Tag Archive | Syndare

Kärleken från Jesus.

When I imagine meeting Jesus after my death I know that I will be in the presence of His perfect love. I imagine Him cupping my face in His hand, embracing me, holding me. But simultaneously I think of today’s Gospel passage telling us not to live our faith hypocritically. (Matthew 23:3-7) Jesus condemns the burdening of others while we skate through life believing we know what’s right at all times. I think Christ takes these words and this warning to us very seriously; when we meet Christ after
Att få möta Jesus en dag är troendens önskan. Är vi bra nog? ja jag tror det, eftersom han är vår HERRE.
Jaa fast vi inte är perfekta i detta livet så älskar vi Jesus och han älskar oss. Vi följer honom, så gott vi bara kan.
Jes 45:9Ve den som tvistar med sin Skapare, en lerskärva bland jordens skärvor! Säger leran till den som formar den: “Vad gör du?” Säger ditt verk: “Han har inga händer?”
Jes 52:11Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne! Rena er, ni som bär Herrens kärl.

Joh 15:10Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek.

Joh 15:13Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.
Joh 17:26Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”
Rom 5:5Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
Rom 5:8Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
You are who God says you are...Lovely, Forgiven, Chosen, Protected
Läs vad Guds ord säger dig!

JESUS- tänk på mig! /Artikel

JESUS – tänk på mig!

Text: Stina Fridolfsson Från: https://www.midnattsropet.se/2018/10/jesus-tank-pa-mig.html

I samma stund som rövaren åkallade Jesu namn och vädjade om en tanke från judarnas och hela den förlorade mänsklighetens kung, så förvandlades han till ett vetekorn som myllades ner och bar frukt.

När Jesus gick här på jorden, var det en mycket speciell tid. Han var Ordet som blev kött och bodde ibland oss. Och det förkroppsligade Ordet, Gud som blev människa, var helt utan synd fastän han i allt övrigt var lik oss.
Han var en källa till irritation och förargelse, ja rent av hat hos de lagkloka och fariséerna. Men de mest föraktade bland folket – publikaner, syndare och samariter – upplevde honom som den frälsare han var.
– Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. Men fariséerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den där mannen tar emot syndare och äter med dem” (Luk 15:1-2).
Det finns många underbara skildringar i evangelierna om hur Jesus bemötte människorna med sanningens frigörande evangelium, som han i ord och gärning representerade.
I flera månader har jag levt med mina tankar hos en rövare som slutade sitt liv, korsfäst tillsammans med Jesus. Vi vet ingenting om hans bakgrund. Föräldrahem, om han hade syskon, om det var svår uppväxtmiljö som kan förklara varför han kom så snett i livet. Vi vet bara att han blev rövare. Och att han blev tagen som illgärningsman, och en dag korsfästes tillsammans med två andra. Hans kors restes till höger om en annan man som blev speciellt hånad. Till överskrift över denne, lät Pontius Pilatus skriva: ”Jesus av Nasaret, judarnas kung.” Många judar blev förargade över denna text, den blev ju till smälek för judarna. En korsfäst kung! Till och med rövarna som hängde på var sin sida om honom, hånade honom. Skulle de, sina sista timmar i livet, få vara med om att korsfästas med en landsman som presenterades som deras kung!

– Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom (Mark 15:32).

Timmarna gick. De korsfästa led i den gassande middagshettan. Man kunde höra den bespottade Jesus viska fram från torra, spruckna läppar: ”Jag törstar.” Någon av krigsmännen dränkte in en svamp med ättiksvin, och räckte upp den till honom att dricka. Men när Jesus smakat det, ville han inte ha mer. Var det möjligen då den rövare som hängde på hans högra sida plötsligt kom till insikt, och anade vem han var? Eller växte successivt en klarhet fram, medan han hängde bredvid den här förunderlige mannen, som där han hängde orkade engagera sig för sin mor och sin fege lärjunge? Han sa till den av sina lärjungar som vågat komma och bevittna korsfästelsen att ta sig an henne:

– När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig (Joh 19:26-27).

