Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Mellan den 7 oktober 2023 och 30 september 2024 lade USA minst 22,76 miljarder dollar på att möjliggöra Israels krig och relaterade amerikanska operationer i regionen.
Visselblåsarorganisationen WikiLeaks bedömer att amerikanerna stått för hela 73 procent av de militära kostnaderna kopplade till invasionen av Gaza.
Enligt en analys, från Brown University’s Watson Institute for International and Public Affairs, har USA:s regering tillhandahållit minst 22,76 miljarder dollar i militärt stöd det senaste åren – en summa som inkluderar 17, 9 miljarder i direkt militärt bistånd och ytterligare 4,86 miljarder för att bekosta amerikanska militära operationer till stöd för Tel-Aviv.
”Denna uppskattning är konservativ; även om den inkluderar godkänd finansiering av säkerhetsstöd sedan den 7 oktober 2023, kompletterande finansiering för regionala operationer och en uppskattad extra kostnad för operationer, inkluderar den inte några andra ekonomiska kostnader”, står det att läsa i rapporten.
Man noterar vidare att de 17,9 miljarderna är ”betydligt mer än under något annat år sedan USA började bevilja militärt stöd till Israel 1959” – men att den verkliga summan som bekostas av amerikanska skattebetalare av allt att döma är betydligt högre än så.
”Relaterade amerikanska militära operationer i den bredare regionen sedan den 7 oktober är en del av den större bilden. I synnerhet har den amerikanska flottan avsevärt utökat sina defensiva och offensiva operationer mot militanta houthier i Jemen, som houthierna hävdar är relaterade till Israels krig i Gaza. Stridigheterna har eskalerat till att bli den mest ihållande militära kampanjen av amerikanska styrkor sedan luftkriget mot ISIS i Irak och Syrien 2016-2019”, skriver man vidare.
Israels viktigaste allierad
Konflikten med houthierna bedöms också ha kostat sjöfarten ytterligare 2,1 miljarder dollar – eftersom man har tvingats omdirigera fartyg eller bara ”orimliga försäkringsavgifter”.
”Amerikanska konsumenter kan komma att få betala högre priser för varor som ett resultat av detta”, bedömer rapportförfattarna.
USA har länge varit Israels viktigaste allierade och det finns ett brett stöd både hos demokratiska och republikanska politiker att fortsätta leverera pengar och vapen till israelerna – detta trots de många rapporterna och larmen om att Israel begår övergrepp, krigsförbrytelser och till och med folkmord i Gaza.
Den gränslöst pro-israeliska hållningen har dock lett till omfattande protester, där framförallt yngre amerikaner på den politiska vänsterkanten demonstrerat, manat till bojkotter och bland annat ockuperat universitetsområden, myndighetsbyggnader och andra platser i syfte att tvinga makthavarna att bryta med Israel. Tusentals demonstranter har också arresterats i samband med protesterna.
Maria: Jag har tagit med artikeln här för att jag hört denna text ovan sägas så många gånger att jag börjar undra…. Sant eller osant? Läs och tänk efter vad som sker i USA och hur D Trump m fl vill styra och ställa i allt, som han gjort länge, utan att vara president… eller som USA som land…som har Sverige som lyd-land. FRÅN: https://nyadagbladet.se/utrikes/rapport-usa-betalar-for-israels-invasion Här finns från TWITTER också.
Ett antal av världens allra rikaste och inflytelserika människor har investerat i privata skyddsbunkrar – ofta inredda med ett överdåd av lyx och bekvämlighet.
Enligt personer med insyn pågår en växande trend där eliten lägger stora resurser på att skydda sig själva inför ett eventuellt domedagsscenario där resten av samhället går under.
I svensk statstelevisions nya dokumentärserie, Din guide till jordens undergång, beger sig skådespelaren Valter Skarsgård ut för att med hjälp av svenska och internationella forskare försöka förstå vilka hot dessa menar att mänskligheten står inför, exempelvis AI, kärnvapenkrig eller klimatförändringar.
I dokumentären noteras också hur den mest förmögna eliten lägger mycket tid och pengar på att förbereda sig för The Event – en ospecificerad katastrof som förväntas komma och som de menar kan leda till undergången av samhället som vi känner det.
I många fall handlar det om att de rikaste bygger privata skyddsbunkrar på sin mark eller under sina hus och inreder dessa med alla tänkbara bekvämligheter – exempelvis hemmabiosystem, vinkällare eller gym.
“Patetiska människor”
När författaren och professorn Douglas Rushkoff skulle föreläsa om den digitala framtiden för några av världens mest förmögna människor, blev han förvånad när de mest var intresserade av hur de bäst förberedde sig själva för ”The Event”.
– Det är termen de använder för klimatkatastrofen eller kärnvapenkrig, ekonomisk kollaps, sociala oro eller pandemier. Händelser som gör världen obeboelig och tvingar dem att retirera till en bunker, så de kan överleva apokalypsen, säger Rushkoff i dokumentären.
– Min huvudsakliga reaktion på att möta dessa patetiska människor var verkligen förvåning. Att de rikaste och mäktigaste personer jag någonsin träffat kände sig så maktlösa inför framtiden. De här männen har gett upp på mänskligheten, fortsätter han.
Den som har råd kan inreda sin privata bunker med ett hemmabiosystem. Foto: faksimil/SVT
Populärt med guldkranar
I dokumentärserien intervjuas också Paul Weldon som arbetar just med att bygga lyxbunkrar till miljardärerna. Weldon noterar att efterfrågan har ökat kraftigt efter att kriget i Ukraina inleddes och sedan på nytt efter Israels invasion av Gaza.
– Det finns ingen tvekan om att det är en global trend, menar han.
I sin enklaste form kostar lyxbunkrarna ”ett par miljoner” pund – men då ingår alla nödvändigheter som filtersystem och reservkraft. Vill man sedan ha ytterligare bekvämligheter blir det betydligt dyrare, och Weldon berättar att exempelvis vattenkranar i guld är något de allra rikaste gärna betalar extra för.
Text: Gunnar Nilsson, tidigare publicerad i Guds Rikes Röst nr 10 2023
I Johannes evangelium 3:17-19 läser vi:
”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.” Detta är det tydliga budskap vi läser i Bibeln. Det talar om domen men också om att vi genom tron på Jesus inte blir dömda. Men: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen” (Johannes ev. 12:48).
Det är inte populärt att tala om att det blir följder av synden. Men i Johannes evangelium 16:8-11 säger Jesus om den helige Ande: ”Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.” Det är inte svårt att se hur ondskan utbreder sig över jorden. Hat och våld, uppror mot Guds bud på flera sätt. Det är så för en bestämd tid. I Johannes brev 5:19 står det att ”hela världen är i den ondes våld”. Vi bör förstå att bakom det onda och allt som i olika former vänder sig bort från Guds bud står demoniska makter. Därför är det helt avgörande att vi håller oss till vad som står i Bibeln. Det är där vi får veta var gränserna går, vad som är rätt och fel.
I den nyss citerade versen läser vi också: ”Vi vet att vi är av Gud …” Det finns två sidor, en mörk och en ljus. Det är inte så som det ibland påstås att ingenting är svart eller vitt. För det är precis så det är. Kan man inte skilja på svart och vitt behöver man nog minst sagt starkare belysning. Och det får man genom Guds ord. Där uppenbaras sanningen och därifrån strålar ljuset fram. Bibeln säger: ”Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus” (Psaltaren 36:10). Den här uppdelningen kommer en gång att bli helt uppenbar ”när Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna”, som Jesus beskriver det i Matteusevangeliet 25:31-32. Men då är det för sent att ta ställning.
Som Guds folk skulle vi behöva ropa ut: vakna, vänd om! Det finns räddning! Nu är det inte tid för kompromiss och anpassning. Nu är det tid att förkunna budskapet om väckelse och frälsning genom Jesus. För i Johannesevangeliet 5:24 står det: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.”
Många skjuter gärna upp tanken på domen och den yttersta tiden. Vad man inte räknar med är att den yttersta tiden faktiskt är här – nu. Det sa man redan i den första kristna tiden. Aposteln Johannes skriver i 1 Johannes-brevet 2:18: ”Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.”
