Jag vet inte hur diskussionen går i Norge men jag skulle tro att ni på universiteten handskas med Uppenbarelseboken på ett liknande sätt.

På sätt och vis är en sådan läsning av Uppenbarelseboken lite av en befrielse för den här boken har verkligen missbrukats genom åren, inte minst under 1900-talet och den ena tokigheten efter den andra har tagit ett avstamp från denna bok i bibeln. Allt ifrån Jehovas vittnes lära om de sista dagars heliga, de 144 000 som alla är Jehovas vittnen till många sekter och predikanter som eldat och skrämt och domderat och där var och en varit övertygad om att nuimorgon kommer Jorden gå under och en ny himmel och en ny Jord kommer uppenbara sig. Det var i Sverige väldigt vanligt att man under andra halvan av 1900-talet hade många predikanter som sa att nu är det ändens tid och som till och med kunde ange årtalet.

Men måste det vara så att en bok i bibeln – som uppenbarligen är så kontroversiell – antingen läses bokstavligt eller förpassas till en historielektion, en studie i hur man då såg framför sig räddningen från en förtryckande situation?

Kan det rentav vara så att det här kan finnas en för oss viktig undervisning men att vi måste ta till oss den med förstånd, med ett kritiskt sinne?

Låt oss undersöka detta. Och frågan är:

Kan det trots dagens lärde vara så att Uppenbarelseboken kanske ger oss kodord och beskrivningar som kan vara viktiga för mänskligheten, ja viktiga för oss här idag?

Som sagt – här tvistar verkligen de lärde och i vart fall i svenska kyrkan så är intresset för eskatologi – det vill säga läran om den yttersta tiden inte speciellt stort. Och jag tror att det är en motreaktion – det har varit så många dumma och felaktiga spekulationer genom åren så det verkar bäst att fokusera på det som ligger för handen; nästankärleken och ett levande trosliv.

Men frågan är – hör inte just eskatologiska tankar till ett levande trosliv? För Jesus så var hans återkomst av den största teologiska betydelse, det var en grundbult i hans undervisning och för urkyrkan likaså. Och alla tog de fel på datum, Jesus också, ja verkligen,ja alla trodde de att detta skulle hända inom ramen för en eller två generationer. Det har nu gått många generationer sen dess och fortfarande så är vi är här – i samma gamla värld.

Kan det vara så att i troslivet, i kontakten med visionerna och deteviga så är det väldigt lätt att ta fel på tid när detta sen översätts till vår tredimensionella verklighet. I Evigheten finns ju ingen tid, inte heller rum som vi tänker oss. Men – och detta är det centrala – kan det vara så att det beskrivits som en vision,som en bild, mycket väl kan vara sann ändå – men att den inträffar på ett vis som inte alltid är lätt att förutspå och som inte är linjär i tid eller rum?

Ja jag tror att det kan vara så.

I dagens evangelietext från Uppenbarelseboken 21 så möter vi sinnebilden av en omstart, Gud startar om och nu äntligen inträder freden och friden. Det är en underbar bild. Och en underbar vision. En vision som hållit många människor vid liv då de varit tvungna att leva under omständigheter och svårigheter vida värre än vad vi kan tänka oss. Varför har vi människor – många av oss – en sådan här arketypisk bild i oss om en tänkt framtid där fred och harmoni kommer att råda? Är de som har detta drömmare eller har Gud lagt ned en verklig bild av vad som ska komma?

Om detta kan vi spekulera.

Det som är intressant – men också skrämmande – den stund vi tar Uppenbarelseboken på allvar och inte bara ser den som ett tidsdokument över en förföljelsesituation i en del av Asien under 100-talet nedtecknad i en apokalyptisk genre av en för oss okänd  Johannes och där det mesta handlar om det romerska imperiet utan just tror att denna bok kan ha ngt verkligt att säga oss idag – om det som ska komma- det är att det som ska föregå denna Guds omstart, denna framtidsvision av fred och harmoni är en tid av djupt mörker.

Ibland undrar jag om det inte är det skrämmande i denna vision, denna bild som gör att vi behandlar Uppenbarelseboken så styvmoderligt, så svalt. Vad är det då som ska föregå den nya himlen, den nya jorden, hur ser situationen ut? Ja många uttolkare menar att Uppenbarelseboken skildrar en diktatur, en världsvid diktatur, ett Orwellskt 1984 däringen kan lita på någon och där fruktan råder. Ja som det tredje riket men nu på en global nivå. Vad finns mer i skildringen? Ja detförutspås att pengar så som vi känner dem inte längre kommer nyttjas utan man kommer ha ett märke på antingen höger hand eller i pannan som fungerar som betalningsmedel. Johannes får starka varningar om detta märke – att om man accepterar det på eller i sin kropp så är man förlorad. Vilddjurets märke. Och så förutspåsdet geologiska och ekologiska förändringar och farsoter där den obalans i naturen vi idag får ta del av bleknar i jämförelse – alternativt skulle kunna vara ett preludium till vad som komma ska.