Rövaren på Jesu högra sida började förstå att den som hängde mitt emellan honom och den andre rövaren, inte var någon lurendrejare och charlatan som förtjänade det hån och det förakt som omgivningen; också han och rövaren på Jesu vänstra sida, gett uttryck för genom bespottelse. Han fick klart för sig att denne Jesus, som han nyss hånat och smädat verkligen var den somliga trodde att han var. Att han var konung i ett rike som inte var av denna världen.
Men att få denna insikt då han hade kommit till sin slutstation i livet och som dödsdömd rövare hängde på korset var värre än döden. Den dömde brottslingen hade ingen chans att visa att han ångrade sitt dåliga liv. Han kunde inte gottgöra; söka upp dem han förbrutit sig mot och be om förlåtelse. Han var stämplad och dömd. Nu rann de sista timmarna bort från hans sargade, korsfästa kropp. Rövaren var just nu i fysiskt samma belägenhet som den korsfäste som presenterades som Jesus från Nasaret, judarnas kung. Men han hade nu fått en uppenbarelse från den helige Ande. Denne Jesus som inte gjort något ont, men liksom han strax skulle dö, han representerade ett evigt, rättfärdigt rike. Han hörde nu hur rövaren på vänstra sidan försmädligt stönade fram till Jesus:

– Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också! (Luk 23:39)

Då tog han mod till sig, tillrättavisade sin rövarkumpan och deklarerade en ny bekännelse för honom:

– Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont (Luk 23:40-41).

Och nu bröt hans eget förtvivlade hjärta fram i ett nödrop; han hörde sig själv säga:

– Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike (Luk 23:42).

Vad hade det tagit åt honom? Hade han blivit sinnesförvirrad av smärtan? Vad skulle en korsfäst man som höll på att dö kunna göra för en olycksbroder? Och om han nu var Gudason med ett eget rike – Vad skulle han ha för intresse av att skicka en tanke till en förlorad brottsling?
Folket i omgivningen som hörde de korsfästes samtal, måste ha raljerat över vad de hörde.
Men då hördes Jesus svara:

– Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset (Luk 23:43).

Där avslutas Bibelns berättelse om rövaren på korset. Den sista människa som Jesus samtalade med och erbjöd frälsning och försoning under sin tid i förnedringskroppen som människoson. Hela naturen bröt samman i ett stort mörker, och när Jesus vid sitt sista andetag anbefallde sin ande i sin himmelske faders händer, skälvde jorden och förhänget i templet brast itu. Officeren som vakade över korsfästelsen, utropade i förundran över vad han såg:

– Den mannen var verkligen rättfärdig (Luk 23:47).

Jesus Kristus uppstod på tredje dagen från de döda, och vi som mött denne uppståndne frälsare, vet att han dog för våra synder och hans blod renar från synd. Han var vetekornet som dog och bar oändligt stor och evig frukt. Men så underbar är frälsningen, att var och en som tar emot den till pånyttfödelse och nytt liv, får också bära frukt för evigheten. Jesus sa:

– Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt (Joh 12:24).

Bibelns berättelse om rövaren som i sin sista stund fick ta emot Jesu frälsning, har blivit till hjälp för många förtvivlade syndare som i sin nöd bekänt sin förlorade belägenhet och vänt sig till Jesus.
Den har fått förmedla frälsning till oräkneliga skaror av människor som fått höra talas om rövaren på korset. I samma stund som denne rövare åkallade Jesu namn och vädjade om en tanke från judarnas och hela den förlorade mänsklighetens kung, så förvandlades han till ett vetekorn som myllades ner och bar frukt. Han var en återlöst syndare, som efter sin död fått med sitt vittnesbörd bära hundratusenfaldig frukt för evigheten.

