Archive | mars 2016

Jeremia. Den stora torkan och profetens förbön. Jeremia kap 14

Bibeln- Guds ord

Jeremia kap 14,  Den stora torkan, och profetens  förbön

1

Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

2

Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

3

Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.

4

För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.

5

Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes

6

Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.

7

Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.

8

Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?

9

Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.

10

Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.

11

Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.

12

Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

13

Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»

14

Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.

15

Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.

16

Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.

17

Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.

18

Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.

19

Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

20

HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.

21

För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.

22

Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.

I Kapitel 14 ser vi att människorna inte vill vända om från sin ondska och envishet. De ville bara ha fördelar och detta visste Gud.  Folket visste att Gud ville välsigna dem och de har insett vad Gud skulle kräva av dem. De ville att han skulle  välsigna dem men inte att de måste vända om för att få något gott av Gud. Det krävs VILLIGHET till förändring och omvändelse från felaktiga beteenden! Gud förlåter var och en som ångrar sig HELHJÄRTAT, men hycklare bestraffar han hårt.

Trust

/Maria

 

Andlig mognad. Hebr kap 6.

Herren-300x39

Brevet till Hebréerna  Kap 6. Vissa grundläggande fakta måste alla troende känna till, till exempel betydelsen av sådana begrepp som ånger, dop och tro. Den nyomvände måste lära sig av en mognare kristen för att kunna gå vidare i sitt troende liv på egen hand. Hebréerbrevet kap 6 är ett mycket bra exempel på att kunna ta emot lärdom om tro.

1

Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,

2

med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.

3

Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.

4

Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,

5

och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter,

6

men som ändå hava avfallit — dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.

7

Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.

8

Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.

9

Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.

10

Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.

11

Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,

12

så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.

13

Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv — eftersom han icke hade någon högre att svärja vid —

14

och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»

15

Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.

16

Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.

17

Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.

18

Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.

19

I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,

20

dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».

Den som vänder Jesus ryggen kan INTE bli frälst. Han har dött en gång för alla  och kommer inte att korsfästas på nytt, nej, han skall däremot komma åter!

Det finns ingen annan väg till frälsning än genom korset!  Vill du gå korsets väg?

*

NamnlösMaria

En halvsalt sak, B Sundell/ Har man rätt att avfärda andligt liv? Skaparen och skapelsen. Den smorde

NamnlösSnowdrops

 

EN HALVSALT SAK

Bernt Sundell
från en Snabb Skrivares Penna
Om bland annat jungfrufödsel

Dagens Datum  dag  .. , mån .. ,år ….  kl .. . ..   (titta själv på klockan, just nu, när du, kära vän, läser detta och fyll i formuläret ovan, med datum och klockslag)

Mänsklighetens totala ackumulerade
kunskap upp till just denna stund,
dagens datum, klockslaget just nu,
har den storlek/mängd den har,
är vad den är.
Men, denna kunskap är, tyvärr, begränsad,
hur mycket man än önskar att det inte var så, att man kunde säga annorlunda.
På många av vetenskapens forskningsområden
är det fortfarande grundforskning
som är programmet för dagen.

Viktig-Petteri

Ändå vill man få oss att tro att man vet allt!
Och därför vill man göra gällande att man, i vetenskapens namn,
har rätt att avfärda allt andligt liv, som man inte förstår,
såsom icke-existerande.
Man tycker helt enkelt inte om
att det finns fenomen och företeelser
man inte förstår,
en otrygg situation som man inte vet
hur man skall handskas med,
och därför uttalar man
med stort pontificerande,
vetenskaplig tyngd och pomp utsagan:

Det där finns överhuvudtaget inte!!!

Vetenskap och sökande efter kunskap
är högst lovvärt och något alla bör understödja med all kraft.
Min fasta övertygelse är dock
att ju mer vi vet om skapelsen
desto närmare kommer vi Skaparen
och upptäcker nya dimensioner i tillvaron
som bekräftar Bibelns, Skriftens sanningar.
Och jag, som troende, smord (kristen) söker tecken på detta,
i mitt intag av nya rön.
Min kosmologi ger mig tolkningsramarna
för denna nya kunskap, dessa rön.