Guds dom över världen är fastställd. Räkenskapens dag kommer förr eller senare. Men: ”Vissa människors synder är uppenbara och får sin dom i förväg, andras synder kommer fram först senare”, står det i 1 Timoteusbrevet 5:24. I Gamla testamentet kan vi se Guds handlande både med sitt folk, Israel och andra folk. Hur han ledde sitt folk och uppfyllde sina löften och gav dem det utlovade landet. Men vi ser också hur folket gång på gång drabbades av motgångar på grund av avfall och olydnad. Man angreps av fiender, man fördes bort i fångenskap. Det blev konsekvenser på flera olika sätt av att man bröt mot Guds bud. Gud använde olika medel och människor för att utföra sina befallningar. Det är ju han som skapat allt. Han har makten att använda vem och vad han vill för att hans vilja ska ske. Så är det också i vår egen tid. När Gud talade till Abraham om vad som skulle ske i kommande tider, sa han bl.a. om Amoreerna, vars landområde Abrahams avkomlingar skulle inta, att de ”ännu inte fyllt sina synders mått” (1 Mosebok 15:16). Tiden gick men till sist nåddes också där gränsen. Vad Gud sagt sker. Därför kan vi i trygg förtröstan lita på att Guds plan går i fullbordan. För hela världen och för oss var och en.
I Jeremia 27:5-6 kan vi läsa att Gud kallar den hedniske kungen Nebukadnessar för sin tjänare. ”Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung.” Läs gärna fortsättningen av kapitlet där det står att man inte skulle lyssna till de profeter som bara talade om framgång och seger.
Det finns en anledning till hur saker och ting utvecklar sig. Så även nu. Det är viktigt att vi förstår det här och inte fastnar i förutfattade meningar eller uppfattningar om att Gud inte sänder någon form av straffdom över synden. I Jakobs brev 1:17 står det om Guds goda gåvor: ”Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker.” Men när vi talar om Guds dom över synden talar vi inte om gåvor. Det är två skilda saker. Det är heller inte svårt att förstå att ondskan i olika former får följder. I Romarbrevet 1:18 läser vi: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.” Längre fram i kapitlet läser vi att man bytte ut Guds sanning mot lögnen. Det fick till följd att Gud utlämnade människorna åt förnedrande lidelser, vilket bestod i det orena och onaturliga leverne som stora delar av världen i dag prisar som frihet och nyupptäckt kunskap. När man överger Guds bud sänker sig mörkret, och lögnen blir den nya sanningen. I 2 Petrus brev 2:4-10 står det: ”Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen. Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren …”
Vi lever i dramatiska tider och vi förstår att tiden går mot sitt slut. I Uppenbarelseboken 10:6 står det om ängeln som Johannes såg stå på havet och på jorden. Ängeln ”lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: ‘Tiden är ute.`” Vi ska inte spekulera om tidpunkter. I Apostlagärningarna 1:7 säger Jesus: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt.” Och i Markus evangelium 13:32 säger Jesus: ”Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”Vi ska inte blunda för verkligheten och förpassa allt som har med tidens avslutning att göra till en avlägsen framtid. Jesus säger i nästa vers (33): ”Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne:”
Hur blir det då till sist? Och i vilken ställning lever vi nu? I Johannes evangelium 5:24 säger Jesus: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.” Detta är evangelium, detta är vad Gud förberett sedan före tiden: att var och en som tror på Jesus ska bli frälst och få evigt liv. Det ligger inte bara framför utan är en verklighet här och nu. Genom tron på Jesus drabbas du inte av domen utan har redan blivit en ny skapelse i Kristus. I Efesierbrevet 2:6 står det: ”Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus.” Kan vi förstå det? Nej, men vi kan tro det och uppleva något av tryggheten, friden och glädjen redan nu.
Till sist läser vi i 2 Petrus brev 3:9:
”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.”
Det arabiska tv-bolaget Al Jazeera har publicerat den hittills mest omfattande dokumentären som kartlägger och avslöjar krigsbrott som ägt rum i Gaza under den årslånga konflikten, där hittills 41 788 människor dödats varav 16 500 barn.
Bland annat avslöjas att den israeliska militären, IDF, använt AI-teknologi för att snabbare än vad som skulle varit mänskligt möjligt välja ut mål som skulle bombas.
Dokumentären Investigating war crimes in Gaza, som publicerats av Al Jazeera Investigations Unit, avslöjar israeliska krigsförbrytelser i Gazaremsan genom foton och videor som lagts ut på nätet av israeliska soldater under den årslånga konflikten.
Utredarna i dokumentären har byggt upp en databas med tusentals videor, foton och inlägg på sociala medier och kunnat identifiera många av soldaterna som ser ut att ha gjort sig skyldiga till allvarliga krigsbrott.
Materialet avslöjar en rad olagliga aktiviteter, från hänsynslös förstörelse som systematisk sprängning av tomma bostäder och plundring till rivning av hela stadsdelar och avsiktliga mord.
Dokumentären berättar också historien om kriget genom palestinska journalisters, människorättsarbetares och vanliga invånares ögon på Gazaremsan. Samtidigt avslöjas västvärldens regeringars delaktighet.
”Västvärlden kan inte gömma sig, de kan inte hävda att de är okunniga. Ingen kan säga att de inte visste”, säger den palestinska författaren Susan Abulhawa i dokumentären. Detta är “historiens första livestreamade folkmord … Om människor är okunniga är det avsiktligt”, säger hon.
Al Jazeera är en internationell nyhetskanal som grundades 1996 i Doha, Qatar, och ägs av statliga Al Jazeera Media Network. Kanalen sänder nyheter, dokumentärer och analyser med fokus på både globala och regionala händelser, särskilt från Mellanöstern. Den ursprungliga kanalen sände på arabiska, men har sedan dess expanderat med Al Jazeera English och flera andra regionala kanaler. Al Jazeera är känd för sin oberoende rapportering, särskilt i konfliktzoner som Afghanistan och Irak. Trots att kanalen har fått erkännande och flera internationella utmärkelser för sin journalistik, har den också varit föremål för kontroverser och anklagelser om politisk partiskhet, särskilt från vissa regeringar.
Barron’s publicerade en rapport om detta uttalande, som förklarar hur vissa stora läkemedelsföretag utvecklar nya vaccin för att behandla andra hälsoproblem. Branschen drog in rekordvinster på att tillverka vaccin mot covid-19 under de senaste åren. Läkemedelsföretagen lyckades leverera dessa injektioner till allmänheten på ungefär ett år, en bråkdel av den tid det vanligtvis tar att utveckla tidigare vacciner.
Rapporten uppgav att Pfizer och Moderna fick tiotals miljarder dollar i intäkter genom att sälja sina budbärar-RNA (mRNA) covidinjektioner. Men fyra år senare har försäljningen av covid-19-boosters injektioner rasat. Moderna, vars mRNA-injektion för covid-19 är dess enda godkända produkt, kämpar nu för att få nya produkter på marknaden.
Andra företag följer samma linje och utvecklar injektioner med mRNA-teknik. Från personliga vacciner mot cancer, malaria och tuberkulos till förbättrade vacciner mot influensa, lunginflammation och hjärnhinneinflammation, söker läkemedelsföretagen utveckla dessa injektioner och leverera dem till lokala apotek.
Det franska läkemedelsföretaget Sanofi har meddelat att dess mål är att fördubbla sin vaccinförsäljning och bli ledande inom immunologi senast 2030, med en årlig försäljning på tio miljarder euro (10,84 miljarder dollar). Företaget kommer att ha tre till fem stora vacciner i slutskedet av kliniska prövningar senast 2025 – inklusive ett RSV-vaccin för småbarn, ett pediatriskt lunginflammationsvaccin och ett förbättrat vaccin mot gula febern.
Phil Dormitzer, global chef för vaccinforskning och utveckling på det brittiska företaget GSK, noterade att hans företag bedriver tidig forskning på ett gonorrévaccin. ”Det brukade vara relativt enkelt att behandla,” beklagade han. ”Nu finns det fler läkemedelsresistenta stammar att behandla.”
Vaccinskepsis utgör ett hinder för läkemedelsindustrins agenda
Enligt Dr. Kawsar Talaat, infektionsläkare och vaccinforskare vid Johns Hopkins University, prioriterade läkemedelsföretagen tidigare inte vacciner eftersom de tenderar att vara mindre lönsamma än mediciner som måste tas dagligen under flera år. ”[Men] det har förändrats en hel del de senaste åren,” noterade hon.
Medicinska experter och forskare påpekar att den största utmaningen för vacciner inte längre är den vetenskapliga utvecklingen, utan det växande antalet amerikaner som vägrar ta dem. Vaccinskepsis exploderade under pandemin när tusentals amerikaner slutade sina jobb istället för att ta covid-19-vaccinationen.
