Archives

Ljus ska lysa fram ur mörkret

Från Midnattsropet

Om humanismens hopplösa försök att rädda människan, och om Evangelium som är Guds svar och kraft till frälsning för var och en som tror.

Undervisning av Yngve Stenfelt

Evangelierna ger oss en samlad bild av Jesu gärning. Johannes skriver att Jesus även gjorde många andra tecken inför sina lärjungar, vilka inte är uppskrivna. Men dessa blev uppskrivna för att ni ska tro att Jesus Kristus är Messias och för att ni ska ha liv genom hans namn. Härav förstår vi hur oerhört viktigt det är att få uppleva det här med tron på Jesus. Den kan vi tillägna oss genom att ta del av det som är skrivet om honom.

Jesus började sin verksamhet vid Jordan, då han döptes av Johannes. Det står att “medan han bad så sänkte sig Anden över honom i lekamlig skepnad som en duva. Från himlen kom en röst som sa: Denne är min älskade Son i vilken jag har funnit behag.” Johannes skriver att Anden förblev över honom, och vi får också veta att Jesus av Anden blev förd ut i öknen för att frestas av djävulen. Det var alltså ingen tillfällighet utan det var Anden som förde honom ut i denna svåra situation. Sedan heter det så underbart att ”i Andens kraft vände han tillbaka”. Det hade inte skett någon förändring med Jesus. Han blev frestad i allt, likasom vi, dock utan synd.

Det är helt underbart att det är på det sättet. Vi vet att han trädde fram och sa att “Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig, han har sänt mig till att predika glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fångna, syn för de blinda, ja till att predika ett nådens år från Herren”.

Vi kan ställa oss frågan: Varför kom Jesus? Jo, han kom för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Han kom för att omintetgöra djävulens gärningar. Han kom för att synliggöra en evig rättfärdighet som gäller inför Gud. Därför kom Jesus. På alla områden var vi oförmögna. Vi kunde ingenting, men så kom Jesus, och han kunde allt.

Vi har läst om hur det var i början av Jesu verksamhet. Där Jesus gick fram skedde underbara och enorma under och tecken bland människorna. De upplevde hur sjuka blev helade, hur synder blev förlåtna, hur onda andar for ut och att de fick ett hopp i sina hjärtan som de inte hade haft tidigare. Där Jesus gick fram, där skedde det här. Men så står han inför slutstegen i sin vandring här på jorden. Då tar han de viktigaste stegen i sitt liv. Han ska gå till Golgata. Då inträffar det här som Jesus säger: “Gå bort Satan och stå mig icke i vägen.” Vi läser från Matteus 16:

Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och där lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad men att han på tredje dagen skulle uppstå igen. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sa: Bevare dig Gud, Herre. Ingalunda får detta vederfaras dig. Men han vände sig om och sa till Petrus: Gå bort Satan, och stå mig icke i vägen. Du är för mig en stötesten ty dina tankar är inte Guds tankar utan människotankar (Matt 16:21-23).

Det är ju oerhört att en Jesu lärjunge som vandrade så nära honom, och som i samma kapitel hade bekänt honom som Herre och Messias, hamnar i den här situationen att han grips av den humanistiska anden, så att han vill hindra Jesus från att gå lydnadsvägen. Han begrep inte bättre. Han förstod inte bättre. För mig är det så här att jag tycker att Petrus är en exponent för alla ondskans tilltag. Djävulen sparar ingenting på att få Petrus fälld. Han gör allt som står i hans makt för att fälla Petrus och föra honom på sidan av Guds väg. Men det är som Paulus säger, att Gud förmår frälsa mig från alla ondskans tilltag, och frälsa mig till sitt himmelska rike.

Det som har gripit mig i den här berättelsen är det att Jesus säger: Gå bort, stå mig inte i vägen. Petrus stod inte på sidan av utan han stod och hindrade Jesus, mitt i vägen. Så är det också för oss. Djävulen ställer sig mitt i vägen för vår vandring mot himlens land. Han ställer sig för att hindra oss att nå målet. Petrus får det här språkbruket: ”Ingalunda får detta vederfaras dig.” Jag tycker det är som ett eko från Edens lustgård då ormen säger: Ingalunda ska ni dö. Petrus har det här inom sig då han säger: ingalunda får detta hända dig. Det som Gud vill skulle ske, och det är allvarligt om vi faller undan där, för den humanistiska anden.

Det är som att hela världen är influerad av denna humanism, dessa mänskliga tankar. De menar ju på att alltsammans är gott. Det här är det bästa vi kan framställa, så här ska vi göra. De mänskliga tankarna, humanismens ande. Då upplever vi hur hela världen blir upp och nervänd i sin begreppsvärld. Vi ser det här från Jesaja kapitel 5. Det är så oerhört klarläggande:

Ve den som kallar det onda gott och det goda ont. Den som göra mörker till ljus och ljus till mörker. Den som göra surt till sött och sött till surt. Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka (Jes 5:20-21).

Det är precis den begreppsvärlden vi upplever och ställs inför under vår vandring mot himlens land. Det upp- och nervända. Det som är gott kallas ont och det som är ont kallas gott, i den mänskliga framfartens namn. Då är det så oerhört viktigt att du och jag tillägnar oss vad Gud menar och vad Guds ord säger. Vi får inte tillåta fienden stå där i vägen och hindra loppet. Vi får inte tillåta honom stå där i humanistisk ande och få oss på andra tankar än vad Guds ord säger. För han har sagt: Jag vet vilka tankar jag har om er. Fridens tankar och icke ofärdens tankar. Till att ge er en framtid och ett hopp (Jer 29:11). Det är Guds tanke från innan världens grund blev lagd. Han utvalde oss i Kristus Jesus. Han ser vår bräcklighet och förrän ett ord är på min tunga så känner han det till fullo.

Han är förtrogen med alla mina vägar. Han vet precis när det bränner på. Då står han där för att leda, hjälpa, och har det gått snett – för att upprätta. Han önskar inte att någon ska gå förlorad. Han vill inte mista någon enda. Han vill att vi alla ska nå målet. Det är Guds tanke, men människotankarna är ju det här etablerade: bygg på, plantera, fortsätt, förbättra din omgivning. Men du vet, det är som det var då Jesus jämför med Noas dagar och Lots dagar, att det hjälpte ingenting hur man än planterade och byggde, gifte sig och levde livet. Det fanns ingenting som kunde hindra domen. De hade inget värn mot fienden utan de visste att det här kommer att inträffa. Men vi får ha en underbar försoning i Jesus som håller i livet och som håller i döden.

