Archives

En dag ska vi få möta honom ansikte mot ansikte och se med hans perspektiv. 1 Kor

 

-Att växa. Att vara klar.Att växa som människa, att växa till sig och bli en vuxen kristen. Det är svårt, många försakelser får göras och många sår får man på vägen. Men en dag, en dag får man se det som man alltid längtat efter, att komma hem, hem till Gud. Att vara färdig på jorden –nej inte än– men en dag….hos Jesus. En dag ska vi få möta honom ansikte mot ansikte och se med hans perspektiv.

1 Kor:11-13   När jag var barn talade jag som ett barn tänkte som ett barn och förstod som ett barn.Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga.12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild men då ska vi se ansikte mot ansikte.Nu förstår jag bara till en del,men då ska jag känna fullkomligt,så som jag själv blivit fullkomligt känd.13 Så består nu tro, hopp och kärlek,dessa tre,och störst av dem är kärleken.

 

 

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in i bland ulvar. /Artikel H Lindelöw

CALLED

Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar

– Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!

– Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Jesus säger i sin bergspredikan:

– Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara (Matt 6:19-21).

Och så fortsätter han i Matteus 6:22-23:
– Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

Jesus landar sedan i det för många av oss inte obekanta ordet:

– Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon (Matt 6:24).
Här läser vi om ögat som kan vara friskt, men som också kan vara fördärvat. Jesus säger det i direkt anknytning till när han talar om att samla. Det är fråga om vad vi tycker är värt någonting, vad vi vill ha blicken fäst vid. Jesus talar om att ögat kan vara friskt eller fördärvat, och helt säkert menar han att det beror på vad ögat fascineras och fångas av.

Människor söker och värderar på olika sätt, och samlar på olika ting. Det beror på vad man är inställd på, vad man vill bygga upp för något. Aposteln Paulus får fram det ganska väl då han undervisar Timoteus om hur det finns olika slags dispositioner beroende på vad man har för intressen:
– Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus. Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra. Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman (2 Tim 2:1-3).
Här jämför Paulus tjänsten för Gud med en strid, och visst är det så. Men han tar också fasta på och jämför med hur det är för en vanlig soldat:
– Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold (2 Tim 2:4).

Han fortsätter:
– Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning. Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten (2 Tim 2:5-6).
Det är klart att den som tjänar i krig ser till att han är duglig för det. Och den som idkar sport, som är idrottare, ser till att han klarar av tävlingen. Den som är åkerman och arbetar på åkern gör vad han kan för att det ska gå så bra som möjligt med jordbruksarbetet. Det här har definitivt att göra med ögat. Vi förstår att den som tjänar i krig, han utvecklar sinne för det som är bra där. Han kommer att samla och se till att han har det som gör honom till soldat. Det kan vara militärklädsel och vapen; just sådant som gör att han kan utföra sin uppgift.
Vi kan jämföra med kung Saul. På hans tid rasade ett krig mellan Israel och filistéerna.

– Men kriget mot filistéerna pågick häftigt, så länge Saul levde. Och varhelst Saul såg någon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjänst (1 Sam 14:52).

Saul förde krig, och det som intresserade honom var att värva de rätta personerna, helst också med den rätta utrustningen. Han hade beredskap och värvade den som såg ut att duga. Varhelst Saul såg någon rask och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst. Var då Sauls öga friskt? Det var inte helt friskt, det förstår vi när vi läser hela historien. Hans öga var delvis fördärvat, och det blev allt sämre då han förlorade blicken för de gudomliga tingen.
Om vi nu jämför med det andliga livet och tjänsten för Gud, kan vi se att Jesus sökte människor. Men vad för slags folk sökte han? Och på vilket sätt sökte han? Det här är mycket intressant, och om det handlar om att ha ett friskt öga, så borde väl synen Jesus hade gälla. I Lukas 10 står det om att Jesus utser. Och här har vi en som definitivt har ett friskt öga:

– Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma. Och han sade till dem: ”Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Luk 10:1-2).
Jesus vill ha arbetare, han rekryterar dem på sitt sätt och sänder ut dem:
– Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar (Luk 10:3).
Så säger mannen med friskt öga. Men vad är detta för strid, vad är det för villkor? Ska man skicka in folk bland ulvar? Det rätta vore väl att möta ulvens styrka med något motsvarande? Men så går inte Jesus tillväga. ”Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.”

Det finns ingenting av ulven i det han gör. Han sänder sina arbetare in bland ulvar, men inte som ulvar, utan som lamm. Och då blir det väldigt allvarligt: vad söker han då för kvalitéer hos sina arbetare? Jag kan inte se någonstans att Jesus överväger om det finns några kvalitéer. Vi kan läsa om när han kallar sina tolv apostlar. Det står att han hade tillbringat natten innan i bön. Men vi får inte se in i något resonemang om hurudana speciella egenskaper han sökte. Jesus resonerar inte på det sättet. I Guds ögon handlar det om att vara verksam bland människor som över huvud taget inte har några som helst kvalitéer. Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat, och för det uppdraget duger inte några av våra egna kvalitéer.

Vi kan ha kvalitéer för allt möjligt. Vi kan ha färdigheter och talanger som gör oss till goda soldater, men det är inte att vara en arbetare för Gud. Vi kan ha talanger och färdigheter som gör oss till goda idrottare, men det är inte att tjäna Gud. Och vi kan av både arv och miljö ha utrustning som gör oss till bra jordbrukare. Men när det gäller att tjäna Gud, så finns det ingen av oss som har naturlig utrustning och fallenhet. Inför den uppgiften måste det ske en förvandling – inifrån och ut. Det är ju detta som är frälsningens under, pånyttfödelsens radikala förvandling!

”Jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.” Vem har användning av lamm mitt ibland ulvar? Det finns väl ingen i världen som skulle tycka att det vore klokt. Det finns ingen – jo, det finns en: Gud har användning för lamm ibland ulvar!
När Jesus sänder ut lärjungarna har han gett dem undervisningen om att skilja mellan ett friskt och ett fördärvat öga.

Världen är full av ljus, den är så upplyst. Man kan jämföra med Egypten på den tiden då det var ett upplyst rike. När Gud förde Israels barn ut därifrån, hade han ett väldigt arbete med att få Egyptens ljus, den höga kulturen, att lämna deras ögon. De skulle inte vägledas av Egyptens ljus, utan de skulle vägledas av Gudsordets ljus. Det är tyvärr så att för många får Egyptens ljus vara det som vägleder. Deras ögon var fortfarande fulla av Egyptens ljus. Vi kan läsa om det under ökenvandringen, exempelvis i 4 Mosebok 11:4-6:
– Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: Ack om vi hade kött att äta! Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.

