Kapitel 146
Herren vår hjälpare
1 Halleluja!Lova Herren, min själ!2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,lovsjunga min Gudså länge jag är till.3 Lita inte till furstar,till människors barn som inte kan frälsa.4 Deras ande lämnar dem,de blir jord igen.Den dagen går deras planer om intet.5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare,som sätter sitt hopp till Herren sin Gud,6 till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,som är trofast för evigt,7 som skipar rätt för de förtryckta och ger bröd åt de hungriga.Herren befriar de fångna,8 Herren öppnar de blindas ögon,Herren reser upp de nerböjda,Herren älskar de rättfärdiga,9 Herren bevarar främlingar och stöder faderlösa och änkor,men de gudlösas väg gör han krokig.10 Herren är kung för evigt,din Gud, Sion,från släkte till släkte. Halleluja!
Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag dignar under dagens strid.
Låt mig vid Hans helga fot få sitta,
när en storm har grumlat själens frid.
Låt mig få en stilla stund med Jesus,
när jag frestas och min tro är svag.
Jag vill fly till Honom, när det mörknar,
Han kan vända natten uti dag.
Låt mig få en stilla stund med Jesus,
Han som burit smärtans törnekrans.
Jag vill säga Honom allt, som tynger.
Intet öra lyssnar såsom Hans.
Låt mig vila vid Hans ömma hjärta.
Uti världen är så tomt och kallt.
O, jag längtar att Hans röst få höra,
längtar att få säga Honom allt.
Elsa Eklund.
Hälsn Maria