Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Allt blir nytt för den som tar emot det NYA LIVET I JESUS KRISTUS. Lyssna till denna predikan! Gemenskap är det inte alla som har, alla har inte en s k kyrka att gå till, (kyrkor har inte alltid den rätta predikan m m församlingarna är inte alltid vad de borde, nej.) …MEN man kan ha kristna vänner, som man kan träffa och vara tillsammans med i bön och sång och gemenskap.
Vad betyder det att bli utvald?
Att bli utvald är att tacka ja till inbjudan och göra det som krävs: att ge upp allt i denna värld (Luk 9:23-24; Luk 14:26). Alltså att säga “Ja!” till kallelsen och därefter följa upp med ett trofast lärjungaliv. Gud kallar oss, men de som är utvalda är de som tackar ja till inbjudan och dess villkor av hela hjärtat.
Varför är det så få som väljs ut?
För att det inte är många som vill betala priset! Jesus säger en annan gång att porten är trång, och vägen är smal som leder till livet. Därför väljer så få att vandra denna väg (Matt 7:13-14). Orsaken till att det är svårt är att vi måste ge upp allt i denna värld. Vår egoism, våra egna idéer, åsikter, tankar och känslor, vår egen vilja, våra egna önskemål. Detta gör vi för att vara helt lydig mot Mästarens ledarskap.
För att bli utvald måste du visa att du verkligen vill ha detta liv av hela ditt hjärta. Man kan inte behålla lite grann av världen, för förhållanden, för att söka sitt eget, o s v. Det är 100 % lydnad mot Jesus; 100 % trofasthet.
Den breda vägen är det många som vandrar på, då de tror det är rätt väg och vet inte hur det borde vara. MEN JESUS VARNAR! Fördärvet väntar om man går den BREDA vägen i stället för på den SMALA vägen, med JESUS.JESUS är den som skall föra oss fram till Himmelriket.
Det kostar allt att följa Jesus. Att vara en lärjunge är inte vad många vill vara. Det är för arbetsamt att gå den SMALA VÄGEN. Många går in i fördärvet utan att veta eller förstå vad de gör, för de kan inte välja JESUS då de inte hört eller sett det de borde fått göra.Därför måste vi arbeta för att FLER skall få lära känna JESUS och komma ända fram!KÄRLEKEN från JESUS, LIVET i Kristus är det enda rätta för en människa- ja det tycker jag och många med mig!och framförallt: GUD.
Kampen för det bibliska dopet har under historiens gång varit avgörande för den fria församlingen. Det är uppfordrande att läsa väckelsehistoria och se med vilken övertygelse pionjärerna, många gånger under svår förföljelse, trotsat myndigheter och kyrka för rätten att låta döpa sig. Att samma rörelser i kyrkoekumeniskt köpslående i demokratins namn överger denna dyrbara övertygelse är ett svek.
– Skriften allena! proklamerade Martin Luther under sin kamp att lyfta fram Bibeln som auktoritet. Motståndare var i stort hela den dåtida styrande eliten med påve, prästerskap och kyrkliga prelater å ena sidan, och kejsare, landsfurstar och inte så sällan, lössläppta, oregerliga pöbelhopar å andra sidan. Straffen för att inte underkasta sig kyrkans rådande auktoritet var oerhört grymma; konfiskering av egendomar (anhöriga som inte aktivt angav sina familjer straffades med att fråntas arvsrätten och blev hemlösa), svår tortyr i kalla fängelsehålor, bålbränning, dränkning, landsförvisning etc.
Reformationen gick dock inte att hindra och en ny, mer bibeltrogen kyrka än den romerska katolska såg dagens ljus. Dock dröjde det inte länge förrän den tidigare förföljde Martin Luther intog påvekyrkans position att förfölja människor som på liknande sätt sökte sanningen i Guds Ord. En brännande fråga var då huruvida dopet skulle ske efter egen tro och bekännelse eller inte.
Luther var inte den enda reformatorn under medeltiden. Andra dominerande namn som haft stor betydelse är Ulrich Zwingli (1484-1531) och Johan Calvin (1509-1564). Trots att de alla sökte sanningen i Guds Ord som en protest mot katolska kyrkans irrläror, och trots att de under en begränsad period av reformationen levde under hot om förföljelse då de förkunnade och läste ur Skriften, blev de genom sina positioner och kompromisser på liknande sätt redskap åt staten. Från att ha varit förföljda övertog de förföljarens roll på de mest grymma sätt.
