Tag Archive | Lidanden

Herren prövar de troende, ja. Nåd i bedrövelsen.

Nåd i bedrövelsen ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” Upp 7: 14.

Herren har aldrig lovat oss en rosen-strödd väg till himlen. Medan han vandrade här på jorden, skildrade han många gånger vägen till himlen som så svår, att stora skaror avföll från honom. Också Paulus sade, att vi skall ingå i Guds rike genom många bedrövelser.I detta bibelord talas det uttryckligen om stor bedrövelse. Det är möjligt, att med den avses en alldeles bestämd tidsperiod i Herrens församlings historia. Men varje enskild kristen har ibland fått gå igenom tider av stor bedrövelse. Därför kan vi tillägna oss detta ord. Vi har också fått gå igenom ”den stora bedrövelsen” efter måttet av den förmåga att bära bördor, som givits åt var och en av oss.Då jag en gång själv fick uppleva en sådan ”den stora bedrövelsens tid”, fann jag tröst i en tanke, som jag fann i Arndts bok ”Den sanna kristendomen”.

Han säger där på ett ställe:
”Den här vägen har de heliga också fordom vandrat till härligheten.”Jag befann mig således inte alls på min egen väg och inte heller på orätt väg, inte ens på någon speciell väg, utan helt enkelt på samma väg som andra heliga har gått mot härligheten. Och såsom Herren har vårdat sig om de heliga fordomdags, så skall han också ha omsorg om mig. De ”stora bedrövelserna” hör alltså väsentligen ihop med alla heligas liv, och inte händer det mig någonting märkvär­digare än det, som har hänt och kommer att hända med andra. Endast ett är nödvändigt.

Dessa Herrens egna, som kommit från den stora bedrövelsen, hade tvått sina kläder vita i Lammets blod. Annars hade de inte kunnat gå igenom de svårigheter, som de måste gå igenom.Lammets blod hade tagit bort också de sista molntapparna och syndastrimmorna mellan Herren och dem. Förbindelsen till honom var levande och obruten. Häri låg hemligheten med deras kraft. Herrens nåd i den helige Ande var deras kraft. Och den som verkligen fått smaka denna nåd, förstår vilken övernaturlig kraft som då fyller själen.

Inte ens tortyr och martyrdöd kan bringa ur jämvikt en kristen, som fyllts med kraften av den helige Andes nåd.Häri ligger segrarnas hemlighet. Häri ligger också hemligheten med martyrernas kraft. Denna övernaturliga kraft kan vara så stark, att en människa kan sjunga tacksägelse- och lovsånger på bålet. Den helige Ande gör den osynliga världen så verklig, att alla timliga lidanden liksom glömmes bort.Sträva också du efter att fyllas med den helige Andes nåd och kraft, så kan också din sjukbädd bli en plats för tacksägelse och lovsång. Jag har sett människor, som under otroligt svåra lidanden har varit fyllda med en sådan tackets och lovets Ande, att de för mig varit rentav under av nåd.

Och om Gud förmått göra detta under i någon annans liv, varför skulle han då inte kunna göra det med dig och mig.Herre, mitt kristen-liv är bara ord, kraftlöshet och yttre övningar, om du inte fyller mitt hjärta med din övernaturliga nåd och kraft Du uppmanar i ditt Ord dina egna att uppfyllas med helig Ande.

Rena mitt hjärta i Lammets blod och gör det så rent, att det kan fyllas med all Guds fullhet till ditt namns ära.Bibelord att meditera över:  Ef 3: 14-21.  Ef 6: 10-18.
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.


Herre, jag tackar dig, att du vill fostra mig till en sådan människa, som helt och hållet och i allt sätter sin lit till dig ensam. Tack, att du vill befria mig från människoslaveri och göra mig till en sådan människa, som bara lyssnar till din stämma och följer endast dig. Stärk mig i min stora ensamhet, så att jag blir ett bättre redskap i din hand. Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.