Den lilla bråkdel av en promille av den totala ackumulerade kunskapen,
jag, i mitt eget lilla liv,
lyckats tillgodogöra mig,
vid denna tidpunkt, dagens datum, klockslaget just nu,
bjuder mig ett ödmjukt förhållningssätt
till andliga företeelser, fenomen och påstådda andliga sanningar.

En välsignad AHA! -upplevelse
inom räckhåll för varje smord (kristen)
är: Att när det obestridliga
vittnesbördet / miraklet / undret
utfört i Jesu Namn  står inför våra ögon
som ett fullbordat faktum,
är den s.k. vetenskapliga förnekelsen,
inte längre giltig som ett överlägset intellektuellt val av världsbild.
Då är den troendes val av kosmologi inte längre ett sämre intellektuellt alternativ utan då gäller:

Kol 2:2  att de… komma till en
full förståndsvisshets hela rikedom,
till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Den Smorde och hans smörjelse;

Kol 2:3  ty i Honom finnas visdomens
och kunskapens alla skatter fördolda.

Dessa förhållningssätt befriar oss,
i vårt tankeliv, från omvärldens brus, dimridåer, förnekelser och förförelser.

Titta alltså bara på klockan
och påminn dig själv om detta!!!

Nästa gång Du gör det, kära syster eller bror, får Du frimodigt
”cut the criticism down to size”
ge kritiken dess rätta proportioner.

/ Bernt Sundell /  http://www.eaec-se.org/articles/Sundell/en_halvsalt_sak.htm

 

 

name-graphics-maria-650578

Åter till Ordet och bönen! /Vittnesbörd

 

Jesus är Herre

 

Åter till Ordet och bönen!
Vittnesbörd av Ragnar Sjöberg

*

Det är underbart att Herren verkar ibland oss. Katoliceringen har blivit så populär i kristenheten att man måste ha radband och Maria-statyetter, osv. Någon frågade om Jehovas vittnen och Islam, om det inte är lika farligt. När det gäller dem är det mer uppenbart att det är villoläror.
I katolicismen är det så mycket som är lika sanningen, men det är inte sanningen. Mycket i själva läran är samma sak, men praktiseras på ett helt annat sätt. Det farliga med katolicismen är också att det finns så mycket storslagna ritualer; kören sjunger pampigt och det tilltalar den naturliga människan. Det är farligt för det fångar den naturliga människan, som tror att det är andligt. Den naturliga och själiska människan är främmande för det som hör Guds ande till. Ännu en fara är att kyrkan tar hand om individens frälsning, man behöver inte tänka på den själv. Är man italienare eller fransman är man katolik av tradition, man har inte valt att bli det då man växt upp i det sammanhanget. Man har väldig respekt för kyrkan, men den personliga frälsningen är man främmande för.
Bibeln säger att vi själva måste ta emot Jesus som frälsare och uppleva pånyttfödelse och frälsning. Det har blivit så populärt med radband och frälsarkrans. Det är mycket fina tankar, men man är främmande för blodet och försoningen. Jesus finns inte med. Det är filosofier och mänsklig visdoms höga ord. Bakom all sådan falsk religion står själafienden. Satan är nämligen religiös. Han har ingenting emot religion, men det ska vara bort ifrån all frälsning och sann gudsuppenbarelse. Där Gud verkar uppenbarar han sin vilja. Man förstår Guds Ord när det uppenbaras genom Guds Andes ledning. Sann tro på Gud, den tro som övervinner, är inte förnuftstro och mänsklig tro. Det är tro som Herren uppenbarar i sitt ord om sanningen.
Må vi vara vakna för att inte intas av det som ser tjusigt ut för människan. Det kan vara till fördärv. Vi läser i historien om hur katolska kyrkan har åstadkommit grymheter; fruktansvärda saker under århundradenas lopp. Den stora skökans synder når ända upp till himlen, står det i Bibeln. Det står också: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder” (Upp 18:4). Det är viktigt att inte låta sig besmittas av sådant som kan se bra ut för människan, men som inte är äkta.