I boken Den tredje reformationen av Karl Kilsmo skildras hur den första fria kristna församlingen bildades i Zürich. Det var en liten grupp enkla människor som hade börjat samlas för att läsa Bibeln och kommit fram till att det var fel att döpa de små barnen i kyrkan. Zwingli, som efter bibelstudier tidigare hade uttalat sig fördelaktigt om vuxendopet, backade inför det han såg skulle leda till bildandet av en ny rörelse utan organisatorisk förbindelse med staten. Åtgärderna Zwingli vidtog för att hindra rörelsens framväxt var först att under hot om landsförvisning uppmana alla föräldrar med odöpta barn att inom åtta dagar låta döpa sina barn. De svarade sig villiga därtill, om någon med Skriftens ord kunde påvisa att barndopet var påbjudet. Då man inte nådde enighet i frågan överlämnades barndopets motståndare till samhället som lagbrytare, vilket var vad Zwingli önskat uppnå.
På kvällen den 21 januari 1525 samlades en grupp troende hemma hos Felix Mantz, den man som kort därefter skulle bli det första offret för den protestantiska kyrkans grymma förföljelse. (Mantz torterades svårt och dränktes i floden Limmat den 5 januari 1527.) Under samlingen döptes 15 personer med “det rätta kristna dopet” varefter man delade brödet och vinet till Herrens åminnelse. Samlingen var unik på flera sätt. En ny rörelse tog form som skulle komma att påverka många väckelserörelser genom tiderna. Dopet på egen bekännelse och tro var den mest centrala frågan vid bildandet.
Kort tid därefter hade de flesta av de troende i den unga fria församlingen fängslats och torterats. De som inte landsförvisades dömdes till döden, men rörelsen levde vidare.
Under 1700-talet började pietismen spridas i Sverige. I motsats till den lutherska kyrkan betonades ett allmänt prästadöme och individens omvändelse. Pietismen tog också avstånd från kyrkans vrånglära att den nya födelsen ägde rum vid dopet och inte vid omvändelsen. Då kyrkans makt och sakrament ifrågasattes svarade samhället med att förbjuda bönemöten i andra lokaler än i kyrkan genom införandet av konventikelplakatet. Förbudet varade i mer än 130 år.
Också Sverige drabbades av döparrörrelsen. År 1834 kom den då unge sjömannen F. O. Nilsson till tro på Jesus och anslöt sig till metodisterna som bibelspridare. En del år senare, år 1847, blev han övertygad om nödvändigheten att låta döpa sig. I Sverige fanns då ingen döparförsamling så Nilsson reste till en baptistförsamling i Hamburg där han döptes. Efter hemkomsten bildades inom kort den första svenska baptistförsamlingen. Det ägde rum den 21 september 1848, samma dag som fem personer döptes i havet kring Vallersvik söder om Kungsbacka, det första kända troendedopet på svensk mark. Fortfarande rådde förbud mot dylika samlingar och framförallt mot att organisera en kristen församling utanför statskyrkan. Dock var dopfrågan så viktig att man trotsade förbudet. F.O. Nilsson och hans hustru landsförvisades som straff.
Pingstväckelsen i Sverige, sprungen ur döparrörelsen, har under hela sin historia proklamerat dopet till Kristus som en medveten handling till följd av omvändelse och tro på Jesus. Skriftens auktoritet har varit avgörande, en övertygelse som flera pingstförsamlingar lämnat idag. Senast var det Filadelfiaförsamlingen på Rörstrandsgatan i Stockholm som övergav principen och avgjorde dopfrågan genom att hålla allmänt demokratiskt val bland sina medlemmar. Efter omröstning i två församlingsmöten ändrade man stadgarna och öppnade för medlemskap – inte på Ordets grund, utan på ekumenisk grund: ”Den som har en personlig tro på Jesus Kristus, som blivit upptagen som medlem i en kyrka i en annan tradition och där levt med en tydlig bekännelse av denna tro, samt vill ansluta sig till församlingens tillämpning av Bibeln, kan på ekumenisk grund upptas som medlem i församlingen.”
Att en pingstförsamling i kyrkoekumenisk anda och i demokratins namn så lätt överger denna dyrt köpta övertygelse är en grov avfallets markör.
