Jesus i Maria och Martas hem
Målning av J.Vermeer – Holland 1655
Maria och Marta
Predikan av D.L Moody i Kansas City 1899
Jesus i Maria och Martas hem
Målning av J.Vermeer – Holland 1655
Maria i Betania är en av historiens mest beryktade kvinnor, och likväl gjorde hon ingenting som världen skulle kalla stort. Jag finner endast elva ord som någonsin blivit nedtecknade, uttalade av henne. Ingenting sägs om, att hon var skön eller fint bildad, vi är tämligen säkra på att hon aldrig gått i någon högskola eller talat offentligt, varken i form av förmaning eller undervisning i en söndagsskola. Ingenting sådant sägs om henne, ändock är hon en av de mest omtalade kvinnor i världshistorien.
Marta bekymrar sig – Maria lyssnar till Jesus
Alla fyra evangelisterna har något att säga om Maria. I Lukas tionde kapitel får vi först göra hennes bekantskap. I detta kapitel berättas hur Jesus utsände sina sjuttio lärjungar. De kom jublande tillbaka, men han hejdade deras glädje och sade dem, att de skulle fröjdas att deras namn var skrivna i himmelen. Litet längre fram finner vi en slags praktisk religion i berättelsen om den barmhärtige samariten. Och sedan berättas det om Maria, vilken många som gillar den barmhärtige samariten, anses som en mycket opraktisk kvinna.
Den första skymten vi ser av hemmet i Betania är en mycket nedslående scen. Marta anklagar sin syster. Föreställ dig sällskapet som är samlat. Kristus och hans apostlar samt Maria sitter där, då Marta rusar in i rummet och framför klagomål mot sin syster. Luk 10:38-42.
Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.”
Maria valde det goda
Nu kommer tillrättavisningen: Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.”
Jesus, den hemlöse predikaren, hade kommit in i detta hem för att upplysa det och han gjorde det till ett av de mest kända hem i all världens historia. Jesus tillrättavisade Marta. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att hon var en Jesu efterföljare såväl som Maria. De älskade frälsaren båda två. Marta hade tagit emot honom i sitt hem och det är möjligt att hon var den första i denna familj som tog emot Jesus i sitt hjärta. Men de två systrarna var varandra mycket olika.
Den ena ville arbeta för- och betjäna mästaren, den andra önskade ta emot mer från honom, på det hon skulle kunna tjäna honom bättre.
Det var också en annan skillnad mellan dem som jag bäst kan belysa med följande erfarenhet från min verksamhet. En gång fick jag ett besök i Chicago av en välkänd man som sade:
– Herr Moody, ni måste vara så vänlig och hjälpa mig!
Hans ögon var fyllda av tårar.
– Vad är det? frågade jag. Ni har väl inte blivit efter på vägen, det är väl inte möjligt?
– Nej, inte så, svarade han.
– Är ni inte längre föreståndare för söndagsskolan?
– Jo.
– Och ni har ju ett gott anseende i er kyrka?
– Jo.
– Är det någon medveten synd i ert liv som skilt er från gudsgemenskapen?
– Nej.
Då frågade jag:
– Vad är det då på färde? Vad önskar ni?
– Det är så sade han, att min hustru har något i kristendomen som jag saknar. Hennes kristendom bevarar henne i ett ständigt lugn, en beständig frid, medan jag måste göra allt för att bevara min religion. Ni måste hjälpa mig!
Många kristna arbetare är överarbetade
Detta var skillnaden mellan dessa båda systrar. Båda älskade Kristus, men Marta var en av dessa lättretliga, oroliga och gnatiga kvinnor som lätt kommer i misshumör. Vet du om någon sådan? Jag fruktar vi skall finna tiotusen Martor mot en Maria. Många har uppfattningen att deras lättretlighet inte är något farligt ont och de ursäktar sig med att de är trötta och utslitna. Jag tvivlar inte på att detta var händelsen med Marta. Många kristna arbetare är överarbetade, men detta ursäktar inte deras obehärskade lynne.
