Predikan av C.H Spurgeon 1888
Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Joh. 15: 7.
Ett välsignat böneliv genom förblivandet i Jesus
Se hur vår Herre framhåller detta, då han talar till de troende judarna i det åttonde kapitlet av detta evangelium: “Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Vi känner inte till hela sanningen med detsamma utan vi lär känna den genom att förbli i Jesus. Fortskridandet i nåden är en fostran, genom vilken vi fullt lär känna sanningen. Sanningens frigörande makt erfar och åtnjuter vi så småningom. “Sanningen skall göra er fria.” Ett band lossnar efter ett annat och vi blir rättsligen fria. Ni som är nybörjare i det andliga livet bör uppmuntra er med att veta, att det finns något ännu bättre för er.
Ni har ännu inte fått hela er tros lön. Som sången lyder: “Ännu mer skall följa.” Ni skall få en gladare blick på himmelska ting, vid uppstigandet på er andliga erfarenhets höjd. Allt eftersom ni förblir i Kristus skall ni få en stadigare visshet, rikare glädje, större fasthet, mer umgänge med Jesus och njutning i Herren Gud. Barndomen är behäftad med mycket ont, från vilket den vuxna åldern är befriad; detta är fallet både i den andliga och naturliga världen. Dessa är sådana grader som de troende kan uppnå och Frälsaren driver oss till att uppnå en högre ställning, genom att nämna en viss förmån, vilken inte ges åt alla som säger sig vara i Kristus, utan endast åt sådana som förblir i honom.
Varje troende bör förbli i honom, men somliga tycks inte göra det. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Ni måste leva med Kristus för att känna honom och ju längre ni lever med honom, desto mer skall ni beundra och vörda honom och desto mer skall ni få ta emot av honom; nåd för nåd. Han är visserligen en välsignad Frälsare för den som är blott en månad gammal i nåden, men dessa barn kan knappt tala om, vilken dyrbar Jesus han är för dem som haft umgänge med honom i närmare ett halvt århundrade. Jesus vördas högt av dem som förblivit i honom och han blir mer dyrbar, skön och älskvärd dag för dag. Inte så att han förbättras i sig själv, ty han är fullkomlig, utan då vi tillväxer i vår kunskap om honom, värderar vi mer grundligt hans makalösa fullkomlighet. Hur glädjande uttrycker sig inte denna gamla bekantskap: “Allt hos honom är ljuvlighet.” Må vi fortsätta att tillväxa i allt i honom som är huvudet, för att vi sålunda må värdera honom mer och mer!
Jag fäster er allvarliga uppmärksamhet på texten och ber er betrakta tre frågor. Först, vad är denna synnerliga välsignelse? “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” För det andra: hur skall denna välsignelse erhållas? “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Sedan för det tredje: varför erhålls denna välsignelse på detta sätt? Det måste finnas skäl varför villkor ges för att man skall erhålla den utlovade kraften i bönen. O, att den helige Andes smörjelse måtte förbli över oss nu och göra detta ämne välsignelserikt för oss!
Bön kommer självmant från dem som förblir i Jesus
I. Vad är denna synnerliga välsignelse? Vi läser versen igen. Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.”
Märk att vår Frälsare varnade oss, att utan honom kunde vi inget göra och därför kunde vi naturligtvis vänta, att han nu skulle visa oss hur vi kan utföra all andlig verksamhet. Men texten är inte sådan som vi skulle väntat oss att finna den. Herren Jesus säger inte: “Utan mig kan ni inget göra, men om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, då skall ni utföra alla slags andliga ting.” Han talar nu inte om vad de själva skulle kunna uträtta, utan vad som skulle göras för dem: “Ni skall få det.”
