Från: https://experimentlandet.blogg.se/2013/february/tankar-kring-pavens-plotsliga-avgang.html

Ålder och sjukdom brukar inte vara något skäl till att påvar avgår. Varenda påve är i regel till åren kommen redan när de tillträder sin tjänst och att drabbas av ålderskrämpor eller åldersrelaterade sjukdomar är knappast något konstigt när det gäller äldre människor. Att någon under sextio intar påvestolen är ganska ovanligt.

Det var inte ens tre månader sedan påven tog på sig uppdraget att börja twittra, närmare bestämt den 12 december, och vad vi vet så har han inte blivit dödsjuk eller särskilt mycket sjukare sedan dess. De krämpor han har nu hade han även då.

Ändå verkar de flesta tro på förklaringen om ålder och sjukdom och för att göra avgången lite mer dramatisk så skakar media liv i de sexskandaler som den katolska kyrkan under årens lopp har varit inblandad i.

Samtidigt säger påven att han behöver mer tid för bön och meditation. Även den förklaringen låter ihålig för vad är det som gör att påven behöver mer tid just nu än den han redan har, för bön och meditation? Hade det inte räckt med att sluta twittra för att frisätta mer tid till bön och meditation? Åtminstone som ett första steg. Varför så drastiskt avgå?

Påvens avgång innebär inte bara att en ålderstigen och sjuklig religiös ledare lämnar sin befattning. Det innebär att alla världens katoliker förlorar den de ser som Kristi ställföreträdare på jorden. De förlorar helt enkelt sin Kristus eftersom påven inte klarar av att vara deras Kristus längre. Det är ju mycket allvarligare än om en frikyrkoförsamling förlorar sin pastor genom att han pensionerar sig eller inte längre orkar vara pastor.

Påven biskop av Rom och Petrus efterträdare,“är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende” – “I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt”

Citatet är hämtat från den romersk katolska kyrkans katekes paragraf 882

“Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14: 6)

“Mig” har den romersk katolska kyrkan bytt ut till påven. Ingen kommer till Fadern utom genom påven är vad RKK undervisar när den jämställer Kristus “Gud” med en människa född av kött och utan något som liknar gudomlighet i sig från början. Inte nog med det. Påven kallar sig själv “fader” liksom många av hans anhängare trots att Jesus förbjöd detta:

“Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen” (Matt. 23: 9)

Man placerar en ofullkomlig människa, en syndare som vi alla är, på Guds plats. Kristus är både Gud och människa som trots att han under sin tid på jorden såg ut som en människa och delade människors livsvillkor, är en del av Gud och gudomen. Han är till skillnad från vanliga människor (påvar eller ej), fri från synd. Det är en synd och hädelse att utge sig för att vara Gud, Kristus.

“NÄR DET GÄLLER vår herre, Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud.

Minns ni inte att jag sade detta redan när jag var hos er? Och ni vet vad det är som nu hindrar honom så att han inte kan träda fram förrän hans stund är inne. Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta men glansen vid sin ankomst.

Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet – de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda , alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten” ( 2. Tess. 2:1-12)

Biskopen av Rom (påven) har (enligt paragraf 882 ovan) den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och det gäller inte bara romersk katolska kyrkan med sina 1.2 miljarder medlemmar. RKK gör anspråk på makt över alla kyrkor.

Vem är laglöshetens människa, undergångens son, motståndaren, som beskrivs i texten, om inte påven som förhäver sig över allt som kallas Gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel som är Guds församling/Kristi kropp och utger sig för att vara Gud.

Att detta överhuvudtaget är möjligt beror på Antikrists ande som ända sedan urkristendomens tid har funnits i världen.

“MINA KÄRA, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan nu är i världen. Men ni, mina kära barn, är från Gud , och ni har besegrat de falska profeterna , ty han som är i er är större än han som är i världen.

De kommer från världen, och därför talar de som världen, och världen lyssnar på dem. Men vi kommer från Gud. Den som känner Gud , han lyssnar på oss; den som inte kommer från Gud, han lyssnar inte på oss. Så kan vi skilja mellan sanningens och villfarelsens ande” (1. Joh. 4:1-6)

Uppenbarelseboken kapitel 13, talar om två odjur. Ett som stiger upp ur havet (folkmassorna) och ett som stiger upp ur jorden (det vill säga som är väl etablerat). Det första odjuret är det politiska odjuret med tio horn och sju huvuden och som har fått ett dödligt hugg som läkts. Detta första odjur är med stor sannolikhet “det demokratiska” EU och det dödliga hugget som läkts betyder att odjuret kommer att återuppstå under förhållanden som liknar det gamla romarriket.

Om det religiösa odjuret kan vi läsa:

“Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret, vars dödliga sår hade läkts.

Och det gör stora tecken, det låter till och med eld falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Och det förför jordens invånare med de tecken som det fått rätt att göra i odjurets åsyn. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt odjuret som har fått svärdshugget men kommit till liv igen. Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade.

Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666” (Upp. 13:11-18)

Att det är frågan om ett odjur med en religiös framtoning men att dess avsikt är att föra de kristna från Gud, förstår vi genom att hornen liknade ett lamms men att det talade som en drake. Det framkommer också att det religiösa odjuret har en drivande roll när det gäller utvecklingen av det antikristliga systemet. Det religiösa odjuret är det som får jorden och dess invånare att tillbe det politiska odjuret vars dödliga sår hade läkts.

I det gamla romarriket gav man människor bröd och skådespel i form av gladiatorspel. Idag ger man människor bröd och skådespel i form av fördumningsprogram via Tv, radio, dator och de nya telefonerna.

Det religiösa odjuret kommer också att se till så att alla tvingas ta emot satans märke på handen eller i pannan och de som vägrar kommer att gå under. När detta sker kommer det att ske ganska obemärkt då man inte behöver göra någon stor sak av det.

Vid den tiden har nästan alla människor inklusive majoriteten av de kristna, anpassat sig till det antikristliga systemet och den antikristliga anden så att de av den anledningen inte kan reagera även om deras förnuft säger att de borde.

Kan det vara så enkelt som att påvens plötsliga avgång beror på att han känner ett behov av att ägna sin återstående tid åt att vända om?

“ Och jag hörde en annan röst från himlen säga: Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort” (Upp. 18:4-5)