Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Maria: ** Människorna förstår inte vad Jesus representerar, idag har jag läst, skrivit, m m och blivit kommenterad av människor, och de flesta vet som vanligt inte vad TRO på JESUS är. JESUS ÄR VÄRLDENS LJUS, men VÄRLDEN har inte kommit längre med att närma sig JESUS. TVÄRTOM, det har blivit hårdare toner om TRO och om Gud. JESUS får man helst INTE NÄMNA. Hmmm Det går fort framåt nu både med nyheter om kommande tråkigheter för människan och för VALUTA-prassel och annat som kommer att smälla till! NU SKALL ORON MANGLAS UT! Ta vara på dina dagar, läs bibeln, Be till Gud om förstånd och se på världens förstörelse. HÄMTA KRAFT I HANS ORD, HAN är den som BESTÄMMER, NÄR VAR och HUR allt blir!**
Luk 16:8
Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt, för den här världens barn är klokare än ljusets barn mot sitt eget släkte.
Joh 1:29
Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd!
Joh 4:42
och de sade till kvinnan: “Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare.”
Joh 8:12
Jesus talade till dem igen och sade: “Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Joh 9:5
När jag är i världen är jag världens ljus.”
Ps 97:11
Ljus bryter fram för den rättfärdige och glädje för dem som har ärliga hjärtan.
Ord 10:23
Dårens glädje är att göra det skamliga, den förståndiges glädje är visheten.
Ord 10:28
De rättfärdigas väntan leder till glädje, de gudlösas hopp blir till intet.
En del av dagens kristna ställs inför ett samvetsproblem på grund av den nuvarande staten Israel. När folk tänker på det som judarna kallar förintelsen, skyndar man sig att erkänna denna stat, medan en del inte vill göra det av två orsaker:
På grund av att de har insett de oförrätter som gjorts mot det palestinska folket, som med våld har fördrivits från sitt land.
Av orsaker förbundna med kristen tro och vittnesbörd. Eftersom detta är ett väldigt känsloladdat ämne, med upphov till att väcka starka reaktioner, skall det på förhand sägas att problemet ej här behandlas i en antisemitisk anda, utan är framställt utifrån ett lidelsefullt intresse för social och religiös rättvisa. Vi är för religiös frihet för alla, och var som helst i världen, även i Israel, där vi hoppas att dessa, flera miljoner i exil – kristna och muslimer – tillåts återvända av de israeliska myndigheterna, som nu vägrar att repatriera dem därför att de inte är judar.
För att klargöra problemet måste vi ställa oss följande fråga: Vad betyder erkännandet av staten Israel för en kristen? Är dess tillkomst i Palestina att betrakta som ett “fait accompli” (fullbordat faktum)? När det gäller detta som en historisk händelse, kan man inte göra annat än att märka dess närvaro i Palestina – och bara sedan 1948 som en oerhört viktig politisk fråga, då Förenta Nationerna, en världslig institution, gick med på att erkänna staten Israel.
Men är denna närvaro på palestinskt område legitimt? Låt oss ta ett exempel: Någon besitter ett stulet objekt. Vi erkänner att han är i besittning av detta objekt, men kan vi godta detta faktum genom att erkänna “legimiteten” av detta utan att begå en allvarlig orättvisa?
På detta sätt är det med det samvetsproblem vi kristna ställs inför i denna fråga: Kan vi godta legimiteten av staten Israel i Palestina? När vi talar om legitimiteten av en stat hänvisar vi till en historisk rätt i ett bestämt land. I Israels fall handlar det också om en biblisk rätt i så fall. Vi måste därför tala om Israels historiska och bibliska legitimitet.
DEN HISTORISKA LEGITIMITETEN
Man kan inte finna historiska argument som är tillräckligt gällande för att rättfärdiggöra en israelisk stat i Palestina de ca sista femtio åren. Detta land tillhör palestinierna, precis som alla andra länder tillhör sina befolkningar. Fyra miljoner palestinier kräver sina lagliga historiska rättigheter över palestinsk mark. Dessa rättigheter är tidiga, och Bibeln nämner Palestina och palestinierna. Deras krig mot de judiska angriparna är kända (1 Samuel 28).
Innan Jesus kom försökte judarna flera gånger att skapa en israelisk stat i Palestina på palestiniernas bekostnad. Denna stat tog formen av ett kungadöme ca 1000 f. Kr. Men efter mindre än fem år blev kungadömet delat i två: Nordriket i Samarien och Sydriket i Judéen. Senare försvann båda dessa riken. Det första blev förstört av assyrierna 772 f. Kr. 200 år efter sitt upprättande, medan det andra blev utplånat 586 f. Kr. av babylonierna, ca 400 år sedan det upprättats. Judarna landsförvisades därefter till Babylonien och bara ett litet antal av dem blev kvar i landet. Ursprungsbefolkningen, palestinierna, blev däremot kvar i Palestina.
Det judiska kungadömet återuppstod inte förrän Herodes den store kom till makten år 37 f. Kr., ca 100 år senare, år 70 e. Kr., då det blev erövrat av Titus romerska trupper. En del judar (några få tusen), huvudsakligen från Jerusalem, blev tagna som krigsfångar av romarna. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att judiska bosättningar fanns över hela det romerska imperiet redan före år 70. Bara i Alexandria bodde det över 1 miljon judar.