Han säger inte: “Kraft skall ges er tillräcklig för alla de heliga verk, till vilka ni är oförmögna utan mig.” Detta skulle ha varit sant nog och det är sanningen vi söker här, men vår vise Herre uttrycker mer än detta och mer än hjärtat väntar. Han säger inte: Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så skall ni utföra andliga ting utan: “Be om vad ni vill.” Genom bön skall ni kunna verka, men innan ni företar er något så “be om vad ni vill”. Den dyrbara förmån som ges här är en i allt övervinnande bönens makt. Kraft i bön utgör i ganska hög grad måttstocken på vårt andliga tillstånd och när vi äger den i hög grad, då gynnas vi med alla andra förmåner.
Utövning av bön
Således är en av de första följder av förblivandet i gemenskap med Kristus, den ständiga utövningen av bön. “Be om vad ni vill.” Om andra varken söker, bultar eller ber, så skall i alla fall ni göra det. De som håller sig borta från Jesus, de ber inte. De, vilkas umgänge med Jesus är avbrutet, känner som om de inte kan be, men Jesus säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Bön kommer självmant från dem som förblir i Jesus; liksom vissa träd i Österlandet utan påtryckning, gav sitt välluktande gummi ifrån sig. Bön är själens naturliga utgjutelse i gemenskap med Jesus. Liksom löv och frukt kommer fram på vinrankan utan någon medveten ansträngning från trädet, utan endast till följd av deras förening med stammen, så kommer knoppar, blomster och frukt från de själar som förblir i Jesus. Såsom stjärnorna lyser, så ber också de förblivande. Det är deras vana och andra natur.
De säger inte till sig själva: “Nu är det tid för oss att ta oss an vår uppgift och be.” Nej, de ber som förståndiga människor äter, när de har behov av det. De utropar inte som under slaveri: “Vid denna tid borde jag be, men jag har ingen lust till det. Det är så tröttande”, utan de har ett glatt ärende till nådastolen och de tycker om att uträtta det. De hjärtan som förblir i Kristus, sänder upp böner som eldar sänder ut lågor och gnistor. De själar som förblir i Kristus börjar dagen med bön; de omger sig av bön som en atmosfär hela dagen och när natten kommer somnar de in under bön. Jag vet att de kan även drömma bedjande och de kan åtminstone säga med glädje: “När jag vaknar är jag fortfarande hos dig.” Vanan att be följer på förblivandet i Kristus. Ingen behöver driva dig till att be, då du förblir i Jesus. Han säger: “Be om vad du vill” och var säker på att du även gör så.
Behov av bön
Du skall även djupt känna behovet av bön. Du skall klart inse behovet av att be. “Vad?”, säger du, “har vi inte redan uppnått målet, när vi förblir i Kristus, och hans ord förblir i oss?” Nej, vi är då långt ifrån tillfreds med oss själva; det är då som vi känner mer än någonsin, att vi måste be om mer nåd. Den som är mest medveten om liv i Kristus, är även mest övertygad om sin död utan Kristus. Den som bäst känner Kristi karaktär, blir ivrigast i att be om nåd att likna honom. Ju mer jag ser mig vara i Herren, ju mer önskar jag att få av honom eftersom jag vet, att allt som finns i honom har lämnats där, för att jag må ta emot det. “Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.” Det är just i förhållande till vår förening med Kristi fullhet som vi känner behov av att hämta mer, genom ständig bön. Ingen behöver bevisa behovet av bön för den som förblir i Kristus, ty vi åtnjuter det med glädje. Bön är lika nödvändig för vårt andliga liv som andedräkten är för vårt naturliga; vi kan inte leva utan att be om gåvor av vår Herre. “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill”, och ni skall inte vilja att upphöra med att be. Han har sagt: “Sök mitt ansikte!” och hjärtat svarar: “Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag.”
