva om uppgiften att vara herde/pastor så att du inte tror att jag är emot de olika roller som nämns i Nya testamentet. En av dessa är herderollen. En grupp av kristna kan behöva någon som tar ett särskilt ansvar för gruppen, precis som en herde tar ansvar för en grupp med får. Men här har vi ofta en helt skev bild av vad det är att vara herde/pastor. Jesus är den bästa bilden av hur en perfekt herde skall vara: han räddade sin hjord genom att ge sitt liv för den. Att vara herde/pastor betyderinte att man är av högre rang än de övriga i gruppen. Det betyder inte heller att man skall åtnjuta särskilt förmånliga privilegier. Att vara herde/pastor är egentligen ”bara” att vara en av lemmarna i kroppen med en särskild uppgift som de andra lemmarna inte har. Därmed är herden/pastorn också själv beroende av de andra lemmarna, för denne kan ju inte själv utgöra varje lem i kroppen – vilket tyvärr många tycks tro idag. Några ord från Jesus visar tydligt att ingen människa skall göra sig för mer än någon annan, inte heller göra anspråk på titlar:

Matt 23:8-12: ”Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

(Ordet ”påve” kommer från latinets papa som betyder just ”fader” – aj då!)

Ibland skriver folk till mig och frågar vilken pastor som jag är underställd, och så menar dessa personer att jag inte kan vara en sann kristen om jag inte står under en överordnad pastor. I ljuset av vad jag visat på ovan kan du förstå vad jag brukar svara.

Lyda Gud mer än människor

Hela Bibeln vittnar om att Gud/Jesus vill och skall vara vår Kung. Detta skall bli helt uppenbart den dag då Jesus kommer tillbaka och träder fram som den Kung han de facto är. Har man nu ställt sig under den Högstes befäl, så kommer man förr eller senare att hamna i konflikt med både världen, hierarkiska system, religiösa system, kontrollorgan, olika maktcentra etc. Det fick apostlarna tidigt smaka på, men då gav de också ett svar som vi andra bör ta till oss.

Apg 5:29: ”Då svarade Petrus och apostlarna: ’Man måste lyda Gud mer än människor.’ ”

Självklart skall en sann kristen följa landets lagar och förordningar, betala sin skatt så som staten bestämt, be för makthavarna, osv. Men kommer lydnaden till Gud i konflikt med världens påhitt, då måste vi lyda Gud mer än människor.

Jag vet utifrån det Bibeln visar att sådana konfliktsituationer kommer att bli allt vanligare i Sverige, inom EU och i hela världen ju närmare vi kommer den absolut yttersta tiden. Många kristna ser också åtskilliga tecken på detta redan. Skall man klara av sådana situationer är det viktigt att vara direktansluten till ”den Högsta sambandscentralen”, och observera: den kommunikationen går inte att avlyssna!Ett bibelord som väl säger något om detta är följande:

Luk 21:12-15: ”Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. Detta ger er tillfälle att vittna. Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal. Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga.”

Summering

Det finns så oerhört mycket idag som försöker tränga sig in och ta en plats mitt i de troendes raka kommunikation med Gud, inte minst i osunda församlingar och villfarna sammanhang. Mycket av allt det som världen har att erbjuda stör också kommunikationen. Det är så mycket som vill beröva oss vår frihet och vårt barnaskap. Världen går sakta men säkert mot ett nytt ”Babels torn” där det grundläggande är elitism och hierarkiska system. Så var på din vakt mot sådant som försöker bryta sig in och styra hur ditt liv som troende är tänkt att vara.

Det är när vi var och en är direktanslutna till Gud som vi verkligen kan uträtta något med evighetsvärde för Guds rike. Det är också där som den verkliga friheten finns. Självklart skall alla sanna kristna vara som en kropp med olika lemmar som hjälps åt, men det är när ledningen kommer direkt från Gud till varje enskild som samordningen och gemenskapen fungerar som bäst. Vårda därför din privata direktanslutning till den Högste! Ställ dig under den Högstes befäl!