Det som behövs är en förnyelse av det andliga livet; en återgång till Ordet och bönen. Jag har hört om att det finns grupper som börjar samlas igen omkring Ordet, bönen och Jesus. Inte omkring stjärnor och idoler, utan omkring Jesus. Då får man uppleva att han möter oss i våra hjärtan till frälsning och förvandling. Herren vill ingen syndares död, han vill inte att någon ska förgås, utan att människor ska bli frälsta. En del säger att Gud är kärlekslös som dömer människor till helvetet. Det är människan som bereder sin evighet. Herren vill frälsa alla. Egentligen är världen frälst genom vad Jesus har gjort, men det måste tas emot i tro. Katolicismen har mycket gärningslära; man ska göra goda gärningar. Men trons grund är inte goda gärningar, trons grund är att tro på Jesus Kristus, och då kommer goda gärningar som följd av det.
Det är underbart att märka att flera samlas omkring Ordet och bönen, då kan Herren få verka. Lewi Pethrus sa en gång att om han fått börja om igen, skulle han börja med en liten grupp på 20-30 personer på mötena och predika evangelium. Då får Ordet verka genom den helige Andes kraft och smörjelse. Gud välsigne er alla att få uppleva en underbar och mäktig förnyelse, och att Jesus blir ärad och upphöjd, och han får bli stor ibland oss.
Snart är han här, och det vet vi att det är förutsagt att det ska gå ut en massa förförelser i världen. Förförande andar. Det är det farligaste. Inte motstånd, för det vet vi vad det innebär, men förförelse. Må vi alla vara vakna så att vi inte grips av sådant. Må vi hellre gripas av Guds helige Ande till frälsning, förnyelse och förvandling. Gud välsigne er alla. I Jesu namn. Amen.

Från http://www.midnattsropet.se/2014/11/ater-till-ordet-och-bonen.html

 

NamnlösMaria

Gud skapade mannen och kvinnan. Skapelseberättelsen

Gud skapade

Gud skapade. Ja så står det i skapelseberättelsen i 1 Moseboken. Det är ju fler än många som inte tror på att det har gått till så där, de tror istället på ’evolutionen’. Jag hör alltså inte till den skaran som tror på evolutionen utan jag tror på Gud. SÅ skönt att få göra det. Tack Gud.

Gud skapade även man och kvinna, och kvinnan skulle vara mannen till hjälp. Det tycker jag är mycket intressant att veta, för jag ser på så många vis att det är så att en kvinna har speciella kvalitéer, ja sådana som inte mannen har.

Kort sagt, mannen och kvinnan är mycket olika, men ändå lika, men de kompletterar varandra på ett särskilt sätt. Ja de bör göra det.
De skapades för varandra och det är gott att veta. Alltså…glöm inte nu att Gud skapade inte en kvinna för att den skulle vara tillsammans med en kvinna och Gud skapade inte mannen för att mannen skulle vara tillsammans med en man i ett äktenskap.

KAN en man och en man tillsammans föröka sig? Nej. KAN en kvinna och en kvinna föröka sig? Nej.
Klar fråga och ett klart svar, eller hur?

Man kan skaffa barn på konstgjord väg, jodå, men det var inte det Gud sade, eller hur?
Se vers 28!

*
Kvinnan hjälper mannen med mycket och mannen hjälper kvinnan med mycket, man kompletterar varandra, jo. Men kvinnan är skapad på ett visst sätt att hjälpa och påminna och utbilda mannen i speciella saker. Man ser det så tydligt på vänner och bekanta och i sitt eget äktenskap hur man hjälper varandra, och på speciella sätt kan man se hur det faktiskt är ordnat uppifrån. Det finns så många olika situationer i vardagen då en kvinna är förnämlig i att hjälpa sin man, det såg jag så tydligt bl a här i veckan om hur min man och jag hjälper varandra…… Vi är olika och så ska det vara. Mannen är man och kvinnan är kvinna, inget annat.
Det var min tankegång här i veckan som jag ville dela med dig. Läs bibelställena här nedan.

*
1 Mosebok kap 1
26

Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»

27

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28

Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.»

 

NamnlösMaria2

Han hjälper i allt….då du inte ORKAR

268 foto Maria

 

Några ord om att orka och att HERREN hjälper i allt.

Jesaja 42:3

Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.

*

Ibland kan man undra var ens hjälp skall komma ifrån och hur fort. Men man VET att HERREN hjälper i allt, men det kan vara tungt ändå. Ens tröst är att man vet vad han har gjort i ens liv.