Rapporten hänvisade till USA:s Centers for Disease Control and Prevention (CDC), som uppgav att 92 procent av amerikanska vuxna fått minst en dos av covid-19-vaccinet. Men endast cirka 21 procent tog den booster-dos som gavs tidigare i år, och ungefär 14 procent har fått den nuvarande boostern.
”Vetenskapen för att utveckla och producera vacciner har gjort ett meteoriskt framsteg. Samtidigt ser vi ett ökat tvivel och avvisande av vacciner,” sa Dr. Gregory Poland, som leder ett vaccinteam på Mayo Clinic, till Barron’s.
Han varnade för att om vaccinskepsisen ökar bland amerikaner, kan det slutligen bromsa utvecklingen av vacciner. Denna tvekan är dock inte helt obefogad, eftersom mRNA-COVID-19-injektionerna har orsakat vaccinskador hos annars friska människor.
”Om de inte vill ta vaccinerna i vårt samhälle, där våra vacciner produceras av vinstdrivande tillverkare, kommer de inte att investera de cirka en miljard dollar det kostar att gå från koncept till ett marknadsfört vaccin,” påpekade Poland. Enligt branschgruppen Pharmaceutical Research and Manufacturers of America fanns det 258 vacciner i utveckling år 2020.
Jacob Thompson från Wine Press News kommenterade artikeln och skrev: ”Som vanligt och föga överraskande handlar det alltid om pengar. Big Pharma är desperata efter mer pengar och de hoppas på stora avkastningar med alla dessa nya typer av injektioner de utvecklar.”
naturalnews.com, Läkemedelsjättar utropar ”vaccinernas guldålder” där sprutor ersätter konventionell medicin
MARIA: Nya produkter måste säljas …..Pengar måste in i de stora bolagen. Vaccinskepsis sätter tydligen käppar i de välsmorda hjulen som borde rulla in pengar mycket fortare!Vilken otäck värld!
Rättsexpert: ”Starka bevis för USA:s delaktighet i folkmord”
2024-08-21
Trots att Internationella domstolen (ICJ) redan i januari slog fast att Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra ett folkmord på palestinierna i Gaza så fortsätter omvärldens leveranser av bränsle till landet – där USA är en av de allra viktigaste leverantörerna.
– Bevisen för USA:s delaktighet i folkmord är mycket starka, bedömer Shahd Hammouri, lektor i internationell rätt vid universitetet i Kent.
Det handlar bland annat om jetbränsle från Texas och Hammouri betonar att ”USA ger materiellt stöd, utan vilket folkmordet och andra olagligheter inte är möjliga”. Läs mer på nyadagbladet.se, Rättsexpert: ”Starka bevis för USA:s delaktighet i folkmord”
OCH:
Kriget mot Gaza: Israel har skapat sitt eget Abu Ghraib – och världen är tyst
2024-08-15
Det har gått drygt 20 år sedan CBS News publicerade de chockerande fotografierna som bevisade att den amerikanska armén begick ofattbara brott mot irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset.
Våldtäkt. Förnedring. Mord. Tortyr, både psykologisk och fysisk. Sexuell förnedring.
Avslöjandena om amerikansk brutalitet möttes med avsky över hela världen och spelade en stor roll i att vända opinionen mot Irakkriget.
De senaste dagarna har det blivit allt för tydligt att något jämförbart med Abu Ghraib – och mycket möjligt värre – har ägt rum i israeliska fängelser sedan den 7:e oktober då kriget mot Gaza bröt ut.
Denna vecka läckte fruktansvärda videoinspelningar som fångade israeliska soldater som sexuellt attackerade en palestinsk fånge, samtidigt som en rapport från den israeliska människorättsgruppen B’Tselem belyste statens policy av systematisk fångmisshandel och tortyr sedan krigets början.
Rapporten, baserad på intervjuer med 55 palestinier som gripits sedan Hamas-ledda attacken på södra Israel den 7:e oktober, är svår att läsa. Den tillhandahåller bevis på förnedrande behandling, godtycklig misshandel och sömnbrist, liksom ”upprepad användning av sexuellt våld, i varierande grad av svårighetsgrad”.
Fadi Baker, 25, minns att israeliska styrkor ”satte ut cigaretter i min mun och på min kropp. De satte klämmor på mina testiklar som var fästa vid något tungt. Det pågick så i en hel dag. Mina testiklar svullnade upp och mitt vänstra öra blödde.”
Han sa att förhörsledarna frågade honom om Hamas-ledare och personer han inte kände, och sedan slog de honom. ”Sedan satte de mig tillbaka i det iskalla rummet med den högljudda discomusiken, och lämnade mig där igen, naken, i två dagar.”
B’Tselem rubricerade sin rapport: ”Välkommen till helvetet.”
Normalisering av våldtäkt Israeli myndigheter har förnekat sådana anklagelser, men denna analys kommer bara dagar efter att nio soldater arresterades i samband med våldtäkten på en palestinsk fånge vid den ökända Sde Teiman-detentionen. Offret uppges ha drabbats av allvarliga skador på anus, sprucken tarm, lungskador och brutna revben.
Dessutom publicerade FN:s människorättskontor förra månaden en rapport som avslöjade chockerande övergrepp i israeliska militära anläggningar och fängelser, där minst 53 palestinier har dött sedan 7:e oktober.
Hur har västerländska politiker kunnat förbli tysta om dessa fasor? Var är den massiva offentliga upprördheten?
Det verkar som att israeliska ledare har lyckats i sin kampanj att normalisera våldtäkt och andra övergrepp mot palestinska fångar. Efter arresteringen av de nio soldaterna vid Sde Teiman stormade högerextrema demonstranter anläggningen tillsammans med flera Knesset-medlemmar. Justitieminister Yariv Levin sa att han var ”chockad över att se hårda bilder av soldater som arresterades” och tillade att det var ”omöjligt att acceptera”.
Nationell säkerhetsminister Itamar Ben Gvir gick ännu längre: ”Jag rekommenderar försvarsministern, [den israeliska armé]chefen och de militära myndigheterna att … lära av fängelsetjänsten – lätt behandling av terrorister är över. Soldater måste ha vårt fulla stöd.”
Energi- och infrastrukturminister Eli Cohen uttryckte också starkt stöd för ”reservisterna som gör ett heligt arbete och bevakar de avskyvärda Hamas-terroristerna” och tillade: ”Vi borde alla omfamna dem och salutera dem, absolut inte förhöra dem och förnedra dem.”
Detta är tecken på ett mycket sjukt samhälle – ett som har passerat en osynlig gräns in i barbari. Det finns inga röda linjer kvar.
Det verkliga målet med arresteringarna kan helt enkelt ha varit att skapa en illusion av att Israel agerar internt mot sådana fasor, i ett försök att undvika internationella krigsförbrytarrättegångar i Haag. Enligt en färsk rapport från Ynet sa högre israeliska rättstjänstemän: ”Det är bättre att vi utreder. Interna utredningar förhindrar internationella externa utredningar.”
I en Haaretz-artikel från slutet av förra månaden refererade juridikprofessor Orit Kamir till lagstiftning som antogs för ett år sedan för att möjliggöra ökad bestraffning i fall där palestinier sexuellt angriper judiska kvinnor. Ett år senare är delar av det israeliska etablissemanget ”inte längre nöjda med att fördubbla straffet … Statens lagändring för ett år sedan var bara trailern, när de fortfarande var tveksamma och återhållsamma,” skrev hon.
”Nu är stinget ute ur påsen, och de förkastar statens rättsstatsprinciper helt och hållet och kräver att tillämpa den gamla hämndlagen: ett öga för ett öga och våldtäkt för våldtäkt. De som arresterades av [den israeliska armén] som misstänkta i samband med grymheterna den 7:e oktober skulle, enligt deras uppfattning, våldtas i förvar av judiska israeliska soldater.”
Sådana övergrepp håller på att bli mainstream. Det finns gott om bevis. Var är den breda globala fördömanden?
Västerländsk medskyldighet De berättelser som B’Tselem citerar stämmer överens med många andra rapporter som har sipprat ut från israeliska fängelser under de senaste 10 månaderna.