Jesus är vår Kung!

/Lennart

*
*

Ja Jesus är vår Kung!   Tack för artikeln Lennart!   / Maria

Foto Maria

Foto Maria

Dopet- en manifestation på Jesu seger! Omvändelse! /Midnattsropet

dec16
Foto Maria

Foto Maria

Måste läsas:

Dopet – en manifestation på Jesu seger!   /Midnattsropet

Ledare av Berno Vidén

– I inget annat namn än i namnet Jesus finns frälsning! Den bekännelsen proklamerade Petrus inför myndigheterna efter att han tillsammans med Johannes hade tillbringat natten i fängelse för just Jesu namns skull. Jesu död och uppståndelse var en revolutionerande händelse som direkt lämnade spår efter sig i hela samhället. Ingen i hela Jerusalem lämnades oberörd av denna förunderliga manifestation som tog sig uttryck genom en skara enkla människor, personer från vitt skilda sammanhang, vilka hade gjort gemensam sak; de hade överlämnat sina liv åt Jesus – och åt varandra.
För Jesu lärjungar – som på kort tid i Jerusalem hade förökats till att omfatta fler än fem tusen personer – var det en självklarhet att som ett vittnesbörd inför alla människor låta döpa sig till Kristus. Bara under pingstdagen, samma dag som Guds ande föll över församlingen, döptes fler än tre tusen personer. För första gången i historien hade nu Jesu Kristi egen kropp – hans församling – blivit synliggjord och tillgänglig för alla människor, oavsett nationalitet. En ny skapelse framsprungen ur det innersta av Guds eget hjärta hade fötts till liv genom Jesu död och uppståndelse.
Budskapet om vägen till frälsning handlar nu som då om att tro på Jesus och att därefter låta döpa sig. Enkelt, klart och med stor tydlighet berättar Nya testamentet för oss om hur frälsningen är en gåva från Gud, given av nåd. Varje människa som har tagit emot Jesus är frälst! Det finns ingen teolog eller präst som med religiösa sakrament eller som i kyrkans namn kan ändra på den sanningen.

Det bibliska dopet är inte, som den traditionella kyrkan lär, ett nådamedel som verkar på ett magiskt sätt genom en tillförordnad prästs uttalade formler. Traditionen att i olika kyrkor begjuta små barn ges inget som helst bibliskt stöd. Det var först kyrkofader Augustinus på 400-talet e Kr, som efter mycket stridigheter lyckades få läran om barndopet allmänt erkänd, något som var viktigt för att bibehålla den dåtida statliga kyrkans makt över folket.
Av vilken anledning skulle spädbarnsbegjutning överhuvudtaget vara nödvändigt? Bibeln lär att barnen hör Guds rike till! Det är först senare, när man växer upp och kommer till insikt om synden, som omvändelsen blir en nödvändighet. Dopet är inte heller grunden för det kristna livet. Grunden är och kommer alltid att förbli Jesus – ingen annan!
Pingstdagens budskap till alla dem som hade fått sina ögon öppnade och överlämnat sina liv till Jesus var: omvänd er och låt döpa er. Omvändelsen föregick dopet, vilket följde som en naturlig konsekvens efter pånyttfödelsen.