********

Herren är stor och underbar och han hjälper i allt. Man kan se då man tror man är på randen att falla ihop att   då–då–då HJÄLPER HAN!  Men varför skall det gå så långt att man inte orkar bära sin smärta? Man orkar ju?  Nej, det är DÅ han kommer till hjälp då man tror att man orkat!

*********************************************

Herrens storhet, godhet och rättfärdighet

Psalm 145 1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud,
du konung,
och lova ditt namn alltid
och för evigt.

2
Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid
och för evigt.

3
Stor är Herren och högt prisad, hans storhet är outrannsaklig.

4
Ett släkte prisar för ett annat dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar.

5
Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underbara verk.

6
Om dina väldiga gärningars makt skall man tala, och din storhet skall jag förkunna.

7
Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.

8
Nådig och barmhärtig är Herren , sen till vrede och stor i nåd.

9
Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.

10
Herre , alla dina verk skall tacka dig och dina fromma skall lova dig.

11
De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din makt.

12
De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.

13 Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt herravälde varar
från släkte till släkte. Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.

14
Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, han reser upp alla nerböjda.

15
Allas ögon väntar på dig, och du ger dem deras mat
i rätt tid.

16
Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.

17
Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.

18
Herren är nära
alla som åkallar honom, alla dem som åkallar honom i sanning.

19
Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem.

20
Herren bevarar alla dem som älskar honom, men alla ogudaktiga förgör han.

21
Min mun skall förkunna Herrens lov, och allt som lever skall lova hans heliga namn alltid och i evighet.

*
Tack Jesus att du frälste mig!

 

NamnlösMaria

 

 

Framgångsteologin lever och frodas- vad blir slutstationen? /Från Bibelfokus

003

Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?

 Lennart Jareteg/Bibelfokus:

Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. ”trosförkunnelsen” eller ”framgångsteologin” vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.

Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:

1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi.

2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.

Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta.

Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! När man känner till detta väldokumenterade faktum, att den karismatiska rörelsen startade i den Katolska kyrkan år 1967, då är det lätt att bli konspiratorisk och fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.

Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!

-> KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE DEN I STÖRRE FORMAT <-

 

Läs vidare:

Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

Den långsamma tillvänjningens strategi

Trosrörelsen, Toronto, New Wine mfl – alla hör de ihop!

Sven Reichmanns bok: Allt är inte Gud som glimmar

Det stora avfallet!

 

/Lennart

*

Tack.   /name-graphics-maria-124184

Och så skola vi för alltid vara hos Herren”. (I Tess 4: 16-18). Är du redo?

NamnlösSnowdrops

”De som voro redo gingo in”

Arne Imsen

Jesus skall komma igen, och tidstecknen säger oss, att vi står inför denna tidsålders avslutning. Snart skall ”Herren själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå. Sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes. Och så skola vi för alltid vara hos Herren”. (I Tess 4: 16-18) Församlingen, Jesu Kristi brud, skall, eskorterad av himmelska furstar och väldigheter i hast evakuera från jorden för att träda fram inför Gud på Sions höjder. Är du redo för uppbrott?

Jesus Kristus, vår himmelske brudgum, skall till de himmelska härskarornas jubelrop föra en jungfrueligt ren och obesmittad brud in i festsmyckavde bröllopssalar. Ingen synd kommer in där. ”Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant. Fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.” Många kristna bekännare tycks icke ta denna sak så allvarligt, och de ger därvid tillkänna, att de icke är med i brudeskaran. Om församlingen är bruden, så måste varje sann kristen vara en brudesjäl, och för en sådan framstår det alltid som en livsnödvändighet att leva och verka som om varje dag vore den sista. Eftersom hon har mött denna omätliga kärlek från brudgummens sidia och svarat ja till honom, än det angeläget för henne att undvika allt som kan störa denna innerliga gemenskap. Jesus skall hämta en brud, som icke lever i flirt med världen utan i uppriktig trohet mot honom under trolovningstiden. Hur har du det? Lever du kvar i den första kärlekens intima gemenskap med Jesus? ”Jag har trolovat eder med Kristus och ingen annan för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Men jag fruktar, att såsom satan i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.” (2 Kor 11:2-3)

Varje kristen som i sitt hjärta ger rum för världen och dess väsende, lever i andlig otukt, och varje församling som låter världsligheten tränga in i sin mitt, blir en karikatyr av Kristus och förvandlas successivt till en avläggare av den stora Babylonsskökan. Församlingen skall icke bestå av ljumma kristna. Gör hon det vilar Jesu dom över henne: ”Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp 3: 16) En sådan församling äger icke något existensberättigande om hon icke gör bättring och omvänder sig, till vad pris det än må kosta. Vill hon icke göra det återstår endast ett alternativ för den själ, som icke vill stödja skökoväsendet: ”Vänd dig bort ifrån sådana.” Världens vänskap är Guds ovänskap. Den som lever i ett sådant tillstånd blir ohjälpligt kvar då Jesus kommer.