För fyra veckor sedan intervjuade vi Muazzaz Abayat på hans sjukhussäng i Betlehem efter hans frigivning från fängelset, efter nio månader i administrativt förvar. Abayat, som hade förlorat mer än halva sin kroppsvikt i fängelset, berättade för oss att han under hela sin fängelsetid blev slagen, misshandlad, torterad, svulten och berövad vatten.
Han sa att hans fall inte var exceptionellt – varje annan palestinsk fånge utsätts för samma behandling. Hans ofattbara lidande var tydligt i hans ansikte. Abayat jämförde Negev-fängelset där han hade hållits med de ökända amerikanska anläggningarna i Guantanamo Bay och Abu Ghraib.
Han åtalades aldrig för något brott. Med skräck i blicken berättade han om sin misstro över att ”fredliga människor utan makt kan svältas, torteras och dödas” i det 21 århundradet, utan skydd, juridisk representation eller internationell upprördhet.
Det finns fortfarande inget internationellt ramaskri. Otroligt nog har det inte ens kommit någon kommentar. Trots den flodvåg av bevis som framkommit de senaste dagarna har det inte hörts något från västerländska ledare. Ingenting från USA:s president Joe Biden eller hans vicepresident Kamala Harris. Tystnad från Keir Starmer, den brittiske premiärministern som starkt stödde Israels politik med kollektiv bestraffning i Gaza.
Inte heller har vi hört något från den tidigare premiärministern, Rishi Sunak, som tidigare lovade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sitt ”otvetydiga” stöd. Den brittiska medien – med det hedervärda undantaget av The Guardian, som gav full täckning åt B’Tselems rapport – har till stor del varit tyst.
Denna kollektiva tystnad från politiker och medier angående Israels monstruösa beteende är svår att förstå, med tanke på att vi talar om systematiska krigsförbrytelser begångna i en skrämmande omfattning av ett land som redan är under utredning vid Internationella domstolen för potentiellt folkmord.
Deras tystnad är liktydig med medskyldighet. När det gäller Israel verkar majoriteten av den politiska och mediala klassen inte anse att det är något större fel i att tortera och misshandla fångar, och vissa ministrar försvarar aktivt förövarna.
Under en nyligen sänd TV-debatt föreslog en av paneldeltagarna att det borde vara lagligt att använda våldtäkt som en form av tortyr. I vilket annat land som helst skulle sådana vedervärdiga kommentarer bli stora nyheter.
Detta är tecken på ett mycket sjukt samhälle – ett som har passerat en osynlig gräns in i barbari. Det finns inga röda linjer, ingen respekt för internationell lag och ingen ansvarsskyldighet. Västs tystnad visar att även vi har trätt in i samma mardrömslika universum som Ben Gvir och Netanyahu.
naturalnews.com, Kriget mot Gaza: Israel har skapat sitt eget Abu Ghraib – och världen är tyst
UTRIKESRisken för storskaligt krig ökar ytterligare i Mellanöstern.
Efter Israels dödliga attack mot Hamas-ledaren Ismail Haniyeh i Irans huvudstad Teheran, ökar nu spänningarna i Mellanöstern dramatiskt. FN:s säkerhetsråd uttrycker djup oro för att situationen kan eskalera till ett fullskaligt krig mellan Israel och Iran.
Ismail Haniyeh, dödades i Teheran tidigt på onsdagsmorgonen efter att ha närvarat vid installationen av Irans nye president Masoud Pezeshkian.
Attacken har lett till fördömanden från flera håll i främst Mellanöstern men även i valda delar av övriga världen. Mordet ses av vissa som en provokation som riskerar att utlösa våld och hämndaktioner i en redan instabil region.
Enligt rapporter anklagas Israel för att ligga bakom mordet. Israel har dock tillsvidare inte officiellt bekräftat sitt ansvar. Samtidigt ökar spekulationerna om möjliga repressalier från Iran och dess allierade, inklusive Hizbollah i Libanon som gränsar till Israel.
Situationen förvärras av att händelsen följer på tisdagskvällens dödliga israeliska attack i Libanons huvudstad som ska ha riktats mot mot Hizbullahs högste befälhavare Fuad Shukr, när en raket träffade en lägenhet i Hizbullahs fäste Dahiya i Beirut.
Lovar att hämnas
I en artikel i The Irish Times framgår det att Israel förbereder sig för möjliga militära svar från både Iran och Hizbollah. Israels premiärminister har betonat att landet är redo att försvara sig och kommer att agera med kraft om nödvändigt.
lrans högste andlige ledare, ayatolla Ali Khamenei, ska enligt uppgifter, i samband med ett krismöte i Irans högsta nationella säkerhetsråd, ha beordrat landets militära styrkor att planera en vedergällningsattack mot Israel samt förbereda sig för ett expanderande krig.
Washington Post uppger att höga företrädare Hizbollah fördömer attacken och lovar vedergällning. Hizbollah uppmanar enligt rapporterna till “enade insatser mot Israel” och hävdar att “mordet på Haniyeh är en del av en bredare strategi för att destabilisera regionen”.
FN uppmanar till återhållsamhet
FN:s generalsekreterare António Guterres har uppmanat alla parter till återhållsamhet och betonat vikten av dialog för att undvika ytterligare upptrappning. Trots detta är oron stor att händelseutvecklingen kommer leda till en eskalering av våldet i regionen.
Analytiker varnar för att ett utbrott av ett storskaligt krig kan ha förödande konsekvenser, inte bara för de direkt inblandade parterna utan även för den bredare regionen. Internationella aktörer uppmanas att agera snabbt för att medla och förhindra att situationen förvärras ytterligare.
FORTSÄTTNING på Artikel idag 6/1-2024. Det NYA FÖRBUNDET:
Det är helt klart att detta nya förbund är annorlunda än det som blev avskaffat, eftersom den inte skulle vara ”ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder”. Skillnaden ligger i den förståelsen att det nya förbundet inte lovar judarna något geografiskt land.
Istället kommer varje människa som tror på Jesus, grundläggaren av det nya och universella förbundet, till att få del av Gud. Judarna avvisar fortfarande Messias Jesus och hans förbund därför att det inte lovar dem ett geografiskt land, eller tillåter dem privilegiet att upprätta det världsomspännande sionistiska kejsardöme de vill upprätta.
Som H.G. Wells har skrivit:
”Judarna letar efter en särskild frälsare, en messias, som skall göra människan fri i processen att återställa det ärofulla Davids och Salomos riken och tvinga världen att underkasta sig den välvilliga judiska stövelklacken.” (Wells, The Outline of History)
DET UTVALDA FOLKET
Guds val föll aldrig på det judiska staten som många fortfarande tror. Bibeln säger i verkligheten att Gud valde en man, Abraham, som var aramé och inte jude, för det fanns inte något israeliskt land före Abraham. Det är därför fel att tro att judendomen är en ras. Moses betonade detta genom att säga till judarna:
”Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: Min fader var en hemlös aramé…” (5 Mosebok 26: 5).
Meningen med Abrahams kall var skapandet av en andlig miljö för att ta emot Messias. Guds mening var inte att välja ut ett folk på politiska skäl, men för att sända Messias, som ”kom till sitt eget och hans egna togo icke emot honom.”
”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn.” (Joh. 1:1-12) Enligt kristen teologi är därför Guds folk internationellt och bygger på tron på Jesus.
Tidigare hade Jesus sagt till judarna:
”…ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.” (Joh. 8:24)
Vidare sade Jesus till dem:
”I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (Joh. 8:44)
”Vad säger vi till dem idag? Enligt Bibeln är Jesu lärjungar de sanna judarna och kyrkan det äkta Israel. Fördömer inte Jesus hebreerna som falska judar och synagogan som Satans hus?” (Upp. ”2:9; 3:9)
Detta är anledningen till att Paulus säger:
”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3:29)
”Han inbjöd därför judarna att omvända sig till tron på Jesus, för att därvid bli medlemmar av Guds folk.” (Rom 11: 23).
Det är därför inte tal om att förkasta judarna som människor, men Israel som stat. Judarna är tvärt emot inbjudna att träda in i Jesu hjord för att bli en del av Guds universella folk!
Den kristna kärleken till nästan förbjuder oss att låta dem begravas i sina egna fel, genom att uppmuntra dem till att tro att de är Guds utvalda folk, tillbaka i det heliga landet. För vi måste förstå att judarna, som ännu förnekar att Jesu är Messias, bär inom sig Antikrists säregna karaktär. Som Johannes förkunnade:
”Vilken är ’Lögnaren’, om icke den som förnekar att Jesus är Kristus. Denne är Antikrist…” (1 Joh. 2: 22).