Innan vi mötte Jesus och blev frälsta så vandrade vi i mörker. Vi visste inte var vi gick. Det var diffust och oklart. Inte nog med det: Efesierbrevet 5:8 säger att vi var förut mörker. Vilken allvarlig situation. Ingen av oss, inte en enda av oss var någon ljuspunkt som lyste upp i tillvaron. Vi var alla mörker. Då förstår vi vad oerhört viktigt det var för Jesus att komma. För att skingra mörkret och låta sitt ljus lysa. Det sanna ljuset som lyser över alla människor skulle nu komma i världen.

Det är så oerhört mörkt ute i tiden. Man förstår om man inte kan orientera sig. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Men vi får vara ljusets barn och vandra i ljuset som han är ljuset, och ha gemenskap med varandra, och uppleva hur hans blod renar oss från all synd.

Jesus går emot fariséerna och säger att ”du ser grandet i din broders öga men icke bjälken i ditt eget öga. Ta först bort bjälken ur ditt eget öga så att du sedan kan ta bort grandet ur din broders öga”. Jesus säger, du blinde farisé. Farisén är praktfull i sig själv, det finns inga fel på honom i hans egna ögon. Men i Guds ögon är det annorlunda. Han ser rakt igenom och ser att det är en fläckad klädnad alltihop. Men så har vi texten från 2 Korintierbrevet 4:4, där Paulus skriver att: Denna tidsålders gud har så förblindat deras ögon att de icke ser det ljus som utgår ur evangelii budskap. Humanismens gud har förblindat ögonen på människor. Man ser inte skenet som utgår från evangelium om Jesus. Likväl så är det så att evangelium är det enda svaret till den humanistiska människan. Vad den människan behöver är Guds kraft till frälsning. Vad är det som förmedlar Guds kraft till frälsning? Evangelium förmedlar Guds kraft till frälsning.

Paulus fortsätter: Den Gud som sa: ljus ska lysa fram ur mörkret, han är den som låtit ljus uppgå i våra hjärtan. Vad stort det är. Samme Gud som sa: bli ljus och det blev ljus på skapelsens dag, då han tände ljuset, samme Gud tänder ljuset i hjärtat. Det var inte någon förståsigpåare som kom i vägen och sa: nu ska jag skruva upp lite neonljus, lite strålkastare som kan se gott ut för andra. Nej, långt ifrån. Den Gud som sa att ljus ska lysa fram ur mörkret, han är den som låtit ljus uppgå i våra hjärtan. för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Jesu ansikte, ska kunna sprida sitt sken.

Här är lösningen på problemet. När vi håller fast vid livets ord, då är vi himlaljus i världen. Det är inte något vi har pumpat upp utan det är något som kommer ovanifrån som en fri gåva. Det är inte ansträngningar som har gjort oss till vad vi är utan det är Guds nåd som har uppenbarats till frälsning för oss.

Det står i 2 Tessalonikerbrevet 2:3-12 om den som håller tillbaka. Det står om laglöshetens människa som icke kan träda fram förrän den som håller denne tillbaka är borttagen. Bibelkommentarer säger att vi inte vet säkert vem det handlar om. Paulus och de troende på bibelns tid visste och var klara över vad det handlar om men vi som lever nu vet inte. Dock, den helige Ande upplyser oss och vi förstår att det måste ju vara församlingen som håller honom tillbaka. Först då när den är fjärmad kan laglöshetens människa träda fram. Då förstår vi betydelsen av Guds församling i tiden. Vi håller tillbaka. Det ser så fruktansvärt eländigt ut och vi tycker att vi inte kan något. Men vi kan hålla tillbaka dessa krafter som vill förstöra människor. Genom Jesus och inte med egen styrka. Vi får kämpa i hans kraft. ”Bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.”

Tänk att vi inte är utlämnade till att rulla med. Vi behöver inte vara som en tunna som rullar nerför slänten till evigt fördärv. Vi får resa oss i Herren Jesu namn och uppleva hans kraft. Den helige Andes kraft ställer oss i segerställning i Kristus. Denna världens mäktiga vars makt blir till intet för att de inte varit vid korset. Alla som inte har varit vid korset förlorar allt. Inget består som inte har varit vid Golgata. Det var en evig rättfärdighet som Jesus framlevde, då han offrade sin kropp, en gång för alla. Sedan har vi honom som vill hindra loppet, men ”kvinnans säd ska söndertrampa ormens huvud”.

På Golgata krossades ormens huvud för tid och evighet. Kvinnans säd söndertrampade ormens huvud. Hur kan det då vara så mycket elände i världen? Hans huvud och makt är krossad, men har du en orm och lyckas med konststycket att krossa huvudet, vad händer då? Jo då slår den ut med bakpartiet i ännu större rörelser. Det är precis det som händer. En sista kamp, ett sista försök från ormens sida att få ut något av striden. Men Jesus är segraren från Golgata. Därför är ondskan inte just något problem. Det är ju fruktansvärt och man blir ledsen av det man ser, men det är inte så att kampen är förlorad. Det är inte slut, för Jesus har vunnit seger. Fienden vet att hans tid är kort, men vi vet att det finns en framtid och ett hopp i Herren Jesus Kristus.

Vår frälsning har ju kostat Jesus så oerhört mycket, det har kostat honom allt. Gud sparade inte sin Son utan utgav honom för oss alla. Tänk om Gud hade varit en sån där som håller igen, då hade inte vi varit frälsta. Han sparar inte utan utgav Jesus för våra synder.

Jag sa att Petrus var en exponent för all ondskans tilltal. Vi är också exponenter för satans tilltal. Han försöker så långt han kan att få oss på fall. Bland lärjungarna uppstod en tanke om vem av dem som var störst. Det där är den humanistiska tanken. Vem är störst? Det är bara en som är stor och det är Jesus Kristus. Jesus förutsäger att ”i natt innan hanen gal ska du tre gånger förneka mig Petrus”. Nej då, svarar Petrus, om jag än ska gå i döden för dig så ska jag inte förneka dig. Matteus skriver att Petrus svarade: Om än alla andra förnekar dig så ska inte jag. Där har vi en fara, den humanistiska tanken uttryckt i ord. ”Om än alla andra, så ska inte jag.” Han räknade med sig själv. Sen kommer gripandet av Jesus. Petrus högg till med sitt svärd och högg av Markus högra öra, men Jesus rörde vid honom och helade honom. Vi ser där att han fick möjligheten att äga maktmedel. Han var lite beväpnad, för att Jesus skulle visa att det går inte att handla så. Man får inte hugga öronen av folk. Man får inte ta kött till arm.

Om du och jag har vissa maktmedel, kan vi då låta dem vara orörda när det krisar, när det verkligen gäller? Eller tar vi fram det vi har och hugger till? Är vi beroende av dessa maktmedel för att hålla fienden på avstånd?

Nej, det hjälper ingenting med mänskliga maktmedel ty den som tar till svärd ska förgöras med svärd. Hur mycket motstånd du än möter så ta inte till det. Det hjälper inte ett dyft. Vad ska du göra? Vänd dig mot himlen. Där ligger svaret hos Jesus. Du behöver inte kämpa med allt som finns i denna världen av vapen och makt och inflytande. En öppen himmel är allt vi är beroende av.