De var uppfyllda av Egyptens ljus; det ljus som levererade de egyptiska argumenten mot Guds tankar, mot Guds plan och mot Guds vilja. Ögonen var upplysta och uppfyllda av Egyptens ljus.
Israels barn var ett herdefolk som hade blivit trälar. Befrielsen från denna förfärliga träldom bestod inte bara i att lämna ett visst territorium, utan det måste faktiskt ske en befrielse också på det sättet att ha ett friskt eller ett fördärvat öga. Hur ska ögat, som genom frälsningen blivit friskt, bevaras friskt? Vi lever i en upplyst tid, i en värld full av ljus! Många gånger är det Lucifers, ljusbringarens ljus som också levererar argument. Vi måste vara vaksamma, och se till att vi bevarar vårt öga friskt! Det gäller att se upp med vad vi verkligen skådar efter.
Vad är det vi tycker är viktigt att ha?
Vi läser hur Jesus sände ut lärjungarna i Lukas evangelium 10:4:
– Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.
Här talar Jesus om något mycket intressant: Han talar först och främst om en penningpung, och för det andra talar han om en ränsel. I penningpungen kan man förvara mynt, och i ränseln kan man förvara en hel del annat som man samlar på sig. Vi ser här en avskildhet, målmedvetenhet och en idog strävan att bevaras i uppdraget; lära sig se, lära sig tänka på rätt sätt. Lärjungarna var så benägna att haka på människotankar, men det gäller att bevaras i uppdraget – bevaras, och vara i stånd att komma med fridens budskap:
– När I kommen in i något hus, så sägen först: ’Frid vare över detta hus’ (Luk 10:5).

Ingen penningpung, ingen ränsel; inga möjligheter att samla och förvara saker som kan dra i någon annan riktning än den Han vill. Bibeln talar om dem som samlar och ger flera exempel på dem som samlat sig själv till undergång och fördärv. Gamla testamentets profeter talar om riken som Tyrus eller Babel, och även andra.
I Tyrus hade man förmåga att uppskatta tillvaron. Där byggdes i sin tid en högt stående kultur. Vi läser i Hesekiel 27 beskrivningen av materiella rikedomar nästan utan gräns. Vi läser om skeppet som symboliserar Tyrus:
– Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast. Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kittéernas öländer. Ditt segel var av fint linne (Hes 27:5-7).
Hör här! Cedrar, cypresser, ekar som är utsökta träslag. Elfenben i ädelt trä och segel av fint linne. Här kan man gå igenom och se hur väldigt utrustat detta rike var. Och det var inte utan vidare. Där fanns en furste, och han var klok. Fursten i Tyrus läser vi om i nästa kapitel. Gud själv säger till honom där:
– … och sant är att du är visare än Daniel; ingen hemlighet är förborgad för dig; genom din vishet och ditt förstånd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina förrådshus; och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom … (Hes 28:3-5).

Här står inte bara om att ha en ränsel och penningpung – det handlar om hela förrådshus. Varför inte? Han hade ju ett rike. Ett av de stora, inflytelserika, betydelsefulla rikena i världen på den tiden som också är en förebild, som profeten Hesekiel får lyfta fram så att en andlig lag som Gud givit oss kunskap om blir åskådliggjord. Och vad är det för andlig lag? Det är att högmod går före fall. Det var precis detta som var problemet:
– … genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull (Hes 28:5).
Detta är väldigt allvarligt, av den anledningen att Jesus talar om att samla. Han säger: samla er inte skatter på jorden, där mott och mal förstör, men samla er skatter i himmelen. Han säger till sina lärjungar att de inte ska ha penningpung, inte ha ränsel. Men han säger inte att de ska låta bli att samla. Visst ska vi samla på värden. Sådant som kan jämföras med ädla stenar och pärlor. Det kan jämföras, men det är inte på det materiella planet. Och för att vi ska kunna samla, behöver vi få syn på andra förråd.

Det som Tyrus talar om är en insamling. Av någon anledning börjar en rörelse; en ruljans, en handel. Och anledningen till det har vi klart för oss: Det finns en väldigt klok furste som förstår hur han ska utnyttja alla förutsättningar maximalt för att bygga upp detta Tyrus. Tyrus blir större och större, rikare och rikare. Det blir så mäktigt till slut att alla måste rätta sig efter Tyrus. Dess furste riktade konungarna.

Man möter också exempel på andra former av insamlingar i Bibeln. I Israel blev det en insamling i öknen vid foten av Sinai berg. Då handlade det om en frivillig insamling med ett speciellt syfte. Vi kan läsa om den i 2 Mosebok 25:
– Och HERREN talade till Mose och sade: Säg till Israels barn att de upptaga en gärd åt mig; av var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna gärd åt mig (2 Mos 25:1-2).
Här finns en väldigt intressant skillnad, därför att orsaken till att det blev en insamling av rikedomar och en väldig handel i Tyrus på den tiden, var framför allt fursten i Tyrus. Men här kommer som en befallning genom Mose från Gud, att var och en som har ett villigt hjärta ska vara med. Ett villigt hjärta. Det här blev en frivillig insamling, och meningen var att det skulle hjälpa folket att få begrepp om Guds vilja. Att kunna fira gudstjänst, att kunna ha de rätta förebilderna för att fira gudstjänst. Därför kan vi också läsa om den här insamlingen att det ingår väldigt mycket fina träslag och tyger och ädla stenar, men ändamålet är definitivt inte att några världsliga intressen ska göra sig gällande. Det är inte meningen att Egyptens ljus ska lysa i tabernaklet i öknen, utan det ska Gudsordets ljus göra. Det var inte lätt att bevara ögat friskt. Det var fördärvat också för så högt uppsatta som prästen Aron och många andra.

Vi måste kunna identifiera vad vi har för ljuskälla. I ändens tid är det särskilt nödvändigt att kunna identifiera om vårt öga är friskt och inte fördärvat. Det är viktigt att återvända till de ursprungliga begreppen om vår kallelse och vårt uppdrag som vi har i de fyra evangelierna.
Det är en väldig kamp för församlingen att kunna överlämna evangelium oförvanskat. Något av det absolut svåraste vi kan ha att kämpa med, är just att vi har ljus i världen. Världen är upplyst. Och det ljuset utmanar evangeliets ljus och syftar också till att släcka evangeliets ljus om vi öppnar för det ljuset och släpper in det.
Jesus har en liknelse i Matteus 13 som är mycket intressant:
– Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den (Matt 13:45-46).