En framstående predikant i London gjorde för några år sedan det påståendet, att han inte blivit förargad under de sista tjugo åren. Jag menade att detta vore något högst egendomligt, att en man som hade en stor församling i själva Londons centrum och som måste ha med en hel del medhjälpare att göra och så mycket att övervaka, skulle kunna vara lika lugn jämnt. Jag hade ett samtal med honom och en herre som var närvarande sade:
– Jag hoppas broder Moody kan ursäkta, han har så mycket att göra.
– Inte alls, svarade pastorn, ingen människa borde åta sig så mycket arbete för Gud, att det sliter ut honom och gör honom lättretlig och vid misshumör.
Jag bekänner, att jag verkligen på den tiden lät småsaker förarga mig. Så var förhållandet med Marta. Somliga människor har denna vana. Jag känner en del kristna som är så otåliga och lättretliga, att det är svårt kunna umgås med dem.
En moder stod en dag vid sitt bakbord då hennes lilla flicka som hon höll kärare än allt i världen, kom och fick tag i bordet som föll i golvet och degen kom också på golvet. Modern slog till barnet i vredesmod och sade, att hon alltid var i vägen för henne. Endast några veckor efter detta insjuknade flickan och i yrseln frågade hon sin mor:
– Mamma, skall jag vara i vägen för änglarna också?
Tror du att denna moder någonsin kunde förlåta sig, att hon talade och handlade i vrede mot sitt barn?
Jag hörde om en liten flicka som varit ute på ängen och plockat en bukett vilda blommor åt sin mor. Just då hon kom hem, var modern upptagen i ett samtal med en grannkvinna. Flickan rusade fram till henne och sade:
– Mamma, dessa blommor har jag plockat åt dig!
Modern svarade:
– Tig unge, jag talar med vår granne.
Men den lilla flickan drog i sin mammas klänning och sade:
– Jag har plockat blommorna åt dig, mamma!
Och hon var så glad att hon kunde ge sin mamma denna vackra blombukett. Modern stötte undan henne och då hon började gråta, förde hennes mor henne in i en mörk skrubb för att straffa henne.
Detta var den belöning den lilla flickan fick för sin kärleksgåva till sin mor.
Vi kanske inte anser att det betyder så mycket hurdana vi är i vårt hem, men vad har det för inverkan på vår familj?
Kvinnornas synd
Nåväl, jag tror att detta är speciellt kvinnornas stora synd. Vi män har våra synder och gör oss skyldiga till mycket och våra fängelser är fulla av män. Kvinnorna stannar hemma mer än männen och det är mest i hemlivet som kvinnorna syndar. En kvinnas tunga kan stundom vara skarp, den sårar, den sticker. Detta var förhållandet med Marta. Det var mycket ovänligt av henne, att komma inför detta sällskap av män och anklaga Maria.
Anser du inte att hon borde haft mer självkontroll? Skulle Jesus ha förebrått henne som han gjorde, om hon inte handlat orätt? Denna förebråelse har ekat genom nittonhundra år:
”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket!”
Vi måste upphöra med att gräla och vara förargliga, om vi skall få makt med Gud och människor.
Några män diskuterade vilken av dessa två systrar som kunde ha varit den bästa hustrun. En sade:
– Jag skulle föredra Marta före middagen och Maria efter densamma!
Jag ber att få anföra en avvikande mening. Jag skulle föredra Maria både före och efter måltiden. Om jag skulle äta en middagsmåltid som vore lagad av en vresig, gnällig kvinna, det skulle inte göra maten hälften så smakfull. Jag tror att Maria vore bättre som hustru nu som förr.
Undan för att höra Kristus
Jag kan föreställa mig att Maria ganska ofta smög sig iväg för att höra Jesus, varje gång han kom till templet var hon där. Marta gjorde invändningar och sade:
– Idag är det måndag och vi måste tvätta. Vi måste ha rent, det är klart.
Men Maria svarade:
– Jesus kommer inte att stanna här så länge. Snart lämnar han Jerusalem och jag vill ha så mycket gott jag kan få, innan han försvinner.
Kanske det var en måndag, då Marta hade stannat hemma och arbetat med tvätten och Maria hade varit till templet och hört de underbara orden, vilka hon repeterade för Marta: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila.”