Tidningen Midnattsropet:/

LÄNGTANSROPET LJUDER / Han prövade mig

Dikt av Majvor Hugnevik (2018)

Marana ta, hör längtansropet ljuder
från en söndersargad jord
Gud, din pilgrimsskara väntar
uppbrottsorder
när basunen kallar
tecknet som vi känner från ditt Ord

Fly från svekets lägervallar
dessa brända, en gång brutna
jordar våra fäder fått att gro
Låt oss än en gång, den sista
höra Anden tala
om försoningsblodet
till ett folk som tappade sin tro

Lyft din blick mot gryningslandet
bort från jordens larm och brus
lossa banden låt det brinna
samlingsdagen snart är inne
då när natten släcker sina sista ljus

Jordens visdom må försvinna
tiden är en flyende minut
blott ett enda jordiskt minne
lever efter tidens slut

Glöm det aldrig, nåden räcker,
blodet täcker skulden som du bar
korsets strålglans oförgänglig
skall för evigt leva kvar

PUBLICERAT I SÅNG / DIKT

_________________

Mina älskade, förundren eder icke över den luttrings-eld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå — — — ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder!”-1 Petr 4:12-13,

Han prövade mig, förrän Han fann mig vara förtroende värd”, 1 Tim 1:12

Frukta icke, Han är nära,
Han som mäktig över alla,
lovat i sin famn dig bära —
låt ej dina händer falla!
Frukta icke, Han är nära,
stark i strid som fordomtima.
Och, Hans dyra namn till ära,
skall du än Hans kraft förnimma.
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Lidande. Litar du på Gud i ditt lidande?/ Joni and friends. Sufferings.

Smärta, Pain. Joni berättar för oss att hon (och så många många fler) lider av konstant smärta, och hon är förlamad. Konstant betyder  varaktig (och oföränderlig), Synonymer till konstant · oföränderlig, · beständig, · bestående, · varaktig, · fast, · fix, · jämn, · oförändrad, … Smärta kan vara kroppslig, den kan vara själslig, men lika illa är det…

Så är det att alltid vara i smärta, och att kunna HANTERA DEN. Joni säger också här att det är det största man kan vara med om, att ALLTID ha ont, Att LIDA svårt, att INTE kunna göra det som andra gör, att INTE kunna FUNGERA som man skulle vilja göra, i vardagen, ja alltid. MEN också då att LEVA i JESU NÄRHET och att klara av situationer med HANS HJÄLP, HAN som led för VÅR SKULL! -Ja HAN är vår HERRE!

Jes 30:20Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare.
Jes 48:10Se, jag har luttrat dig, men inte fått något silver. Jag har prövat dig i lidandets ugn.
Jes 53:3
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.
Klag 3:1Jag är mannen som fått se lidande under hans vredes ris.
Matt 24:9
Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Mark 4:17men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall.
Luk 22:15Och han sade till dem: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.
Rom 5:3Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,
Rom 8:18Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
Rom 12:12Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
2 Kor 1:5Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får.
1 Thess 3:3så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant.
1 Thess 3:7Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden.

Gud sade till mig 1995: Du ska gå genom ELD och VATTEN- ja det har jag verkligen fått göra genom åren, OCH JESUS har alltid varit med mig.

Vi vet inte vad vi ska möta här i livet, vi vet INTE vad vi ska tvingas gå igenom. MEN en sak kanske vi Visste/vet: ATT JESUS GÅR MED OSS I VARJE LIDANDE, I ALLA lidanden som vi kan möta- DÄR FINNS JESUS. ALLTID- Ända till slutet är han hos oss och även sedan! men då lider vi inte mer.

Därför finns han med oss, den som törstar…..

/Maria

Livet- Lidanden. Förståelsen.

Det blev oss övermåttan svårt, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.” 2 Kor 1: 8-9.

NÖD och trångmål komma oss att värdesätta livet. Varje gång livet gives oss tillbaka efter en sådan prövning, är det som att börja på nytt, och vi förstå bättre hur mycket det är värt, och använda det mer än förr till att tjäna Gud och våra medmänniskor. Nöden har lärt oss att förstå dem som lida, och den förlänar oss förmågan att hjälpa dem och känna med dem.
Det finns grunda, ytliga naturer, som handskas lätt med teorier och löften och i klandrande ton tala om otron hos dem som rygga tillbaka för prövningar. Men den man eller kvinna, som lidit mycket, kan aldrig handla på ett sådant sätt, utan är mycket mild och ömhjärtad, ty den vet, vad lidandet i verkligheten är.

Prövningar och trångmål behövas för att driva oss framåt, alldeles som elden under ångpannan alstrar den kraft, som håller maskinen i gång och för det stora fartyget framåt över vreda, stormiga vatten. — A. B. Simpson.

Den själ, som utvald blev av Gud
att till de arma, som förtvivla, strida,
i sorg och nöd förkunna tröstens bud —
ej under att den själv måst lära lida.

