Tag Archive | kallelse

Kallelse? Utvald? ……..

jun10

Vad betyder det att bli kallad, utvald, m m

Från sidan: https://aktivkristendom.se/varfor-ar-sa-manga-kallade-men-fa-utvalda (Denna är inte känd av mig men jag hittade förklaringar här till dig som läser här). –Jag pratade med en vän ikväll och vi kom att diskutera hur underbart det är att vi VALDES att bli TROENDE! GUD VALDE OSS! HAN BESTÄMDE DET! Läs:

Ordet ”kallelse” används flera gånger i Bibeln, i olika sammanhang. I detta tillfälle använder Jesus ordet ”kallelse” som en inbjudan. Denna liknelse är en bild av det vi har blivit inbjudna till. En inbjudan till något mer än att leva ett liv där vi bara betjänar oss själva. En inbjudan till att leva ett liv tillsammans med Kristus, att tjäna Gud och uppleva det fullbordande som ett sådant liv ger. En inbjudan till att vara Jesu lärjungar, att följa i hans fotspår. Och slutligen, en inbjudan till att tillbringa evigheten med honom!

Detta är en kallelse som Gud lägger i hjärtat, och det kan upplevas på många olika sätt. Alla som får möjligheten att höra evangeliet och ta ställning till om de vill bli lärjunge eller inte, anses vara en av de kallade. Många får denna inbjudan. Jesus gav lärjungarna uppdraget att gå ut och göra alla folk till lärjungar (Matt 28:19). Men vilka av alla som är kallade blir av de få som är utvalda?

Vad betyder det att bli utvald?

Att bli utvald är att tacka ja till inbjudan och göra det som krävs: att ge upp allt i denna värld (Luk 9:23-24; Luk 14:26). Alltså att säga ”Ja!” till kallelsen och därefter följa upp med ett trofast lärjungaliv. Gud kallar oss, men de som är utvalda är de som tackar ja till inbjudan och dess villkor av hela hjärtat.

Varför är det så få som väljs ut?

För att det inte är många som vill betala priset! Jesus säger en annan gång att porten är trång, och vägen är smal som leder till livet. Därför väljer så få att vandra denna väg (Matt 7:13-14). Orsaken till att det är svårt är att vi måste ge upp allt i denna värld. Vår egoism, våra egna idéer, åsikter, tankar och känslor, vår egen vilja, våra egna önskemål. Detta gör vi för att vara helt lydig mot Mästarens ledarskap.

För att bli utvald måste du visa att du verkligen vill ha detta liv av hela ditt hjärta. Man kan inte behålla lite grann av världen, för förhållanden, för att söka sitt eget, osv. Det är 100 % lydnad mot Jesus; 100 % trofasthet. LÄS gärna mer på sidan Aktiv kristendom

Matt 22:14Många är kallade, men få är utvalda.”
Matt 24:22Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
Matt 24:24Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
Matt 24:31Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
Mark 13:20Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Mark 13:22Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda.
Mark 13:27Och då ska han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta gräns till himlens ände.
Luk 9:35Ur molnet hördes en röst: ”Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!”
Luk 18:7Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem.
Luk 23:35Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: ”Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde.”
Apg 9:15Men Herren sade till honom: ”Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn.
Apg 13:17Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,
Rom 8:33Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.

“Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro.”  1 Joh 5:4

Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?

okt26

https://midnattsropet.se/midnattsropet/har-gud-pa-forhand-bestamt-varje/

TEXT Stig Andréasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Hur och varför tanken på en absolut gudomlig förutbestämmelse utformades.

Calvin kunde inte acceptera den katolska läran där människan framställdes som starkt medverkande till sin egen frälsning. Han trodde nämligen på människans totala syndafördärv. Ingen kunde därför direkt medverka till sin egen frälsning. Om människan, sådan hon är av naturen, säger ju Guds Ord: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Varje människa, överlåten till sig själv, saknar alltså andligt förstånd till att söka Gud. Därför måste Gud ta initiativet till den enskildes frälsning, precis som han måste göra det för hela människosläktet. Jesus sa ju också: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.”
Så långt kan vi utan problem följa med i Calvins tankegång. Men i fortsättningen uppstår ett problem. Många människor synes inte uppleva denna dragning till att söka Gud. Andra däremot upplever den starkt och mäktigt. För Calvin måste detta innebära att Gud gjort ett speciellt ”nådaval”. Han har utvalt några till frälsning, andra till förtappelse. Bibeln säger ju också: ”Därför beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.” Gud är med andra ord suverän i sitt handlande, vilket enligt Calvin är och förblir ett mysterium för oss.
Här måste vi emellertid ställa frågan: Stämmer allt detta med Bibelns samlade och enhetliga undervisning? Eller visar Guds Ord på andra möjligheter att rätt förstå Guds plan och handlande? Låt oss se på några tydliga och viktiga bibliska sanningar.