Vid översteprästens gård ser vi hur Petrus förnekade som Jesus hade sagt. Hanen gol och Petrus går ut. Lukas skriver: Då såg Jesus på Petrus. Den versen griper mig oerhört. Då såg Jesus på Petrus. Han kunde ha vänt bort blicken och tänkt att nu Petrus är det slut med dig, nu får det vara. Nej, han såg på Petrus. Ser du blicken? Inte den här fördömelsens blick, att nu ställer jag dig mot väggen, och nu blir det aldrig mer något utav dig. Nej, det var en blick som smälte Petrus. Så är det i mötet med Jesus. Vi tänker att, nu ställer han oss mot väggen och nu går det illa. Och så märker vi hans härlighets blickar. Han ser på oss med detta underbara kärlekens uttryck i sina ögon, ty han vill upprättelse. Vi har ingen rätt att sätta sista ordet på en människa och säga att nu är det färdigt. Nej, det är bara Gud som har rätt att ge sista ordet på en människa. Så länge det finns liv så finns det hopp. Gud kan upprätta den mest sjunkna. Gud kan möta i den mest förtvivlade situation. Även om man har gjort det man innerst inne inte ville, om det blev så i svaghetens ögonblick, så är det inte tid att resignera och dra sig tillbaka. Det är hög tid att möta Jesus!

Jag har varit med om att Gud har sänt till mig både offer och förövare. Den som har orsakat smärtan och den som har lidit av den. Han har sänt dem till mig. Vad har jag då för medicin? Två olika burkar? Nej, bara en. Det står Kärlek på den: Guds kärlek i Kristus Jesus. Den använder jag till offret, så även till förövaren. Samma medicin, men naturligtvis med vägledning. Men om man tar bort medicindosan så är det meningslöst både för offret och förövaren. Det måste finnas Guds kärlek i Kristus Jesus. Det förändrar allt.

Det var också det som fick Petrus att komma igen. Mötet med Jesus på stranden, då Jesus frågar:

Petrus, älskar du mig mer än de andra gör? Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Då sa Jesus till honom: Föd mina lamm. Åter frågar Jesus: Älskar du mig Petrus? Ja, Herre du vet att jag har dig kär. Och Jesus sa till honom: Var en herde för mina får. För tredje gången frågar Jesus: Petrus, älskar du mig? Petrus börjar bli bedrövad. Herre du vet allt, du vet att jag har dig kär. Då sa Jesus till honom: Föd mina får.

Uppgiften ligger på kärlekens område.

Vänner, om jag kunde förmedla det här, att uppgiften som Gud ger i våra händer ligger på kärlekens område, den gudomliga kärlekens område. Där ligger den. Vi möter Petrus på pingstdagen, predikande evangelium. Men borde han inte ha en liten tidsperiod så han kunde komma sig på fötter, kanske inte ha en så framträdande roll? Nej, den helige Ande tar inte hänsyn till vad vi tycker och tänker, utan den helige Ande förmedlar Guds tanke med människor. Därför gäller det att vi inte är humanister utan på Jesus troende.

Det är så underbart och välsignat att få vara en Jesustroende i all enkelhet. Inte behöva duka under för tidsandan men uppleva att han som är i oss är större än den som är i världen. Romarbrevet 15 säger: Fridens Gud ska snart låta Satan bli krossad under era fötter.

Dödsrikets portar ska inte bli församlingen övermäktig. Det där med att han blir krossad under våra fötter, hur går det till? Genom att vi kommer in i Kristus och växer till i honom som redan står på ormens huvud. Johannes säger: Ni ynglingar, ni har övervunnit den onde. Det är en växt i andligt avseende. Du bör inte förbli i barnastadiet för alltid. Ynglingar får växa till i honom och uppleva en segerställning.

Se upp för honom som står vid vägen för att hindra dig att nå målet! Då Jesus får bli Herre i ditt liv, ja då får han ta över och säga sitt ord – gå bort Satan och stå mig inte i vägen. Det är makt i Jesu ord och när vi tar det till oss så upplever vi att det fjärmas som står i vägen och så blir vägen beredd att frälsa folk och att dra vidare i Herrens namn.

Amen

/Maria

Jesus: Kom till Jesus.

Ja, Far, så var din goda vilja.  vers 22 Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.”

Ann-Britt: Tack Jesus för att vi inte behöver vara högintelligenta för att ta emot dig som vår Frälsare🙏❣️ Det behövs bara lite sunt bondförnuft för att fatta att det är det BÄSTA man kan göra! Få sina synder förlåtna av bara NÅD! Och få ett evigt liv med dig ❣️🤗, Ja det är det bästa som hänt mig, jag blev frälst. Det är fantastiskt.

– KOM TILL JESUS och GE HONOM DITT LIV ATT TA HAND OM!

VALET ÄR DITT, VALET står MELLAN LIV och /ELLER DÖD. Döden väntar den som inte tror men den som tror får EVIGT LIV. DET är GUDS ord.

Lita på Gud.

/Maria

Kärlekens Gud. Tacka Gud. Nådens tron.

Kärlekens Gud

Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas. — Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd” Hebr 2: 184: 15.

Från: https://www.eaec-se.org/blandat/trostens_gud/karlekens_gud.htm

Det här är ett mycket trösterikt bibelord. Vi tänker lätt, att vår Frälsare är så stor, hög och avlägsen, så helig och fullkomlig, att han inte kan förstå sådana svaga syndare som dig och mig. Men han är en Herre, som älskar människorna. Han har själv levat ett människoliv här på jorden. Han om någon har varit föremål för själafiendens angrepp. Det står om honom, att han varit frestad i allting. Det finns alltså inte någon frestelse, vars art han inte skulle känna. Därför känner han också varje din och min frestelse.

Han var stark. Han övervann varje frestelse. Han vet, att vi är svaga. Och nu står det, att han kan ha medlidande med våra svagheter. Han vet, att vi lider under frestelserna på samma sätt som han. Han vet också, att vi ville leva ett lika rent och fullkomligt liv som han — om vi verkligen är pånyttfödda Guds barn. Men han är också mycket väl medveten om att det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag på grund av mitt inre fördärv. Vilja har jag nog. Men förmåga att förverkliga det goda har jag inte alltid.

”Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid” Hebr 4: 16. Just det att han känner oss så in i grunden är vår stora tröst. I oss finns ingenting, som kan överraska honom, inte ens när någon synd riktigt ohämmat bryter fram i vårt liv: hat, avund, mångahanda begär och onda tankar. Det är härligt att verkligen med frimodighet och dristighet gå fram till nådens tron. Det är underbart att inte behöva vara en enda smula frommare än man är och dock veta, att man med säkerhet blir nådigt mottagen.