Efter upproret mot romarna år 135 var det mest Jerusalem-judarna som fördrevs, men det fanns många nog kvar i Palestina för att bilda ett religiöst center – dock inte i Jerusalem. Landets ursprungsbefolkning, palestinierna, blev kvar.
Nästan 2000 år senare, 1948, upprättades en ny israelisk stat i Palestina. Denna stat gjorde anspråk på landet på bekostnad av palestinierna som alltid hade bott där. Judarna, som vände tillbaka i stora mängder från hela världen, kastade ut palestinierna med våld. De fick överge sina hem under tragiska omständigheter. De blev landsförvisade och var tvungna att fly till de omgivande arabländerna och var hänvisade till att bo i tält under eländiga förhållanden. FN och stormakterna var behjälpliga vid den judiska invandringen till Palestina när palestinierna tvingades ut, främst USA och Sovjetunionen.
Den 14 maj 1948 blev så staten Israel proklamerad. En kvart efter utropandet erkändes den nya staten av stormakterna, som om Palestina och palestinierna aldrig hade existerat.
Ändå är de historiska bevisen klara och överväldigande (4 Mos 13: 21- socialt, kulturellt, traditionellt, samtida pengar osv.) Vi lägger märke till att de som stöder Israel har dåligt samvete för judarnas skull, och för att lätta sitt dåliga samvete röstade de för en judisk stat i Palestina. Men rättvisa kan inte uppnås genom att förvägra palestinierna deras legitima rättigheter till fördel för andra. Som redan nämnts kan man inte disponera något som tillhör en annan.
För att ta ett exempel: en amerikan och en ryss har inte rätt att disponera palestinsk jord, som självfallet inte tillhör honom. En fråga kan därmed ställas till de som vill tillfredsställa sitt dåliga samvete genom att placera judarna i ett judiskt hemland: Varför inte ge dem en bit av deras eget land som de kan disponera fritt?
Det vanliga svaret är påståendet om biblisk legitimitet. Enligt denna har israelerna en biblisk rätt till Palestina. På detta sätt förflyttas vi från en historisk till en andlig, eller teologisk plattform, och detta ofta av människor som varken vill ha med Bibeln och teologin att göra. Man kräver att vi som kristna måste erkänna att sioniststaten Israel har en biblisk rätt att besitta landet.
Dagens pastorer uppmanas till att vittna till deras fördel som öppet förnekar att Jesus är Messias och som väntar på en egen messias, Antikrist. Denna fordran lägger man fram i den heliga Bibelns namn. Judendomen är varken en ras eller ett geografiskt land, utan en religion. Judar kan bara finna frälsning på ett sätt, genom Jesus Kristus. Sett från kristen synpunkt är det lika absurt att erkänna en judisk stat för judar som att erkänna en stat för kristna!
DEN BIBLISKA LEGITIMITETEN
Många kristna stöder Israel därför att de i god tro menar att de hjälper Guds utvalda folk att resa tillbaka till “löfteslandet.” Vi anser därför det är viktigt att påminna om vem som är Guds folk och vad löfteslandet är i ljuset av evangeliet.
LÖFTESLANDET
Palestina är inte ett land som av Gud är bortlovat till dagens israeler. Grunden till det er följande:
Löfteslandet er en andlig symbol, inte en geografisk realitet.
Löftet gavs på vissa villkor.
LÖFTESLANDET ÄR ANDLIGT
Gud lovade Abraham och hans ättlingar ett land. Men begreppet “löfteslandet”, som tänkt av Gud, blev genom alla århundraden förklarat av Bibeln på detta sätt: Det skulle till slut framträda som en andlig realitet, inte som en geografisk plats.
Därför sägs det i Hebreerbrevet:
Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud. (Hebr. 11: 9-10).
Landets andliga karaktär har sina rötter i det Gamla Testamentet. Således var det inte tänkt att Levi stam skulle få något av landet. Gud var dess del. Bibeln säger om detta:
Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem. (Jos. 13: 33)
Dessutom säger Psalm 37: 11: “Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” Vi kan inte säga att alla israeler som lever i Palestina idag är ödmjuka och rättskaffens. Vidare kan man finna dessa egenskaper var som helst.
Jesus förklarar detta med att säga att Guds rike inte är synligt eller av politisk art, men att den finns i den troendes hjärta. När fariséerna frågade honom när Guds rike skulle komma, visste han mycket väl att de då menade det universella-politiska sionistiska kejsardömet. Han svarade:
“Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ‘Se här är det’, eller: ‘Där är det.’ Ty se, Guds rike är invärtes i eder.” (Luk. 17: 20-21).
I modern judendom finner vi många rabbiner som stryker under löfteslandets andliga dimension. Följande utsaga av den välkände rabbinen Jonathan Eybeschutz är typisk:
“Det är skrivet: ’Så skolen I få bo det land som jag gav åt era fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.” (Hes 36:28) Detta skulle gälla nutid, anser han.