En köpman söker efter goda pärlor. Vad är det här för köpman? Det verkar inte vara en köpman som vill få igång en ruljans, för då skulle han inte nöja sig med en pärla. Han säljer allt han har för att få en pärla. Ganska märkligt. Vad är det som säger att en pärla är värd allting? Det här handlar också om synen. Det här är besläktat med att Jesus kunde sända in lamm ibland ulvar, och inte avser att möta ulvens styrka med andra ulvar.
Man skickar inte lamm mitt in ibland ulvar. Men det gör Jesus. Och här har vi en pärla. Han har funnit en dyrbar pärla, och då går han bort och säljer allt vad han äger. Vad är det för någon enda pärla som är värd allt? Jag tror det handlar om den sanning som förmår frälsa din själ. För att ha en frälst och försonad själ, vad måste man vara beredd att göra? Man måste kunna säga nej till Egyptens erbjudanden. Man måste kunna säga nej till Lucifer.
Det var nära att Simon Petrus inte gjorde det. Vi läser om det i Matteus 16. Då får Jesus så småningom undervisa om efterföljelsen och han säger så här i Matteus 16:25-26:
– Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?

Så säger inte Lucifer. Han säger tvärt emot vad Jesus säger. Om han säger tvärt emot Jesus, då är det inte så svårt att förstå vad han säger. Han säger: ”Vad hjälper det en människa om hon förlorar hela världen, men frälser sin själ? Vinner sin själ? Vad är det att ha? En frälst själ utan världen? Världen är det ju som ger mening!” Ja, världen ger sannerligen mening åt en hel del i olika relationer och positioner. Men när det kommer till valet att välja Jesus eller ej, så har världen i alla fall aldrig någonsin något alternativ. Världen har inte något i jämförelse med Honom.

– Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar (Matt 16:27).
Den kristna församlingen har genom historien kämpat. Kampen för tron, kampen för den dyrbara pärlan. Att se till att vi får förmågan att samla skatter; inte på jorden, utan i himmelen. På vilket sätt samlar vi skatter i himmelen? Vad är det som äger bestånd? Jo, det verk Gud får utföra när han skapar trohet. Det är verkligen en skatt i himmelen. Trohet kan naturligtvis också uppskattas i världen, men det finns en djupare dimension. Vi kan se hur exempelvis Daniel var trogen. Han var gudfruktig och trogen, och blev fördenskull utsatt för angrepp. Vi läser om hur han gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna:
– Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom (Dan 6:4).

Daniel var trogen i sin tjänst. Jesus själv är, enligt Uppenbarelseboken 3 det trovärdiga och sannfärdiga vittnet; begynnelsen till Guds skapelse. Trogen, kan det översättas med. Trogen, och trovärdig!
Jag är så glad för att vi har möjlighet att få höra vad det trovärdiga vittnet har att säga om trohet. Han talar om trohet i tre olika aspekter. I Lukas 16 finns en intressant liknelse. Jag vill läsa den, inte för att undervisa andra, utan för att själv bli undervisad. Jag känner mig nämligen helt tillintetgjord inför de här orden. Tre olika infallsvinklar på troheten i Jesu undervisning finner vi i Lukas 16:10-12:
– Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är. Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda? Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Vad är det minsta? Om vi funderar på det, kanske vi måste ifrågasätta vår egen uppfattning om vad som är det minsta. Israels barn sa: ”Vi kommer ihåg Egypten, allt som fanns där.” Samtidigt suckade de: ”Här finns ju bara manna.” Man kan säga att det fanns olika alternativ i deras resonemang, och där tillhörde definitivt mannat det minsta. Egyptens erbjudanden var större, men mannat, det var inget för dem. Då kan man undra om de hade rätt syn? Vad är det minsta? Har vi fått något som vi tycker är det minsta? Tänk om det är Gud som sätter oss på prov? Han vill se hur vi behandlar det.

Det är inte utan vidare som Paulus jämför med krigsmannen, idrottaren och bonden. Det här är områden där man kan ha god vägledning av världen, av dem som har erfarenhet. Och det kan användas som en jämförelse med hur vi bör förhålla oss när det gäller Guds verk. Då har vi nämligen ingen vägledning av världen. Vi måste göra oss helt beroende av Gud. ”Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?” Vi kanske tycker att den orättrådige Mamons goda är så gott, så det behövs inget mer. Så tycker vi då att vi blivit andligt förblindade. Det finns också någonting som heter det sannskyldiga goda. Här tycker jag nästa vers är enkel:
– Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
Det som hör er till. Så prövas vi alltså med det minsta, och vi prövas med det som tillhör en annan. Vad är det som tillhör en annan, och vad är det som i själva verket tillhör oss? Du tycker inte att du känner dig hemma, du tycker inte att du platsar, du tycker ingenting stämmer. Kanske är det Gud som sätter dig på prov? Du får syssla med det som tillhör en annan. Det kommer en dag, om du är trogen då du får syssla med det som tillhör dig. Du har alltså ännu inte fått det. Du har inte sett det som tillhör dig. Vad är det för något? Aposteln Paulus skriver om det som Gud har berett. Vi läser:
– vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom (1 Kor 2:9).

Vad samlar vi för? Vi kanske samlar för att bygga något. Abraham samlade aldrig för att bygga någonting. Han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud. En stad med fasta grundvalar. Har vi intressen i tiden? Vill vi utföra projekt? Vill vi bygga? Det finns så mycket som handlar om att bygga. Vi samlar för att bygga, vi har penningpungar, vi har ränslar, vi har förråd i den religiösa världen för att bygga något åt Gud. Men Gud behöver inte vår insats att bygga något för honom. Han behöver sådana som är trogna och förstår att vänta på honom.
Amen.

Artikeln:  https://www.midnattsropet.se/2018/07/se-jag-sander-eder-sasom-lamm-mitt-in.html

One of my favorite scripture because this is the first scripture the Lord led me to read to let me know what is about to take place and He did! 🙌 Praise Him!

Gemenskap? De troendes gemenskap?

Gemenskap? I dessa tider får man välja noga, enligt Guds ord, om var man bör vara!

De troendes gemenskap
42 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
______________
-Finns det en innerlig gemenskap mellan troende? Jadå, men Var? Finns den i församlingarna? Min och andras erfarenheter är att man säger att man MÅSTE MÅSTE vara med i en ’församling’ annars mår man så dåligt. Jag mår inte bra av att höra sådant och jag vill absolut inte vara i en slags församling som pratar mer om VÄRLDEN än om Kristus och det blod han gav på Golgata. Jag är med Jesus utanför lägret.

-Församlingarna är över-reklamerade på många vis. Man önskar ju att det var som på Jesu tid! Man har försökt att plagiera/kopiera den tidens församlingar, men man har aldrig lyckats. Den som kan sin bibel vet att Jesus säger att vi ska vara utanför lägret! Arken i Stockholm kan man med glädje avstå och likaså de flesta trörre sammnhang som Vineyard m fl!!! Gå inte dit. Det är massor med falska predikanter som vill få folk att falla i marken av Kundalini! m m. Usch och fy!