Paulus skrev till församlingen i Rom, att dopet handlar om att bli döpt till döden. Med andra ord är det en begravningsakt där man med sin gärning vittnar om att Jesus dog för mig och att jag dör med honom. Man begraver och gör sig av med allt som har med döden att göra. Men triumfen är att Jesus lever! Döden kunde inte behålla honom. Därför har alla som dött med Kristus också del i uppståndelsen. Vi är bokstavligen förenade med honom genom hans död och uppståndelse.
– Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom 6:4)
Det bibliska dopet har under historiens gång gett upphov till många blodiga förföljelser. Förföljare har nästan uteslutande varit något så motsägelsefullt som kyrkans egna män och dess företrädare. I Guds och påvars namn har tusentals bibliskt troende dränkts, fått sina hem konfiskerade, jagats i landsflykt, torterats på de mest grymma sätt etc. enbart för att de låtit döpa sig till Kristus på det sätt bibelordet lär.
Pingstvännen Nathan Odenvik skriver i häftet  ”Dopet i historisk belysning” (Förlaget Filadelfia 1955) att
– det mest ödesdigra misstag, som kyrkofäderna någonsin gjort och som haft de mest förlamande verkningar på hela kristenheten i alla tider, var införandet av barndopet. Ingen åtgärd har haft sådana olyckliga, djupgående konsekvenser som denna avvikelse från Skriftens bud och lära.
Jag rekommenderar starkt pingströrelsens vänner att de allvarligt ser på sin egen och döparrörelsernas historia och den kamp som under seklernas gång varit för det bibliska dopet.

*

OBS!!! Omvändelsen föregick dopet, vilket följde som en naturlig konsekvens efter pånyttfödelsen.

/Maria

Bild Maria

Bild Maria

 

http://www.youtube.com/watch?v=ZZopKPbL1zY&feature=share&list=UU4iI1ITTu_KnISOXMjpvquA&index=28

Jesus dog för oss alla.

 

Ulf Ekmans KatolskaTrosbekännelse. Villoläror. /Bibelfokus/ Står ditt namn i Livets bok?

dec14

 

 

Ulf Ekmans katolska trosbekännelse

Skrivet av Lennart – 23 oktober, 2013 – 19:46
I det senaste numret (2013:3) av den teologiska tidskriften Keryx skriver Ulf Ekman en artikel med rubriken ”Spelar kyrkosyn någon roll?”. När jag läste den kände jag direkt att detta är Ulf Ekmans katolska trosbekännelse – på ett lite subtilt sätt – men som också har som syfte att locka fåren med sig på färden mot Rom.Många har undrat när Ekman kommer att konvertera till katolicismen, inte minst för att flera andra medlemmar i Livets Ord redan gjort det. Ulf Ekmans son Benjamin konverterade fredagen den 1 november 2013 – kanske är han en testballong? I den artikel som jag här analyserar står det helt klart att Ulf Ekman själv i sinnet redan konverterat fullt ut, kanske är det bara rätt tidpunkt och de yttre administrativa formaliteterna som saknas.I artikeln talar Ekman hela tiden varmt för ”Kyrkan” och det står helt klart att han med ordet ”Kyrkan” i huvudsak syftar på den Katolska kyrkan och att den står som garanten för enhet, ordning, struktur, nåd, lära, m.m. Han säger också att denna kyrka är ”bärare av nåden”, inte minst genom förvaltandet av dess sju sakrament som Ekman menar är de traditionella sakramenten. Vi som inte kan se detta som Ekman nu fått upp ögonen för, har ”kollektiva blinda fläckar” som vi fått av vår splittrande protestantiska tro, enligt Ekman.Jag är ganska övertygad om att Katolska kyrkan kommer att belöna Ekmans arbete med att återkatolicera Sverige på något synbart sätt framöver, kanske med en position i Kyrkan som ger makt och ära. Den som överlever får se.Det finns mycket att kommentera i Ulf Ekmans artikel eftersom den är mycket vilseledande, men jag skall särskilt lyfta fram några hårresande saker.Kyrkan har säkrat läran genom sitt läroämbete, enligt UE
Ekman menar att genom Katolska kyrkans läroämbete har läran säkrats och bevarats, från apostlarnas tid och fram genom alla århundraden. Men här har vi en komplett lögn. Istället är det så, att Katolska kyrkan genom alla år levererat en mängd villoläror som alltså helt saknar stöd i Bibeln. Ofta vrängdes läran för att passa påvar och kardinaler som levde i lyx och utsvävningar – alltså inte helt olikt hur framgångsteologer som Ulf Ekman själva vrängt läran till sin egen fördel. Katolska kyrkans ledarskap har även förvrängt läran för att kunna klämma dit sina kritiker. En sådan lärosats säger ungefär detta: ”förbannad är den som menar att nåden räcker för frälsningen” med adress till reformatorerna:

”Om någon säger, att sakramenten i den Nya Lagen inte är nödvändiga för frälsningen, utan överflödiga; och att… människan får av Gud, genom tron allena, nådens rättfärdiggörelse… låt honom vara förbannad.” (min översättning)
Sjunde sessionen, Kanon IV i det Tridentiska mötets protokoll

Kyrkan står för enhet, enligt UE
Ekman menar att Katolska kyrkan står som garant för enhet, emedan reformationens frukt bl.a. varit splittring och individualisering av tron. I detta ges den falska bilden av att Katolska kyrkan skulle vara enad i en sann tro. Sanningen är den att Katolska kyrkan utgör ett teologiskt tak under vilket många olika villfarelser ryms. Där finns de som tillber helgon och relikdelar. Där kan man hitta präster som är mer eller mindre direkt kopplade till New age. Där kan man hitta medlemmar som sysslar med ren ockultism utan att prästerskapet gör något åt det (mycket vanligt i Sydamerika). Så den enhet man finner i Katolska kyrkan är inte den sanna trons enhet (Andens enhet) utan en synkretistisk enhet, en antikristlig enhet om du så vill. Den nya påvens flörtande med islam kanske också är ett tecken på detta.

Reformationen har visat upp en dålig frukt, enligt UE
Ekman menar att vi skall se på reformationens frukt för att kunna förstå att den var fel, och pekar då bl.a. på ”utspädning av tron och en fragmentisering av Kyrkan”. Men han nämner inget om Katolska kyrkans frukt:

  • Enligt vissa historiker bär Katolska kyrkan ansvaret för mördandet av 50 miljoner ”heretiker”, judar och muslimer.
  • Mängder av påvar som levt i lyx, snusk, sus och dus och även i vissa fall sysslat med ren avgudadyrkan.
  • Kyrkliga ämbeten som sålts till högstbjudande (”simoni”).
  • Inkvisitionsdomstolar där man inte hade rätt att försvara sig utan endast kunde bekänna sig som skyldig.
  • osv, osv…

Frikyrkan står för en ”ny gnosticism”, enligt UE
Ekman kallar det enkla kristna liv som evangeliska kristna många gånger representerar för ”en ny form av gnosticism” samt ”elitism”, och detta trots att han själv bidragit till både gnosticismens och elitismens återkomst i vårt land genom den trosförkunnelse han spridit sedan början på 80-talet. Många teologer och författare är eniga om att trosförkunnelsens grundläggande teologi är gnostisk lära. Läs t.ex. Den kristna gnosticismens återkomst – ett studium av Ulf Ekmans teologi av Kent Gunnarsson. För att se elitismens återkomst räcker att se på Ulf Ekmans upphöjda position och på hans prat om apostoliskt ledarskap och apostolisk succession med syfte på bl.a. påven. När i historien har vi sett en påve ge sitt liv för fåren?? Istället har det varit tvärtom; många har fått sätta livet till pga. påvarna!

Observera också att ordet apostel betyder ”budbärare/sändebud”. Att vara apostel innebär alltså inte att vara en ledare högst upp i en religiös hierarki.

Reformationen innebar främst en förändrad syn på Kyrkan, enligt UE
Ekman skriver i artikeln att reformationen inte handlade om en förändrad bibelsyn utan att den främst gällde en förändrad kyrkosyn. Det är ju en underlig glidning i synen på reformationen, och jag kan undra varför Ekman försöker få oss att tro detta. MEN, det är ju ett allmängods bland genuina protestanter att känna till att reformationens storverk var ett återupptäckande av Nåden och att den som tror på Guds försoningsverk genom Jesus Kristus blir förklarad rättfärdig och därmed frälst till evigt liv – oberoende av kyrkliga ämbeten och sakrament!