Gud lovade Abraham att ge honom Kaanans land – men när Sara dog hade han inte något land att begrava henne i. På vad sätt blev då löftet uppfyllt? Det är två länder som bär Israels namn: Israels land i himlen, och Israels land på jorden.
Det heliga landet är det himmelska landet, där det heliga tabernaklet finns, varifrån ett överflöd av sanning och visdom springer ut. Detta är det andliga land som har bort-lovats till våra fäder och icke den materiella jorden.
Som vi skall se, är Abrahams avkomma, löfteslandets arvingar, också medlemmar av en andlig släkt. Detta andliga arv har alltså inget att göra med släktlinjer i biologisk mening, utan beror på tron på Jesus. Paulus säger:
“Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3: 29)
Således kan inte judar som vägrar att erkänna att Jesus är Messias och uttryckligen väntar på en annan messias, av en kristen betraktas som Abrahams ätt, ej heller som arvingar till löfteslandet, vare sig det nu är andligt eller geografiskt.
LÖFTET ÄR BETINGAT
Gud tog ifrån judarna arvet redan innan Jesus kom, därför att landet utlovades på betingelse av trohet mot förbundet. Betingelserna blev inte infriade och förbundet blev på detta sätt omintetgjort av judarna och inte av Gud, som då förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Detta nya förbund är fortfarande förkastat av judarna.
BETINGELSEN
Skulle landet vara geografiskt får vi inte glömma att det utlovats på bestämda villkor.
Ty Moses sade till judarna:
“Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’HERREN, din Gud’, så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS din Guds, röst.” (5 Mos. 28: 58-63)
I tillfälle av otrohet är det mycket tydligt att löftet är helt annorlunda, och det som då har lovats judarna är förfärliga plågor för deras släkte, såväl som fördrivning från landet. Detta är förbundets villkor.
FÖRRÄDERIET
Judarna höll inte allt som stod i förbundet, såsom Moses bad dem göra. Bibeln säger rätt ut att de förrådde Gud genom att tillbe avgudabilder från grannländerna, som inte kände Gud. De efterliknade till och med deras seder och offrade sina barn till dessa gudar, istället för att prisa Gud. Detta är en av orsakerna till att profeten Elia blev så upprörd då Jeriko blev återuppbyggt till priset av människooffer till Baal (1 Kon. 16: 30-34; Jmf Jos. 6: 26).
Psalm 106 berättar om de många utslagen av Israels otrohet:
“De gjorde en kalv vid Horeb…De glömde Gud, sin frälsare…och de slöto sig till Baal-Peor…” de “beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.”
“De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. Och de offrade sina sina söner och döttrar till offer åt onda andar. Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söner och döttrars blod”.
Detta är orsaken till att profeterna ropade ut sin fordömelse av forräderiet och kungjorde Guds vrede över Israel: “Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse, vad rätt är, och gören krokigt allt vad rakt är, I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet…och säger: Är icke HERREN mitt ibland oss? …Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker” (Mika 3: 9-12).
Jesaja profeterade också mot Israel när han sade:
“Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!” (Jes. 1: 2-4)
AVSKAFFANDET AV DET GAMLA FÖRBUNDET, OCH UPPRÄTTANDET AV DET NYA FÖRBUNDET
Efter att ha fördömt Israels förräderi, förklarade Gud, genom att tala genom Jeremia, att förbundet var upphävt av judarna, och förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Det skulle inte vara likt det gamla, eftersom den troendes del är Gud själv och inte något land:
“Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” (Jeremia 31: 31-33).
Jag tar nu med en artikel av Jon-Are Pedersen: ENKELT att gå med JESUS?
En del menar att kristna inte längre behöver gå igenom svårigheter. Men hur stämmer den uppfattningen överens med vad Bibeln lär?
Denna artikel publicerades först på Jon-Ares sida The Holy Remnant.
Jesus har vunnit seger för oss på korset. Det finns inget vi kan tillägga och inget vi kan ta bort. Den seger han vann har gett oss tillträde till Fadern och evig frälsning. Så är livet med Gud. Det är evangeliet om Jesus Kristus.
Men det har en del misstagit för slöhet och slapphet, som att nu är hela livet klart och nu behöver vi aldrig mera göra något. Det är sant inför Gud att det han gjort för oss i Kristus står fast, och det han lovat oss är vårt, alltid. Men, ingen ska tro att nu blir livet serverat på ett silverfat med guldskedar och kristallglas. Det är nämligen nu kampen börjar.
”Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.”
Vill vi leva det liv Jesus har köpt oss fria till, måste vi strida. Det är inte en strid efter köttet, det är en strid i den Helige Ande och en strid efter den Helige Ande. Vi är nu kallade att inta område efter område i våra liv, allt enligt Guds löften och tankar. Vi ska inte längre drivas hit och dit av alla möjliga slags känslor och tankar som kommer mot oss. Nej, vi ska stå fasta efter att ha intagit område efter område. Vi står fasta emot djävulens listiga lögner och släpper inte in fienden på vårt område igen. Genom Guds nåd är vi vad vi är. Det betyder inte att vi inte behöver jobba på vår frälsning. Tvärtom, det är nu arbetet börjar.