Det gäller att i tid verkligen se om sin lampa. Finns det olja i både kärl och lampa? Överensstämmer liv och bekännelse? Bor Anden i din kropps tempel?
Då Jesus kommer hämtas alla de som är redo. Han kommer icke att söka upp någon församlingsföreståndare för att se vilka som är med i matrikeln. Inte heller kommer han att fråga om du har medlemskort, som är utfärdat av någon kyrka. Endast om ditt namn står skrivet i Livets bok kommer du att få vara med, när bruden lyftes från en skräckslagen.

/A Imsen

NamnlösMaria2

 

 

Heaven. / En ny himmel och en ny jord./ Vad vet vi? D Wilkerson

David Wilkerson – Heaven

This is a combination about what heaven is or isn’t   by David Wilkerson

Luk 16:17 Men förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick av lagen faller bort.
Luk 21:33 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Apg 4:24 När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: ”Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem ,
Apg 14:15 ”Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem .
Apg 17:24 Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand.
Upp 18:20 Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse.”
Upp 20:11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.
Upp 21:1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.

*

Den nya himlen och den nya jorden

Upp 21: 21 1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk , och Gud själv ska vara hos dem. 4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
5 Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Sedan sade han till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

*

Ingen av oss levande har sett himmelen och vi vet att vi kan läsa om himmel och jord i Guds ord. Den troende skall få leva för alltid, i evighet. Det är något att längta efter och att se fram emot.

name-graphics-maria-124184

 

 

 

Himmel. Video/ Evighetens morgon. Hela evigheten lång

 

 
Sigvart Dagsland – Himmel.
Lyrics:
Det fins ein strofe som adle kan.
Den bor lengst inne bag det blå i kvert øye.
Den kvile trygt øve jordens land,
fra hav te’ fjell som sus øve lyng og vann.

Den lyde’ best onna trange kår.
Den e’ et ekko av Guds drømmer i det høye.
Den stryge mildt gjønå kongens hår,
når dagen e endt, og han kjenne om hjertet slår.

Og opp fra sultens hær av
mennesker på vandring
stige’ strofens enkle ord:

Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.
Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.

Den ligge’ gjømt i ein morders munn.
Og bag ein rynke i den rige rederens panne.
Den bor i vraget på havets bunn,
og stige’ mot Gud fra strandede hjerters grunn.
Ein strofe reise’ seg fra sygeseng og celle
og fylle jordens katedral:

Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.
Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.

Den bor i templet onna perlemor og gull.
Den fylle’ trøstens grå kapell.
Den krybe’ opp fra brente byer og mørke hull.
Den bor i oppbrudd og farvel.

Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.
Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.

************

gammal sång,   vers 3 av 4…..Evighetens morgon bräcker. Himlens portar öppna sig. Jesus handen åt mig räcker  Och i frid välkomnar mig. Där i hemmet skall jag vara Hela evigheten lång, Med den återlösta skara Sjunga Lammets nya sång. /Otto L

Ja hur blir det i himlen en gång?  Är du frälst? Det är sena tider och man måste tänka på VAR man vill tillbringa evigheten!

/name-graphics-maria-545505

Att leva i Anden! /Bibelstudium J A

109 foto Maria

Att leva i Anden!