Herren är en Gud, som älskar människorna. Han låter sin sol lysa över både onda och goda, och han låter det regna både över rättfärdiga och orättfärdiga. Hans väsen är kärlek. Han älskar på samma sätt som solen lyser. Han kan inte annat, därför att han är kärlek. Och han är kärleken för både onda och goda, både för rättfärdiga och orättfärdiga. Han är alltid kärlek, idel kärlek och fullkomlig kärlek.

Vila alltså i all din kraftlöshet i denna gudomliga kärlek och tacka honom för att han älskar just onda och syndiga människor, sådana som du själv. Träd helt utan förtjänst inför hans ansikte. För inte med dig något annat än din synd. Och om du gör detta med ett uppriktigt sinnelag, skall han lägga sin heliga hand på ditt huvud och försäkra: Mitt barn, för min egen skull förlåter jag dig i dag alla dina synder.

Herre, jag tackar dig, att jag får
komma inför nådens tron kraftlös
och svag som jag är. Jag känner mitt
hjärtas fördärv och kommer till ditt
altare för att få din välsignelse.
Och jag vet, att du enligt ditt löfte
inte skall kasta ut mig, även om jag
skulle känna mig som den allra störste
syndaren på jorden.
Tack, att din nåd räcker till.

Bibelord: 1 Joh 4: 10-19.


Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.


/Maria

Tillhör du Satan? /Emot Kristus?

Synden? Vad är det? Denna världen är inte lätt att leva i, och så har det alltid varit. Antingen tillhör man Gud eller också gör man det INTE. Synden lurar på oss varje dag och stund. Lyssna på vad synd är och läs bibelorden. Gudsfruktan borde alla ha, det hade man förr, men inte de senaste 50 åren…

1 Mos 4:7Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
Ps 104:35Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!
Ps 106:6Vi har syndat som våra fäder, vi har gjort fel, vi har varit ogudaktiga.
Ps 106:43Han räddade dem gång på gång, men de var upproriska i sina planer och sjönk allt djupare genom sin synd.
Ps 107:17De blev dårar genom sitt uppror och fick lida för sina synder,
Hes 23:49Man ska låta er skamlöshet komma över er, och ni ska få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni ska inse att jag är Herren Gud.”
Ps 145:19Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälser dem.

1 Tim kap 6 Sann och falsk gudsfruktan

3 Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och den lära som hör till gudsfruktan, 4 så är han högmodig och okunnig och har en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant leder till avund, bråk, förtal, misstankar 5 och ständiga strider mellan människor med fördärvat sinne som har tappat bort sanningen när de menar att gudsfruktan ska ge vinst.

6 Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. 7 Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. 8 Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.

Ef 5:9för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter.
/Maria

Läs om: Humanism som vill ta bort Gud

Vad är humanism? Varför är det så mycket av den varan idag tror du? Det blir fler och fler som inte tror på att Gud existerar eller inte har skapat jorden och oss m m. Varför talar man så mycket om det?

Humanism:

Humanism är en filosofisk livsåskådning som sätter människan i centrum i stället för GUD. Människan är alltings mått, en humanistisk produkt. Humanismen utgår enbart från människan själv, och sätter människan i centrum- inte Gud. Att vara humanitär betyder medmänsklig. Humanismen är den livsfilosofi som förnekar Gud som skaparen av allt och alla. Man säger då: Människan är inte något unikt, hon är inte skapad av Gud.

Ingen har sett Gud, därför finns han inte. — Ja så säger man mer och mer nu.

Det är så populärt att vara humanist nuförtiden, och det ligger i tiden, eftersom Satan har bråttom med att förstöra så mycket som möjligt och hålla människor BORTA från Gud. Därför måste han sätta dessa tankar i så många människors huvud som möjligt. Ju fler som anammar dessa felaktiga och icke sanna tankar- desto bättre är det ju för Lögnens fader.

Ju fler som diskuterar Guds icke-existens och ju fler som får tankarna på att det INTE finns någon Gud, det är ju bra för dem som vill ha ett annat samhälle- avsaknaden av Gud i samhället. Det är verkligen illa då tidningarna nu går ut med frågor till folk om de tror på Gud- och man får läsa: Gud finns nog inte.

Det är med sorg i hjärtat som jag skriver dessa orden på denna sidan idag, för jag är verkligen allvarligt oroad över människors inre. Gud är inte heller glad att det finns så många människor (som HAN har skapat) som vänder sig ifrån honom. Jag har hört på ’nyheterna’ att svenska församlingar får stänga igen, de kostar för mycket och det är många olika slags nedskärningar på gång. Ja mig spelar det ingen som helst roll om de lägger ner Svenska Kyrkan m m, för jag tycker inte att de lär ut något av värde där. Det blir ju faktiskt (det är) färre och färre kyrkobesökare och det finns ett stort antal tomma bänkar i kyrkorna. Varför det då? Jo för att inte JESU BUDSKAP predikas, och för att den vanlige svensken inte får en vettig chans längre att finna Gud.

Det pratas så mycket i denna humanismens tidevarv så det är skrämmande. Kyrkor och församlingar kör med ett urvattnat evangelium ja om man nu får höra något slags evangelium över huvud taget! Så vad gör vi nu då, vi som tror? TROR vi på en stor GUD? Tror vi att han finns? Eller luras vi att tro att det inte finns något alls ovan molnen? Stackars dem som inte alls kan tro. Stackars dem som inte vet vad Guds ord säger. Det blir inga roliga tider framöver och detta svenska folk kommer att få ångra sig att de inte sökte Gud medan tid var, istället för att tro på humanismen.

*Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen från våra synder, i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt annat skapat.

Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tron-änglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden.

Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.* /Kol 1:13-18

Vad kan vi läsa här ovan? Jo vi läser att Jesus Kristus är Gud. Om detta kan du läsa mer om i hela bibeln och förslagsvis i: Fil 2:6; Joh 10:30, 38; 12:45; 14:1-11 Kom sedan och nämn och tro på humanismen……

Gud tuktar sitt folk/ Lidande/Prövningar

Joh Upp 3:19Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.” GUD utväljer de mest utsökta och svåra prövningar för sina yppersta och bästa lärjungar. De som blivit högst benådade kunna bära de största prövningar, som Gud sänder dem. Prövningen drabbar icke Guds heliga såsom av en slump, utan på Guds befallning.
Gud spänner aldrig sin båge på måfå. Varje pil Han avskjuter har ett bestämt mål och träffar blott dens bröst mot vilken den riktats. Den troende får icke blott nåd utan även ära, om han med jämnmod bär prövningen.
De Guds barn, som äga den djupaste kunskapen om Gud, höra i regel till dem som blivit förda in i den djupa själsångestens heta eld.
Om du bett att få lära känna Kristus bättre, bliv då ej förundrad, om Han tager dig avsides till en enslig plats eller för dig in i lidandets smältugn. Straffa mig icke, Herre, genom att beröva mig mitt kors, utan trösta mig genom att göra mig villig att underkasta mig Din vilja, och genom att lära mig att älska korset.
Giv mig det, varigenom jag bäst kan tjäna Dig — och låt mig anse det som Ditt största nådesbevis, att Du i mig skall förhärliga Ditt namn, i enlighet med Din vilja.