Jesus övervinner – men genom oss
Sinai-öknen.
Allt Gud har gjort genom tiderna, för Israel och profeterna, krävde arbete. Ett tydligt exempel finner vi i andra Moseboken, som berättar om när israels folk var förslavat i Egypten. Gud befallde att Mose skulle gå till farao och säga åt honom att släppa sitt folk. Men Gud visste att farao inte skulle släppa Israel så lätt, så Mose fick gå många gånger och säga samma sak.
Gud lät Egypten möta Guds makt, men Mose var den som fick jobba och springa med budskapen fram och tillbaka mellan farao och israels folk. Farao var en elak man, så det var nog inte så trevligt att träffa honom. Dessutom fick stackars Mose klagomål från griniga och sura israeler. Ingen förstod Mose och det uppdrag han fått av Gud.
Men till slut släppte farao folket och de kunde gå ut ur Egypten. Lägg märke till att de fick gå. Gud sände inga vagnar eller änglar som bar dem. De fick bära sina egna saker och gick väldigt långt, innan de stötte på ett omöjligt hinder – Röda havet. Det är inte så konstigt att de blev sura på Mose och frågade: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten?” (2 Moseboken 14:11). Mose var nog under en stor press från både folket och egyptierna, som närmade sig bakifrån. Men Gud hade inte bråttom. Han öppnade Röda havet och folket kom fram till andra sidan, men inte utan fysiskt arbete, vånda eller slit.
Sedan fick de vandra genom öknen på grund av sin olydnad – i 40 år. Mose måste ha tröttnat på att hela tiden ledas runt i cirkel i öknen. Han han visste ju hur nära Kanaans land egentligen var; bara 14 dagars vandring från Röda havet. Folket dog undan för undan, och kvar stod Mose, Josua och Kaleb. Barnen var nu vuxna och de hade fått nog av sand, värme och manna. De längtade in i det förlovade landet som flödade över av mjölk och honung, och satsade allt för att slippa trampa mer i sand.
Krig och fara
Och svårigheterna fortsatte. Israels folk blev anfallna av nomadstammen Amalek. Mose gick upp på en höjd, och så gjorde Gud ett under. Så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget i striden, men så fort han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. Kan du tänka dig hur länge Mose fick stå där med lyfta armar? En gammal man på 120 år, trött på gnäll, trött på sand, och nu trött i armarna också? Han fick hjälp att hålla armarna uppe, men det tog många timmar innan segern kom.
Ja, om vi nu går till striderna som folket var i, så var det ingen fäktningsmatch med regler och domare, eller med små lätta svärd och knäskydd. Nej, det var allvar; stora svärd, mycket motstånd, mängder av döda och mycket blod. Men sådant glömmer vi så lätt eftersom vi har en drömbild av hur det var. Vi tänker bara: ”De gick in och vann seger.” Så! Klart! Färdigt!
Det är så vi tänker vårt liv med Kristus ska vara. Han säger en sak, och är det väl inte så svårt. Han är ju den som ska övervinna hindren. Ja, men det genom oss. Så om Jesus räcker upp handen, då lyfts din hand upp. Om han strider, så gör han det genom dig. Om fienden kommer mot honom, är det du som märker av det.
Mot ondskans andemakter
Tro inte att det kristna livet är en enkelt match med lätta, små svärd, knäskydd och en domare som blåser av matchen om nåt orättvist sker. Åh, nej. Det är nu vi börjar arbeta, och det är tufft, men Jesus är den som strider genom oss, för oss och i oss. Vi är inte utan hjälp. Vi är inte utan seger. Däremot är det vi som får svettas. Det är vi som nu ska kämpa trons goda kamp. Och vi kämpar inte, som aposteln Paulus skriver, mot kött och blod, utan mot furstarna, makterna, världshärskarna i mörkret och ondskans andemakter i himlarymderna (Efesierbrevet 6:12). Vi kämpar mot en osynlig fiende.
Så, vad händer med oss och hur märker vi av striden? Vi märker den genom våra sinnen och våra känslor. Striden står i vårt sinne. Satans avdelningar kämpar mot våra känslor och tankar och försöker förblinda oss. Han försöker trötta ut oss, så vi ska ge upp. Vi är i en typ av propagandakrig, fast mycket allvarligare. Det kommer tankar på annat än striden vi står i. Det kan handla om tankar och känslor av uppgivenhet, meningslöshet, trötthet, tomhet, ensamhet, likgiltighet och annat ont. Köttet har ingen lust att strida, utan det finns väl roligare saker att göra?
Så vad gör vi när allt detta kommer emot våra sinnen? Ger vi upp? Lägger vi oss? Gömmer vi oss? Sticker vi undan? Det är där det visar sig hur starka vi är och hur mycket vi har förstått av den andliga striden. Det är där vi upptäcker styrkan i Guds Ord, som är den Helige Andens svärd (Efesierbrevet 6:17). Det är inte alltid enkelt, inte alltid lätt att ”inta landet”, men om vi håller fast vid Guds löften och Ordet, då får vi seger.