Bibelstudium av Jonathan Asprusten

http://www.midnattsropet.se/2016/02/att-leva-i-anden.html

Det jag ska säga nu är något väldigt allvarligt som Gud har lagt på mitt hjärta. Hoppas att den helige Ande får verka på våra liv. Jag blev så glad när en av våra yngre systrar i församlingen hade fått ett nytt möte med Jesus. Det visar sig i hela hennes uppträdande att hon vill vandra på den här vägen. Det var något från den helige Ande som hade börjat verka på hennes hjärta. Det gjorde mig väldigt inspirerad och jag fick nytt mod på vägen. Och då kom jag att tänka på det jag ska säga nu. Egentligen är det ingenting nytt. Du har säkert hört det många gånger förut. Men jag tror det är väldigt viktigt att vi hela tiden upprepar och är klara över detta och låter Guds helige Ande verka i våra liv. I oss själva klarar vi ingenting. Vi är helt beroende av den helige Ande i våra liv. Utan den helige Ande kan vi inte verka för Guds rike. Det jag gör av mig själv gör ingen nytta. Endast det den helige Ande gör för att synliggöra Kristus i våra liv, kan bli något bestående.

Jag vill börja med att läsa ur Galaterbrevet:
– Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden (Gal 5:16-25).
Det är viktigt att vi följer Anden. Att Andens liv får leva i oss. Vi ska se på en händelse i Gamla testamentet i 1 Samuelsboken 15:
– Samuel sade till Saul: ”Det var mig HERREN sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu HERRENS ord. Så säger HERREN Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor (1 Sam 15:1-3).”
Saul får ett uppdrag av Herren. Han ska utplåna Amalek. Vem var den här Amalek? Amalekiterna var det första folket som gick emot Israels folk efter det att de lämnat Egyptens land och var i öknen. Amalekiterna gick till angrepp mot Israel. Helt oprovocerat gick de till angrepp mot Guds folk i Refidim – källan vi läser om i 2 Moseboken, där Israels folk knorrade efter vatten. Mose slog på Horebs klippa, och så kommer det vatten. Platsen heter Refidim. Gud gjorde ett stort under med att öppna källan vi här talar om. Men där försökte amalekiterna driva bort Israel. Det Amalek gjorde, var en fruktansvärd styggelse i Guds ögon. Deras angrepp mot Israel var inte bara mot Israel, utan direkt mot Gud. Det kan vi läsa om i 5 Moseboken 25:
– Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. När därför HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta (5 Mos 25:17-19)!
Glöm inte detta! Gud såg ingenting gott i Amalek. Bara något ont som måste utplånas. Guds plan var att utrota detta folk, och det innebar faktiskt krig i många släktled. Amalek är en bild på köttet. En bild på vad vi har i oss själva. Vi som har tagit emot Jesus, vi har också kvar av den gamla naturen. Den ligger kvar i mitt inre. Om vi går tillbaka till berättelsen i 1 Samuelsboken, så kan vi läsa igen från tredje versen:
– Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.
Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen. Han sade till keniterna: ”Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten.”
Då skilde sig keniterna från amalekiterna. Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd.
Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo (1 Sam 15:3-9).
Allt som var av värde, sparade de. Jag sa att Amalek är en bild på köttet. Alltså det jag har i mig själv. När vi kommer till Gud är risken stor att vi gör samma misstag som Saul. Samuel kom tillbaka, och fick höra vad de hade gjort. Det var ju inte alls vad Gud hade sagt att de skulle göra. Vi kan läsa vidare längre fram i kapitlet:
– Saul svarade Samuel: ”Jag har ju hört HERRENS röst och gått den väg som HERREN har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt HERREN, din Gud, i Gilgal (1 Sam 15:20-21).”
De hade alltså tagit av det som hörde till köttet, alltså det världsliga. De hade tagit det för att offra det till Gud. Men Gud hade ingen glädje i deras offer. Vi kan komma till Gud med våra liv och säga: Här har du mitt liv. Det finns mycket gott i mig, faktiskt. Jag har talang att spela, jag kanske kan sjunga bra. Jag kanske kan tala välformulerade ord. Jag har mycket gott som du säkert kan använda dig av, Gud! Men det finns ingenting gott i människan. Vi måste helt enkelt offra allt åt Gud – hela vårt liv.
i tänker oss en man – i hans liv finns övermod, kanske missbruk av olika slag. Kanske svartsjuka, orenhet. Vi förstår att allt det här hör till gamle Adam. Allt detta är ont i Herrens ögon. Vi är nog alla eniga om att det här vill inte Gud med våra liv. Vi tänker oss ännu en man och hans egenskaper: Stark vilja, intellekt. Han kanske är snäll och hjälpsam. Han har talang för olika saker. Det är ju väldigt bra om man har de här egenskaperna. Men om Gud ska få använda dig och mig, då spelar det ingen roll vad vi har i oss själva, om vi har något bra, eller bara det där dåliga. När vi kommer till Jesus så kommer han att ta bort allt det där. Det enda han önskar att vi ska få uppleva, det är att bli korsfästa med Kristus.
När Gud ser oss så ser han inte dina och mina svagheter, han ser inte det vi kan åstadkomma i oss själva, han ser bara Kristus. Vi ska läsa från Galaterbrevet igen:
– Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig (Gal 2:19-20).
Amen. Jag är korsfäst med Kristus. Allt vad jag har i mig själv, är korsfäst med Kristus. Vi ska också läsa i Filipperbrevet:
– Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda (Fil 3:7-11).
 ’
När skriver Paulus att han räknar allt som förlust. Paulus var en som verkligen kunde berömma sig av vad han gjorde. Innan han blev kristen, var han en lärd man. Han hade säkert många gåvor. Och han gjorde mycket för Gud. Men han skrev: Allt räknar jag som förlust. Allt vad jag har. Det enda som gäller för mig, är att bli funnen i Honom. Inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan den som kommer genom tron på Jesus Kristus. Rättfärdigheten från Gud, genom tron.