Bibeln talar om utkorelse och förutbestämmelse på olika områden.

I Romarbrevet har vi exempelvis tre kapitel (9-10-11) som till stor del handlar om hur Gud utvalde ett speciellt folk till att vara bärare av hans uppenbarelse. Om judafolket skrev Paulus att ”Guds Ord har anförtrotts åt dem”. Han utvalde och förutbestämde dem med andra ord till detta.
Bibeln säger också att Gud utväljer och förutbestämmer vissa personer till särskilda uppgifter. Till profeten Jeremia sa Herren: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig och satte dig till en profet för folken.” Och aposteln Paulus vittnar om att han ”redan i moderlivet blev utvald av Gud till att förkunna evangelium bland hedningarna”. Att Gud faktiskt har en förutbestämd plan för vårt liv kommer fram i det löftesord som gäller oss alla och som lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”
Bibeln säger också att vår livslängd är bestämd på förhand. ”Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok. De var bestämda innan någon av dem hade kommit” (Ps 139:16). Detta ger oss en känsla av trygghet. Vi kommer att leva så länge Gud vill. Men det väcker också många frågor. Varför får somliga leva så länge, medan andra får ett så kort liv? På denna fråga har vi inget uttömmande svar.

Bibeln lär tydligt att frälsningen är tillgänglig för alla människor.

Då Calvin understryker att det är Gud som måste ta initiativet till den enskilda människans frälsning står han på solid biblisk grund. Gud måste först söka oss förrän vi får förstånd till att söka Honom. Varför så många människor synes förbli likgiltiga för sin egen frälsning är något vi inte fullt ut kan kartlägga. Men att detta skulle kunna förklaras genom någon sorts partiskhet från Guds sida är uteslutet. Den s.k. ”dubbla predestinationsläran” som innebär att Gud av evighet har bestämt varje individ, antingen till frälsning eller förtappelse, är därför på kollisionskurs med en rad bibliska sanningar.
1. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Det är därför otänkbart att Gud skulle ha förutbestämt någon till förtappelse. Det tidiga 1800-talets store amerikanske väckelsepredikant Charles Finney skrev på sin tid: ”Gud är kärlek. Därför är det orimligt att han skulle ha skapat en enda människa med den avsikten att sända henne till ett evigt fördärv.”
2. Jesus har dött på korset för alla människor, inte bara för ett begränsat antal utvalda. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra, men hela världens (1 Joh 2:2).
3. Gud vill ingen syndares död. Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. Istället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes 33:11).
4. Frälsningen erbjuds den som törstar. Ja, var och en som vill får ta emot den som en fri gåva. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta mot livets vatten för intet (Upp 22:17).

Många är kallade, men få är utvalda.