Men om vi inte låter Guds Ord förnya våra sinnen, kommer vi falla längs med vägen precis som Israels folk, eftersom striden står i vårt sinne och i våra känslor.
Det är en själens kamp vi strider. Djävulen är en slug motståndare och han vet hur han ska trötta ut oss. Han vet att han inte har en möjlighet att vinna på den andliga planet, så därför strider han mot vår själ. Själen är våra känslor och tankar, vårt sinne. Om vi bär på gamla känslor och tankar om oss själva, är vi som en öppen stad som fienden kan kliva in i utan strid. Men om vi tillåter Gud bygga upp murarna i vårt sinne, så att vi lär oss stå fasta i striden, kommer inte fienden kunna övervinna eller överlista oss.
Tänk på det som är rätt, gott och välbehagligt inför Fadern. Låt Ordet förnya dig till ande och sinne, och låt den Helige Ande göra Ordet levande, för tanken är att vi skall bli allt starkare i Herren och hans väldiga kraft.
1 Jesus sade till dem: “Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft.” 2 Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg✱ där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. 3 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. 4 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus. 5 Då sade Petrus till Jesus: “Rabbi, det är gott för oss att vara här✱. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” 6 Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. 7 Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: “Han är min älskade Son. Lyssna till honom!” 8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus. 9 På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda. 11 Och de frågade honom: “Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma✱?” 12 Han sade till dem: “Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att✱ han ska lida mycket och bli föraktad? 13 Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom.” Jesus botar en pojke med stum ande 14 När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. 16 Han frågade dem: “Vad är det ni diskuterar?” 17 En i folkskaran svarade honom: “Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18 Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” 19 Jesus svarade dem: “Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig.” 20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: “Hur länge har det varit så med honom?” Fadern svarade: “Sedan han var barn. 22 Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!” 23 Jesus sade till honom: “Om du kan?Allt är möjligt för den som tror.” 24 Genast ropade barnets far: “Jag tror. Hjälp min otro!” 25 Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: “Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!” 26 Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp. 28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: “Varför kunde inte vi driva ut den?” 29 Han svarade: “Den sorten kan bara drivas ut med bön.”✱ Jesus talar än en gång om sitt lidande 30 Sedan gick de vidare därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, 31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade till dem: “Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom. Men tre dagar efter✱ sin död ska han uppstå.” 32 Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga honom. Vem är störst? 33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: “Vad var det ni talade om på vägen?” 34 Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste. 35 Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: “Om någon vill vara den förste, så ska han vara den siste av alla och allas tjänare.” 36 Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, omfamnade det och sade till dem: 37 “Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar inte emot mig utan honom som har sänt mig.” Inte mot oss utan för oss 38 Johannes sade till Jesus: “Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.” 39 Men Jesus sade: “Hindra honom inte. Ingen som gör en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss är för oss. 41 Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön. Frestelser och förförelser 42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet. 43 Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet stympad än att du har båda händerna kvar och hamnar i Gehenna✱, i elden som aldrig slocknar. 45 Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre att du går in i livet halt än att du har båda fötterna kvar och kastas i Gehenna. 47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, 48 där deras mask inte dör och elden inte släcks.✱ 49 Var och en ska saltas med eld✱. 50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!”
/ JESU UNDERBARA SANNA ORD. VAD sker i världen? ONDSKAN är så stor som JESUS säger här att : Man blir kastad i Gehenna, den eviga ELDEN. VAD gör man i världen EMOT MÄNNISKOR NU?? DÄRFÖR att det sker så mycket hemskt så kommer människor att bli kastade i elden på grund av sina GÄRNINGAR. (Vaccin, alla slags mord, m m). Vi ska vara föredömen, vi troende. Vi måste ha reda på VAD som sker, dygnet runt, vi kan inte sova och inte förstå, utan vi måste ha ett vaket sinne.
Elia, Gudsmannen: Elia som gudsman, profet och mirakelman, ja det berättas en hel del omElia(h) i bibeln.
Han hade en viss makt, ja de kom ju från Gud naturligtvis. Elia kan du läsa om i 1 Kungaboken m m. om vad han fick och måste vara med om. Idag skulle man säga att han var en riktigt tuffing, en man som verkligen gjorde Guds vilja, ja en gudsman.
Jakob 5:1Elia var en människa med samma natur som vi.Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader. Bl a for Elia upp till himmelen i en stormvind.
Jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap.
Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen.
När jag just i de här dagarna reser längs vägarna med buss och tåg, lägger jag märke till en förödande brist på vatten. Jag ser en natur som kvider, som ropar i förskräckelse. En skog som mitt i sommaren förlorar sin spänst och fäller sina löv, som böjer sig mot marken och tycks ge upp. Jag hör inte djuren i skogen, men jag vet att de söker efter vatten och att de söker för sitt livs skull. Rapporter om detta som jag talar om nu, når oss genom media. Det är inte jag som hittat på det. Det finns forskare som ser spår av denna törst, denna förfärliga vattenbrist som just nu drabbar vår del av världen. Trots detta har vi fortfarande vatten i våra kranar, rent dricksvatten och vi kan unna oss att duscha, ja vi kan till och med unna oss att slösa med vatten. Men sanningen är ändå den att det finns en brist som gör att naturen kvider. Nu vill jag vända mig till dig som törstar. För jag har kommit att, på nytt igen, läsa ett sammanhang i min Bibel, som handlar om vatten. Men då är det inte längre fråga om det här lekamliga vattnet som vi nog så innerligt borde be Gud om, eftersom det gäller vår natur och som handlar om vår föda framöver. Efter att ha nämnt det, ska jag gå in på bibeltexten i Hesekiel boks 47:e kapitel. Hesekiel säger i den första versen: ”Sedan förde han mig tillbaka.”