Vi måste uppleva i våra liv att Gud inte kan använda vad vi har, det som vi i vårt naturliga liv är fyllda med. Det är som Gud sa till Saul: Utplåna allt. Allt som är i Amalek, är ont för Gud. Detsamma är det med vad som finns i köttet. Det finns inget gott i det. Det enda Gud kan använda är ett förkrossat hjärta, som upplever: Jag är ingenting! Jag har ingenting i mig själv. Jag måste lita helt på min skapare och Gud, på Jesus och vad han har gjort för mig. Vi måste uppleva att vårt själviska liv blir korsfäst med Kristus. För att Gud ska kunna använda dig, måste ditt jag mista sitt liv.
Vi kan läsa om det i Johannes evangelium.
– Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom (Joh 12:25-26).
Jesus säger att den som älskar sitt liv, ska förlora det, men den som hatar sitt liv, ska få bevara det. Vi måste komma till den punkten att vi känner oss förkrossade, så att vi upplever att ingenting är värt något utom det att tjäna Jesus med våra liv. Först när vi börjar lita på honom, att han kan göra något, då upplever vi verkligen sann, himmelsk glädje, att han är vår styrka. Vi får uppleva att han är vår glädje. Det är han som är vår frid. Jag behöver inte kämpa för att försöka åstadkomma något i mig själv. Jag får lita på Gud, och vad han har gjort för oss. Hela Romarbrevet talar mycket om det här:
– Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.
Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom (Rom 8:9-17).
Vi är Guds barn. Vi har fått barnaskapets Ande, i vilket vi ropar ”Abba, Fader!” Allt vi har, har vi i Kristus. Och han är vår fader. Därför behöver vi inte sträva efter och försöka göra något gott i oss själva. Vi behöver inte försöka rättfärdiggöra oss själva. Han har redan gjort allt för oss. Det enda vi behöver göra, är tacka för det han har gjort.
Kampen mot Amalek var en ständig kamp för Israels barn. Hela tiden fick de kämpa mot det här folket. Detsamma är det för oss. Vi kämpar mot köttet hela tiden. Men Gud arbetar med oss. Vi måste bara låta honom få spelrum; vi ska låta Anden få verka i våra liv. Då finns det inte plats för så mycket annat. Jag har många gånger tänkt på att vi har så lätt för att prioritera fel. Vi prioriterar det som inte alls har med Guds rike att göra; det som handlar om att bli fylld med Anden. Vi har så många projekt i våra liv hela tiden så att Anden inte ges utrymme att verka i oss. Om han inte får hela platsen, så går det inte. Men det han behöver, är hela ditt hjärta. Gud vill att när han ser på oss, ska han få se Kristus. Och det verket kan bara den helige Ande göra.
Vi ska läsa i 2 Moseboken igen. I kapitel 17 står om klippan Horeb igen. Och slaget mot Israels folk från Amalekiterna:
– Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”
Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd (2 Mos 17:8-13).
Där ser vi en underbar bild på vad det vill säga att kämpa mot köttet. Vi kan bara besegra det när vi har närkontakt med Gud. Vi ser här att Mose sträckte sina händer mot himlen. Det symboliserar att vi har kontakt med vår uppdragsgivare; att vi har kontakt med Jesus. Det är det enda som gäller – att vi har den här direktkontakten med honom. Och jag tycker det är så underbart det som står här om Aron och Hur, som hjälpte till och lyfte upp hans händer när han blev trött. Det här är en så underbar bild på församlingen. Vad det vill säga att bröder och systrar kan hjälpa varandra på vägen. Vi kan stödja varandra. Om någon faller, får vi försöka resa upp honom. Vi får försöka stödja och hjälpa varandra. Det är något väldigt stort med detta, att vi har varandra. Men om du ska få seger över köttet, måste det vara en kontakt mellan dig och Jesus. Det måste helt enkelt vara något som binder ihop.
Vi brukar sjunga en sång, där det står ”Tömd på mig själv och fylld med Gud”. Det är verkligen vad som gäller. Ska vi klara oss i den tid vi lever i, är det helt uppenbart att vi måste söka Jesus med våra liv. Vi måste få den helige Ande ännu mer i våra liv, så att vi inte gör något i oss själva. För det egna arbetet leder aldrig fram till något gott. Vi måste vara helt beroende av Jesus.
För en tid sedan var jag och några bröder ute på en skogsvandring. Då talade det här till mig. Vi gick på en väg, det var ganska tungt. På ganska många platser fanns det källor där man kunde dricka vatten. Det var inte så nära, men det fanns utspritt i skogen. När man kom till en sån där källa, var det väldigt gott vatten. Det var friskt och man blev väldigt uppfriskad när man fick det här kalla, fina vattnet. När vi kom till källan, fyllde jag på tre flaskor med friskt vatten, och så gick vi vidare. Men allteftersom jag drack av det där vattnet, blev det mer och mer ljummet, och efter en stund var det inte så uppfriskande längre. Det var gott, men inte jätteuppfriskande, som man helst ville ha det. Jag tänkte då på vårt liv med Jesus. Man måste hela tiden vara nära källan, för man kan inte leva på gamla upplevelser. Man har kanske haft en upplevelse för fem – tio år sedan och försöker leva på det. Men vi måste hela tiden vara vid källan, där man kan få nytt och friskt vatten, och vederkvickelse för själen. Annars blir vårt liv ljummet, och det kommer att märkas. Det är så viktigt att vi hela tiden är nära Jesus. I oss själva är vi inte så mycket – faktiskt ingenting. Vi är helt beroende av vad Jesus gör i våra liv. Därför är det så viktigt att vi inte försöker göra något i egen kraft. Vi måste bli uppfyllda av den helige Ande i våra liv. Jag upplever det starkt i mitt eget liv att jag måste få mera av det här livet som vi läser så mycket om i Bibeln. Det är helt avgörande för vårt liv, att vi är helt fyllda av Anden.
Herren-300x39
NamnlösMaria