Paulus skriver till församlingen i Kolosse att vi är begravda med Jesus i dopet, men också att vi genom Jesu uppståndelse blev uppväckta från döden. Vi har bokstavligen gått från död till liv, vilket manifesteras då vi låter oss döpas för att helt tillhöra Jesus. Vi var döda genom våra synder men han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som anklagade oss, genom att spika det fast på korset.
Repeterar: Bibelns budskap om Jesus är A och O, det är det som ger mänskligheten hopp. Jesus Kristus är Guds enfödde Son, som blev människa och dog och bar våra synder i sin kropp upp på Golgata, han uppstod på tredje dagen och for upp i höjden. Han sitter nu på Gud Faderns högra sida och manar gott för oss alla. I hans namn finns det frälsning och han har möjlighet att frälsa varje människa på denna jord. Inget universum kan frälsa dig, inget flum, ingen annan religion. Sök bibelns Jesus! Endast hos honom finner människan svar och hopp för framtiden.
Människor tycker att speciellt vi kristna är på något sätt knepiga och tokiga för att vi IFRÅGASÄTTER olika handlanden/skeenden som vi naturligtvis UNDRAR över, då det oftast är totalt emot vad GUD säger!
Javisst gör vi så, för vi vet ju att Guds ord är sanningen (protester emot det ja). Ja vi vet att Jesus är vår väg och vår sanning och vårt liv. Allt annat är inte från Gud. Bibelns ord och uppbyggnad är ju för oss människor att ta vara på, inte slänga bort och inte avsky.
MÅNGA MÅNGA avskyr bibeln, p g a att de känner sitt liv och EGO hotat, de känner sig RÄDDA för Gud, vad bra!! För då har de inom sig någon slags respekt över att han kanske faktiskt finns!
Ps 39:9
Rädda mig från alla mina synder, låt mig inte bli hånad av dårar.
Ps 41:5 Jag säger: Herre, förbarma dig över mig! Bota min själ, för jag har syndat mot dig.
Ps 51:4 Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd,
Ps 79:9
Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och försona våra synder för ditt namns skull!
Ps 46:2 Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.
Människosonen kommer
Matt kap 24:29Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. 30 Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma✱ på himlens moln med stor makt och härlighet. 31 Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
Att förkunna Guds ord, att sprida evangelium, är det bästa som finns och bör ha prioritet i våra liv. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande finns här på jorden som Kristi kropp, och det är för att föra ut hans budskap till alla människor.
”Guds eviga rike”, det är inte vilket rike som helst. Det står skrivet i bibeln om ett rike vars ”grundvalar aldrig någonsin ska vackla”, till stor kontrast mot vad vi ser omkring oss på jorden av riken som kommer och försvinner. Vi ser oro och depression, vi ser en värld i kaos grundad på orättfärdighet och förtryck. Men det finns ett annat rike och det finns möjlighet att bokstavligt och konkret få bli medborgare i detta.
Det är stor skillnad mellan Guds rike och världens rike. Vi kan se på Sveriges och många andra länders historia. Religionen har alltid spelat stor roll. Kyrkan har agerat med politisk och militär makt vilket vi kan se rester av i vår eget land, och reformationen ledde till ett statsskick där kyrkan fick en oerhörd status. Men när vi läser bibeln förstår vi att detta inte har något med Guds rike att göra.
Guds rike handlar om att bli en ny skapelse i Herren Jesus Kristus, för att sedan leva tillsammans med honom, ett liv, många gånger förenat med främlingskap.
Vi ska ta en mycket talande bild ifrån bibeln.
Det handlar om profeten Daniel i Gamla testamentet. Han var en yngling när han tillsammans med sitt folk, det judiska folket, blev bortförd från sitt land och ifrån Jerusalem, till det babyloniska riket.
Det skedde flera hundra år före Kristi födelse, kanske 600 år innan. I Babylon var tanken att Daniel och hans vänner tillsammans med alla kloka skulle undervisas och formas för att passa in i det babyloniska riket. De skulle lära sig dess kultur och religion. Men i Daniels bok ser vi hur den här ynglingen – och det griper mitt hjärta oerhört – var annorlunda. Han hade fått en undervisning och kännedom som han bevarat i sitt unga hjärta; en undervisning om himmelens Gud.
Daniel var en hängiven gudsdyrkare. Det står att han vägrade låta sig formas av det babyloniska väldet och att orenas av dess kultur. Han ville inte äta av konungens mat eller dricka hans vin. Han ville inte identifiera sig med kulturen och det som var rådande i detta babyloniska välde. Istället växer Daniel till i tro och sanning på den ende sanne Guden.
Idag skulle vi säga att Kung Nebukadnessar var en världshärskare. Han var en av världens stora, och kung över ett väldigt rike. Han hade vid ett tillfälle en dröm, så påtaglig och verklig att den gjorde honom orolig och sömnlös. Därför kallade han på rikets alla trollkarlar och spåmän för att ge dem ett omöjligt uppdrag: De skulle tala om för honom vad han drömt, och även ge uttydningen, då han inte litade på någon. Han var omgiven av folk som gav honom det han ville höra, så om de nu inte klarade att svara på hans begäran skulle han döda alla visa och kloka i hela Babylon. Så pass påträngande var drömmen! Kungen förstod att den betydde något han måste veta.
Daniel fick kännedom om situationen. Han räknades tillhöra de visa i landet och var en av dem som, om kungen inte fick de svar han ville ha, skulle avrättas som straff. Daniel begärde audiens inför kungen där han bad om en tids anstånd för att kunna tala om vad kungen drömt.
Här ser vi vilken oerhörd funktion Daniel hade. Han hade sagt nej till att påverkas och att bli en del av religionen och kulturen, och han kunde nu träda fram inför kungen med frimodighet och förvissning. Han visste vilken Gud han trodde på! Han visste vilka svar denne Gud hade och att allt låg i hans händer.
Gud uppenbarade för Daniel vad kungen drömt.
Det här är en oerhörd berättelse som visar hur Gud kan använda sitt folk här i tiden. Vi kan med frimodighet och övertygelse inför världen och inför alla deklarera: Vi tillhör ett rike, vi tillhör himmelens Gud! Han har köpt oss fria med Jesu Kristi blod och vi tillhör honom under tiden vi lever och tjänar här. Vi vill vara en hjälpande hand för människor. När krisen kommer, när orosmomenten tornar upp sig och när svårigheter tar över, när världen gungar och står i kaos, finns ett folk som ändå står på en fast grund och säger: Här finns en väg! Här kan vi gå!
Detta hade aldrig skett med Daniel om han inte överlåtit sig till Gud. Det hade inte skett om han inte tagit beslutet att ge sitt hjärta åt honom. Då hade han också varit en av alla dem som försöker lösa en omöjlig situation. Nej, här fanns ett himmelskt budskap som trädde in i rätt tid. Också i våra dagar behöver världen få höra ett budskap i rätt tid, ett sant budskap om Gud, människan och om framtiden.
Vad kommer ske med denna jord? Vi hör bulletiner, budskap från forskare och politiker. Allt andas kaos. Men inte i Guds församling, inte i Guds rike! Där finns ett evigt budskap som anvisar en väg.
Daniel återvände till kungen efter att ha fått drömmen.
Han beskrev en bildstod i detalj, en stod vars huvud var av guld. Jag ska här inte återge hela drömmen, utan vill fokusera på slutet. Det handlar om en sten som blir lösryckt. Det står att stenen krossade hela bildstoden så att den upplöstes. Vi ska återkomma till vad det får för betydelse, men istället för bildstoden som upplöstes växte det fram ett berg som uppfyllde hela jorden.
I uttydningen förklarade Daniel att olika världsriken, olika välden, kommer att uppstå på jorden, men också att alla riken kommer att möta sitt slut och sin undergång. Det gäller även Nebukadnessars rike, det stora, stolta riket man trodde skulle bestå. Kungen fick genom Daniel veta att efter hans rike skulle ett annat rike uppstå, sedan ytterligare ett annat. Det kan vi läsa om, och några är också namngivna.
Slutligen skulle det kulminera i det som enligt många bedömare blev det Romerska imperiet. Det beskrivs som ett rike av järn blandat med lera. Genom historien känner vi så väl till den råhet som fanns där, fyllt av orättfärdighet. Men det Romerska imperiet har gått under i sin egen korruption.
I slutet av Daniels syn står det som är viktigt för oss. Här handlar det om Guds eviga rike vars grundvalar aldrig ska vackla.
Alla andra riken ska försvinna, hur stora och mäktiga de än kan se ut! Idag ser vi hur kampen om makten över världen står mellan olika politiska block, men ändå är det ingenting annat än en vindpust i Guds ögon. Det har sin tid, men försvinner. Vi läser om vad som hände med bildstoden:
”Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden” (Dan 2:34-35).
Det var drömmen. Här möter vi slutet på världen, men också början på något nytt. Det står om en sten som kom i rullning. En viktig detalj är att det inte var genom människohand! Det var inte genom att någon människa skulle lägga sig i och reformera och förändra, och bygga upp ett Gudsrike. Nej, vi har fått vapen av Gud, men det är inte köttsliga vapen, inte heller politiska vapen. Det är inte vapen för att med maktmedel försöka stabilisera ett rättfärdigt rike. Nej! Det står att det inte var genom människohand! Vår uppgift är inte att reformera. Vår uppgift är inte att lösa alla orättvisor på jorden för att skapa ett lyckorike här i tiden. Vi skulle kunna försöka, men det skulle bara misslyckas, för världen är i den ondes händer. Mänskligheten är fast i detta grepp.
Men så kommer Gud ändå, och vad gör han? Han stiger ned ifrån himmelen. Stenen kom i rullning!
Tänk dig denna jämförelse: Gud sände sin son Jesus till den här världen. Himmelen gav ett svar till mänsklighetens alla rop och böner, ett svar till allt som stiger upp från människans djup. Gud svarar! Han sände sin Son till en mänsklighet som var totalt förlorad och under fördömelse. Hur står det i Bibeln?
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom” (Joh 3:16-17).
Vilket budskap! Här ser vi himlen agera! Det här är en del av uppfyllelsen i den syn den store kungen Nebukadnessar hade. Stenen är i rullning! Jesus föddes och blev människa! Guds rike gjorde sitt inträde i tiden genom Jesus.
Det här är inledningen för oss människor.
Tänk att vi får bli medborgare i detta rike, och det är inte på det sätt man kan föreställa sig. Jag säger det igen: Det är inte genom människohand! Det är inte genom politisk eller militär makt. Tänk vad mycket ont som gjorts i ”Guds namn”, när kyrkan agerat maktfullkomligt och förtryckt människor. Det är hemskt att läsa kyrkans historia och att den åstadkommit så mycket lidande för att värna om sina egna intressen.
När Jesus dör på Golgata faller alla förebilder! Då faller alla skuggbilder, för då har det fullkomliga kommit. Det står att det inte heller här var en människohand som rev förlåten i templet, nej! Det var genom Guds hand! Gud själv rev förlåten, och skuggornas och förebildernas tid var för alltid förbi! Det var när Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten, då han från korset ropade: Det är fullbordat!
Men det finns en annan politik som kommer från himmelen. Himmelrikets politik är hundra procent rättfärdig! Den är rättvis och tränger in i människans innersta. Den försöker inte bygga upp den fallna människan, utan den träffar rakt in i hjärtat när vi får möta Gud. Det står att Gud fördömer synden och köttet. Gud fördömer det som bor i människan, det som också plågar henne. Han kommer inte bara med fördömelse, utan uppenbarar också synden för oss och erbjuder befrielse och ett nytt liv.
”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom 3:23). Ja, det är människans situation, din och min sits här i tiden. Så ser världen ut. Men så kommer Gud, och stenen kommer i rullning. Kungen såg berget som uppfyllde hela jorden – Guds rike kommer också att uppfylla hela jorden. Men inte i kraft av människohand, utan genom nya skapelser i Kristus Jesus!
Så, hur blir man då medborgare i detta rike?
Hur blir man räddad, frälst och befriad från syndens plågor? Hur får man uppleva förvandlingen i sitt liv och hur får man veta att man tillhör detta eviga rike? Vi ser orostider med en pandemi som skakar om hela världen. Vi ser människors alla yttringar i form av protester, och vi ser människor som lider på olika sätt i denna orättvisa värld. Hur kan man mitt i allt detta representera ett annat rike? Hur kan man leva ett liv utan strävan till det materiella och allt det som egot så gärna dras till?
Tänk att få uppleva att Herrens rättfärdighet är mitt baner! Denna Herrens rättfärdighet förverkligas genom ditt och mitt liv, och vi är kallade att vara en röst för denna rättfärdighet här och nu! Men det sker inte genom människohand. Nej, det sker varken genom politiskt eller socialt gott verk och engagemang. Det är endast genom tro på Jesus Kristus eftersom enda sättet att bli medborgare i detta rike är genom födelse; pånyttfödelse. Jesus förklarade för en judisk lärare vid namn Nikodemus att ”man måste bli född av vatten och ande för att komma in i Guds rike”. Bibeln säger att vägen dit är att tro på Jesus. Så enkelt det är att ta emot evangelium – tro på Jesus och överlämna ditt liv till honom.
Daniel gav drömmens uttydning:
”Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig” (Dan 2:44-45).
Det här är ett centralt budskap i Bibeln: Guds rike ska evigt bestå inför Gud.
Jesus sade:
”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er” (Luk 17:20).
Det är alltså invärtes i er.
Det finns många förebilder i Guds ord som kan hjälpa oss förstå vad Guds rike är.
I Gamla testamentet kan vi läsa om tempelbyggnaden som en Guds boning. Vi läser hur Salomo byggde templet, och hur Guds härlighet uppenbarade sig och uppfyllde det. Det står om det allra heligaste dit ingen kunde gå in förutom översteprästen för det året och offertjänsten skulle utföras efter mycket speciella, strikta regler. Allt det här är en sådan oerhörd sann och viktig undervisning som Bibeln ger oss, men ändå är de bara skuggbilder som alla pekar fram mot Jesus.
När vi kommer till Nya testamentet läser vi vad som hände när Jesus dog på korset. Det står om förlåten i templet, templet som då var det allra heligaste som fanns i Guds folks historia, inom judendomen. Bakom förlåten, ”muren”, fanns Guds absoluta boning; det allra heligaste. Dit kunde ingen gå utan noggranna förberedelser, inte utan försoningsblod. Om någon gjorde det stod det att man skulle falla död ned, så heligt var det. Ändå var det en förebild.
När Jesus dör på Golgata faller alla förebilder!
Då faller alla skuggbilder, för då har det fullkomliga kommit. Det står att det inte heller här var en människohand som rev förlåten i templet, nej! Det var genom Guds hand! Gud själv rev förlåten, och skuggornas och förebildernas tid var för alltid förbi! Det var när Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten, då han från korset ropade: ”Det är fullbordat!”
Han gav sig själv som ett offer för varje människa på den här jorden. Genom att tro på Jesus och ta emot honom, blir du medborgare i Guds rike! När vi läser Nya testamentet finns inte längre något tempel byggt av människohänder där Gud har sin boning. Nej, det står att vi är den levande Gudens tempel! Gud bor i oss!
Den tid vi lever i kallar bibeln för en nådatid, en tid av nåd. Det är egentligen en tid som är slut – den finns inte. Men i sin nåd har Gud gett oss en tid att ta vara på. Det finns sådant i Guds ord som säger att händelser gått i sin fullbordan, som säger att tiden är slut. Flera av apostlarna skriver om hur allvarlig tiden är och hur nära Jesu tillkommelse vi lever. Det står att vi ska köpa tiden och ta vara på den. Ja, nådatiden är en gåva från Gud! I sin oändliga nåd har han gett oss denna tid.
Gud vill alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen, för sanningen kan göra den bundne fri. Han vill att alla människor ska få lära känna Sonen som gav sitt liv för oss; lära känna Jesus Kristus och bli medborgare i det eviga rike vars grundvalar aldrig någonsin kommer att vackla. Vi har verkligen ett budskap till en mänsklighet som befinner sig på randen av en avgrund. Jesus som är rättfärdighetens Konung ska komma igen. Se på Jesus idag och tro på honom! Ta emot honom som frälsare i ditt liv!
Maranata – Kom, Herre Jesus!
Låt oss förkunna och ropa ut budskapet! Låt oss göra namnet Jesus känt i världen! Det finns en väldig acceptans när man talar om olika religioner och att man ska förenas kring olika gemensamma intressen och angelägenheter. Ekumeniken och världskyrkan byggs upp inom världens riken, men vi har funnit det som fullständigt skiljer från detta, och det är och förblir namnet Jesus. Snart kommer han igen.
Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet (Tit 2:9-11).