Ditt kors är likväl gott,
om än det smärta gör.
Gud ger dig denna lott,
den därför älskas bör.
O själ så fatta mod!
Din bittra ört för munnen
dock hälsosam är funnen,
den är så god, så god.

Av korset görs vi små,
vi, som så stora gå,
i egna tankars villa
oss höga ting inbilla.
Ja, korset lär oss då
att själva intet bliva
och Gud all ära giva.
Vi bli så små, så små.

Dig korset för ur nöd
till livet genom död.
och blir det egna livet
till korsets död utgivet
så helt, som Gud det bjöd,
då nöjd du med Hans vilja
i frid dig snart får skilja
från jämmer, ångest och nöd.


Tersteegen ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Gerhard_Tersteegen )
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Många GUDS BARN går korsets väg, ett lidande, prövningar, som kostar mycket mycket. Det finns de som INTE förstår att detta är nödvändigt och att GUD vet precis vad han gör som sätter människor in i lidandet. DE som INTE förstår detta underbara fenomen, de vet kanske inte alls vem Gud är och HUR han leder människan rätt och värnar om och älskar dem/de som han låter gå korsets väg. Det är mycket tydligt och fint förklarat här, anser jag. Vad säger du om detta inlägg?

/Maria

Närma er Gud, så ska han närma sig er./Dikt

Världen är en avskrädesplats och där i den finns både onda och goda människor.Det onda är över-representerat i våra tider som är och det kommer att bli värre. Världen är förljugen och sargad, ja se på de tider som är nu. Det finns OERHÖRT många personer som är fångar under SATAN, och det finns så många personer som verkligen förstår läget i världen och vill att människor skall hörsamma Gud, att de få komma in under hans kärleksfulla fostran. Vi är så många som vill se människors glädje att få bli räddade av Gud.

Jakobs brev 4:4 Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: ”Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?” 6 Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.
7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. 8 Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. 9 Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.


Leende med Jesus

Böjd av livet

Böjd av livet, men levande
Tårögd av smärta, men leende,
Gapskratt dessemellan, men tårar rinner,
Många eländen har kantat vägen, men fri i Anden.

Du Jesus som burit mig ända hit,
På dina starka armar har jag vilat.
Du Jesus som burit mig och vakat över mig

Böjd av livet, i smärta, men leende,
Jag älskar dig Jesus, du som frälst mig från ondo.
Jag kan se, jag kan leva, för dig.

Dikt och bild ©Maria
Ps 145:13Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt välde består från släkte till släkte. Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.

TACK GUD! Tack att jag fått känna smaken av pinan i livet, att jag har fått gråta mängder med tårar, för det har format mig, TACK GUD för glädjen du kom med, med hoppet, med tron, med kärleken, med förändring, med sorgen. Bedrövelsen var en skola, sorgen likaså. GLÄDJEN i dig är det bästa och det varar i evighet. Du är min HERRE. /Maria

Illusionen av Frihet. The GREAT experiment!

Denna video tar upp vad vi numera kallar frihet men det är ju inte så, för vi är trängda upp mot en vägg. Denna vägg är inte ok och vi kan inte röra oss fritt, vi är inte fria.

Den frihet vi i så fall HAR är FRIHETEN SOM GUDS BARN! I Honom får vi VARA!

Ordo Ab Cho is the Latin phrase for “Order Out of Chaos”. According to basic Illuminati or higher Masonic dogma, the New World Order will result after a period of choreographed chaos, which the state will probably implement through war and bloodshed. Masonic initiates who progress and ultimately attain the 33rd degree receive a jewel with the inscription “Ordo Ab Chao,” surrounded with three interlocking triangles. Professor Georg Wilhelm Friedrich Hegel, a Freemason and a political and social scientist at the University of Berlin (1817-1831), maintained that man could shape history and achieve ultimate peace only through repetitive episodes of controlled conflict between opposing forces. Hegel advocated the idea that men must create, manipulate and manage that conflict in order to create a pre-determined outcome – the controlled change, the synthesis. Bible Prophesies Chaos Ahead – The present turmoil we find ourselves in is child’s play compared to the world upheaval just ahead as foretold in the Bible. And the four angels were loosed, which were prepared for an hour, and a day, and a month, and a year, for to slay the third part of men. Rev 9:15

Get your homes in order friends! Time is short! Jesus Saves! Follow Him!

Guds sanna ord måste predikas, inte falska läror

Bilden kan innehålla: en eller flera personer

Denna bilden med text har jag hittat och den säger allt om vad som pågår i samhället och inom de kristna leden. Bilden berättar ju tydligt och klart om hur man försöker köpa och lura de troende in i något som är livsfarligt för dem: DE FALSKA LÄRORNA!

I de falska kyrkorna får de höra om en Jesus som inte jag känner, d v s den s k Jesus som skulle vara deras räddare i miraklernas mirakel och de skulle aldrig ha några sorger och alltid vara rika som troll och allt skulle vara en fest! Evighetslång fest med bara falsk glädje och en otäck död.

Så är det inte för den som sagt Ja till Jesus och omvänt sig från synden. De som inte omvänt sig d v s de rika och otrogna emot Jesus, de lever i sus och dus och besöker de falska kyrkorna och mötena. Ja du har säkerligen redan förstått hur jag menar och jag råder ALLA som vill leva efter Guds vilja att vara SANNA och ÖDMJUKA nog att vilja förstå EVANGELIUM, att veta att Guds Son dog på korset och uppstod igen för människors skull. Läs gärna mer här på sidan!

Kärleken- Guds energi. Guds vilja. /Artikel T Johansson

Kärleken – Guds energi   The emphasis within this scripture is simple, when we pray and ask what God wants for us, He will listen and give us an answer. How do you pray? The Bible tells us that God wants us to dream and ask God for our hearts desires, but it always has to align with God’s will for your life. After all, He created us for a specific reason! Have you dreamt with God? Those are the times that will surpass anything you could have imagined, because when you are confident in your prayers and know without quest

Bibelstudium av Tage Johansson
Från: https://www.midnattsropet.se/2018/10/karleken-guds-energi.html

Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden.
Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.