Både kristna och muslimer erkänner Jesus som Messias. Muslimerna betraktar honom dock bara som en profet och inte som Guds son. Vi finner också anhängare till Jesus i buddhismen och hinduismen, men där är han betraktad som en vishetslärare och inte Guds Son. Den som inte bekänner Jesus som Guds son är enligt Bibeln och Johannes att betrakta som en liten antikrist! (Se bibelordet i början).
Johannes profetia om Antikrist kan inte gälla de som tror att Jesus är Herre, men däremot de som förkastar honom som Messias. Antikrists säregna egenskaper kan bara finnas hos judarna, som rakt av förnekar Jesus, och väntar på en annan messias, nämligen Antikrist.
Vi får inte bli förvånade över denna radikala förändring i judarnas öde. Låt oss komma ihåg vad Jesus sade då en romersk officer uttryckte sin tro på honom:
”Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matt. 8:11-12).
Begreppet ”det utvalda folket” blev därför, med Jesu ankomst, förändrat från att gälla ett fanatiskt stamfolk till att bli en internationell realitet. I texten ovanför fördömer Jesus ”rikets barn” (Israel) därför att de vill tolka judendomen på ett politiskt och rasistiskt sätt.
Detta är orsaken till att Jesus vägrade att bli konung i en judisk, politisk stat: ”Mitt rike är icke av denna världen”, sa han. Många judar anklagar honom ännu för att han inte ville leda den sionistiska rörelsen mot romarna. De menar att om han hade varit ”en god jude” skulle han ”förstått och haft medlidande med de judiska män, kvinnor och barn som hade litat på honom på grund av hans övernaturliga krafter.”
De hoppades, precis som Judas Iskariot och zeloterna att han skulle bruka dessa krafter för att tjäna Israels politiska kungadöme, därav deras besvikelse och sorg. Johannes talar om för oss vad som hände efter undret med de 5000 som blev mättade i öknen:
”Då Jesus förstod att de tänkte komma och ta honom med våld för att göra honom till konung, gick han från dem och upp på berget, han själv allena” (Joh. 6:15).
Motsättningen mellan Guds rike och Israels rike är tydlig i Jesu tal, där han anklagar det sionistiska rikets söner och dömer dem till att kastas ut ”i mörkret därutanför” (Matt. 8:12).
En av sidorna av konflikten är rikets universalitet. Jesus förklarar att universaliteten betyder att alla människor är välkomna i Guds rike, oavsett deras ras eller språk. Men för judarna betyder det att de är en överklass, och att de är förbehållna universella privilegier.
Allaredan hundratals år före Kristus hade profeterna utvidgat utvaldheten till att gälla alla raser. Gud talade genom profeten Jesaja 800 år f.Kr., och sade:
”den tid kommer, då jag skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se min härlighet.” (Jesaja 66: 18-21) Detta val av präster från olika länder bland de ickejudiska länderna är ett obestridligt bevis på äktheten av Jesu Kristi universella prästerskap. Vilken slutsats kan vi dra av detta? Paulus svarar; ”Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det…” Med de utvalda menas Jesu lärjungar.
ISRAEL: ETT TECKEN I TIDEN
”Sionism är ett uttryck av judarnas vägran att assimilera sig. Om judarna har lidit, är det bara för de har ansett sig vara ett utvalt folk.” Så säger en okänd författare.
Eftersom judarna som är samlade i Palestina från alla håll i världen inte är Guds folk tillbaka i löfteslandet, vad är då den profetiska meningen med med återupprättelsen av en judisk stat? Det är ”ett tecken i tiden.” I religiösa kretsar är det ofta tal om ”tidens tecken,” utan att det preciseras vilka tider som menas med ”tidernas ände.” Jesus talade om dessa tider genom att säga:
”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24)
Tiderna som omtalas är därför tidernas ände för hedningarna, och Israel är ett tecken på slutet av den tid som är uppmätt för dem. Sedan Jesus kom ned till jorden är de människor hedningar, som förnekar att Jesus är Messias. Denna förnekelse gör dem till en symbol för hedendomen i alla dess aspekter. Detta är Antikrist.
Då judarna förbjöd apostlarna att tala om Jesus, bad apostlarna till Gud och sade:
”Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar.”
Ordet ”mot” avslöjar det antikristliga sinnelag som bor i Israels folk. Detta sinnelag var aktivt redan före upprättandet av en judisk stat. Detta är orsaken till att Johannes säger att Antikrist skulle komma i framtiden, men att antikrists ande, som är förkastandet av Jesus och alla redan var i världen på hans tid, i judarna som motarbetade Kristi apostlar.
”Ty var en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud och den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört, att han skulle komma, och som redan nu är i världen.”
Som Paulus säger:
”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.” Denna hemlighet håller just nu på att manifestera sig och kommer att vara som starkast vid Antikrists tillträde, den som Paulus kallar ”fördärvets man.” (2 Tess. 2:7)
Vid tidernas ände skall det uppenbaras för oss att Antikrist visar sig och gör stora tecken och under som Jesus sade: ”för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.” (Matt. 24,24). (Judarna vill ha oss att tro att Israels återuppståndelse är ett stort ”tecken och under och en uppfyllelse av profetiorna i det Gamla Testamentet.”) Men vi vet att de profetior som de håller fram handlar om judarnas tillbakakomst från exilen i Babylonien under det sjätte århundradet f.Kr. Vi får inte låta oss bedras på denna punkt.) Denna gång är det inte Gud som har gett dem landet, de har stulit, konfiskerat och bedragit för att de själva skulle få det.
Just nu är tiden inne till att förstå profetiorna i det Nya Testamentet angående slutet på hedningarnas tider, före Jesu tillbakakomst. Vi kommer till att upptäcka vilka dessa hedningar är. Jesus sade om denna tid:
”När I nu fån se förödelsens styggelse, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats – den som läser detta, han give akt därpå.” (Matt. 24: 15).
Johannes talar också om Antikrists sista uppträdande (Joh. Upp. 17: 8). Den kommer till stånd i de ”heligas läger” eller det heliga landet, Palestina, och särskilt i den ”älskade staden”, där det enligt Johannes uppenbarelse är Satan, och inte Gud, som skall samla Antikrists anhängare från världens alla hörn till strid, inte för att skapa fred. (Upp. 20: 7-9)
Återupprättelsen av staten Israel, vars innevånare kommer från ”världens fyra hörn till det heliga landet”, är ett tecken på apokalyptiska tider. Dess närvaro ger förvarsel om Antikrists planer. Nu är tiden inne att försöka förstå Johannes gåta:
”Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.” (Upp. 13: 18)
Detta är Antikrist.
DEN KRISTNES HÅLLNING
Hur skall då en kristen förhålla sig till den nuvarande israeliska staten? Tiden har kommit för att tänka efter, för att därmed kunna använda dessa ord som av Uppenbarelseboken är riktade till de som fortfarande vill vara Jesu vittnen:
”Och mig blev sagt: ’Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.” (Upp. 10: 11)
När Gud i våra apokalyptiska tider har sänt en befallning till sina apostlar, där han åter ber dessa att profetera emot hans fiender, så är det därför att de flesta apostlarna är bedragna av Antikrist, som de inte igenkänner. Istället för att hota honom har de inlett goda förbindelser med honom. Johannes uppenbarelse påminner dem därför om deras plikter som apostlar och vittnen: Efter att ha varit tysta, bör de åter tala mot Kristi fiende Israel. Då Kristus Jesus kom blev han inte emottagen av sitt folk. Men hans eget folk tar gärna emot Antikrist….
Inte några kristna kan erkänna legitimiteten av en israelisk stat i Palestina utan att förneka sig själva som kristna, ty om man gör det, medger de samtidigt att Kyrkan inte är det sanna Israel och att Jesus inte är Messias.
Jesus sade: ”Ingen kan tjäna två herrar.” Vi kan inte tjäna Jesus Kristus och Israel på samma gång. Vi kan inte behålla vårt vittnesbörd om Jesu Kristi som sann Messias utan att fördöma Israels falska messianism. Detta vet judarna. I en så viktig sak är tystnad och neutralitet ett tecken på ljumhet:
”Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3: 15-6)
Du måste därför göra ett val, och sedan blir vi dömda utifrån våra gärningar. Det är inte genom att erkänna Israel en kristen visar sin trohet, utan genom att inbjuda judarna till att erkänna Jesus.