Var inte detta bättre än att stå hemma och tvätta? Jag säger dig, låt tvätten vara tills vidare då du kan få ha ett sådant gästabud med goda rätter.
Så kom tisdagen då tvätten skulle strykas. Maria gick igen, men Marta gjorde invändningar. Maria drack av det levande vattnet i fulla drag, ty hon behövde det. Det är någonting härligt att dricka av Kristi fullhet, då du kan få göra det, så att du blir bevarad genom Guds nåd i fullkomlig vila och frid, när prövningsstunden är inne.
Jag tror inte att Maria skolkade från sina plikter. Jesus gjorde inte och kommer aldrig att göra, människor lata. När Maria kom hem, satt hon troligen länge uppe om kvällen för att hjälpa Marta med lagning. Eller hon kanske gick upp tidigt på morgonen och hjälpte till med strykningen. Jag tror inte att hon försvårade Martas liv genom att hon följde Kristus. Om du verkligen tjänar honom, gör du det inte svårare för din omgivning, nej, du kommer att hjälpa dem och bespara dem arbete så mycket du kan.
Jag tycker om vad Morgan anmärker om detta. Han påstår att ordet ”också” i trettionionde versen* betyder, att Maria gjorde sin del av arbetet, men att hon som ett tillägg till det också satt ned vid Jesu fötter. Hon skyndade på med sitt arbete, på det hon skulle få tid att sitta vid Jesus.
*King James bibel: ”And she had a sister called Mary, which also sat at Jesus’ feet, and heard his word.”
Faran av för mycket arbete
En annan sak. Det är möjligt att Marta inte blott tog sig sig an för mycket arbete utan att hon också misskötte sin hälsa. Några är så upptagna med arbete för Gud, att de inte äter eller sover tillräckligt.
Jag träffade en gång en kvinnlig stadsmissionär som var den mest tröttkörda varelse jag mött på länge. Hon var nästan utsliten och såg ut som om hon inte hade en enda vän i världen.
Jag sade:
– Jag hoppas ni är lycklig i ert arbete.
– Ja sade hon, det är ett välsignat arbete.
– Jag antar att ni tycker om det?
– Ja, men jag är så trött.
– Är Ni trött av arbetet eller i det?
– Åh, jag är aldrig trött av arbetet men jag är trött i det.
Jag sade:
– Jag tror inte att Kristus är en hård husbonde att tjäna som vill att hans tjänare och tjänarinnor skall slita ut sig. Tar ni inte en av veckans sju dagar att vila på?
– Nej, det är aldrig att tänka på detta. Tretton av oss är anställda av en rik dam som har uppfattningen att medan vi utför Herrens verk, behöver vi ingen vila för kroppen.
Detta är ett stort misstag. Denna kvinna arbetade tretton eller fjorton timmar om dagen sju dagar i veckan och naturligtvis blev hennes kropp utsliten. När kroppen blir trött, blir sinnet trött och då blir man lättretlig. Så det är mycket betydelsefullt att vi har god vård om kroppen. Ofta blir människor övernervösa då de inte får tillräckligt med mat och sömn.
Du kommer ihåg att Elia lade sig under ginstbusken och önskade sig döden. Där var Guds representant på jorden, en man, som stod närmare Guds tron än någon annan på hela jordens rund på hans tid och önskade sig döden. Och en ängel kom till honom, väckte upp honom och sade: ”Stå upp och ät!” Där fanns en kaka på eldsglöden och ett vattenkrus bredvid och han blev vederkvickt. Sedan föll han i sömn igen. Jag antar han hade inte haft sömn på flera nätter, kanske inte heller mat på flera dagar, han var så full av iver. Nitälskan för Gud höll på att förtära honom.
Efter denna andra sömn blev han åter väckt av ängeln med samma tilltal: ”Stå upp och ät!” Och han åt och drack. Gud förebrådde honom ingenting då. Han gav honom mat och vila, men när han kom till Horeb sade Gud: ”Vad gör du här, Elia?” Då tog Gud hand om honom och gav honom sina föreskrifter. Men först mättade han honom och lät honom vila.