Hela universum är i rörelse genom en energi. Allt som rör på sig har någon energi bakom. Detta går att tillämpa på det kristna livet. Utan Guds energi fungerar ingenting som han har tänkt sig. Guds energi är hans kärlek. Om något annat än Guds kärlek driver oss, då åstadkoms inte den frukt som endast kan produceras genom Andens liv.
Vi är kallade att var kärl som Gud ska fylla. Vi kan ta de första lärjungarna som exempel. Det finns en bakgrund som vi bör tänka på och det handlar om hur synden fick fäste och inflytande över människan, och om hur Gud skulle komma tillrätta med vad som hänt med människan, som ju var skapad till Guds avbild och kallad att vara skapelsens krona, denna fantastiska kallelse att vara en återspegling av Gud själv. En oerhörd tanke!
Genom att synden kom in, förlorade människan sin ställning och var inte längre skapelsens krona. Guds avbild förstördes allt mer. Synden fick snart ett fast grepp om människan. Vid det första mordet sa Gud att något som Kain egentligen inte ville kom att styra hans liv. Han slog ihjäl sin bror. Gud frågade honom:
– Varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den (1 Mos 4:6-7).

Vi tänker på hur Gud gick tillväga för att människan skulle upprättas och åter komma i tjänst för honom och bli det som Gud vill, nämligen att vara ett kärl för honom. Han vill på nytt synliggöra sig och det sker genom att vi får Andens frukt i våra liv – vi bär frukt. Att bli frälst från ett ont och perverst släkte är stort, men det är ännu större att få vara en avbild av Gud här i tiden och vara Kristusbrev, där Guds frälsning kan visa sig för människorna. Då är vi ljus och salt i världen. Vilken oerhörd uppgift vi har fått! Det har att göra med vår kallelse, att Gud tar ut oss för sitt syfte. Guds ögon överfar hela världen, han ger akt på varje människa. Han söker få någon att bli ett redskap för honom, ett kärl. När Salomo byggde templet tog han ut en sten ur det massiva berget för att den skulle komma in i sin uppgift som en del i tempelbygget, vilket är en bild på församlingen.
Det är underbart med kallelsen till frälsning; att bli född på nytt. Det är ju grunden för att Gud överhuvud taget ska kunna fortsätta göra någonting med dig och mig. Men vi upplever att det finns krafter vi inte rår på. Krafterna i världen gör att människan är som en boll i djävulens spel. Han använder människor för sitt syfte. Han inriktade sig på att se till att människan förlorade sin ställning som skapelsens krona, så att han skulle få grepp om henne. Människan i världen är en operationsbas för den onda andevärlden. Paulus påminner om detta i sitt brev till Efesierna:
– Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn (Ef 2:2).

Mörkrets makter är verksamma i den här världen, och Jesus säger till och med att hela världen är i djävulens våld. Men i kallelsen Jesus ger i Johannes evangelium, säger han:
– Jag har utvalt er och tagit er ut ur världen (Joh 15:19).
Det skedde med var och en som bejakade kallelsen. Att bli ett kärl för Gud sker helt på frivillig basis. Gud tvingar aldrig någon, inte på den minsta lilla punkt, ty Gud har skapat människan med en fri vilja. Därför har människan ett oerhört ansvar för sin ställning. Hon kan göra precis vad hon vill med sitt liv.
Gud förkastade inte människan som hade syndat. Istället ropade han efter syndafallet på henne: Var är du? Spelet var inte förlorat i och med syndafallet. Gud hade en upprättelsens plan med människan, så att hon skulle kunna bli ett redskap och ett kärl för honom i tiden. Gud som själv är energin, hade en lösning, och något skedde som stod över allt annat. Han handlade genom en makt som är högre än någon annan makt: Guds kärlek. Den som låter sig fyllas av Guds kärlek, har ingen begränsning. Det är kärleken som är drivkraften. Den är energin.
Den stora frågan är: Hur mycket av denna energi får plats i våra liv? Hur blir vi ett kärl för denna gudomliga kärlek? Synden åstadkom inte bara separation från Gud, utan människan blev mer inriktad på sig själv. När Gud skapade människan var fokus inställt på Gud, men genom synden blev fokus inriktat på människans jag. Allt kom att kretsa omkring människan. Men Guds frälsning är så mäktig, att han kan ta itu med detta, bara vi överlämnar oss till honom.

Som den första människan blev kallad, så kallas också vi på nytt. Frälsningen åstadkommer något mycket större än det som skedde när Gud skapade människan. Istället för att degradera oss, har Gud genom sin frälsning skapat något mycket större. Därför kommer vi som är återlösta att i himlen sjunga sånger som inte någon av himlens tidigare invånare har kunnat sjunga. Vi har upplevt försoningen som trängde sig så djupt att den kunde lyfta upp den djupast sjunkna. Det är aldrig något som är baserat på det mänskliga. Frågan är om människan vill överlämna sig till Gud. Det är lättare för Gud att göra något med den som misslyckats väldigt grundligt och inte har något att berömma sig av.
Paulus som farisé använde lagen för att försöka behaga Gud. Viljan fanns och han ville göra något för Gud. Men i frälsningen och kallelsen handlar det inte om vad vi kan göra för Gud utan vad Gud har gjort för oss och vad han vill göra genom oss. Det är den stora och underbara tanken Gud har: att få göra något igenom dig och mig. Något som inte på något vis har berömmelse genom någon människa och vad en människa gör, men det enda vi har berömmelse av är genom korset, där allt vad människan har åstadkommit har fått sitt slut. Där får människan uppleva att ingenting sker genom hennes egen styrka och kraft, utan bara genom Jesu uppståndelsekraft.
Det finns två sidor av korset. Den ena är det som Gud måste ta itu med, det som naglades fast vid korset – allt som tillhör den gamla skapelsen. På andra sidan korset verkar uppståndelsekraften så att vi får uppleva att vi är nya skapelser i Jesus Kristus. All berömmelse en människa kan åstadkomma är fastnaglad vid korset. Där har den gamla naturen också fått sitt slut.
Vill vi det Gud vill, eller är det fortfarande så att vi vill något som ligger på sidan av Gud och hans frälsning? Den springande punkten är det som Jesus på ett tidigt stadium förklarade för lärjungarna. Kanske de inte uppfattade det då han var hos dem, men då de fick uppleva Andens dop, såg de klart vad Jesus hade sagt till dem. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt (Joh 12:24).
Det vi ska fokusera på här är att det bär rik frukt. Men det kan inte bära frukt utan att det sker som Jesus sedan säger:
– Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara (Joh 12:25-26).
Allt utgår ifrån vad du och jag vill. Jesus lade ihop det här med frälsning och kallelse till tjänst. Han hade inte tid att diskutera med människorna, han bara lade fram detta: Om någon vill följa mig … Om de dör … Här är frågan om du och jag vill utlämna oss till denna död. Nu talar jag inte om hur långt vi möjligen har kommit, utan just utifrån vad Guds ord säger. Det är verkligen viktigt att rannsaka sig själv. Nu står jag inför det här ordet: Men om det dör bär det rik frukt.
Många gånger har människorna förundrats inför Jesu kallelse. Varför ställer han så höga krav och varför måste det bli en sådan separation? Hans kallelse var som ett svärd som gick rakt igenom människan. Hon ställdes inför att välja efterföljelsen eller fortsätta att leva sitt eget liv som den rike ynglingen. Det finns något som ligger i hjärtats djup, som faktiskt avgör detta. Det är vad som sker i människans hjärta då hon mottager kallelsen. Därför är det alltid baserat på Guds kärlek som når människan och gör att hon väljer det ena eller det andra. Det är frågan om att välja vad Gud vill göra, eller att välja det som tillhör den mänskliga sfären.