Foto Maria

”Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

 

Ett kors av någon form och tyngd har nog alla att bära, särskilt den som är en troende på Jesus och som vill följa honom hela vägen till himmelriket.
Det följer en text här nedan som säger mycket om lidande och kors, och det största lidandet i historien är det lidandet som Jesus gick igenom för oss alla.
Det kors att bära som du eller jag har är så att säga specialdesignat av Gud själv. Jag har många svårigheter att bära, ja mitt kors är tungt sedan många år. Men, Jesus vet, ja han vet och han hjälper mig i allt, för han är min Herre och han vet hur mycket jag orkar, jag är inte stark i kroppen men mentalt är jag stark, väldigt stark. Min Herre, han vakar över mig.

”Och han bar själv sitt kors.” Joh 19: 17.

DET FINNS en engelsk dikt om ”Det förvandlade korset”. Det skildrar en trött kvinna, som trodde, att hennes kors var tyngre än alla andras. Hon skådade omkring sig och önskade, att hon hade fått välja ett annat. En gång såg hon i drömmen en plats, där många kors lågo, kors av olika form och storlek. Där fanns ett litet kors, som såg särdeles vackert ut. Det var infattat med guld och ädla stenar. ”Ack, detta kan jag med lätthet bära”, sade hon och lyfte upp det. Men hennes svaga gestalt vacklad under dess tyngd. Guldet och ädelstenarna voro vackra men de voro alldeles för tunga för henne.

Därefter lade hon märke till ett skönt snidat kors, prytt med en krans av vackra blommor. Detta var säkert för henne. Hon lyfte därför upp det, men under blommorna funnos vassa törnen, som stungo henne.

Slutligen kom hon till ett enkelt kors utan juveler och utsirningar. På det voro blott några kärleksfulla ord inristade. Hon lyfte upp det, och det visade sig vara det bästa och det lättaste av dem alla. Då hon betraktade det, där det lyste i himmelsk strålglans, igenkände hon sitt eget gamla kors. Hon hade återfunnit det, och det var det bästa av alla och det lättaste för henne.

Gud vet bäst, vilket kors vi behöva. Vi ha ej reda på, huru tunga kors människor måste bära. Vi avundas någon, som är rik. Han har ett gyllene, juvelprytt kors. Vi veta dock ej huru tungt det är. Här åter är en annan, vars liv förefaller att vara mycket angenämt. Han bär ett kors, omvirat av blommor. Kunde vi pröva alla de kors vi anse lättare än vårt eget, skulle vi slutligen finna, att intet av dem lämpar sig så väl för oss som just detta.  /E Cowman

”Icke detta kors, o Herre”,
suckar hjärtat mången gång
under livets hårda strider
eller pilgrimskapets tvång.

”Giv ett kors, men icke detta,
ett som icke trycker så,
ett som icke syns för andra,
eller som syns mer ändå!

Vad du vill — blott icke detta,
se, det passar mig ju ej
och det länder mig ju icke
till välsignelse — o nej!

Men i Ordet Herren svarar:
”Låt dig nöja åt min nåd,
åt mitt kors, min goda vilja
och mitt visa kärleksråd!”
L.S.

Guds fostran bevisar hans kärlek. Hebr 12. Ta Gud på allvar

trädgård, solnedg juli 096

 

Hebréerbrevet 12 är underbart att läsa. Om man tar Gud på allvar så kan man lätt förstå vad det är som säges i texten nedan. Vill DU förstå vad tuktan och lidanden är? Vill DU förstå varför du får vara med och begripa Jesu lidande?  Guds fostran bevisar hans kärlek! Trons hjältar i Hebr kap 11 är de som beskrivits för sin trohet,  och detta är ständig källa till uppmuntran för oss!  Läs och begrunda kap 12

Hebr 12

Maning till uthållighet

1 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 3 Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan 
och tappa inte modet när du tuktas av honom.*
6 Ty den Herren älskar tuktar han, 
och han agar var son som han har kär.

7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. 14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, 19 inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.* 21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.* 22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.

25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen. 26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.* 27 Orden ”än en gång” visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. 29 Ty vår Gud är en förtärande eld.

I vers 12:4 står det
4 Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner…. /Detta kan också översättas med: Brevets mottagare led svår förföljelse, men ingen av dem hade ännu behövt sätta livet till för sin tro. Eftersom de fortfarande var vid liv uppmuntrades de att fortsätta kämpa i livets tävlingskamp. Kristus gav inte upp vi ska inte heller göra det.
name-graphics-maria-545505