JESUS LEVER!Maria: Denna artikel är jätteviktig, ja den är både populär och hatad. Man vill inte tro på Jesus.
Åsikt? Kommentera gärna, även om jag inte kan svara så korrekt som just du vill. Artikeln säger allt du måste veta.
En del av dagens kristna ställs inför ett samvetsproblem på grund av den nuvarande staten Israel. När folk tänker på det som judarna kallar förintelsen, skyndar man sig att erkänna denna stat, medan en del inte vill göra det av två orsaker:
På grund av att de har insett de oförrätter som gjorts mot det palestinska folket, som med våld har fördrivits från sitt land.
Av orsaker förbundna med kristen tro och vittnesbörd. Eftersom detta är ett väldigt känsloladdat ämne, med upphov till att väcka starka reaktioner, skall det på förhand sägas att problemet ej här behandlas i en antisemitisk anda, utan är framställt utifrån ett lidelsefullt intresse för social och religiös rättvisa. Vi är för religiös frihet för alla, och var som helst i världen, även i Israel, där vi hoppas att dessa, flera miljoner i exil – kristna och muslimer – tillåts återvända av de israeliska myndigheterna, som nu vägrar att repatriera dem därför att de inte är judar.
För att klargöra problemet måste vi ställa oss följande fråga: Vad betyder erkännandet av staten Israel för en kristen? Är dess tillkomst i Palestina att betrakta som ett ”fait accompli” (fullbordat faktum)? När det gäller detta som en historisk händelse, kan man inte göra annat än att märka dess närvaro i Palestina – och bara sedan 1948 som en oerhört viktig politisk fråga, då Förenta Nationerna, en världslig institution, gick med på att erkänna staten Israel.
Men är denna närvaro på palestinskt område legitimt? Låt oss ta ett exempel: Någon besitter ett stulet objekt. Vi erkänner att han är i besittning av detta objekt, men kan vi godta detta faktum genom att erkänna ”legimiteten” av detta utan att begå en allvarlig orättvisa?
På detta sätt är det med det samvetsproblem vi kristna ställs inför i denna fråga: Kan vi godta legimiteten av staten Israel i Palestina? När vi talar om legitimiteten av en stat hänvisar vi till en historisk rätt i ett bestämt land. I Israels fall handlar det också om en biblisk rätt i så fall. Vi måste därför tala om Israels historiska och bibliska legitimitet.
DEN HISTORISKA LEGITIMITETEN
Man kan inte finna historiska argument som är tillräckligt gällande för att rättfärdiggöra en israelisk stat i Palestina de ca sista femtio åren. Detta land tillhör palestinierna, precis som alla andra länder tillhör sina befolkningar. Fyra miljoner palestinier kräver sina lagliga historiska rättigheter över palestinsk mark. Dessa rättigheter är tidiga, och Bibeln nämner Palestina och palestinierna. Deras krig mot de judiska angriparna är kända (1 Samuel 28).
Innan Jesus kom försökte judarna flera gånger att skapa en israelisk stat i Palestina på palestiniernas bekostnad. Denna stat tog formen av ett kungadöme ca 1000 f. Kr. Men efter mindre än fem år blev kungadömet delat i två: Nordriket i Samarien och Sydriket i Judéen. Senare försvann båda dessa riken. Det första blev förstört av assyrierna 772 f. Kr. 200 år efter sitt upprättande, medan det andra blev utplånat 586 f. Kr. av babylonierna, ca 400 år sedan det upprättats. Judarna landsförvisades därefter till Babylonien och bara ett litet antal av dem blev kvar i landet. Ursprungsbefolkningen, palestinierna, blev däremot kvar i Palestina.
Det judiska kungadömet återuppstod inte förrän Herodes den store kom till makten år 37 f. Kr., ca 100 år senare, år 70 e. Kr., då det blev erövrat av Titus romerska trupper. En del judar (några få tusen), huvudsakligen från Jerusalem, blev tagna som krigsfångar av romarna. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att judiska bosättningar fanns över hela det romerska imperiet redan före år 70. Bara i Alexandria bodde det över 1 miljon judar.
Efter upproret mot romarna år 135 var det mest Jerusalem-judarna som fördrevs, men det fanns många nog kvar i Palestina för att bilda ett religiöst center – dock inte i Jerusalem. Landets ursprungsbefolkning, palestinierna, blev kvar.
Nästan 2000 år senare, 1948, upprättades en ny israelisk stat i Palestina. Denna stat gjorde anspråk på landet på bekostnad av palestinierna som alltid hade bott där. Judarna, som vände tillbaka i stora mängder från hela världen, kastade ut palestinierna med våld. De fick överge sina hem under tragiska omständigheter. De blev landsförvisade och var tvungna att fly till de omgivande arabländerna och var hänvisade till att bo i tält under eländiga förhållanden. FN och stormakterna var behjälpliga vid den judiska invandringen till Palestina när palestinierna tvingades ut, främst USA och Sovjetunionen.
Den 14 maj 1948 blev så staten Israel proklamerad. En kvart efter utropandet erkändes den nya staten av stormakterna, som om Palestina och palestinierna aldrig hade existerat.
Ändå är de historiska bevisen klara och överväldigande (4 Mos 13: 21- socialt, kulturellt, traditionellt, samtida pengar osv.) Vi lägger märke till att de som stöder Israel har dåligt samvete för judarnas skull, och för att lätta sitt dåliga samvete röstade de för en judisk stat i Palestina. Men rättvisa kan inte uppnås genom att förvägra palestinierna deras legitima rättigheter till fördel för andra. Som redan nämnts kan man inte disponera något som tillhör en annan.
För att ta ett exempel: en amerikan och en ryss har inte rätt att disponera palestinsk jord, som självfallet inte tillhör honom. En fråga kan därmed ställas till de som vill tillfredsställa sitt dåliga samvete genom att placera judarna i ett judiskt hemland: Varför inte ge dem en bit av deras eget land som de kan disponera fritt?
Det vanliga svaret är påståendet om biblisk legitimitet. Enligt denna har israelerna en biblisk rätt till Palestina. På detta sätt förflyttas vi från en historisk till en andlig, eller teologisk plattform, och detta ofta av människor som varken vill ha med Bibeln och teologin att göra. Man kräver att vi som kristna måste erkänna att sioniststaten Israel har en biblisk rätt att besitta landet.
Dagens pastorer uppmanas till att vittna till deras fördel som öppet förnekar att Jesus är Messias och som väntar på en egen messias, Antikrist. Denna fordran lägger man fram i den heliga Bibelns namn. Judendomen är varken en ras eller ett geografiskt land, utan en religion. Judar kan bara finna frälsning på ett sätt, genom Jesus Kristus. Sett från kristen synpunkt är det lika absurt att erkänna en judisk stat för judar som att erkänna en stat för kristna!
DEN BIBLISKA LEGITIMITETEN
Många kristna stöder Israel därför att de i god tro menar att de hjälper Guds utvalda folk att resa tillbaka till ”löfteslandet.” Vi anser därför det är viktigt att påminna om vem som är Guds folk och vad löfteslandet är i ljuset av evangeliet.
LÖFTESLANDET
Palestina är inte ett land som av Gud är bortlovat till dagens israeler. Grunden till det er följande:
Löfteslandet er en andlig symbol, inte en geografisk realitet.
Löftet gavs på vissa villkor.
LÖFTESLANDET ÄR ANDLIGT
Gud lovade Abraham och hans ättlingar ett land. Men begreppet ”löfteslandet”, som tänkt av Gud, blev genom alla århundraden förklarat av Bibeln på detta sätt: Det skulle till slut framträda som en andlig realitet, inte som en geografisk plats.
Därför sägs det i Hebreerbrevet:
Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud. (Hebr. 11: 9-10).
Landets andliga karaktär har sina rötter i det Gamla Testamentet. Således var det inte tänkt att Levi stam skulle få något av landet. Gud var dess del. Bibeln säger om detta:
Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem. (Jos. 13: 33)
Dessutom säger Psalm 37: 11: ”Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” Vi kan inte säga att alla israeler som lever i Palestina idag är ödmjuka och rättskaffens. Vidare kan man finna dessa egenskaper var som helst.