Det är verkligen stort då en människa grips av Guds kallande kärlek. Detta är evangeliets framgång – att människan möts av Guds kärlek. Man kan tala om Guds kärlek och efterföljelsen med kallt hjärta. Men efter andedopet var lärjungarnas hjärtan varma. Glödheta! De bar fram ett budskap som gjorde att människor förnam att de mötte ett budskap som var utöver det mänskliga. ”Bröder, vad ska vi göra för att bli frälsta?” var resultatet. Samtidigt som de träffades av Guds ords åtskiljande kraft, upplevde de att något fanns i atmosfären som talade till deras hjärtan. Det här var fråga om en hjärteangelägenhet. Om de tog emot kallelsen, gav rum för och tog emot Guds kärleks erbjudande, blev de frälsta.
Det handlar om ett erbjudande från Guds sida. I den ofrälsta världen upplever man Gud som en mycket sträng despot som vill plåga människan. Men den som upplevt dopet i den helige Ande kan förmedla Guds kärlek. Uppgiften förverkligas genom kärleken. Människan har blivit ett kärl för Gud som bor i kärlet. ”Vet ni då inte att våra kroppar är tempel åt den helige Ande.” Uppgiften förverkligas genom att Guds kärlek tvingar – den förmår allt. Tänk, att en stackars syndig människa kan få erfara detta som Paulus talar om kärleken. Jag återger nu från en annan översättning av 1 Korintierbrevet 13:
– Den är överlägsen. Den befriar ifrån själviskhet. Kärleken kräver inte att få fram sin egen vilja. Den är inte irriterad över andra. Den är inte lättretad. Den lägger knappt märke till när någon annan handlar fel. Den är inte glad över orättfärdigheten, men gläder sig i sanningen. Kärleken är trogen vad än det kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Det sista jag läste, ”den uthärdar allt”, summerar samman vad kärleken är.
Tänk vilka möjligheter den människa har som blir gripen av Guds kärlek! Hon kan åstadkomma de gärningar hon är kallad att göra på det sätt som Gud har tänkt. Det blir då inte som det sedermera måste sägas till församlingen i Efesus: ”gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid”. Det fattades inte gärningar. Men det var inte sådana gärningar som den första kärleken åstadkom. Därför betonar Paulus alltid genom undervisningen i sina brev att vi ska bevara och förnya det vi har upplevt. Det är en intensiv kamp varje dag för detta.
Kärleken kommer genom uppfyllelsen. Men innan Gud kan fylla en människa, måste han tömma henne. Vi förstår ju att det fick lärjungarna erfara. De tömdes på allt. Exempelvis kolliderade deras tankar om Gud gång på gång med Jesu undervisning. Och deras tankar om Guds rike: ”Ska du i denna tid upprätta riket?” De var fokuserade på fel saker. Men framför allt detta: ”Nu kommer Messias, nu ska han kasta ut romarna, och Guds rike ska komma!” Så tänker judarna än idag. Men en dag ska de i stor nöd få skåda upp till honom som de har stungit.

Kärleken tar sig uttryck i uppfyllelsen. Vi läser i Romarbrevet 5:5:
– Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.
Det är Anden som ger oss kärleken. Det finns ett tillflöde av Anden i våra liv om vi lever i överlåtelsen. Detta är verkligen den ömma och springande punkten i våra liv. Överlåtelsen innebär att Gud får göra vad han vill i mitt liv. Hur skulle vi kunna ta itu med vår själviskhet och allt vad det innebär? Många missuppfattar och börjar i fel ände: Nu ska jag bli en bra kristen! Och man börjar med olika saker. Och så misslyckas man. Gud kräver en enda sak av oss: överlåtelse. Överlåt dig! Nu handlar det inte längre om mig, utan det är han som gör det. Då faller vi i Mästarens händer, som kan forma leret till hedersamt bruk. Om vi behåller något för oss själva, så begränsar vi Gud och tillintetgör möjligheten för honom att göra med oss som han har tänkt. Om vi inte överlämnar allt så att han får göra vad han vill, då kan han inte göra en gudsmänniska av oss som kan träda fram i ljuset. Man upplever i vår tid att det verkligen saknas undervisning om detta i kristenheten. Priset man måste betala är att ge allt åt honom.

Det är suveränt med den helige Ande i en människas liv, för den helige Ande klargör vad som är fel och rätt. I Andens förnyelse upplever vi vad som är gott och välbehagligt för Gud. Vi känner på långt avstånd när något kommer som inte är Gud till behag, och vi vill till varje pris behålla Andens liv, så att vi kan vandra värdigt den kallelse vi har fått.
Timoteus erfor på ett tidigt stadium att han fick en undervisning som gick ut på att anta kallelsen till överlåtelse. Det var grunden till att han blev ett sådant redskap. Paulus skriver också att han hade ingen av samma sinne som Timoteus.
Vi ska läsa om det som ligger till grund till att Timoteus blev den gudsmänniska han blev. För det första hade han ett föredöme. Har man inte ett verkligt föredöme, begränsas möjligheten för Gud att visa vägen. Paulus var ett verkligt föredöme. Han kunde säga: ”det ni har sett och hört av mig, det ska ni göra. Så ska fridens Gud vara med eder”. Han skriver och påminner Timoteus:
– Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, i de förföljelser och lidanden … Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst (2 Tim 3:10-11, 14-15).
Det är det vi upplever. Vi ska bli frälsta in i det vi ska uträtta. Jag talar nu inte om begynnelsefrälsningen, men den pågående frälsningen. Den pågående frälsningen fick inte grepp om dem som var på ökenvandringen. Därför bäddades de ner i öknen. Gud hade inte behag till dem. Man tog inte emot undervisningen, man lät inte Ordet bli upptaget i eller sammansmält med sig. Timoteus var en läraktig lärjunge, och fick som barn undervisning om vad de heliga Skrifterna säger. Det står fortsättningsvis:
– Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning (2 Tim 3:16-17).
Allt detta är baserat på vad Gud vill göra och kan göra genom en människa. Men den springande punkten vill jag åter betona: Det handlar om överlåtelse. Har jag överlåtit mitt liv åt Gud? Får han göra allt vad han vill?

