”Jag har prövat dig i lidandets ugn.” (utvalt dig, eng övers.) Jes 48:10
KOMMER ej Ordet till oss såsom ett stilla regn, vilket dämpar eldens raseri? Är det ej som ett eldfast pansar, mot vilket hettan ej förmår något? Lidandet må komma – Gud har utvalt mig.
Fattigdomen må träda in genom min dörr; Gud är därförinnan i mitt hus, och Han har utvalt mig. Sjukdomen må hemsöka mig; jag har balsam till hands – Gud har utvalt mig. Vad som än må hända mig här i Tåredalen – jag vet, att Han har utvalt mig.
Frukta icke, troende vän! Jesus är med dig. I alla dina svåra prövningar är Hans närvaro både din tröst och din trygghet. Han skall aldrig övergiva någon av sina utvalda. ”Frukta icke, ty Jag är med dig”, är Hans säkra löftesord till Hans utvalda, i ”lidandets ugn”. – C. H. Spurgeon.
Den gudlöse får ingen ro.
/ Det är sant! Man kan inte tro att man går säker inför Gud för att man har ett kristet arv, bor i ett ”kristet land” eller går i ”kyrkan”. Gud tänker och gör annorlunda än vi människor. Vi är ganska enkelspåriga och oförståndiga, kan man säga och tycka. Den mest vanliga frågan bland andra frågor man kan få som troende kristen, är denna: Hur kan en kärleksfull Gud tillåta att hans barn utsätts för svårigheter av så många olika slag?
/Gud räddar oss inte för att vi är goda människor utan för att han älskar oss och han har ett förlåtande sinnelag. Som en god Far leder Gud oss genom livet!/om man vill….
Läser man psalm 48 så ser man att man kan få prövas rejält i prövningens eld/ugn! Man kan få vara tacksam för det han låter oss gå igenom, (Rom 5:3, Jak 1:2-4). Utan att bli prövade kommer vi aldrig att säkert få veta vad vi klarar av, (på missionsfältet t ex) och inte heller kan vi växa och mogna utan prövningar. Vi måste renas för att bli mer och mer lika Kristus! Psalm 48 handlar också om hur Gud kunde alliera sig med en hednisk kung. Gud hade utvalt Kores till att befria judarna ur den bayloniska fångenskapen. Kores uppdrag var först och främst att besegra Babylon, för att därefter utfärda en förordning som tillät dem som ville att återvända till Jerusalem….
Jesaja 48 Kapitlet:
1
Hören detta, I av Jakobs hus, I som ären uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda källa, I som svärjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud — dock icke i sanning och rättfärdighet,
2allt medan I kallen eder efter den heliga staden och stödjen eder på Israels Gud, på honom vilkens namn är HERREN Sebaot.
3Vad förut skedde, det hade jag för länge sedan förkunnat; av min mun var det förutsagt, och jag hade låtit eder höra därom. Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.
4Eftersom jag visste, att du var så styvsint, ja, att din nacksena var av järn och din panna av koppar,
5därför förkunnade jag det för länge sedan och lät dig höra därom, innan det skedde, på det att du icke skulle kunna säga: »Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det så.»
6Du hade hört det, nu kan du se alltsammans; viljen I då icke erkänna det? Nu låter jag dig åter höra om nya ting, om fördolda ting som du ej har vetat av.
7Först nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och förrän i dag fick du icke höra om dem, på det att du ej skulle kunna säga: »Det visste jag ju förut.»
8Du fick icke förr höra något därom eller veta något därav, ej heller kom det tidigare för dina öron, eftersom jag visste, huru trolös du var och att du hette »överträdare» allt ifrån moderlivet.
9Men för mitt namns skull är jag långmodig, och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede, så att du icke bliver utrotad.
10Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått; jag har prövat dig i lidandets ugn.
11För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så, ty huru skulle jag kunna låta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min ära åt någon annan.
12Hör på mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag är det; jag är den förste, jag är ock den siste.
13Min hand har lagt jordens grund, och min högra hand har utspänt himmelen; jag kallar på dem, då stå de där båda.
14Församlen eder, I alla, och hören: Vem bland dessa andra har förutsagt detta, att den man, som HERREN älskar, skall utföra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kaldéerna?
15Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har fört honom fram, så att hans väg har blivit lyckosam.
16Träden hit till mig och hören detta; Mina förutsägelser har jag icke talat i det fördolda; när tiden kom, att något skulle ske, då var jag där. Och nu har Herren, HERREN sänt mig och sänt sin Ande.
17Så säger HERREN, din förlossare, Israels Helige: Jag är HERREN, din Gud, den som lär dig, vad nyttigt är, den som leder dig på den väg du skall vandra.
18O att du ville akta på mina bud! Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström och din rätt såsom havets böljor;
19dina barn skulle då vara såsom sanden och din livsfrukt såsom sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utplånat ur min åsyn.
20Dragen ut från Babel, flyn ifrån kaldéernas land; förkunnen det med fröjderop och låten det bliva känt, utbreden ryktet därom till jordens ända; sägen: »HERREN har förlossat sin tjänare Jakob.»
21De ledo ingen törst, när han förde dem genom ödemarker, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem, han klöv sönder klippan, och vattnet flödade.
22Men de ogudaktiga få ingen frid, säger HERREN.
*
De måste söka Herren för att komma på rätt väg!! Helst NU.