Jag tror att de kristnas nervositet ofta beror på saknaden av föda och sömn. I dessa brådskans tider tror många människor att världen går under utan dem. Detta är likt Marta. Hon trodde att hela huset berodde på henne, att tingen måste utföras på bestämd tid, att när Jesus kom till hennes hus, måste han få den bästa måltid som kunde uppbringas i hela Betania. Och medan hon grälade och arbetade, satt Maria vid Jesu fötter och drack av hans fullhet, till dess hennes själ blev vederkvickt.
Gemenskap med Gud
Det finns två faror som vi bör beakta. Om vi är för mycket verksamma och försummar gudsgemenskapen, kommer vi in i Martas ställning. Vi kommer dit, det är oundvikligt. Men så kanhända det slår över till den andra ytterligheten, för mycket av hörande, att vi blir opraktiska. Detta är den andra faran. Om vi skall bli verkligt lyckliga kristna, så må vi hålla fast vid båda. Vi må vara praktiska i vårt arbete och vi må se till, att vi aldrig förlorar gudsgemenskapen.
Jag har inte funnit en kristen arbetare i detta eller något annat land som haft framgång i sitt arbete, om han inte övat gemenskap med Gud i det dagliga livet. Du förlorar ingenting i ditt arbete, om du går avsides med Herren en stund varje dag. Det är då du behåller makt och styrka. Och det är inte bara att gå avsides för att bedja.
Somliga säger till mig:
– Ser ni herr Moody, jag ber men efter det jag bett i fem minuter, blir jag så förströdd i mitt sinne, tankarna ilar i alla riktningar. Jag kan inte bedja mer än fyra eller fem minuter åt gången och behålla mina tankar samlade.
Nåväl, det finns något som är viktigare än detta. När vi har verklig gemenskap med Gud, så är det inte bara vi som skall tala med Gud, utan han vill också tala till oss. Menar du kanske när Mose var uppe på berget med Gud i fyrtio dagar och fyrtio nätter, att han bad till Gud hela tiden? Nej, ingen människa av kött och blod skulle stå ut med sådant. Jag föreställer mig, att Mose under dessa fyrtio dygn framställde en hel del frågor till Gud och Gud besvarade många av dem.
Och jag tror att om Gud skulle ta mig upp på ett berg för att samtala med mig, skulle även jag ställa en mängd frågor. Jag tvivlar inte på att Mose under denna tid frågade Gud om många saker. Gud tog honom in i sin hemliga hydda och berättade för honom om världens skapelse. Jag tror inte att han skrivit de fem böcker som bär hans namn, om han inte fått dessa dagar och nätter på berget tillsammans med Gud. Och vilken tid det måste ha varit! Det är efter den tiden, som han kommer ned med skinande ansikte. Hans ansikte hade blivit upplyst från den andra världen.
Jag tror att Maria ställde en del frågor till Jesus och att han sade henne många hemligheter. Kanske hon fick veta en del saker som inte ens lärjungarna kände till.
Alla Jesu lärjungar stod honom nära har någon påpekat, men de sjuttio var närmare än kretsen där utanför och de tolv var närmare än de sjuttio och de tre, Petrus, Jakob och Johannes, var närmare än de övriga bland de tolv. Men jag har den tanken, att Maria var närmare än någon av dem.
Dessa män diskuterade ständigt, vilken av dem som kunde vara störst, men Maria hyste inga sådana tankar. Enligt Jesu uppskattning måste hon ha varit störst, då hon likt ett barn satt ned vid hans fötter för att lära av honom och för att lyda honom.
Maria i bekymmer
Marias förening med Jesus förde henne så nära hans hjärta att när hon kom i bekymmer, visste hon vart hon skulle vända sig för att få tröst och hjälp. Många människor lär sig inte detta i framgångens dagar och när så vågorna tornar upp sig emot dem, vet de inte vart de skall vända sig. Jag tänker att ett hem där döden inträtt, men där Jesus är okänd, är den mörkaste plats på jorden. Där finns inget hopp om återuppståndelse eller om en ljusare dag efter detta.
Jag förmodar att en dag kom Lasarus in till sina två systrar med värkande huvud och sade:
– Jag fruktar att jag har feber. Continue reading →