Jag tror Ekman vill lura sina läsare till att tro att Katolska kyrkan och lutherska kyrkor har ungefär samma frälsningslära och syn på sakramenten, detta för att öppna upp för vår tids falska ekumenik som skall leda alla tillbaka Rom och lydnad under påven. Han skriver dessutom att Kyrkan är bärare av nåden och att nåden förmedlas genom sakramenten. Men en evangelisk kristen vet att varje troende genom sitt vittnande för medmänniskor själv är en indirekt bärare av Guds nåd till andra, och den förmedlas INTE via sakrament, utan direkt från Gud till mottagaren. Förlåten – det tygstycke som skulle hindra obehöriga från att komma in i eller se in i det allra heligaste rummet i Jerusalems tempel – det rämnade då Jesus dog på korset, och detta skedde för att visa oss människor att vägen nu är öppen för var och en in till Gud Fadern genom Jesus, utan att några präster måste finnas mellan som medlare. Kanske också Gud visade detta genom att templet i Jerusalem fick förstöras år 70. Jesu försoningsverk är dörren direkt in till Fadern. Genom tro på detta försoningsverk får varje syndare ta emot Guds fullkomliga nåd. Nåden finns således inbakad i de löften som Bibelns ger oss, och inte i något fysiskt som t.ex. sakrament.

Kyrkan bevarar de troende i tron, enligt UE
Ekman menar att en kristen inte klarar sig på egen hand, utan behöver Kyrkan för att bevaras i tron. Här avses så klart den institution som har påven i den apostoliska successionens linje, och som har sakramenten och läroämbetet. Bibeln säger inte ett ord om detta, utan pekar på Anden som vår Hjälpare i vardagen jämte den enkla brödragemenskapen där gemenskap, bön och bibelstudier är det centrala.

Ekman sätter ett likhetstecken mellan bibelns begrepp ”Kristi kropp” och det utombibliska ordet ”kyrka”. Han säger också att begreppet ”Kristi kropp” är det mest frekvent använda uttrycket i Bibeln med syfte på just ”Kyrkan”. Här skall man observera att detta uttryck i Bibeln används med syfte på alla oss troende och att det endast förekommer två gånger i NT: en gång i 1 Korintierbrevet och en gång i Efesierbrevet. Paulus som skrev dessa brev använde uttrycket ”Kristi kropp” två gånger som en metafor för att bättre förklara hur vi som syskon i tron kompletterar varandra i det verk vi har att utföra på Guds uppdrag. Detta har inget att göra med ett hierarkiskt kyrkosystem, utan visar ”endast” på vikten av en gemenskap, och i det fallet duger gott en enkel hemgrupp, eftersom det var så de nytestamentliga samlingarna såg ut; man samlades i hemmen. Detta enkla liv med Gud och trossyskonen är att vara Guds församling, vilket är ett bibliskt begrepp. Alla sant troende är Guds församling. Den församlingen är inte knuten till en institution, byggnad, plats, hierarki, osv. Den är direkt underställd Gud genom Andens direkta och enkla ledning av var och en av de troende.

För den som sätter sig in i Katolska kyrkans mörka historia och dess mångfald av villoläror framstår Ekmans försvar av denna Kyrka som rena rama historieförfalskningen. Han sätter dessutom så mycket av tilltro till system, ämbeten och sakrament, att ”Hjälparen”, den Helige Ande i praktiken sopas undan. Bibeln säger inte att Anden skulle utgjutas över Kyrkan så att Kyrkan skulle kunna hjälpa de sant troende. Bibeln säger att Anden skulle utgjutas över var och en som tror och leda ”er” – alltså en direkt ledning av varje enskild troende, i den mån man önskar det vill säga.