Det gäller att vandra i Guds vilja, som Abraham gjorde. Antingen sätter vi upp hinder för Gud, eller så ger vi honom fritt tillträde. Gud kan inget göra, om inte vi vill. Överlåtelsen innebär väldigt mycket, framför allt att det är Gud som utför sitt frälsningsverk i oss. Det är han som verkar vilja och gärning. Om vi gör det ena, så gör Gud det andra. Om vi med fruktan och bävan arbetar på vår frälsning och inriktar oss utefter det Gud vill och har undervisat om i sitt Ord, då verkar Gud vilja och gärning. Det som är angeläget för Gud är att han vill se frukt av sin frälsning. Paulus manar Korintierna att inte så ta emot Guds nåd att den blir utan frukt. Gud verkar frukt, den helige Ande utför sitt verk så att vi får bära frukt. Vi kan läsa i Johannes evangelium:
– Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:1-5).
Gudsmän i Bibeln har blivit sådana på grund av överlåtelsen de varit med om. Det är otroligt att genom de exempel vi har i Bibeln se att Gud har ett sådant tålamod. Han kommer om igen och frågar om du nu är redo att överlåta ditt liv åt honom. Vi ser det speciellt i Jakobs liv. Han fick ett slag på höften, och där markerade Gud att nu var han i Guds hand och fick dra till Betel – Betel betyder Guds hus. Där byggde han ett altare. Det är gripande att läsa om vilka händelser som ägde rum efter Jabboks vadställe (1 Mos 32:22). Då blev Jakob en annan människa. Efter denna överlåtelse fick Gud hand om honom. Det är en oerhörd kamp för Gud att få oss till punkten då det sker en fullkomlig överlåtelse. Sedan springer jag inte hit och dit och låter mina egna tankar och idéer råda, utan jag får uppleva att Gud omgjordar mig, liksom han omgjordade Petrus. Så vill Gud omgjorda också oss, och kanske vi också upplever att vi inte vill gå dit Gud vill, men när vi lyder får vi uppleva underbar välsignelse.
Överlåtelsen öppnar en ny värld för människan. Hon får se och ta på Guds möjligheter, och uppleva vad Gud kan göra.

Vi läser i Bibeln om patriarkerna som inte var speciellt fina exempel bland människorna, utan det de var härleds endast till överlåtelsen. De ville ge Gud allt. Så har också Gud blivit allt för dem. Det centrala ordet här är överlåtelse och att Guds kärlek får vara drivkraften. Får han bara ett kärl, så tar han det i sin tjänst.
I Jeremias bok läser vi om en krukmakare. Det talas om leret, men just krukmakarskivan är väldigt intressant. Det gäller att vara överlåten åt Guds vilja, så att Guds vilja får ske i alla avseenden. Inte bara var jag ska bo och vem jag ska gifta mig med. Leret behöver bara vara på drejskivan, så blir det format. Att vara på drejskivan är att vara i Guds vilja med sitt liv. Då händer något. Det är en kraft som gör att drejskivan roterar. Gud sätter till sin kraft, och när man är på drejskivan så verkar han fram sin avsikt. När drejskivan är igång får man uppleva att allt man möter samverkar till det bästa och kommer att vara till nytta och välsignelse. Guds kallelse till oss är att gå från kraft till kraft och från seger till seger.

Paulus beskriver i Romarbrevets sjunde kapitel om hur hans vilja att tjäna Gud blev ett stort hinder för honom. Det är så viktigt att vi inte försöker åstadkomma något i oss själva då det gäller vår helgelse. Visst ska vi medverka och ge vårt erkännande till den, men det är Anden som utför verket i våra liv. Paulus mötte något som han inte rådde på, även som troende människa. ”Jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?” Det här var en nyttig erfarenhet för Paulus, han fick uppleva vad han sedan skrev i Romarbrevet:
– Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag (Rom 8:2).
Syndens och dödens lag verkar fortfarande i den troendes liv, men den ska inte triumfera. Har vi överlåtit vårt liv får vi också uppleva att vi inte vandrar i köttet utan i Anden, och gör vad Anden vill. Amen.

Quotes | Inspirational | Motivational | God | Bible | Faith | God’s Plans | Proverbs 19:21 | Christian | Jesus

 

Att vänta på Gud. Att växa i Gud och i TRO. Ha tålamod.

Att vänta på Gud.

-Ja man kan vänta på mirakler och man kan vänta på att Gud skall göra något åt ens situation som kan vara mycket svår på olika vis.
Men det finns ju s k Guds regler också som man måste ta hänsyn till och förstå.
Jag har väntat hela mitt liv på olika slags mirakel, för jag har vetat att Gud gör sådana.Jag har fått så många bönesvar och upplevt en god Gud, alltid nära mig…

Men vad är det då man ska ha reda på?
För min egen del vill jag säga att det finns många aspekter och saker att tänka på, att veta, som man inte vet då man är en troende i början av sin tro och inte ens då man trott väldigt länge är det inte säkert att man förstår vad man ska göra och vad Gud kommer att göra.

Det behövs tid och för min egen del många tårar och undervisning i Guds ord, (gärna som självlärd!) för att få veta vad det är som man behöver.
Tiden är en aspekt. Från tiden då man upplever ett problem som ett stort problem som skall lösa och tills Gud sätter allt i rullning kan det gå mycket lång tid. Jag skriver kan, för det kan också gå mycket fort.

Jag menar faktiskt här att VI som individer måste förstå VEM Gud ÄR för att brottas med frågan om mirakel. Läs om Job, som miste allt, men trodde på en framtid. Han hade det mycket svårt men han gav inte upp sin tro, han utvecklades så som Gud ville och därför fick han sina mirakel efter lång lång tid.

SÅ är det i mitt eget liv också, det finns ett bibelord som säger att från den fattige skall allt tas. Då kan man undra om man blir av med allt? Ja så kan det faktiskt vara, och där har jag varit några gånger. I nuvarande läge är det så att det som jag önskade för många år sedan och faktiskt alltid har varit min önskan och bön skulle bli mirakel.. men först nu efter många år är det ett sådant läge att man kan skönja och förstå att något är på gång från Gud, ett mirakel eller flera.

Det är VÄNTAN i detta fallet som jag vill peka på. För under VÄNTAN så utvecklas man åt det håll som Gud vill och då är han villig att ge ett mirakel, för att man tror, för att man väntar och tror, och för att man växer i ande och sanning och kan förstå HUR han vill ha det, för att vilja hjälpa oss i rätt tid.

Ja detta var några ord om just väntan på att bli fri från elände och fri i tanke och ord och sanning, väntan på hjälp från Herren i olika situationer kan vara svår- men hjälpen kommer alltid i rätt tid. Tacka Gud för hans stora nåd. Där vi gått fel av någon anledning och själva har skuld så är det Gud som får oss på rätt spår och leder oss dit han vill ha oss- om vi vill . Det är mäktigt och underbart.

   So hard.  Be faithful

Bilder: Pinterest

Text: