Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Honom som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata. 

Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.
…

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Nej, han finns inte i något av de maktcentra genom vilka vi kanske väntar hjälp och som vi kanske frestas fästa våra förväntningar till.
Honom som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata. Det var inte ett gevär han bar på ryggen. Det var inget vapen, och dock var det ett vapen; kärlekens kors. Det kors, som egentligen var vårt, det bar han till Golgata. Han hade ingen kulspruta för att röja väg för sitt välde. Det var inte kärnvapen och bakteriologisk krigföring. Han hade inte den utrustning som alla hans efterföljare och imitatörer fäst sådan tilltro till och ställt mänskligheten inför.
När påven var här, så var det mesta man kunde se omkring honom skjutvapen och poliser. Man sa till och med att påven hade skottsäker väst. Det hade han förmodligen. Det behöver man i denna farliga värld som statsöverhuvud i Vatikanen och kyrkofurste på jorden. Men min Frälsare och Herre är inte statsöverhuvud i Vatikanen. Han har intagit platsen på Faderns högra sida i det nya Jerusalem, och hans ärkefiende Satan, som under historiens lopp försökt att detronisera Jesus, har kommit på skam.

Snart kommer djävulen att kastas ned på jorden. Förmodligen sker det när församlingen flyttar upp. Då måste luften renas och djävulen kastas ned. Den värld som varit lojal mot honom ska få tjäna honom till det yttersta. Men församlingen ska hemförlovas i härlighet! Jesus bar det kors du och jag borde ha tagit, och så dog han syndarens död för din och min skull. Skriften säger att det var omöjligt för döden att behålla honom. Jesus gick ut ur dödsriket och intog sin plats i härligheten. Nu väntar han på att utföra historiens största, mest märkliga och förunderliga evakuering; den som ligger strax framför:
”Denne Jesus som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen…” Det är därför vi verkar. Det är därför vi gråter och det är därför vi jublar. Det är därför vi vägrar att släppa in världen och vad den tillhör i gemenskapen. Det är därför vi vägrar surrogat och imitationer av sådant slag som världen har att erbjuda av maktmedel och resurser. Frestelsen kan understundom vara svår, eftersom världen har kommit underfund med att just i församlingen så finns det fonder som kan utnyttjas i samhällsarbetet som hjälp att bygga upp det antikristliga riket.
Det finns fonder av tro, kärlek och hopp. Det finns fonder av idealism och nådegåvor. En del är nedfrysta men de finns där och blir synliggjorda då nådens sol börjar lysa och det blir andligt töväder. Då smälter det hårda och dessa hemlighetsfulla, fördolda krafter träder fram. Det visar sig att Guds rike har liv och skapande och förnyande kraft.
Närheten till världen är möjlig då temperaturen sänks och man närmar sig fryspunkten. Men när värmen kommer, då tinar isen upp och det blir skilsmässa. Man kan inte förena vatten och eld. Denna värme ligger förborgad i proklamationen: ”Denne Jesus, som ni har sett fara upp till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som ni sett honom fara upp.”
…

Denne Jesus blev orsaken till Stefanus martyrskap, Petrus martyrskap och Paulus fängelsevistelser. Han blev orsak till att de heliga förföljdes. De fick överge hem, bostäder och familjer, de förlorade medborgarskap och rättigheter. Dessa, som med dopet hade proklamerat att Jesus är Herre, och som upplevde att det inte fanns någon reträttväg eller kompromiss. De vägrade att sänka den blodstänkta fanan.
På grund av denne Jesus har hans lärjungar historien igenom drabbats av smälek, bespottelse, förföljelse och hån.
Bibeln har inte kommit till i katedraler, på universitet eller vid seminarier. Den har i huvudsak skrivits i fängelser. Den har gett mod till kristna i alla tider att fortsätta kampen, och nu känner vi att vi är framme vid sista varvet, sista generationen. Vi går segrande i mål, ty: Han skall komma igen!  Snart har vi passerat mållinjen och får ta emot segerkransen. /  A I