Det är ordet ”tillbaka” som tagit tag i mig. Ordet ”därefter” signalerar att det är någonting som hänt tidigare, men att någonting sker nu och är fortlöpande. Profeten Hesekiel hade gjort en erfarenhet. Vi finner den i Hesekielbokens 40:e kapitel. Där heter det ”… på just den dagen”. Mycket bestämt. Det var inget flum. Det var inget kanske, inget si eller så, eller lite sisådär, utan mycket distinkt säger han ”på just den dagen”. Vad var det som hände på just den dagen? Då ”… kom Herrens hand över mig”. Just när jag skriver detta är det konferens och är det någonting jag önskar, så är det att Herrens hand ska komma. Över oss som samlats till konferens, men också över dig som nu läser detta. För du förstår, när Herrens hand kommer, då sker det någonting. Något som inte kan hända annars. Då sker det under. Vad var det som hände med profeten Hesekiel? Jo, Herrens hand kom över honom och han blev bortförd. Inte till fångenskap. Hela hans folk var i fångenskap, men han blev bortförd till ett ställe där han plötsligt kunde se någonting mer än vad han vanligen såg. Nämligen något som Gud skulle göra. Texten låter oss veta att det han såg liknade en stad. Och där möter han en man. ”Se, där stod en man.” Den mannen hade en mätstång i sin hand. När jag läser det, så funderar jag lite på den mätstången, för det står att den inte var som andra mätstänger. Det står att den var längre än en vanlig aln, som de andra gängse mätstängerna var. Men här står att denna var en handsbredd längre.
När jag läste det så började det sjunga inom mig: ”Se, han räcker ut sin hand.” Du har lärt dig förstå och erfara att den mätstång, som människor har mätt dig med, både bak- och framlänges, och upp och ner, där har det visat sig att du inte håller måttet. Den mätstången, drabbas vi alla av. Och den får bli vår ledstjärna, den får bli en plåga för oss var och en. Vi räcker inte till. Nu vill jag säga dig att det finns någon, en man med en mätstång av ett annat slag. En mätstång som är en handsbredd längre. Det är Guds nåd. Här får du bilden på Guds nåd. När ingenting av det människor kan mäta upp räcker, för att göra oss rättfärdiga inför Gud, då får vi förlita oss på det som han har gjort, den här mannen med den annorlunda mätstången. Med ett annorlunda räknesätt, ett annorlunda tänkesätt, där nåden väger mera och når längre än allt annat. Det finns ett blod, det finns ett kors. Men lägg märke till vad som står det i det 47:e kapitlet: ”Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram.”
Maranatafolket – det är framtidsfolket. Det vill jag påstå. Man skyller oss ofta för att vara bakåtsträvande och gammalmodiga, alla möjliga sådana konstigheter får vi klistrade som etiketter på oss. Men maranatafolket, det är folket som hälsar framtiden med detta enorma rop: Herren kommer! Det är ju framtiden. Herren kommer! Men ibland kan det bli så fokuserat på framtiden, att vi glömmer den här viktiga erfarenheten som Hesekiel fick göra, att föras tillbaka till husets ingång. Att föras tillbaka dit där källan väller fram. Allt det, som profeten hade upplevt mellan Hesekielbokens kapitel 40 och 47, var ju helt enorma saker. Han hade tydligen både sett och förstått. Men det fanns en punkt där den Helige Ande fann det nödvändigt att föra honom tillbaka till husets ingång, för att han skulle uppleva någonting som han ännu inte hade förstått, nämligen att det var där källan vällde fram. Vi har så bråttom och vi skyndar oss, vi har så mycket vi ska uppleva och så mycket vi ska göra för Gud. Så mycket som vi ska hinna med innan timmarna flyr ifrån oss. Men profeten förs tillbaka till husets ingång. Någonstans måste man gå in, eller hur? Och där i porten, där står han, mannen med mätstången. När vi börjar om, kommer Guds nåd oss till mötes. Och då ser vi: Här finns det vatten! Här väller källan fram! Här finns någonting att uppleva som inte finns någon annanstans. Jag tänker på Johannesevangeliets 4:e kapitel och källan som där börjar välla fram. Där fanns en grävd brunn. Det fanns definitivt en grävd brunn, som räckte för alla som behövde hämta vatten till sitt hushåll och sitt bohag. Men ser du, det fanns en människa som hade behov av ett annat vatten. Källan som väller ut från helgedomen, från Guds eget hjärta. Det är ingen grävd brunn. Den är inte konstruerad av människohänder. När kvinnan sitter där och möter Jesus så säger hon: ”Du har ju inte ens en skopa! Vad ska du hämta upp vattnet med? Du har ju ingenting att hämta upp vattnet med.” Och det är människors fatala misstag, att se på just de yttre möjligheterna. Eller omöjligheterna. ”Du har ju inte ens en skopa!” Men detta vatten säger Jesus, det ska bli en källa i dig. Husets ingång, vet du vad det är? Det är att möta Jesus. Det är att möta mannen som står där, möta honom med den annorlunda mätstången. Han som räcker ut sin hand och som når dig var du än är. Hur djupt du än sjunkit. Han är full av nåd och sanning. Det kan få bli din erfarenhet idag.