Frihet i bön
Vidare är frukten av vårt förblivande i Kristus inte endast bönens övning och en känsla av behov av bön, utan den innebär även frihet i bönen: “Be om vad ni vill.” Har du inte legat på knä i bön utan att känna kraft i bönen? Har du inte känt att du inte kunde be som du önskade? Du ville be, men vattnet var fruset och det ville inte flyta. Du sade klagande: “Jag är instängd och kan inte komma ut.” Viljan fanns där, men du kände ingen frihet i att göra din vilja känd i bön. Önskar du frihet i bön, så att du må kunna tala med Gud som en vän talar med sin vän? Här finns sättet att få den: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Jag menar inte, att du endast skall få frihet att uttrycka dig ledigt i bön, ty detta är en mycket underordnad gåva. Ett flytande språk är av ringa värde, synnerligen då det inte är förenat med innehållsrika tankar och en djup känsla.
Somliga bröder ber i meter, men sanna böner mäts efter vikt och inte efter längd. En enda suck inför Gud kan ha mer fullhet av bön i sig, än ett fint långt tal. Den som umgås med Gud i Kristus Jesus, är en person som stadigt går framåt i förbön. Han kommer modigt fram, därför att han förblir vid nådens tron. Han ser den gyllene spiran utsträckt och hör konungen säga: “Be om vad du vill och du skall få det.” Det är den som förblir i medveten förening med sin Herre som har fritt tillträde i bönen. Han kan lätt komma till Kristus, ty han är i Kristus och förblir i honom. Försök inte att gripa denna frihet genom en tillfällig sinnesrörelse eller djärvhet; det finns endast ett sätt att verkligen erhålla den och detta är: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill.” Endast på detta sätt skall du helt kunna öppna din mun och Gud skall fylla den. Sålunda skall du bli en Israel och kämpa med Gud.
Framgång i bön
Detta är inte allt; den välsignade människan har förmånen av framgångsrik bön. “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” Du kan inte åstadkomma det, men det skall ske dig. Du längtar efter att bära frukt; be och du skall få det. Betrakta grenen i vinträdet. Den endast förblir där och genom att förbli där, kommer också frukt från den. Broder i Kristus; målet för din tillvaro är att frambringa frukt till Guds ära och för att nå detta mål måste du förbli i Kristus som grenen förblir i vinträdet. På detta sätt skall din bön bli fruktbärande och framgångsrik; “du skall få det”. Du skall på underbart sätt vinna framgång hos Gud i bönen, så att innan du ropar skall han svara och medan du talar skall han höra. “Vad de rättfärdiga begär blir dem givet.” Samma betydelse ligger i en annan text: “Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.” Denna text är mycket vidsynt: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.” Herren ger de som förblir i honom en undertecknad växel och tillåter dem att fylla i den, efter deras egen önskan.
Menas allt vad som sägs i texten? Jag har aldrig förstått att min Herre säger något som han inte menade. Jag är säker på, att han emellanåt menar mer än vi förstår att han har sagt, men han menar aldrig mindre. Märk, han säger inte till alla människor: “Jag skall ge er vad ni ber om.” Åh nej, detta skulle inte vara gott, utan han talar till sina lärjungar och säger: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Det är en viss klass av människor, som redan tagit emot stor nåd av hans händer; det är till sådana han ger denna underbara bönens makt. O, mina älskade vänner, om jag ivrigt må önska mig något framför allting annat så är det detta; att kunna be av Herren vad jag vill och få det.
Den som ber med framgång, predikar med kraft; ty han bör ha god framgång med människor och vinna dem åt Gud, när han förut har kämpat med Gud för människors frälsning. En sådan man kan möta livets många svårigheter, ty vad kan väl tillintetgöra honom, då han kan bära allt i bön till Gud? En sådan man eller en sådan kvinna, är av större värde i en församling än tusentals vanliga människor. Sådana är himlens ädlingar. I sådana män uppfylls Guds avsikt angående människan, vilken han skapade till att utöva välde över hans händers verk. Härskarmakt är stämplad på deras panna; de bildar nationernas historia; de leder de allmänna händelserna, genom sin kraft från ovan. Vi ser Jesus med allting lagt under sig genom Guds avsikt och allteftersom vi växer upp till likhet med honom, skall även vi beklädas med kraft och göras till konungar och präster för Gud. Se Elias med regnets nycklar vid sin gördel; han stänger och öppnar himlens fönster. Det finns fortfarande sådana män. Jag uppmanar er att sträva efter att bli sådana män och kvinnor, så att texten må uppfyllas: “Be om vad ni vill, och ni skall få det.”