Läs mer, t ex här i länkarna:

http://experimentlandet.blogg.se/2018/july/att-varna-satans-kristna.html

http://experimentlandet.blogg.se/2018/april/broder-och-systrar-i-tron-men-i-vilken-tro.html

http://experimentlandet.blogg.se/2016/august/dags-att-dra-ut-fran-det-stora-babylon.html

 

 

A new heart. Prayer. Bönens betydelse

Du skall på morgonen stiga upp — och ställa dig på toppen av berget, mig till mötes, men ingen må stiga upp med dig”    2 Mos 34:2-3

MORGONVÄKTEN är av livsviktig betydelse. Du skall icke möta dagen, innan du först mött Gud; icke blicka in i någons ansikte, förrän du först blickat in, i Hans. Du kan icke vänta att vinna seger, om du börjar din dag i egen kraft. Begynn dagens arbete, sedan du först haft en stund av stilla begrundan inför Gud. Träd icke i beröring med någon människa, icke ens med dina närmaste, innan du först haft umgänge med ditt livs dyrbara Ledsagare — Jesus Kristus.

Möt Honom i enrum. Möt Honom regelbundet, gör det inför den öppna Boken, genom vilken Han vill giva dig råd och undervisning. Gå in i de dagliga plikterna och möt de oväntade uppgifterna under Hans ledning. Låt Honom kontrollera alla dina handlingar under dagens lopp.   /E Cowman

O, må Guds dyra stämma
till våra hjärtan gå,
förrän rösterna i världen
till våra öron nå!
Hur saligt att få lyssna
till Herrens eget ord
och där få samla manna
ifrån Hans rika bord!

Men du, som suckar över
din ”brist på kraft” – ack vet,
att bönen just är nyckeln
till kraftens hemlighet.
Den enda väg, som för oss
till lydnad för Hans bud,
är själens stilla, trägna
umgängelse med Gud.

’Under skuggan’. Frukta icke! God loves, he loves you

Han gömde mig under sin hands skugga, han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.” Jes 49:2

”UNDER skuggan.” Förr eller senare faller skuggan över vår väg. Dagsljuset bländar oss och skadar synen, så att vi mista förmågan att urskilja de olika färgnyanserna eller värdesätta de lugna färgtonerna. Vi föras därför in i det skuggiga sjukrummet, det dystra sorgehuset, eller ock låter Gud töcknet bort-skymma vårt livs solljusa himmel.

Dock frukta icke. Det är skuggan av Guds hand. Han, leder dig. Det gives läxor, som endast där kunna inläras. Bilden av Hans ansikte kan framkallas blott i mörkrummet. Men tro dock ej att Gud förskjutit dig. Du är alltjämt i Hans koger. Han har icke kastat dig bort som ett värdelöst ting. Han har blott gömt dig där, tills det ögonblick är inne, då Han Snabbt och säkert kan sända dig ut i något ärende, genom vilket Hans namn blir förhärligat. Ack, du
ensamma själ, gömd i skuggan, påminn dig blott, huru kogret är nära krigarens hjärta, inom räckhåll för hans hand, och föremål för hans vaksamma blick. — F. B. Meyer.

**********

Image result for Bible Lion quotes           Amen!! Thank you God!❤ #overcomeroutreach #faith #love

 

Nåd utöver nåd

”Min nåd är dig nog.” 2 Kor 12: 9.

En afton red jag hem efter en tung dags arbete. Jag kände mig trött och djupt nedslagen, då plötsligt med blixtens snabbhet ett ord nådde mina öron: ”Min nåd är dig nog.” Då jag kommit hem, slog jag i min Bibel upp denna text, och den framstod nu för mig på detta sätt: ”Min nåd är dig nog” Jag log vid mig själv och sade till Herren: ”Jag kan tänka mig, att den är det, Herre.” Jag hade aldrig förut fattat det heliga löjet hos Abraham. Nu förstod jag det. Det kom otron att framstå helt orimlig. Det var som om den lilla, törstiga fisken varit rädd att dricka floden torr, då den fick höra fader Thames säga: ”Drick på, du lilla fisk, min ström räcker till för dig.” Eller det var som om musen, efter de sju ymniga åren, fruktat att dö av hunger, då den hörde Josef säga: ”Var blott lugn, du lilla mus, mina spannmålsmagasin räcka säkert till för dig.” Eller jag tyckte mig se en man stående högt uppe på ett berg, sägande vid sig själv: ”Jag inandas så många kubikmeter luft varje år, att jag befarar, att jag småningom förbrukat allt syre i atmosfären.” Men jorden hördes svara: ”Fortsätt du att andas och att fylla dina lungor med luft, min atmosfär räcker till för dig.” Ack, mina bröder, låt oss ha stor tro på Gud. Den ringa tron skall föra edra själar till himlen, den stora tron däremot skall bringa himlen till edra själar. – C. H. Spurgeon.

Vad är TID? Bibelord att tänka till om. Himmel eller helvete

Väggord: Även denna sekund är en del av evigheten Bild Pinterest

Tiden går, och den går fort och sekunderna tickar och springer iväg, och var är du och var står du i förhållande till Gud?  Han har gett oss alla liv och en viss tid på jorden, och sedan är det slut….eller det börjar ju sedan igen då vi kommer till himmelen, … eller till helvetet. Att helvetet finns vill ju inte de flesta tänka på men Jesus uttrycker det klart och tydligt att det finns två vägar att gå.  TIDEN är KORT, Ta emot frälsningen!!  Bibelord om TID hittar du här:

Rom 13:11 Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.
2 Kor 6:2 Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
Rom 5:6 För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe.
Rom 8:18 Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
Gal 6:9 Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.
Titus 1:3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
Heb 10:32 Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp och mycket lidande.
1 Pet 1:5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
1 Pet 4:2 så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.
1 Pet 4:17 Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium?
1 Pet 5:6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.
1 Joh 2:18 Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.
Judas 1:18 De sade till er: ”I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär.”
Upp 1:3 Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.
Upp 10:6 och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: ”Tiden är ute.
Upp 11:18 Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden.”
Upp 14:15 Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: ”Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen.”
Upp 22:10 Och han sade till mig: ”Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära.

50 Wonderful Inspirational Quotes That Will Make You 13

Dagens bibelord. Svek. Kan alla verkligen förlåta, det är en fråga

Att bli sviken på ett eller annat sätt och verkningarna av det är inga trevliga saker. I bibeln står det en hel del om det skeendet i människor och städers liv.
Den ende som inte sviker, det är Gud. Han har alltid alltid rätt och han sviker aldrig aldrig någon. Han är alltid kärlek och ro och frid, men de som är fiender till honom får känna på hans styrka och hans dom.
Den som gör fel får känna på det och den som ber om förlåtelse får det. Den han älskar den agar han, ja så står det också.
Heb 12:6 för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.

Så… jag ger dig bibelorden och du får läsa dem och se att människorna gör fel och de älskar inte alltid varandra. Man kan vara så sviken att man knappt orkar leva och i den situationen kan man säkerligen bli både vred och känna hat och det får man be om förlåtelse för. Alla troende är INTE perfekta! Alla är vi människor, vi är inte Gud. Vi kan ha översvämmande kärlek i vårt inre men kanske inte till den som svikit oss svårt. Det brukar vara populärt att säga till en sviken människa: Förlåta? Inte alla kan det?