Vad har du för historia bakom dig? Jag har ingen aning. Jag har inte det minsta begrepp om vad du har gått igenom i livet. Jag vet inte om du har befunnit dig i åratals fångenskap, det som var Israels erfarenhet vid det här tillfället, i Hesekiels tid. Jag vet inte vad för slag din fångenskap består utav, men jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Det kanske har varat i många år, eller du har börjat precis nu att ge en liten del av ditt liv till synden. Oavsett så kan jag inte hjälpa dig. Oavsett om du har alla de här plågorna, så kan jag inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har. Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen. Nu är det du som skulle kunna liksom Hesekiel säga: ”Just den dagen kom Guds hand över mig.”
Detta vatten säger Skriften, det ska bli en källa i dig, men det ska också bli ett friskt flöde ända ut i folkhavet. Men lägg märke till vad som ska hända med gölar och dammar! De ska inte bli sunda. För när man försöker bygga in Guds flöde, då hamnar man i en situation där det blir osunt. En del ska tjäna till saltberedning, heter det. Ja det går att salta ner precis vad som helst tillsammans, det gör det. Men detta vatten, det söker sig fram ända ut till folkhavet och det tar herraväldet över var och en som följer mannen med mätstången. Det är också något som är viktigt. Det handlar om efterföljelse. Ingen härlighet som man kan ägna sig åt på fritiden, det ska du ha klart för dig. Det handlar om efterföljelse. Vad sker med den här kvinnan vid Sykars brunn? Hon kan nog inte fortsätta att försöka få tag i eget vatten eller jaga ifatt något eget godkännande, utan hon rusar ut med budet om den mannen som hon har mött. Det handlar om efterföljelse. Om inte den här konferensen som vi samlats till, får konkreta konsekvenser av efterföljelse, då har vi varit här alldeles i onödan. Men nu ska du börja och gå vägen tillbaka. Guds hand ska komma över dig, och du ska få uppleva att det finns en källa som väller fram, som släcker törsten, som utplånar ditt begär och som gör dig sund. Alltigenom frisk och sund. Jag har hälsat ifrån Honom, mannen med mätstången. Jag har framfört hans budskap till dig. Se Han räcker ut sin hand! Nu handlar det om att du går honom till mötes, ger honom rätten i ditt liv och över ditt liv. För ser du, min vän, tiden som du har till förfogande, den är kort. Den är mycket kort. Men just den här dagen kan det ske under i ditt liv. / Märta B Strömmare
Se på youtube och se svensk text i första rutan under videon.
GLÄDJE i JESUS
Joh 10:12
Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden.
Joh 10:14
Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig,
Joh 10:16
Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.
Joh 21:16
För andra gången frågade han: “Simon, Johannes son. Älskar du mig?” Han svarade: “Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär.” Jesus sade till honom: “Var en herde för mina får.”
Heb 13:20
Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda.
1 Pet 2:25
Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
1 Pet 5:4
När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
Upp 7:17
för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”
Ps 112:1
Halleluja! Salig är den som vördar Herren och har stor glädje i hans bud.
Ps 119:16
Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord. ג Gimel
Ps 119:24
Dina vittnesbörd är min glädje, de är mina rådgivare. ד Daleth
Jag är ingen journalist tyvärr eller allvetare eller högt själv-uppsatt predikant, men jag vet vilka tider vi lever i och det är mycket viktigt att vi alla vet VAR vi står i allt detta och att JESUS kommer först!
INGET TREDJE TEMPEL KOMMER ATT BYGGAS, SE TEXT: EFESIERBREVET 2: 19-22 säger: 19 Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, 22 och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden. / Det kommer ett FALSKT TEMPEL, som redan finns klart ATT SÄTTAS UPP!
Matteus 24:24 Falska messias-gestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
ANTIKRIST, Börja gärna fundera över Vem, ….. är den eller det fula…
Gud lär oss att lita på JESUS i allt, se hur tiden är nu. Fler videos kommer här.
TIDEN är kort. Ge ditt hjärta till JESUS och bli FRI.
