Ja nog vågar jag tro. På en Gud som är god. På en Gud som är alltigenom rättvis. Som styrker och leder och gör mina dagar ljusa och klara. Även om det skulle finnas moln som skymmer sikten så vet jag alltid att ljuset kommer åter. En bönestund gör att man kommer så nära Gud och känner sig verkligt levande.

Att kunna tänka sig att det finns en Gud, det är svårt för många,jag vet det. Det är inte lätt att förstå förrän man själv prövar sig fram och vågar fråga om han finns.

“Har du prövat att tro på din Frälsare, När ditt hjärta är tungt och trött? Har du känt, att vid tron på Jesus Har du kraften och livsglädjen mött?

Kör: “Ja jag har prövat att tro på Jesus, och jag har funnit, att det går an. Vad ingen annan i världen kunde, Det både ville och kunde han.”

Så går en sång vers 1 av Hans Jacob Mygind. Den säger mycket tycker jag.

För det som inte människor kan lösa av smärta och problem, det kan han, Jesus. Att få komma till honom och lägga ner sin börda, det är det bästa man kan få göra.

Därför fortsätter jag att tro, den vägen lämnar jag aldrig. Därför fortsätter jag att prisa hans namn, Namnet över alla Namn. Jesus.

Lydnadens väg

Det finns en väg som alltid bär till hemlandsmålet fram. Om än den stundtals stenig är och svår att gå ibland. Den för mig genom törnsnår men är dock ljuv att gå. Och när den genom öknen går så är den bäst ändå.

Vännen Hans Wirgin diktar för oss.