Dig, Herre, tillhör storhet och makt. /Sök honom medan tid finns

 

cartoon bibelfoto Maria

 

Gud är underbar och mäktig, ja stor är Han. Djävulen är liten och rädd att förlora, ja han vet att hans tid är kort, han vet att han inte kan mäta sig med Gud själv.

Gud är underbar och mäktig, ja han har skapat himmel och jord. INGEN kan mäta sig med honom, fast de försöker, ja  människor  kallar sig nu för tiden för gudar. För de har tappat respekten och kunskapen och tron.

 

1 Krön 29:11
Dig, Herre , tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen
och på jorden är. Ditt, o Herre , är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.

*

Ps 145:3
Stor är Herren och högt prisad, hans storhet är outrannsaklig.

*

Ps 145:6
Om dina väldiga gärningars makt skall man tala, och din storhet skall jag förkunna.

*

Hes 38:23 Så skall jag visa min storhet och helighet och göra mig känd inför många hednafolks ögon. Och de skall inse att jag är Herren.

*

Upp 12:12
Jubla därför, ni himlaroch ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.”

*

Det är sena tider och Gud väntar på att människor skall vända om till tro, till kärleken och tron på honom och inte på sig själva och på tingens värde.

Vänd om du människa, för tiden är kort!

All ära till Gud!

 

NamnlösMaria