En av Jesu liknelser handlar om ett kungligt bröllop. En konung beredde en bröllopsfest för sin son. Inbjudan till festen gick ut i ett par omgångar med varierande resultat. Den profetiska betydelsen av detta faktum skall vi här inte gå in på. Vi bara konstaterar att konungens tjänare fick en sista order: ”Gå ut till vägskälen och inbjud till bröllopet alla som ni träffar på.”
Här i Sverige har vi på senare år haft flera kungliga bröllop. Det första var då kronprinsessan Viktoria gifte sig med sin Daniel. Då förklarade tidningarna att festen skulle bli strålande och att många var inbjudna. Men det gällde speciellt utvalda personligheter. Antingen måste man tillhöra en eller annan kunglig eller furstlig släkt i Europa eller också vara medlem av Sveriges regering. Det rörde sig med andra ord om en mycket selektiv och restriktiv inbjudan till på förhand utvalda personer.
I Jesu liknelse är det däremot en mycket generös inbjudan som kungens tjänare förmedlar. Den måste närmast uppfattas som universell. Ingen av de inbjudna kunde därför ha varit direkt utvald på förhand. Praktiskt taget alla fick ju en invitation. De inbjudna behövde inte ens skaffa sig bröllopskläder. Enligt en gammal sed i Österlandet stod den som inbjöd till bröllopet för den saken. Ingen behövde således känna sig för fattig, dåligt klädd eller ovärdig. Vem som helst fick komma. Men liknelsen omtalar också en person som kommit sig in i bröllopssalen utan bröllopskläder. Antingen hade han tagit sig in genom en bakdörr eller också hade han tackat nej till bröllopskläderna vid huvudingången. Han menade kanske att hans egna kläder var goda nog. Han blev utkastad. Detta säger oss att vår egen hemmagjorda rättfärdighet är otillräcklig. Mycken nutida förkunnelse säger till alla: ”Du duger. Du är bra som du är.” Men det är ett falskt evangelium. Ingen av oss duger som gäst i det himmelska bröllopet utan att först bli iklädd Jesu Kristi rättfärdighet, den som han vann åt oss genom sin död på korset.
Trots att många hade tackat nej till inbjudan blev bröllopssalen till slut full av gäster. Det var då Jesus uttalade de ord, som för många verkar gåtfulla. Han sa: ”Många är kallade, men få är utvalda.” Vilka var då de utvalda? Det kunde inte vara några andra än de som tackat ja till både inbjudningen och bröllopsdräkten. Både Jesus och apostlarna använder många gånger just uttrycket ”de utvalda” när de omtalar de troende som mottagit evangelium.
Låt oss nu tänka oss att kungen i liknelsen var allvetande. Eftersom han utan tvekan är en bild på Gud Fader måste väl detta vara underförstått, även om det inte nämns i liknelsen. Gud vet ju allt från all evighet. Kungen i liknelsen måste då i förväg ha känt till vem som skulle säga ”ja tack” och vem som skulle säga ”nej tack”. Hade han då varit verkligt restriktiv, då hade han väl bara inbjudit dem som han visste skulle tacka ja till hans inbjudan. Varför skulle han inbjuda de andra? Det var ju ändå meningslöst, eftersom de inte ville ta emot invitationen. Men nej, han var inte restriktiv i sin inbjudan. Han ville inte att någon skulle kunna anklaga honom för partiskhet. Ingen skulle kunna säga: ”jag fick aldrig någon inbjudan”. Men som allvetande kände kungen på förhand dem som skulle komma att motta hans inbjudan. Detta för oss fram till en viktig bibliskt sanning.

Guds förutbestämmelse grundar sig på hans förutvetande.

Så gott som alla vanliga bibelöversättningar på engelska, tyska, franska och spanska säger att enligt 1 Petrus 1:2 är de troende ”utvalda enligt Guds förutvetande”. Detsamma står i norska och danska översättningar. För att finna samma ord i svenska biblar måste man märkligt nog gå antingen till den stora Studiebibeln eller Fjellstedts bibel från 1861. Waldenström är emellertid på rätt spår, då han i likhet med ”Normalupplagan” från 1884, använder uttrycket ”förutseende”. Sedan tillägger han att ordagrant borde det återges med ”förutkännande”. Waldenströms konklusion blir då helt enkelt: ”Guds förutvetande är grunden till utkorelsen.” Förutbestämmelsen bygger alltså på Guds förutvetande. Detta blir väldigt tydligt i Romarbrevet 8:29. där det står: ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.” Det är stor skillnad på att känna till något på förhand och att bestämma något i förväg. Eftersom Gud från all evighet kände dem som skulle komma att motta frälsningens budskap, kunde han förutbestämma dem till evig härlighet. Han kunde göra dem till sina utvalda.
Skriften säger också att det är ”i Kristus” som vi är utvalda. Det fria val som alla måste ta beträffande Jesu Kristi frälsningserbjudande avgör saken. Precis som bröllopsgästerna i liknelsen måste alla motta eller förkasta Herrens inbjudning. De som tar emot kommer in i bröllopssalen. De sägs allesamman vara kända av Gud från all evighet. De som förkastar invitationen måste stanna utanför. Men det betyder inte att de av evighet var förutbestämda till detta – de utestängde sig själva från bröllopsfesten genom sin otro och negativa inställning till Frälsaren.

Bibelns lära om förutbestämmelsen är inte avsedd att skapa ångest och ovisshet i de troendes hjärtan. 