DU som känner Gud och har varit frälst länge vet hur livet var utan Gud. De som INTE är frälsta NU, ja det är MÅNGA, och det är en katastrof! ALLA ALLA borde vara det och ta emot hans kärlek. DÖRREN kan snart stängas för den som inte knackade på och sökte Gud för länge sedan. Det är så många som skrattar åt vår tro, men så sorgligt, de råkar ju väldigt illa ut. Det försöker man säga till dem, men de skrattar ännu mer.Världen blir mer och mer smutsig och man hånar verkligen den troende, det får vi känna på hela tiden då vi skriver som detta här eller annat på/i media. Man blir mer och mer kall inför att det faktiskt finns en Gud.Ok, de får tycka så men det är så oerhört sorgligt att vara den som stör dem med ‘dumheter’ och ‘lögner’.
Ps 80:20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta. Ps 106:8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt känd. Ps 106:10 Han frälste dem från motståndarens hand och befriade dem från fiendens grepp. Ps 106:8
Ps 37:39
De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid.
Ps 50:23 Den som offrar lovets offer ärar mig, och den som ger akt på vägen ska jag låta se Guds frälsning.”
Ps 68:20
Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela
Mark 11:22
Jesus svarade dem: “Ha tro på Gud!
Joh 14:1
Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.
Apg 16:34
Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
Rom 4:20
Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran,
J. C. RYLE: Trials, we must distinctly understand, are a part of the diet which all true Christians must expect. It is one of the means by which their grace is proved, and by which they find out what there is in themselves.
Winter as well as summer–cold as well as heat–clouds as well as sunshine–are all necessary to bring the fruit of the Spirit to ripeness and maturity. We do not naturally like this. We would rather cross the lake with calm weather and favorable winds, with Christ always by our side, and the sun shining down on our faces. But it may not be. It is not in this way that God’s children are made “partakers of His holiness.” (Heb. 12:10). Abraham, and Jacob, and Moses, and David, and Job were all men of many trials. Let us be content to walk in their footsteps, and to drink of their cup. In our darkest hours we may seem to be left–but we are never really alone.
ÖVERSÄTTNING /Prövningar, måste vi tydligt förstå, är en del av den kost som alla sanna kristna måste förvänta sig. Det är ett av de sätt genom vilka deras nåd bevisas, och genom vilket de får reda på vad som finns i dem själva. Vinter såväl som sommar – kyla såväl som värme – moln såväl som solsken – är alla nödvändiga för att få Andens frukt till vuxenhet och mognad (erfaren, klok m m,). Vi tycker inte naturligt om detta. Vi korsar hellre sjön med lugnt väder och gynnsamma vindar, med Kristus alltid vid vår sida och solen skiner ner i våra ansikten. Men det kanske inte är det. Det är inte på detta sätt som Guds barn görs “deltagare i hans helighet”. (Hebr. 12:10). Abraham, och Jakob, och Mose, och David och Job var alla män i många prövningar. Låt oss nöja oss med att gå i deras fotspår och dricka av deras bägare. I våra mörkaste timmar kan vi tyckas vara lämnade – men vi är aldrig riktigt ensamma.
Ps 30:6
Hans vrede varar ett ögonblick, hans nåd hela livet. På kvällen gästar gråt, på morgonen kommer jubel.
Ps 30:8
Herre, i din nåd gav du styrka åt mitt berg, men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.
Ps 30:9
Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:
Ps 31:8
Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden.
Ps 31:17
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.
__
Matt 9:12
Jesus hörde det och sade: “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.
Mark 2:17
Jesus hörde det och sade till dem: “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Mark 4:17
men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.
Luk 22:15
Och han sade till dem: “Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.
Apg 1:3
Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.
Apg 7:10
och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.
Apg 14:22
och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: “Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.”
Apg 20:23
Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Rom 5:3
Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,
Rom 8:18
Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
Rom 12:12
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
Ja bibelorden berättar om Jesu lidande och Paulus och lärjungarna. Jag tycker vi måste visa på detta igen och att berätta om vad som kan komma i dessa tider. Man vill att vi troende på Kristus skall avsäga oss vår tro? Ja antagligen vill man tvinga oss till det, eftersom det kommande styret på jorden avskyr Jesus och hans verk och liv. Man vill inte ha med godhet att göra fast man låter så len i rösten. Men det kan komma snarare än vi anar, förföljelse. Det finns i andra länder och människor lider svårt. Något att tänka till om. Paulus är min favorit i bibeln. Så som han var (och JESUS ja! ) skall vi vara. Inte backa för något. Läs mer om Folk och överhet här nedan:
Den som inte håller med övriga ja-sägare, kommer att ‘få sina fiskar varma’ ja, och det kommer att bli väldigt jobbigt framöver. För vi kan ju inte säga ja till galenskaper, eller hur, det är för MÅNGA LÖGNER NU.
JESUS säger oss att ALDRIG LJUGA, Aldrig vara som de i VÄRLDEN, för då går vi ifrån det han sagt oss.
Joh Evangelium Kapitel 17
Jesu översteprästerliga förbön, Jesus ber Gud bevara oss, och han låter oss vara fyllda av Glädje.
1 När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: “Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. 2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. 5 Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. 7 Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, 8 för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. 12 Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.
13 Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. 14 Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. 15 Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda✱. 16 De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17 Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. 18 Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen. —-
Joh 16:33
Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”
Joh 17:6
Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord.
Joh 17:9
Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina.
Heb 12:2
Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron.