70 x 7        ..     Bibelorden berättar för dig.

Job 27:4 ska mina läppar inte tala orätt eller min tunga tala svek.
Ps 32:2 Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Ps 34:14 Vakta då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.
Ps 35:19 Låt inte mina svekfulla fiender få triumfera över mig, låt inte dem som hatar mig utan orsak få blinka med ögonen.
Ps 35:20 Det är inte frid de talar, de tänker ut svekfulla ord mot de stilla i landet.

Ps 36:4 Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte vara förståndig och god.
Ps 38:13 De som vill ta mitt liv lägger snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Ständigt tänker de på svek.
Ps 50:19 Du sprider ondska med din mun och spinner svek med din tunga.

Ps 52:4 Din tunga tänker ut fördärv, den är som en vässad rakkniv. Du begår svek.
Ps 55:12 Den är full av fördärv, förtryck och svek viker inte från dess torg.

Ps 101:7 Den som begår svek får inte bo i mitt hus, den som talar lögn ska inte bestå inför mina ögon.
Ps 105:25 Han vände deras hjärtan till att hata hans folk, till att handla svekfullt mot hans tjänare.

Ord 6:14 Han har svek i sitt hjärta, han smider ständigt onda planer och skapar gräl.
Ord 12:20 De som smider onda planer har svek i hjärtat, de som främjar frid får glädje.
Ord 20:17 Bröd man fått genom svek smakar gott, men sedan blir munnen full av grus.
Ord 25:19 Som en ruttnande tand och en slintande fot är förtroende för en svekfull på nödens dag.
Ord 26:24 En fiende förställer sitt tal, i sitt inre bär han på svek.
Jes 53:9 Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.
Jer 5:27 Som en bur full av fåglar är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.

Mal 2:10 Har vi inte alla samme Far? Har inte samme Gud skapat oss? Varför begår vi då svek mot varandra och kränker våra fäders förbund?
Mal 2:11 Juda har begått svek, och avskyvärda ting har gjorts i Israel och i Jerusalem. Juda har kränkt det som Herren håller heligt, det som han älskar, och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.

Mark 7:22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap.
Joh 1:47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Här är en sann israelit som är utan svek.”
Apg 13:10 och sade: ”Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?

Rom 1:29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
Rom 3:13 Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar.

1 Pet 2:22 Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun.
1 Pet 3:10 För: Den som älskar livet och vill se goda dagar ska vakta sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek.

“Judge not, and ye shall not be judged: condemn not, and ye shall not be condemned: forgive, and ye shall be forgiven:” ‭‭Luke‬ ‭6:37‬ ‭KJV‬‬ http://bible.com/1/luk.6.37.kjv  

"Then Peter came to Jesus and asked, “Lord, how many times shall I forgive my brother or sister who sins against me? Up to seven times?” Jesus answered, “I tell you, not seven times, but seventy times seven times." - Matthew 18:21-22  Förlåtelse.

ÄR DU REDO? Se, Han kommer! Are you Ready?

Se, Han kommer! Är du redo?

Predikan av Arne Imsen 1989

FRÅN: https://www.midnattsropet.se/2018/05/se-han-kommer-ar-du-redo.html

Vi har krönt Jesus Kristus till Herre, och han är den ende som förblir då alla andra har störtat från sina troner. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Han skall komma igen.

Var jag än läser i bibeln, står det klart för mig att Jesus kommer. När jag läser det fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Hade jag inte detta hopp skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.
Men hoppet lyser, ära vare Gud! Och jag har fått ett litet nyckelhål in i evigheten där jag sett den himmelska härligheten – och det är detta som bär! JESUS KOMMER! Det är ingen teori eller dogm eller inlärd fras: JESUS KOMMER! Det är ett uttryck för ett inneboende överflödsliv. Intensivt, spännande, dramatiskt. Snart ska hoppet bli en verklighet. Vi ska få se honom som vi nu älskar utan att ha sett. Han har gjort ett outplånligt intryck på oss. Format, präglat och förvandlat oss till att i världens ögon vara dårar. Främlingar.
JESUS KOMMER. Det finns definitivt ingen möjlighet att vara likgiltig inför det anropet och den tonen. Man måste bli upprörd, förargad eller uttrycka bespottelse. Om det bara är en programpunkt i det religiösa programmet att påminna varandra om för ordningens eller traditionens skull; då är det naturligtvis ointressant, och går oss förbi utan att åstadkomma något intryck.
Men detta är ett sanningens ord, som bör bli föremål för begrundan: JESUS KOMMER. Rör det ditt hjärta? Värmer det ditt hjärta? Känner du att det frusna smälter och det hårda krossas, inför den enorma kärlek som den helige Ande lägger i budet att Jesus kommer? Han kommer för att slutfrälsa sin församling.

Församlingens främsta kriterium

Jesu tillkommelse är en profetisk sanning som vill borra sig in i vårt samvete på ett sådant sätt att vi kan inta rätta attityder. Då kan vi lyfta blicken mot höjden, och med frimodighet säga: Herre, kom! Välkommen! Det finns ingenting emellan dig och mig. Kommer du nu Jesus, så följer jag med dig hem till härligheten. Jag är beredd.
När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn. Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder. Och dessa sade: ”I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen (Apg 1:9-11).
Det var himmelska budbärare som anförtroddes uppgiften att omgående och utan något dröjsmål proklamera den sanning som varit den kristna församlingens främsta kriterium under den heliga historien och församlingens tidsålder.
Varför håller ni på som ni gör, ni kristna? Varför sjunger ni och beder; varför vittnar ni som ni gör? Varför väljer ni att vara så annorlunda och avvikande? Varför accepterar ni smäleken? Ni skulle ju kunna leva ett annat, välanpassat och mycket komfortabelt liv, och ändå väljer ni något som måste betraktas som ett martyrskap. Varför gråter ni för grannens frälsning? Varför bär ni dag och natt i era förböner fram missionsfälten?
Varför beder ni på ett sådant sätt för konung, regering, riksdag och samhälle? Varför kämpar, beder och ropar ni? Det finns väl annat man kan ägna sig åt? Andra uppgifter som kunde anses viktiga att gå in i. Varför ha denna stämpel av att vara fanatisk, svärmisk och sekterisk genom livet, när man kan ha det så bra och bekvämt? Bli erkänd, uppburen, bekransad, applåderad för sina insatser. Vill du veta varför?
Denne Jesus, som har tagits upp ifrån eder till himmelen – denne Jesus, apostlarnas Jesus, den urkristna församlingens Jesus, Petrus Jesus, Johannes Jesus – denne Jesus; som I haven sett fara upp till himmelen – han skall komma igen! Tror du det? Rör det dig? Känner du att tårarna gärna vill tränga fram, och du i ödmjuk förkrosselse vill gråta av glädje?
Denne Jesus, som Fadern tog upp för din och min skull, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen. Här har vi hemligheten. Det är därför vi kämpar. Vi har krönt Jesus Kristus till Herre, och han är den ende som förblir då alla andra har störtat från sina troner. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre.
Han skall komma igen. Under den heliga historiens gång har människor försökt åstadkomma förblivande förändringar, men alla ansträngningar har slutat i katastrof, kaos och sammanbrott. Så går det också för oss. Det vi trodde skulle bli ett paradis i tiden, har inte blivit något annat än helvetets väntrum. Vi trodde att vi skulle lyckas åstadkomma underverk och demonstrera för hela världen att det finns jämlikhet, frihet och broderskap. Man gick ut med entusiasm för att bygga den nya världen, buren av idéer, folksuveränitetstanke och humanism för att åstadkomma underverk. Vad blev resultatet? Vi vet det så innerligt väl.