Jag träffade en gång en missionär som arbetade i ett område i Holland där den kalvinistiska predestinationsläran hade fört många människor in i en ångestfylld ovisshet om vilken kategori de tillhörde – de som var utvalda till evig frälsning eller de som var bestämda till evig fördömelse. ”Hur löser du det problemet?” frågade jag. ”Vi förkunnar att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, som det står i Bibeln”, svarade han.
Guds Ord uppmanar de troende att ”göra sin kallelse och utkorelse fast” (2 Pet 1:10). Det betyder helt enkelt att du bör vara fullt viss om att du mottagit Jesus Kristus som din personlige Frälsare och att du helhjärtat önskar leva honom till behag. Kan du ärligt bekräfta att detta är ditt fasta beslut och din innersta önskan? Ja, då kan också du glädja dig över att du inte bara är en av de många som blev kallade, men du hör även till de utvalda.
Till sist tar vi med den berömde evangelisten Moodys syn på saken. Han menade att på utsidan av porten till Guds rike står dessa Jesu ord skrivna: ”Kom till mig, ni alla! Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte stöta ut.” Den sökande syndaren förstår då att frälsningslöftet gäller också honom. Spontant går han så in genom porten. På insidan läser han ett annat yttrande av Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, men jag har utvalt er”. Då förstår sökaren som just gått in genom porten: Det är inte min förtjänst att jag kom in i Guds rike. Det var Herren som sökte mig och kallade på mig innan jag ens hade förstånd att söka honom. Att jag nu står på insidan av porten är bara Guds ofattbara nåd.

Fullfölj kallelsen! Är man invävd i ett religiöst mönster? Förstå kallelsen

jul18

Jesus är Herre

Fullfölj kallelsen
Predikan av Tage Johansson /2006

http://www.midnattsropet.se/2006/02/fullflj-kallelsen.html

Det är lätt att förlora vad man mottagit och därför är det viktigt att fullfölja sin kallelse, inte försumma något eller stanna vid erfarenheter som gjorts. Gud måste få fullfölja sin kallelses avsikt genom människan. Orsaken till att Jesu verk kunde fortsätta var att lärjungarna bejakade kallelsen, han hade sagt: ”Följ mig!” Gud ger varje människa en personlig kallelse på samma sätt som lärjungarna fick det. De bröt upp och Jesus sa: ”Ni har av mig blivit utvalda och tagna ut ur världen…”

Vad Gud vill göra med sitt folk ligger inte i framtiden – Gud vill göra det nu. Tiden är väldigt kort och människor vaggas ändå in i en jargong och vill ha det lugnt och skönt. Den situationen kan ju, som det sker för många idag, ändras i ett ögonblick.

Den fruktansvärda tid som bibeln kallar vedermödans tid närmar sig. En nöd vars like aldrig tidigare varit, säger Jesus. Detta är kulmen på människans synd och orättfärdighet. Denna tid har kunnat hållas tillbaka av olika händelser. Hade Gud inte i sin barmhärtighet satt en gräns på Noas, tid skulle fördärvet bara blivit djupare och värre.

Det finns också exempel hos Guds eget folk. När man gav rum för orättfärdighet och ogudaktighet måste Gud gripa in och komma med tukt och ris. Därmed var det inte slut på Hans barmhärtighet. Han tänkte i nåd på sitt folk och sände sina profeter med Guds ord. I alla situationer har det funnits några som tog emot budskapet – så var det också under fångenskapen i Babylon.

Den grydde en dag då man kunde sätta sig i rörelse för att åter komma in i Guds frälsningsplan. Gud har aldrig övergivit sitt folk, han har alltid en frälsningsplan, hur mörkt det än är. Så länge det finns några som vill lyssna till Guds röst finns det hopp. Guds folk hade förts till Babel, men där fanns det en liten skara som skilde sig från den övriga hopen av judafolket. Några höll ännu en liten låga brinnande.

Genom Guds utvalda redskap, profeterna, framförallt Hesekiel, hade Gud en anknytningspunkt när dagen var inne att de skulle lämna Babel. Budskapet kom redan genom Jeremia att fångenskapens tid skulle vara 70 år.

För de flesta fanns inte rum för Hesekiels budskap. Guds folk hade etablerat sig i Babel, acklimatiserat sig och började trivas. De stannade kvar. Men Hesekiel lade grunden för några så att de kunde höra kallelsens röst och bryta upp. Gud hade en anknytningspunkt för det profetiska ordet.