Jesus förklarar detta med att säga att Guds rike inte är synligt eller av politisk art, men att den finns i den troendes hjärta. När fariséerna frågade honom när Guds rike skulle komma, visste han mycket väl att de då menade det universella-politiska sionistiska kejsardömet. Han svarade:
”Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ’Se här är det’, eller: ’Där är det.’ Ty se, Guds rike är invärtes i eder.” (Luk. 17: 20-21).
I modern judendom finner vi många rabbiner som stryker under löfteslandets andliga dimension. Följande utsaga av den välkände rabbinen Jonathan Eybeschutz är typisk:
”Det är skrivet: ’Så skolen I få bo det land som jag gav åt era fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.” (Hes 36:28) Detta skulle gälla nutid, anser han.
Gud lovade Abraham att ge honom Kaanans land – men när Sara dog hade han inte något land att begrava henne i. På vad sätt blev då löftet uppfyllt? Det är två länder som bär Israels namn: Israels land i himlen, och Israels land på jorden.
Det heliga landet är det himmelska landet, där det heliga tabernaklet finns, varifrån ett överflöd av sanning och visdom springer ut. Detta är det andliga land som har bort-lovats till våra fäder och icke den materiella jorden.
Som vi skall se, är Abrahams avkomma, löfteslandets arvingar, också medlemmar av en andlig släkt. Detta andliga arv har alltså inget att göra med släktlinjer i biologisk mening, utan beror på tron på Jesus. Paulus säger:
”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3: 29)
Således kan inte judar som vägrar att erkänna att Jesus är Messias och uttryckligen väntar på en annan messias, av en kristen betraktas som Abrahams ätt, ej heller som arvingar till löfteslandet, vare sig det nu är andligt eller geografiskt.
LÖFTET ÄR BETINGAT
Gud tog ifrån judarna arvet redan innan Jesus kom, därför att landet utlovades på betingelse av trohet mot förbundet. Betingelserna blev inte infriade och förbundet blev på detta sätt omintetgjort av judarna och inte av Gud, som då förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Detta nya förbund är fortfarande förkastat av judarna.
BETINGELSEN
Skulle landet vara geografiskt får vi inte glömma att det utlovats på bestämda villkor.
Ty Moses sade till judarna:
”Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’HERREN, din Gud’, så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS din Guds, röst.” (5 Mos. 28: 58-63)
I tillfälle av otrohet är det mycket tydligt att löftet är helt annorlunda, och det som då har lovats judarna är förfärliga plågor för deras släkte, såväl som fördrivning från landet. Detta är förbundets villkor.
FÖRRÄDERIET
Judarna höll inte allt som stod i förbundet, såsom Moses bad dem göra. Bibeln säger rätt ut att de förrådde Gud genom att tillbe avgudabilder från grannländerna, som inte kände Gud. De efterliknade till och med deras seder och offrade sina barn till dessa gudar, istället för att prisa Gud. Detta är en av orsakerna till att profeten Elia blev så upprörd då Jeriko blev återuppbyggt till priset av människooffer till Baal (1 Kon. 16: 30-34; Jmf Jos. 6: 26).
Psalm 106 berättar om de många utslagen av Israels otrohet:
”De gjorde en kalv vid Horeb…De glömde Gud, sin frälsare…och de slöto sig till Baal-Peor…” de ”beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.”
”De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. Och de offrade sina sina söner och döttrar till offer åt onda andar. Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söner och döttrars blod”.
Detta är orsaken till att profeterna ropade ut sin fordömelse av forräderiet och kungjorde Guds vrede över Israel: ”Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse, vad rätt är, och gören krokigt allt vad rakt är, I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet…och säger: Är icke HERREN mitt ibland oss? …Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker” (Mika 3: 9-12).
Jesaja profeterade också mot Israel när han sade:
”Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!” (Jes. 1: 2-4)
AVSKAFFANDET AV DET GAMLA FÖRBUNDET, OCH UPPRÄTTANDET AV DET NYA FÖRBUNDET
Efter att ha fördömt Israels förräderi, förklarade Gud, genom att tala genom Jeremia, att förbundet var upphävt av judarna, och förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Det skulle inte vara likt det gamla, eftersom den troendes del är Gud själv och inte något land:
”Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” (Jeremia 31: 31-33).
Idag är det två videos som jag vill visa här. Eftersom det är ett så känsligt ämne med Israel och Palestina m m, Hamas, m fl….. så tycker jag att vi kan se dessa videos och få mer ’kött på benen’, det är ju många människor som ’inte vet’ fakta, eller som inte tror på ’sanningar’, eller annat i detta som sker nu. Som sagt: Väldigt känsligt… Amir Tsafati har jag inte sett förut, fick tips av en vän att se video… och det har jag kunnat göra. VAR det 1948 som Israel blev en stat? VEMS är landet och så vidare……Här kan vi ha många tankar nu om skeendet. Tidigare videos här kan man också ta i beaktande…..du kan få en textremsa (undertextning) på videon med engelsk text. Se under videon.
Information: Inledning till Första Mosebok
Första Moseboken kallas också Genesis (grekiska för ”ursprung”) och Bereshít (hebreiska för ”i begynnelsen”, 1:1). Enligt judisk och kristen tradition är de fem Moseböckerna skrivna av profeten Mose (jfr 2 Mos 17:14, 24:4, 34:27, 5 Mos 31:9, 24), som troligen levde ca 1526-1406 f Kr. Efter en inledning om världens skapelse (1:1-2:3) skildras den fortsatta historien i tio huvudavsnitt. De fem första skildrar urhistorien: Edens lustgård och syndafallet (2:4f), människornas växande ondska (5:1f), Guds dom genom syndafloden och förbundet med Noa (6:9f), människornas spridning över jorden (10:1f) samt Sems släkttavla fram till Abraham (11:10f). De fem sista handlar om hur det utvalda gudsfolket Israel får sin ringa början genom patriarkerna Abraham och Isak (11:27f), Ismael (25:12f), Jakob (25:19f), Esau (kap 36) och Josef (37-50). Josef dog troligen ca 1800 f Kr (se 2 Mos 12:40 med not).
Man kan tycka att man kan tänka sig att se två sidor av ett mynt eller t ex något som denna videon ovan. Det är kan hända skrällande jobbigt för många, men borde ses. Historia kallas det och lite till. Var så goda, det finns väldigt många gamla filmer som är bevis i olika svåra fall där man har OLIKA ÅSIKTER SOM ÄR OERHÖRT arbetsamma att skåda. Är man lite äldre kommer man ihåg vissa saker och levande människor visas och pratar här. Med mera. Gud vet. Krig har alltid pågått, så också nu, och KOMMANDE!
År 1916 slöt britter och fransmän ett avtal, Sykes-Picot-avtalet, om att dela regionen. Stor-Syrien och Irak delades upp i franska och brittiska inflytelsesfärer, medan Palestina skulle ställas under internationell administration. 1917 erövrade britterna Palestina från turkarna. I Balfourdeklarationen samma år lovade Storbritannien att bistå den sionistiska rörelsen med att upprätta ett judiskt nationalhem i Palestina. Storbritannien förde således en motstridig politik vad gällde Palestina.
Balfour-deklarationen väckte starka reaktioner bland Palestinas araber. En palestinsk nationalism började växte fram, först bland den jordägande eliten. I den större arabvärlden växte sig samtidigt en panarabisk nationalistisk rörelse allt starkare. Palestina-araberna lierade sig med den och såg sig som en del av en större arabisk nation. Den dominerande åsikten var att Palestina skulle ingå i en storsyrisk statsbildning. Dock fanns specifika palestinska förtecken i denna rörelse. Läs mer om nationalism >
1922 blev Palestina ett brittiskt mandatområde under FN:s föregångare, Nationernas förbund. Den judiska invandringen fortsatte och sköt fart i samband med Hitler-Tysklands judeförföljelser på 1930-talet. I Palestina ökade spänningarna mellan judar och araber.
Det arabiska missnöjet resulterade 1936–1939 i ett islamiskt inspirerat uppror, ”den stora revolten”. Britterna slog ned upproret med hårda metoder. Invandringen minskade för en tid och judiska jorduppköp begränsades; fortfarande ägde dock judar bara en mycket liten del av jorden. Oroligheterna intensifierades emellertid med våld från båda sidor. Terror riktades också mot det brittiska mandatstyret.
Gradvis byggdes två ekonomier upp i Palestina, en judisk och en arabisk. Det judiska samhällsbygget hade aktivt stöd i den brittiska administrationen. När andra världskriget upphörde 1945 utgjorde det judiska samhället i Palestina redan en sorts statsbildning med kontroll över ekonomi, hälsovård, utbildning och en egen militär organisation, Haganah.