Vårt enda hopp

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen, finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Nej, han finns inte i något av de maktcentra genom vilka vi kanske väntar hjälp, och som vi frestas fästa våra förväntningar till.
Han som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata. Det var inte ett gevär han bar på ryggen. Det var inget vapen, och dock var det ett vapen. Kärlekens kors. Det kors, som egentligen var vårt, det bar han till Golgata. Han hade ingen kulspruta för att röja väg för sitt välde. Det var inte kärnvapen och bakteriologisk krigföring. Han hade inte den utrustning som alla hans efterföljare och imitatörer fäst sådan tilltro till och ställt mänskligheten inför.
När påven var här i vårt land så var det mesta man kunde se omkring honom skjutvapen och poliser. Man sa till och med att påven hade skottsäker väst. Det hade han förmodligen. Det behöver man i denna farliga värld som statsöverhuvud i Vatikanen och kyrkofurste på jorden. Men min Frälsare och Herre är inte statsöverhuvud i Vatikanen. Han har intagit platsen på Faderns högra sida i det nya Jerusalem, och hans ärkefiende Satan, som försökt att detronisera honom under historiens lopp, har kommit på skam.
Snart kommer djävulen att kastas ned på jorden. Förmodligen sker det när församlingen flyttar upp. Då måste luften renas, och djävulen kastas ned. Den värld som varit lojal mot honom, ska få tjäna honom till det yttersta. Men församlingen ska hemförlovas i härlighet! Jesus bar det kors du och jag borde ha tagit, och dog syndarens död för din och min skull. Skriften säger att det var omöjligt för döden att behålla honom. Han gick ut ur dödsriket, och intog platsen i härligheten. Nu väntar han på att utföra historiens största, märkligaste och mest förunderliga evakuering som ligger strax framför.
Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen … Det är därför vi verkar. Det är därför vi gråter. Det är därför vi jublar. Det är därför vi vägrar släppa in världen och vad den tillhör i gemenskapen. Det är därför vi vägrar surrogat och imitationer; vad världen har att erbjuda av maktmedel och resurser, fastän frestelsen kan vara svår understundom, då världen har kommit underfund med att just i församlingen finns det fonder som kan utnyttjas i samhällsarbetet för att bygga upp det antikristliga riket.
Det finns fonder av tro, kärlek och hopp. Det finns fonder av idealism och nådegåvor. En del är nedfrysta, men de finns där. Bara nådens sol börjar lysa och det blir andligt töväder, så smälter dessa hemlighetsfulla, fördolda krafter fram, och det visar sig att Guds Rike har liv och skapande, förnyande kraft.
Närhet till världen är möjlig då temperaturen sänks och man kommer ned till fryspunkten. Men när värmen kommer, då tinar isen upp, och det blir skilsmässa. Man kan inte förena vatten och eld. Denna värme ligger förborgad i proklamationen: ”Denne Jesus, som ni sett fara upp till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som ni sett honom fara upp.”