Fortsatt bön
Texten tycks innebära, att om vi uppnår denna höga förmån, så skall denna gåva bli beständig; “Be om vad ni vill”. Be alltid och du skall aldrig komma förbi detta med att be, men du skall be med framgång, ty “be om vad ni vill och ni skall få det”. Här har vi gåvan av fortsatt bön. Det är inte under en bönevecka, inte under en månads konferens, inte heller vid några särskilda tillfällen ni skall be med framgång, utan ni skall ha denna bönens makt med Gud, så länge som ni förblir i Kristus och hans ord förblir i er. Gud skall lämna denna allmakt till ert förfogande; han skall av sin gudom uppfylla de begär som hans egen Ande har verkat i er.
Jag önskar att jag kunde göra denna ädelsten strålande för alla de heligas ögon, tills de utropade: “O, att vi ägde den!” Denna bönens makt liknar Goliats svärd; visserligen kan varje David säga: “Ge mig det! Maken till det finns inte.” Detta svärd, ett ständigt bönerop som övervinner fienden och på samma gång gör dess ägare rikare på alla Guds gåvor. Hur kan det fattas den något, till vilken Herren har sagt: “Be om vad ni vill och ni skall få det?” O, kom, låt oss söka denna förmån. Hör och lär vägen dit. Följ mig, medan jag vid ljuset av texten visar vägen. Må Herren leda oss i den genom sin helige Ande!
Vinträdet bär ingen frukt utan sina grenar
Il. Denna förmån rörande bönens makt; hur skall den kunna erhållas? Svaret är: “Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er.” Här finnas två trappsteg, på vilka vi kan stiga upp till makt med Gud i bönen.
Älskade, den första delen säger oss, att vi bör förbli i Herren Jesus Kristus. Det tas för givet, att vi redan är i honom. Kan det tas för givet rörande dig, min åhörare? Om så är, då bör du bli där du är. Som troende bör vi hängivet hänga fast vid Jesus och vara innerligt förenade med honom. Vi bör förbli i honom genom att alltid förtrösta på honom och på honom endast, med samma tro som förenade oss med honom första gången. Vi bör aldrig tillåta någon annan sak eller person vinna vårt hjärtas förtroende eller hopp om frälsning, utan endast vila i Jesus såsom vi tog emot honom. Hans gudom, mandom, liv, död, uppståndelse och hans härlighet. Med ett ord, Faderns högra hand; han själv måste vara vårt hjärtas allt. Detta är alldeles livsviktigt. En tillfällig tro frälser inte; en förblivande tro är nödvändig.
Men förblivandet i Herren Jesus är inte blott att förtrösta på honom; det innebär att överlämna oss själva åt honom för att ta emot hans liv och låta detta liv, utföra sitt verk i oss. Vi lever i honom, för honom och till hans ära då vi förblir i honom. Vi känner att vårt eget liv har försvunnit, “ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.” Vi är inget om vi skiljs från Kristus; vi skall då bli som förtorkade grenar och endast lämpliga till att kastas i elden. Vi har ingen grund för vår tillvaro utom genom vad vi har i Kristus och vilken underbar grund är inte denna! Vinträdet behöver grenarna, lika säkert som grenarna behöver vinträdet. Vinträdet bär ingen frukt utan sina grenar. Sant är; att det bär alla grenarna och bär sålunda all frukten, men likväl är det genom grenen som det uppenbarar sin fruktbarhet. På samma sätt är de troende, som förblir i Herren, behövliga för att fullborda hans avsikt. Det låter besynnerligt, men de heliga är behövliga för Frälsaren.
Att bära frukt: Continue reading →
