”Låt mig veta, varför du söker sak mot mig!”  Job 10:2

MÅHÄNDA gör Herren detta med dig, du prövade själ, för att hos dig utveckla de kristliga dygderna. Somliga av dem skulle utan lidandet aldrig fått tillfälle att träda fram. Vet du ej, att din tro icke är lika stor under solljusa som under mörka dagar? Kärleken liknar ofta en lysmask, som lyser klarast i mörkret. Själva hoppet är som en stjärna, som icke är synlig i medgångens solljus, utan visar sig först under motgångens natt. Bedrövelserna äro icke sällan de svarta vecken, på vilka Gud åt sina barn fäster nådens sköna juveler, för att de där än bättre skola framträda.

Det var för inte så länge sedan du bad på dina knän: ”Herre, jag fruktar för att jag ej har någon tro, visa mig, att jag äger den.” Bad du icke i själva verket då, ehuru själv omedveten därom, om prövningar? Huru skulle du annars veta, att du äger tro, om du icke bleve i tillfälle att öva den? Ofta, då Gud sänder oss prövningar, vill Han därigenom låta dygderna framträda. Verklig tillväxt i nåden är resultatet av det lidande, som Gud helgat.

Gud tränar icke sina soldater i bekväma och präktiga tält. Han sänder dem ut i sträng tjänstgöring och för dem fram i forcerad marschtakt. Han låter dem vada genom strömmar, simma över floder och klättra över berg. De få vandra många tröttsamma mil med tung packning på ryggen. Troende broder, är icke detta en förklaring till de mödor du utstår? Ser du icke häri skälet till att Gud söker sak mot dig? – C. H. Spurgeon.