Tacksamhet!
Under de mörkaste åren av katolskt maktutövande i Europa fick många, många människor sätta livet till på brinnande bål, under plågsam tortyr, för svärd och lansar osv. Den spanska inkvisitionen byggde t.ex. så raffinerade tortyrkammare att offrens skrik inte skulle höras ut. Kungar avsattes av Kyrkan när de inte fogade sig. När reformationen kom, var det ett Guds ingripande som med tiden befriade många länder från både andligt mörker och orättvist styre och förtryck. Utan reformationens frukter hade kanske Europa fortfarande varit en mörklagd kontinent, kanske rent av hela världen!

Tack gode Gud för att reformationen befriade Sverige från slaveriet under det katolska systemet och bidrog till att göra vårt land till ett förhållandevis gott land! Låt oss bli kvar i den friheten för Guds skull!

En viktig detalj i sammanhanget
Det finns en del kristna som anser att det är först NU – efter sin kovändning till katolicismen – som Ulf Ekman spårat ur, och att 80- och 90-talet var guldår på Livets Ord. Detta är dock en allvarlig villfarelse som vi måste peka tydligare på. Hela Livets Ords verksamhet är byggd på främst Kenneth Hagins trosförkunnelse som innehåller ett stort antal mycket grova villoläror (se denna artikel). Ekmans undervisning har därför alltid bestått av allvarliga villoläror, skillnaden är att villolärorna nu delvis har ett annat innehåll eller en annan kostym. Men jag tror det kan vara så, att denna nya katolska inriktning hos Ekman och hans efterföljare är beroende av den första inriktningen, trosförkunnelsen. Jag skulle tro att trosförkunnelsen ”mörade” upp många till att nu vara mottagliga för katolsk lära; detta kanske var det bakomliggande strategiska syftet med spridandet av trosförkunnelsen och dess andlighet. En villfarelse blir alltså dörröppnare till nästa; har man inte gjort upp med den första ramlar man då lätt in i den nya. Självklart är det delvis genom sådana läromässiga utflykter och omsvängningar som världens folk kommer att göras redo att både acceptera och dyrka den världsledare som Uppenbarelseboken profeterar om. Är du medlem i en trosförsamling (typ Livets Ord), och är vaken över villfarelserna i katolicismens läror, så be Gud om öppnade ögon för alla villfarelser i kristenheten.

Rekommenderad läsning
Den tro som jag och många andra står för kallar Ekman i sin artikel för ”gamla villoläror i ny dräkt”. Ja, Katolska kyrkan har alltid sett evangelisk tro som ett hot och därmed stämplat den som villolära. Men den ”tro” som Ekman nu med kraft försöker återinföra i Sverige är villolära i Bibelns ljus, och det är också villolära i mycket smutsiga kläder.

För en insikt i vilken oerhört korrumperad institution Katolska kyrkan varit genom alla århundraden, samt vilka monster flertalet av dess påvar varit (=frukt) rekommenderas en läsning av boken Vicars of Christ – The dark side of  the papacy skriven av den f.d. jesuitprästen Peter de Rosa. Du kan ladda hem den boken via denna länk (på engelska).

Läs gärna även ett skrämmande vittnesbörd från en fd. nunna (karmelitsyster) vid namn Charlotte Keckler (1889-1983). Det är en helt otroligt skrämmande läsning som avslöjar vad som kan ske i hemlighet bakom dessa stränga klosters murar. Du hittar detta vittnesbörd via denna länk (på engelska).

/Lennart – ett ”reformationens barnbarn”

*
/Maria

Gospel

 

 http://www.youtube.com/watch?v=jJm75ucwBwY&feature=share&list=UU4iI1ITTu_KnISOXMjpvquA&index=169  Guds Nåd! Står ditt namn med i Livets bok?

JESUS ÄR HERRE