Det är gripande att läsa om dessa som trädde fram inför Gud, folket till godo, och det lidande Hesekiel fick gå igenom för att lågan inte skulle slockna. Det är viktigt att vi har Guds ljus i våra hjärtan. Där måste finnas en gnista av himmelsk vision, för att vi inte ska se som människor vanligen ser eller handla efter mänskliga tankar. Utan en levande vision går människan under på vandringen.

Församlingen kan inte etablera sig i tiden. Genom andesmorda budskap påminns den om att inte stanna upp utan följa den kallelse Gud gett. Har Gud uppenbarat något för sitt folk går det inte att finna sig tillrätta i tiden eller världen. Man är förstörd eller helt omöjlig för samtiden.

Det är lätt att förlora vad man mottagit och därför är det viktigt att fullfölja sin kallelse, inte försumma något eller stanna vid erfarenheter som gjorts. Gud måste få fullfölja sin kallelses avsikt genom människan. Orsaken till att Jesu verk kunde fortsätta var att lärjungarna bejakade kallelsen, han hade sagt: ”Följ mig!” Gud ger varje människa en personlig kallelse på samma sätt som lärjungarna fick det. De bröt upp och Jesus sa: ”Ni har av mig blivit utvalda och tagna ut ur världen…”

Beroende av Anden

Jesus hade den helige Ande och fick verkställa Faderns gärningar. När Gud tar ut människor att utföra hans verk är de på samma sätt beroende av Guds Ande som Han givit oss, ingen är utlämnad. Om Jesus inte haft några som tog emot kallelsen hade det stannat vid att han for till himmelen och det hade inte blivit mer. Det är stort att bli kallad till tjänst och utföra Guds gärningar. Profeten Elia kom en dag till Elisa när han gick och plöjde med sina oxar. Plötsligt var tiden inne för honom.

Det kommer tider när en eller flera människor nås av kallelse till helig tjänst. Då kan man inte skjuta det på framtiden, för det kan innebära att tillfället går förbi och aldrig kommer tillbaka. Det är allvarligt för människan om hon inte tar vara på Guds nådestillfällen, Han har ju gjort sig beroende av henne.

Guds församling har större betydelse för en nation än vad människor tänker eller anar. Det som kan rädda ett folk är om de tar emot Guds Ord. Om det fanns tio rättfärdiga i Sodom, skulle Gud skona staden; det hade han lovat Abrahem… Tio rättfärdiga fanns inte och staden måste möta sitt öde. Gud söker alltid efter någon som kan ställa sig i gapet till landets försvar. Jesus grät över Jerusalem därför att staden inte aktat på sin sökningstid. Så viktigt det är att ta vara på den tid då Guds kallelse når människan, att akta på den tid då Gud söker henne.

Gud kallade människan genom Jesus Kristus och därigenom lades grunden för den världsevangelisation som sedan skulle ske genom apostlarna.

-När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar och sade till dem: ”Gån in i byn, som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och för dem dem till mig.

-Och om någon säger något till eder: så skolen I svara: Herren behöver dem; då skall han strax släppa dem”.

-Detta har skett för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade:

-”Sägen till dottern Sion: Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.”

-Och lärjungarna gingo åstad och gjorde, såsom Jesus hade befallt dem, och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.

-Och folkskaran som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen, men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter ropade och sade:

-”Hosianna Davids Son! Välsignad vare han, som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

-När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade : ”Vem är denne?” Och folket sade: ”Det är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen”. (Matt 21:1-11)

Här speglas vad som kan ske när man kommer in i Guds avsikt och plan. Det är en bild av hur Gud får hand om någon som får bli redskap för att Jesus ska komma in i staden. Texten talar om vad som måste ske för att Jesus skulle fullborda sin gärning i Jerusalem.

Invävd i religiöst mönster

Människor är så invävda i ett religiöst mönster att de har svårt att förstå vad Gud vill. Bara man upplevt frälsning och går på möten och gör vissa saker är allt bra och så blir det möjligt att hanka sig fram till himlen. Detta är förljuget och felaktigt. Inget är så farligt för Guds verk som religiös verksamhet. Jesu största motståndare var de med religiös bakgrund. De ville hindra Jesus och försökte vid ett tillfälle störta honom utför en brant. Det går aldrig förena Andens verk och religiös verksamhet. Guds Ord åtskiljer själ och ande, märg och ben.