*
__ Jesus lever idag och kan frälsa den som vill!__ 

Den ångrande syndaren. Han gläds i Herren. Den gränslösa nåden.

 

Foto Maria

Foto Maria

Den gränslösa nåden
“Såsom bedrövade, men dock alltid glada” 2 Kor 6: 10.

Alla kan inte säga så. Denna sats uppenbarar ett Guds barns sinnelag. För den sorglöse är detta sinnelag främmande. Han kan vara antingen glad eller bedrövad, men inte bådadera på samma gång. Ett Guds barn är egentligen alltid båda på en gång. Han blir alltid bedrövad då han ser på sig själv, för han vet, att “i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott”. I Guds helige Andes ljus ser han i sig själv endast bristfullhet. Men då han ser på Herren, är han alltid glad. I Herren ser han idel människokärlek, god vilja och barmhärtighet. Det han ser smälter hans hjärtas hårda is och binder honom vid Herren med kärlekens band.
Då man ligger på sjukbädden, i all synnerhet om allehanda plågor pinar en människa, är det nästan onödigt att tala om glädje. Sådant tal är bara en belastning, när man inte orkar glädja sig. Den som väntar sig något sådant av en sjuk, visar stor brist på förståelse. Och ändå kan ett Guds barn glädja sig i tron, trots att han inte kan förnimma glädjekänslor. Han kan i tron glädja sig i Herren. Han kan glädja sig över att Ordet vittnar om att Herren älskar honom. Han kan glädja sig över syndernas förlåtelse, fastän han inte känner den, för Ordet försäkrar honom: “Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” 1 Joh 1: 9. Detta kan han glädja sig över också i dag, fastän han kommer ihåg, att han så många gånger har syndat mot Herren också efter det han fick syndernas förlåtelse. Han kan glädja sig över att Guds kärlek är som ett bottenlöst djup.
Petrus frågade en gång Herren, om det räcker, ifall vi förlåter vår nästa sju gånger. På detta svarade Jesus: “Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju.” Med detta ville Jesus säga, att förlåtelsen inte är något räkneexempel utan ett förblivande sinnestillstånd. Detta bör vi särskilt minnas, då det är fråga om Guds sinnesbeskaffenhet gentemot oss. Hans kärlek förändras inte, fastän människan gång på gång skulle falla. Detta får dock inte förstås så? att människan har rätt att själviskt skyla sina synder med Guds gränslösa nåd och kärlek och sålunda missbruka Guds långmodighet och barmhärtighet. Den som slår in på den vägen kommer obetingat att bli förhärdad. Löftet om gränslös syndaförlåtelse tillhör bara den, som av uppriktigt hjärta i allt vill följa Herrens vilja, även om han inte alltid har kraft att göra det som han vet är gott.
Den gränslösa nåden hör den ångrande syndaren till. Den ångrande syndaren får förlåtelse tusenfalt. Den ångrande syndaren är alltid bedrövad över sig själv, men samtidigt gläds han i Herren. Låt oss bevara detta ångrande sinnelag också vi, i alla livets skiften, för vi har varje dag mycket att ångra. Men låt oss samtidigt glädjas över att Guds nåd är gränslös och bottenlös. Den är djupare än måttet av dina synder.
Tack, Herre, att också jag i all min
svaghet får kasta mig i din nådesfamn,
och du visar inte bort mig, fastän jag
nog skulle förtjäna det. Ge mig ett djupt
ångerfullt sinne, så att bedrövelse efter
Guds sinne får stort rum i mitt liv.
Men bevara mig, så att den aldrig blir
en otrons bedrövelse. Låt mig alltid kunna
glädjas över din gränslösa nåd,
din kärlek och syndernas förlåtelse.
Bibelord: Rom 8: 32-39.

*
Från “Tröstens Gud” av Urho Muromaa

Bild Maria

Bild Maria