Trampas ned – eller förtrampa

Evangelium är ingen fredstraktat. Det är en krigsförklaring. Vi har inte fått i uppdrag att förhandla med världens furste och makter. Skriften säger: ”Stå honom emot, fasta i tron.” Satan har inte blivit kristen, och blir det aldrig. Världen kommer aldrig att älska min Frälsare och Herre. I bibeln står tydligt att vänskap med världen är fiendskap med Gud. Vänskap med Gud är fiendskap med världen. Dessa fientligheter blir definitivt inte mindre genom ekumenik.
Ekumeniken är den största faran som möter väckelsekristet folk i tiden. Det verkar som om ekumeniken skulle lyckas urvattna det kristna budskapet ända dithän att det förlorar sin sälta. Istället för salt får vi socker. Man förvandlar livets bröd till marsipantårta, och livets vatten till lemonad. Vad vi behöver vara med om är inte smaksensationer, som serveras i världen för att försöka bjuda människor maximalt nöje till minsta möjliga pris och uppoffring.
Det heter att när saltet förlorat sin sälta, då duger det till ingenting annat än att kastas ut och trampas ner av hedningarna. Där finns de två alternativen för den kristna församlingen. Antingen trampas ned av världen, eller förtrampa fiendens härsmakt. Vi får välja. Och går vi i allians med den värld som svurit vår konung död, då får vi också ta konsekvenserna av detta.
Denne Jesus blev orsaken till Stefanus martyrskap, Petrus martyrskap och Paulus fängelsevistelser. Han blev orsak till att de heliga förföljdes. De fick överge hem, bostäder, familjer. Förlorade medborgarskap och rättigheter. Dessa, som med dopet hade proklamerat att Jesus är Herre, och som upplevde att det inte fanns någon reträttväg eller kompromiss, vägrade att sänka den blodstänkta fanan.
Denne Jesus är en herre, vars lärjungar historien igenom drabbats av smälek, bespottelse, förföljelse och hån.
Bibeln har inte kommit till i katedraler, universitet och seminarier, utan har i huvudsak skrivits i fängelser. Ändå har de kristna valt att fortsätta, historien igenom. Och nu känner vi att vi är framme vid sista varvet – sista generationen. Vi går segrande i mål, ty: Han ska komma igen! Snart är vi över mållinjen, och får segerkransen.
Om ditt andliga livs verkliga status skulle undersökas – hur blir diagnosen? Kan det vara så att det är sjukt och har brister någonstans? Känner du att du inte orkar som du borde göra? De andliga livsorganen har avtrubbats. Du har tappat – inte glöden, men kraften, och upplever dig vanmäktig. Du har inte samma uthållighet som förr. Du saknar kondition, ståndaktighet och disciplin. Du faller så lätt för tillfälligheter, och blir offer för nycker som skapar förvirring och problem i din tillvaro.
Hur är det med utstrålningen? Är blicken frisk? Eller behöver du vara med om att dina andliga livsorgan vitaliseras? Kanske du behöver ögonsalva för att kunna förstå, se, och dra riktiga slutsatser av det som har gått över ditt liv? Vad fångar dig? Vad har du för ögonmärke? Är det de ting som synas?
Vi sitter nog allesammans i ungefär samma belägenhet, och måste, för att vara uppriktiga och ärliga, erkänna att vi har lätt att fastna i materiella ting och även i andliga ting, på ett sätt så att vi får blicken fäst på något annat än där vi borde ha den. Det är som om de eviga tingen tonas bort och bleknar för oss.
Förr i världen sa läsarna till varandra när de träffades: ”Frid broder! Jesus kommer!” Nu säger de: ”Tjänare mors! Jag har köpt en Volvo!” Förr gick läsarna kilometer efter kilometer för att få vara med på möte. På vägen bad man och kom i anden. Jag har hört om dem som föll i snödrivorna och blev liggande i timmar utan att frysa, där de låg och prisade Gud.
De hade blicken riktad mot den eviga världen. Det fanns inte för stora uppoffringar, vägen blev aldrig för lång, utan man var redo att gå hur länge som helst för att möta syskonen. Inte bara för att få en allmosa – nej, för att förmedla välsignelse och styrka; uppmuntra varandra till tro och goda gärningar.
När man möttes famnade man varandra och sade; ”Frid! Så underbart att se dig, broder och syster! Att du är bevarad i Kristus!” Nu frågar vi: ”Hur har det gått med sommarstugan? Husvagnen? Du har väl en ordentlig båt? Har du varit ute och fiskat i sommar? Eller seglat?” Det är samtalsämnen för trons folk under de sista flyende minuterna av tidsåldern.
Jag vill inte vara elak. Det anstår inte mig att döma någon. Men jag lider i min ande, av den enkla anledningen att det finns ett annat liv. Det finns ett rikt andligt liv. Och detta behöver vi uppleva. Då behöver vi inte truga kristendomen och kristna värderingar på ett samhälle som kräks av vår ljumhet, och äcklas av våra propagandatricks att popularisera det vi kallar evangelium. Men det är världens evangelium, Babylons evangelium, och det hör hemma i antikrists värld.
Vad vi behöver är ett möte med denne Jesus som ska komma igen. Jesus visiterade som ärkebiskop de sju församlingarna i Mindre Asien och skrev protokollet från visitationen i de sju sändebreven. Han sa till det ringa Filadelfia, som inte hade något att berömma sig av, och som inte var speciellt briljant i sin bekännelse: Håll fast det du har, så ingen tager din krona!
Ska vi låta de svaga makterna under denna världens välde, få bortföra oss som segerbyten? Ska vi lida nederlag? Fortsätta leva i materiellt välstånd och andlig misär? Eller ska vi satsa oss själva och hålla fast – vad då? Inte vår prestige, vår tradition. ”Håll fast det du har.” Vad är det? Ordet och namnet. Inte religiösa aktiviteter och nya projekt, metoder och idéer. Nya musikstilar, eller något ditåt. Ordet och namnet. Ärkebiskopen Herren Jesus Kristus, skriver i sitt visitationsprotokoll till församlingen i Smyrna: Var trogen intill döden, så ska jag giva dig livets krona.

Angelägen hälsning

Änglarna fick ordern att omedelbart gå ned till lärjungarna som stod på Oljeberget och såg hur Jesus lyftes mot höjden inför deras ögon. De skulle rapportera ifrån Faderns hjärta: Denne Jesus, som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen. Det var detta lärjungarna behövde veta först av allt. Han skall komma igen!
Broder och syster, bibeln säger: ”Så trösten nu varandra med dessa ord.”
Snart skall striden avblåsas av Herren själv. Vi ska gå in i den besittning som väntar på sina medborgare. Bed för mig, arma människobarn i denna tid, som fått i uppdrag att aktualisera budskapet om Jesu tillkommelse – bed för mig, att jag inte förfuskar uppdraget! Bed för mig, att jag inte som tjänaren säger: ”Det dröjer med Herrens tillkommelse”, och börjar syssla med annat. Och istället för att ge mat i rätt tid, börjar slå.
Vilken fråga är det som mer än någon annan vill dominera oss? Det är den sociala frågan: ”Vad ska jag äta? Vad ska jag dricka? Vad ska jag klä mig med? Var ska jag bo?” Så börjar planeringen för framtiden. Du ska rädda din familj, du ska rädda dig själv. Jag har full förståelse för din oro – och Jesus har det. Men han har inte gett ett partiellt uppdrag, så du kan ha en halvtids- eller trefjärdedelstjänst.
Det är närkamp med djävulen och döden, denna närkamp kräver dig totalt. Herren Jesus sa inte att du skulle in i ett seminarium för att lära dig teologi eller metodik. Han har lovat fylla dig med kraft och ge dig gåvor. Han sa inte att du ska tjäna en organisation. Ty den helige Ande räddar aldrig organisationer eller kyrkor. Den räddar endast människor.

Tjänarens ansvar

Hur var det med tjänaren som började ägna sig åt de timliga frågorna? Hans Herre kom och sa: ”Hugg honom i stycken!” Det kommer en dag då sanningen blir uppenbarad. Det blir avslöjat hur kluvna vi varit i vår tjänst. Hur delade vi varit i vår håg. Tänk om vi som lyssnat till budskapet om Jesu tillkommelse blev intagna av detta outplånliga intryck som endast den helige Ande kan åstadkomma. Då skulle vi ganska snart få vara med om en kärlekens revolution i många sammanhang.
Det sista kapitlet i Bibeln har som sista budskap att Anden och bruden säger ”kom!” Detta budskap fortplantar sig rakt in i universum, in i evigheten. ”Och den som hör det, han säge kom.” I ett ögonblick avslutas församlingens historia, och Apostlagärningarna får sin epilog. Vad då? Jesus kommer! En rycks upp – en annan lämnas kvar. Den eviga skilsmässan är ett faktum. De som var redo, gick in för att möta honom.
Må Gud skona mig från att bli en otrogen tjänare! Må Gud skona mig från att gå här i tiden, fallen i anden! Herre, kan du inte rädda mig på annat sätt, så ta hem mig omedelbart! Jag står inte ut med tanken att förlora det eviga hemmet! Allt inom mig ropar MARANATA! Väckelseropet i tiden: Kom, herre Jesus! Kom snart! Amen.

*****

READY. OR. NOT. Jesus is coming!! thevoiceoftruthblog.weebly.com

Jesus Christ the One and Only Savior             /

 

Du är här för ett syfte. You are here for a reason. Icke värdelös men Värdefull!

Here for a reason
Du är här för ett syfte

Många människor undrar varför de kallas värdelösa av andra. Ja det är en fråga man kan fundera över. DET FINNS INGEN som är VÄRDELÖS men VÄRDEFULL.
Så många är de som ser allt i svart och inte ser en ljusglimt. Därför tar jag med sången man spelar o sjunger här. GUD är den som skapat oss alla och han tar hand om oss, om vi vill!
Vi är här av ett syfte- den troende är här av ett särskilt syfte- den skulle bli frälst och vara en lärjunge och sprida evangelium, så klart! Det är en order från Jesus.
Alla människor borde komma till tro, och det ville och vill ju Gud.
Du som tror är en gåva till andra, tänk på det. Vi är här för att ge andra möjlighet till EVIGT LIV!
En del bibelord om evigt liv i Kristus:
1 Tim 1:16 Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle få visa hela sitt tålamod först mot mig, som en förebild för dem som ska komma till tro på honom och få evigt liv.
Titus 1:2 och ger hopp om evigt liv. Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid.
Titus 3:7 för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv.
1 Joh 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.
1 Joh 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son.
1 Joh 5:13 Detta skriver jag till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn.
Judas 1:21 Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.


On My Own

SJÄLV kan man inte klara sig så bra som när man har Gud till hjälp i ALLT!  OM det sjunger samma personer här. Att stiga upp från kravlandet och sökandet och omfamnas av Faderns stora famn!

SÖK JESUS! Det är snart FÖR SENT

Hey, I found this really awesome Etsy listing at https://www.etsy.com/listing/161038748/i-am-the-daughter-of-a-king-quote-vinyl More

Gudstjänst. *Kyrka*?

Gudstjänst

Från: http://experimentlandet.blogg.se/2018/april/gudstjanst.html

Var i bibeln står det att troende på Jesus skall gå till något som kallas KYRKA varje söndag klockan 10 eller 11 för att passivt lyssna på någon/några som har läst något som kallas teologi och som står vid ett podium och talar (breder ut sig) under cirka en och en halv timme för att sedan bli bjudna på fika och efter det gå hem?

Bibeln talar om sammankomster och inte om Gudstjänster och att när de troende kommer samman/träffas så har alla något att ge/bidraga med som till exempel en psalm, något till undervisning, en uppenbarelse etcetera så det som idag kallas Gudstjänster där församlingen sitter passivt och lyssnar på så kallade präster eller pastorer (i många fall blir underhållna) och hur de är utformade är något helt obibliskt.

”Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen? Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad. Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».Vad följer då härav, mina bröder?  Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse”.(1 Kor.14:23-26).

Gudstjänster och speciellt utvalda präster (bibeln talar inte om något som heter pastorer utan om lärare) är en kvarleva från det gamla testamentet. I det nya förbundet i Kristus är alla troende präster (det finns inga titlar eller skillnader mellan de troende) och Jesus är översteprästen. Han är huvudet och de troende är lemmar och de fyller alla en lika viktig funktion för utan den ena lemmen kan inte den andra/de andra lemmarna fungera.

“Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts till att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen, så hör den likafullt till kroppen.

Och om örat säger: Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar men en enda kropp”(1 Kor. 12:12-20)

Kristi kropp är något helt annat än dagens kyrkor och samfund där lemmarna (de enskilda troende) inte tillåts att verka i samarbete med Guds Ande utan där man har gått in för att kuva och tukta Guds Ande (rent ut sagt döda Guds Ande) för att Guds Ande är SANNINGENS ANDE. Sanningen vill inte Satans kyrkor höra talas om för då skulle ”kanske” många som tillhör dessa fly bort från dem vilket hade gjort deras herre Satan vred och därför låtsas man som att Guds Ande (Jesus/Gud) finns i kyrkorna och i samfunden när det i själva verket är världens och Satans ande (den ekumeniska och Gudshatande anden) som finns där och som styr skökorna och som lurar de ”kristna” som låter sig luras till att tro att deras uppgift är att frälsa världen (världens människor) och Satan själv.

Det gäller bara att bjuda till lite eller mycket och att få alla att känna sig som hemma (kom som du är och tro på vad du vill!) i kyrkorna vilket man gör genom att erbjuda en massa roliga och nyttiga aktiviteter samt social gemenskap. De som lockas av allt som kyrkorna erbjuder kan ju trots allt och efter att de har fått ta del av alla roliga och nyttiga aktiviteter samt all trevlig gemenskap och hjälp på olika sätt komma till tro på kyrkorna/samfunden och bli medlemmar i dessa som de kanske har fåtts till att känna någon slags tacksamhetsskuld till.

Kyrkan ställde upp för mig och jag tackar kyrkan! Utan kyrkan hade jag knappast överlevt! Kyrkan gav mig mitt liv tillbaka eller kyrkan har gett mig ett nytt liv! Ungefär så kan det låta och vad handlar det om, om inte om avgudadyrkan? Skall troende på Jesus dyrka och upphöja människoverk (kyrkan är ett människoverk/ett Satans fångstredskap) eller enskilda människor inom kyrkorna som ägnar sig åt att leka Gud och som i vissa fall har tagit sig själva rätten att förlåta synder?

 

Vi vinner, för HERREN skipar rättvisa! You’re gonna be OK! Seger. Victory!

-Man ställs inför saker man inte kan klara av utan att ha Gud vid sin sida som leder och visar oss sin rätt. Vi kan kämpa och strida emot orättvisor och förtal och andra hemskheter, och vi ska kunna vinna för att Gud är vår frihet. Är man en troende så VET man att HERREN leder rätt och SKIPAR RÄTTVISA! Är man oskyldig emot brinnande pilar som kommer från alla håll så VET man att HERREN har gjort fri lejd!
HERREN, HERREN, har allt under kontroll och så kommer vissheten och förtröstan och sedan SEGER! HERREN är SEGERN! Bön gör under. Att vara i bön och ropa på HERREN är INGET fel! Han ger oss liv och förstånd och ro och frid.
*
-Så här säger bibelorden om att strida och att vinna och om att BEVARA sitt liv, HERREN Bevarar oss!

Jakob 4:2 Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.

2 Kor 10:3 För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt.

2 Kor 10:4 Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader

2 Tim 2:24 och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.

Ps 140:8 Herre, min Herre, min frälsnings styrka, du skyddar mitt huvud på stridens dag.

Job 22:22 Ta emot undervisning av hans mun, bevara hans ord i ditt hjärta.

Ps 17:8 Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga

Ps 20:2 Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bevara dig.

Ps 86:2 Bevara min själ, för jag är trogen. Du är min Gud, fräls din tjänare som litar på dig.

Ps 121:3 Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.

Ord 13:6 Rättfärdighet bevarar den hederlige, ondska fäller syndaren.

Ord 16:17 De ärligas väg är att undvika det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.

Joh 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.

2 Tim 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.

Upp 3:10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare.

For the Lord your God is the one who goes with you to fight for you against your enemies to give you victory. —Deuteronomy 20:4   #Unstoppable  For the Lord your God is the one who goes with you to fight for you against your enemies to give you victory. —Deuteronomy 20:4