Tag Archive | Evigheten

Predikaren kap 3

Kapitel 3

Inledning till Predikaren

Predikaren kallas på hebreiska Kohélet, ”Samlaren” – en som samlar på vishet (1:16) och samlar folket till undervisning (12:9), vilket återspeglas i bokens grekiska och latinska namn, Ecclesiastes. Författaren nämner inte sitt namn men presenterar sig som ”son till David, kung i Jerusalem”, vilket enligt traditionen syftar på Salomo som regerade ca 970-930 f Kr. Han var vida berömd för sin vishet (1:16) och skrev merparten av Ordspråksboken, men föll i synd genom hedniska kvinnor, makt och rikedom (1 Kung 11, jfr Pred 2 och 5 Mos 17:17). Predikarens bok har traditionellt tolkats som ett vittnesbörd om Salomos omvändelse på sin ålders höst. Allt jordiskt som njutning (kap 2), rikedom och arbete (4-6) och kunskap (7-9) har visat sig vara ”förgängligt och ett jagande efter vind” (1:14), och att inse detta är en förutsättning för förnöjsamhet och gudsfruktan (12:13, jfr Matt 6:33f, 1 Tim 6:6). I judisk tradition läses Predikaren under lövhyddohögtiden i oktober. Särskilt kända är avsnitten om att allt har sin tid (kap 3) och om ungdom och åldrande (11:9f).

Allt har sin tid

1 Allt har sin tid,det finns en tid för allt som sker under himlen:2 en tid att födas och en tid att dö,en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,3 en tid att dräpa och en tid att hela,en tid att riva ner och en tid att bygga upp,4 en tid att gråta och en tid att skratta,en tid att sörja och en tid att dansa,5 en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar,en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag,6 en tid att söka upp och en tid att tappa bort,en tid att förvara och en tid att kasta bort,7 en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,en tid att tiga och en tid att tala,8 en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred.9 Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.12 Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.14 Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.

Ja olika tider har både du och jag mött, men de värsta och bästa tiderna har jag haft som troende, som Jesu lärjunge. Gud har lagt evigheten i mitt hjärta och jag undrar hur den blir. Mycket har också rivits ner och jag skulle vilja bygga upp något nytt, tillsammans med Gud, min HERRE. Livet är kort och därför borde vi spendera all tid vi har i Jesu närhet för att gå rätt och komma rätt en dag.Predikaren tycker inte alltid som vi människor gör eller har rätt i allt, men visst tål allt som står i boken att tänka till om, flera gånger än en! /Maria

Människans förgänglighet

16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.19 Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?22 Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?

Kapitel 4

Förtryck, möda och ensamhet

1 Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand, och ingen tröstade dem. 2 Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. 3 Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.4 Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. 5 Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. 6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.7 Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: 8 En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.9 Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. 10 Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. 11 Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

13 Bättre en ung som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. 14 Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. 16 Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för. Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Förhastade löften

17 Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.

Foto Maria

Det eviga livet. ‘När det stora ljusa målet hunnits, då kan hjärtat icke längta mer’.

Det eviga livet 1

‘När det stora, ljusa målet hunnits,
då kan hjärtat icke längta mer’.

 

När den ljusa evigheten bräcker,
evighet på en förnyad jord –
o, hur gå de uti skön fullbordan
alla Herrens underbara ord!

Ingen synd skall våra hjärtan såra,
den är utestängd till evig tid;
och igenom själens djup skall strömma
Jesu egen underbara frid.

Inga gravar där de trötte sova,
ingen dödens vila tyst och lång.
Ingen gråt, när hjärta slits från hjärta,
ingen natt och ingen solnedgång.

Ingen höst, som dödens kyla andas,
intet vissnat löv, som stormen tar.
Inga knoppar, som ej nå fullkomning,
intet halvgjort verk, som lämnas kvar.

Inga trötta tankar, ingen längtan,
intet brustet hopp, som ängslan ger.
När det stora, ljusa målet hunnits,
då kan hjärtat icke längta mer. – – –
Anna Ölander

NamnlösMaria

Himmel. Video/ Evighetens morgon. Hela evigheten lång

 

 
Sigvart Dagsland – Himmel.
Lyrics:
Det fins ein strofe som adle kan.
Den bor lengst inne bag det blå i kvert øye.
Den kvile trygt øve jordens land,
fra hav te’ fjell som sus øve lyng og vann.

Den lyde’ best onna trange kår.
Den e’ et ekko av Guds drømmer i det høye.
Den stryge mildt gjønå kongens hår,
når dagen e endt, og han kjenne om hjertet slår.

Og opp fra sultens hær av
mennesker på vandring
stige’ strofens enkle ord:

Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.
Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.

Den ligge’ gjømt i ein morders munn.
Og bag ein rynke i den rige rederens panne.
Den bor i vraget på havets bunn,
og stige’ mot Gud fra strandede hjerters grunn.
Ein strofe reise’ seg fra sygeseng og celle
og fylle jordens katedral:

Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.
Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.

Den bor i templet onna perlemor og gull.
Den fylle’ trøstens grå kapell.
Den krybe’ opp fra brente byer og mørke hull.
Den bor i oppbrudd og farvel.

Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.
Himmel, himmel,
la meg få et glimt av himmel.

************

gammal sång,   vers 3 av 4…..Evighetens morgon bräcker. Himlens portar öppna sig. Jesus handen åt mig räcker  Och i frid välkomnar mig. Där i hemmet skall jag vara Hela evigheten lång, Med den återlösta skara Sjunga Lammets nya sång. /Otto L

Ja hur blir det i himlen en gång?  Är du frälst? Det är sena tider och man måste tänka på VAR man vill tillbringa evigheten!

/name-graphics-maria-545505

Rädsla och kärlek? Den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.Gud är kärleken. Evigheten

114 foto Maria
1 Joh 4:18
18 Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
 ***
Inför slutet: Vi kan faktiskt se fram emot domens dag, därför att den innebär slutet på all synd och början på en tillvaro, där vi får se Jesus ansikte mot ansikte. Faller man offer för fruktan för domens dag, Guds dom,  och evigheten, så skall vi påminna oss om Guds eviga kärlek. Hans kärlek till oss är fullkomlig. (Rom 8:38-39). Vår rädsla och fruktan upplöses fullständigt om vi fäster blicken på hans omätliga kärlek till oss och låter honom älska andra genom oss.Vi kan leva i lugn förvissning om vi i detta livet har lärt oss bli mer och mer lika Jesus.
NamnlösMaria2

Vi skall inte sörja i himmelen…. 2 Kor 5. Vi bär evigheten inom oss

 

068

Vi skall inte sörja i himmelen, för döden finns inte där…

Arving til Himmelen, hvor Jesus og Hans engler bor

2 Kor 5

1 Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 2 Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, 3 ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 4 Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 5 Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.6 Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Ty vi lever här i tro, utan att se. 8 Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. 9 Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. 10 Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Försoningens tjänst

11 Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. 13 Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. 14 Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. 16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. 17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

*
Vi som är frälsta troende vet att vi redan bär evigheten inom oss, det borde ge oss både mod och tålamod att uthärda vad som helst. Den helige Ande som bor i oss är vår garanti för att Gud har i beredskap nya, outslitliga kroppar åt oss på uppståndelsedagens dag ( 2 Kor 1:22).
NamnlösMaria