Efter att ha levt nästan två årtusenden i förskingringen bland andra folk skulle judarna åter få ett eget hemland. Det var målet för den sionistiska rörelsen som uppstod i slutet av 1800-talet bland judar i Europa. Planerna på att utropa en judisk stat i dåvarande Palestina kom dock på tragisk kollisionskurs med arabnationalistiska drömmar efter första världskriget.
Kring Jordanfloden fanns mycket tidiga jordbrukarkulturer. Lämningar av befästningsverk från 8000-talet före Kristi födelse har hittats i Jeriko.
Området under biblisk tid
Jerusalem nämns i egyptiska skrifter från 1400-talet f Kr. Staden beboddes då av jebuséer, ett kanaaneiskt folk. Hebréerna, som även kom att kallas israeliter och än senare judar, använde beteckningen kanaanéer om närbesläktade semitiska folk som bodde tillsammans med dem i Kaanans land.
Kanaanéerna levde länge kvar vid sidan av judarna men assimilerades till slut och försvann ur historien. På 1200-talet f Kr bosatte sig filistéerna, som talade ett indoeuropeiskt språk, längs kusten i söder. Namnet Palestina är avlett av filisté (pelishitim på hebreiska, Filastin på arabiska).
Till skillnad från grannfolken tillämpade judarna strikt monoteism (tro på en enda gud). Den religiösa lagen, Torah, som profeten Moses enligt Bibeln mottagit direkt av Gud, skulle genom årtusenden hjälpa judarna att bevara sin särart (se judendomen). Sedan forntidens judiska stammar enats under kung Saul intog hans efterträdare David Jerusalem omkring år 1000 f Kr. På jebuséernas heliga berg uppförde Davids son, Salomo, det första judiska templet.
Det judiska riket splittrades 930 f Kr i två, Israel i norr och Juda rike i söder. Sedan Nordriket, Israel, på 700-talet f Kr erövrats av assyrier kallades området där det hade legat för Samarien. Drygt hundra år senare intogs Juda rike av babylonierna. Templet förstördes, och judarnas ledande skikt tvångsförflyttades till Babylonien åren 586–539 f Kr (”babyloniska fångenskapen”); andra judar flydde till bland annat Egypten.
Sedan perserna krossat Babylonien fick judarna där återvända hem. Stora grupper, den så kallade diasporan (judarna i ”förskingringen”), bodde dock från denna tid utanför det judiska kärnland som nu var en tempelstat inom perserriket. Templet i Jerusalem återuppbyggdes till år 515 f Kr.
Alexander den store erövrade området 331 f Kr. Seleukiderna, som var efterföljare till en av Alexanders generaler, plundrade templet 166 f Kr. Judarna svarade med ett uppror, lett av Judas Mackabeus och hans bröder, och behöll sitt oberoende tills Rom tog över.
Romarna invaderar Jerusalem
År 64 f Kr intog romarna Jerusalem. Sedan romarnas judiske lydkung Herodes dött blev hans rike år 6 efter Kristi födelse en romersk provins, Iudaea, underställd provinsen Syria men styrd av prokuratorer. En av dessa var Pontius Pilatus (26–36 e Kr).
Då judarna försökte frigöra sig förstörde romarna som straff templet i Jerusalem år 70 e Kr. Endast Västra muren blev kvar. Man tror att det vid denna tid fanns ca åtta miljoner judar i världen, av vilka drygt två miljoner bodde i Iudaea. Många judar i förskingringen var proselyter, det vill säga de var inte födda judar men hade antagit judendomen som sin religion. En judisk sekt, som erkände Jesus från Nasaret som Messias (Kristus), avskilde sig efter hand från judenheten och började kalla sig kristna.
Efter ett nytt judiskt uppror 132–135 fördrevs nästan alla judar från Iudaea, som romarna från och med nu kallade Syria Palaestina eller enbart Palestina. För att ersätta judarna införde romarna icke-judiska kolonister.
Från 330-talet e Kr styrdes Palestina från det kristna Östrom (Bysans). Kejsar Konstantin lät uppföra Heliga gravens kyrka, där Jesus grav och Golgata enligt traditionen legat. Från Europa gick kristna pilgrimsfärder till ”det heliga landet”.
Islam uppstår
En ny världsreligion, islam, och ett nytt, arabiskt imperium såg dagens ljus då profeten Muhammed framträdde på Arabiska halvön. Efter Muhammeds död 632 erövrade hans anhängare bland annat Palestina. Jerusalem kom under arabiskt islamiskt styre 638. År 691 byggdes Klippmoskén på Tempelberget i Jerusalem, där Salomos tempel legat. Söder om Klippmoskén restes al-Aqsa-moskén. Sedan denna tid räknas Jerusalem oftast som islams tredje heligaste plats, efter Mekka och Medina.
Under det arabiska styret levde kristna och judar som skyddsfolk under islamisk överhöghet. Ännu på 900-talet var arabisktalande kristna den största folkgruppen i Palestina. Genom islamisk mission och invandring kom dock muslimerna i majoritet på 1000-talet.
På 1100- och 1200-talen var Palestina krigsskådeplats för korsfarare, turkiska seldjuker och mongoler. Genom korstågen, som utgick från Europa, försökte den romersk-katolska kyrkan återupprätta kristen kontroll över ”det heliga landet”. Snart fick dock korstågen karaktären av erövringskrig, där de religiösa syftena blev mindre viktiga.
Det första korståget föregicks av att en arabisk härskare år 1009 raserade kristenhetens heligaste plats, Heliga gravens kyrka i Jerusalem. Nyheten om att gravkyrkan förstörts utlöste masshysteri och blodiga judeförföljelser i Europa, där judarna grundlöst utpekades som medskyldiga. 1099 intogs Jerusalem av korsriddare, främst fransmän, som anställde blodbad på muslimer och judar. Staden blev centrum i det kristna Kungariket Jerusalem.
År 1187 besegrades korsriddarna av Salaheddin (Saladin), en kurdisk härförare som blivit sultan av Egypten och Syrien. Saladin gav dock de kristna fritt tillträde till den heliga graven. 1291 fördrev egyptiska mamluker, slavsoldater, de sista korsriddarna från Palestina. Några mörka århundraden följde med hungersnöd och krig.
Det Osmanska riket erövrar Palestina
År 1517 erövrades Palestina av de osmanska turkarna. Levnadsvillkoren förbättrades, men de fyra århundradena av osmanskt styre blev ändå en period av stagnation. Under denna tid fanns inte Palestina som politisk enhet. Landet var känt som ”det heliga landet” eller som en del av det geografiska Stor-Syrien. Turkarna överlät en stor del av administrationen på den lokala arabiska eliten, ofta stora jordägare som bodde i städerna.
Vid slutet av 1800-talet växte sionismen fram som en rörelse bland judar i Europa. Den allmänna nationalistiska väckelsen i Europa vid denna tid inspirerade sionismens grundare, Theodor Herzl, till tanken att judarna åter borde ha ett eget land. Sionismen var också en reaktion mot växande antisemitism och blodiga judeförföljelser, pogromer, i framför allt Ryssland. Den första världssionistiska kongressen hölls i Basel 1897. Målet var att upprätta ett judiskt ”nationalhem” i Palestina.
I Palestina bodde före 1880 färre än 25 000 judar, de flesta i Jerusalem. Den första judiska invandringsvågen, aliya, kom i slutet av 1800-talet. Under den andra aliyan (1904–1914) byggdes ett judiskt samhällsliv vid sidan av det arabiska. Kibbutzen, det kollektiva jordbruket, blev symbolen för både sionismen och för pionjärernas idealistiska socialism.
Första världskriget 1914–1918 blev en vändpunkt i Palestinas historia. Det osmanska Turkiet slöt upp på Tysklands och Österrike-Ungerns sida. Genom att utlova självständighet för araberna i det sönderfallande Osmanska riket (den så kallade McMahon-Hussein-korrespondensen 1915–1916) sökte britter och fransmän arabiskt stöd i kampen mot turkarna. Men britternas löften till araberna var svävande, och man tvistade om vilka områden som skulle undantas från den arabiska självständigheten.
DEL 2 inom kort!!
Tack för att du läser och låter dig läras.Jag lägger in detta som en länk : /Israel/Palestina, Historia/ i Kategorierna till höger på denna sida.