Och så sist men inte minst så förutspås antikrist. Att det kommer framtida en person som besitter väldiga gåvor och förmågor och att detta framträdande kommer att ske just i en tid och i en situation där denne person får världens regeringar med sig att just bilda ett världssamfund – att detta kommer ses som det enda vettiga – ett fredsprojekt – men väl när detta är arrangerat så kommer det visa sig att detta gjordes för andra syften än fred – det gjorde för kontroll och utnyttjande av dig och mig. Sen vidare så förutspås det att många kristna kommer att vara motståndare mot dessa förändringar – man kommer motsätta sig att denne antikrist är en världsförbättrare varpå de kommer betraktas som bakåtsträvare,personer som inte gillar läget – och de kommer förföljas i stora mått.

Det är lätt att förstå att vi inte vill veta av Uppenbarelseboken i just dessa avseenden inte är detta ett så särskilt trevligt scenario?

Hur lätt är det så inte att förpassa det till dåtiden? Men har vi då reducerat något viktigt till hart när något oviktigt?

Här måste det vara upp till var och en att göra en egen självständig bedömning. Om du i ditt hjärta känner att ja, det ligger något i detta, i denna bibelns bok, så kan det mycket väl vara ingen mindre än den helige ande så ger dig den signalen. Och då syftar denna bok till just det som författaren – i biblisk tradition Jesus älskade lärjunge Johannes – hade som syfte: att varna och göra den som lyssnar på texten vaksam på tendenser i tiden som kanske möjliggör ett scenario som detta.

Många kristna höjer idag varningsfinger, ja sidor på internet, i bloggvärlden och i den engelspråkliga bokvärlden är fylld avförkunnare som menar att Uppenbarelsebokens mer mörka vision idag riskerar att uppfyllas. Och de pekar på de krafter som verkar för något som kan likna som en början till en världsregering – behovet av en new world order som inte minst bushadministrationen haft som ett mantra nu flera år och som sprider sig genom olika former av internationella Nätverk som Bilderbergergruppen och Trilaterala kommissionen – och dessa kristna förkunnare varnar också för de röster som nu höjs för att den bästa vägen ut ur den finansiella globala krisen är en ny ekonomi där nationalstatens roll är minimerad.

Ett nytt globalt system. Och de menar att vilddjurets märke i teorin kan utgöra den chipteknik som idag finns och som lanseras runt om i världen. I USA lär det nu vara inte mindre än 20 stater där föräldrar erbjuds att operera in ett chip i sina barn för att på det viset kunna kontrollera var de finns. I England prövas samma teknik på brottslingar och i Barcelona har populära krogar  denna möjlighet – här ges medlemmar förmåner om de låter chippa sig- billigare drinkar och en möjlighet att komma förbi i kön. Och de behöver inte ha några kontanter med sig.

Det kusliga med det vilddjurets märke som skildras i Uppenbarelseboken – om vi nu översätter det till chip – är att det tycks dubbelkommunicerande. Den som får märket blir förlorad – hur kan man fråga sig. Tanke- och beteendekontroll? Jag vet inte men finns sådan teknik? Det finns de av dessa förkunnare som hävdar detta.

Man kan läsa Uppenbarelseboken på ytterligare ett sätt – utan att antingen helt reducera texten eller ta den alltför bokstavligt- och det är att se den som en varning för hur lätt vi människor faller offer för negativa grupprocesser – hur lätt vi ger upp vår självständighet i vissa situationer, hur lätt vi kan hamna i situationer där vi accepterar tendenser – på en arbetsplast – i ett socialt sammanhang – i ett grannskap – där nyanser inte är populära och där våra liv ska vara strömlinjeformade med grannen, arbetskamraten och kritiska röster inte får höjas. Nej, alla ska liksom skratta på jasså – det vill säga kackla på utan att tänka.Det egna självständiga tankearbetet och de unika livsvalen blir ett hot.

Men ja – det finns faktiskt reella tecken i tiden att vara vaksam på. Och därför ska vi ta Uppenbarelsebokens propå att vara vaksamma på allvar. Det kanske var just därför den skrevs? Detta är ju därtill ett av Jesus viktigaste råd till lärjungarna – vaken och bedjen. Var fredliga som duvor men listiga som ormar.

Det intressantaste i Uppenbarelseboken är emellertid slutet- kaos och orättvisa och missmod i vilken form den nu än må vara i – är övergående. Det kommer komma en ny jord och en ny himmel. Jag liknar ibland skapelsen vid en bok – en bok som redan är skriven. Vi är mitt i ett dramatiskt kapitel men boken är redan skriven och den slutar väl. Uppenbarelseboken tecknar just den bilden.

I evigheten så är ljuset det starka, är det som segrar och den kamp mellan ont och gott vi får leva mitt i – i det mellanmänskliga – i oss – som på en global nivå är lite av en illusion. Utgången är given. Ljuset har redan segrat över mörkret. Mörkret är en illusion.I ett större perspektiv finns det inte annat än som en skugga som sakta sveps bort – av en ny himmel och en ny jord. Halleluja. Amen.  /Artikeln finns på: http://www.flammor.com/