Jesus rensade templet där det pågick religiös verksamhet. Paulus nitälskade för Gud i en tradition som spårat ut för länge sen. Det hade varit tyst i 400 år och ingen profet hade kommit med Guds ljus och avslöjat situationen. Johannes Döparen kom med Guds budskap och något helt nytt började.

Frälsningen måste gå så djupt i människan så hon kommer i ett personligt förhållande till Gud och hans Andes ljus. Hur ska Gud gå till väga när det gäller efterföljelse, kallelse eller tjänst i människors liv? Det går aldrig att föras in i Andens verk om man inte vill överge gamla mönster om hur Guds verk ska gå till. ”…när jag begrundade upptändes en eld i mig…” (Ps 39) Här talas om en attityd till ordet. Gud måste få tränga ner i hjärtana så att inte något ställs framför Guds uppenbarelses ljus.

När Samuel trädde fram var han ett redskap som satte Guds uppenbarelse framför allt annat. Prästen Eli sa: ”Dölj inte vad Gud har sagt…” Det profetiska ljuset avslöjar allt. Varför måste Johannes skriva till församlingarna i Uppenbarelseboken? Jo, det profetiska ljuset fanns inte längre i de lokala församlingarna, det måste komma utifrån.

I församlingen som är ett Guds verk, måste Gud få allt inflytande – inte människor.

-Låten därför ingen döma eder ifråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus.

-Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i ”ödmjukhet” och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt u Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning

-Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån ”världens makter”, varför låten I då allehanda stadgar läggas på eder, liksom levden I ännu i världen; ”Det skall du icke taga i”, ”Det skall du icke smaka”, ”Det skall du icke komma vid”, och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning – allt till åtlydnad av människobud och människoläror? (Kol 2:16-22)

Det är oerhört att vandra i Guds ljus och uppenbarelse. När Jesus tog ut människor var det därför viktigt att det blev en total uppgörelse. Antingen var livet uppbundet av anhöriga eller något annat, det kunde ibland vara egendomar.

Jesus sa: ”Gå och sälj allt…” till någon eller: ”Låt de döda begrava sina döda och kom istället och följ mig…” Detta var kallelsens stund då människor kunde föras in i en ny bana. Människor följer världens system, eller vad Gud bestämt om dem. Vilken välsignelse människor kan bli, som kommit in i Guds bana.

Herren behöver den

När Jesus utvalt sina lärjungar fick de uppdraget att lösa åsnan som Jesus skulle rida in i Jerusalem på. Vilken bild på Guds frälsning! När människan blir löst från det hon är bunden i kan hon komma in i Guds plan. Det finns tusentals ting som kan bli till hinder när man ska följa Jesus. ”Lösen den och fören den till mig”, sa Jesus. ”Herren behöver den…”

Han behöver dig, för han kan inte utföra sitt verk utan människor. Vad hände sedan med åsnan? Man bredde ut mantlar på den, en bild på Guds kraft. Mantlarna på vägen är en bild på förutberedda gärningar. Man behöver inte vandra på människosätt, utan får bli Kristi livegna slavar. Någon annan äger ens liv.

Jesus satte sig på åsnan och människorna strödde ut palmkvistar, en bild på seger. Att gå från kraft till kraft och från seger till seger. Det är betydelsefullt att stå till Jesu förfogande, vara under hans inflytande. DÅ kan man bära ut Jesus till folket. Lärjungarna har inget eget att komma med, men kan bli bärare, som för Jesus till folket. Detta var förutbesämt av Gud och det som Jesus utförde i templet och staden hade inte kunnat ske, om inte lärjungarna först löst fålen.

Gud har användning för var och en, men det finns mycket som hindrar, t ex anhöriga, ekonomiska förpliktelser, eller ens eget liv. Den som mister sitt liv ska finna det verkliga livet, som finns i Guds närhet.
Till sist ska jag ta med ytterligare ett sammanhang. Det är så viktigt att Gud får uppenbara sin härlighet och visa hur vi ska handla i olika situationer, begrunda Guds lag och göra efter den. Vi måste förankra livet i uppenbarelsen. Den är underbar, men ofta vill man inte att den ska komma över ens eget liv, hellre lägga den på entreprenad för att någon annan ska göra efter den..

Kung David var inte avfälling men hade ändå försummat något väsentligt. Han hade kommit dithän att det var dags att flytta arken. Detta står att läsa om i 2 Sam 6.

Arken är en bild på Guds närvaro, en plats där Gud uppenbarar sig. David var angelägen att föra arken till Jerusalem där den skulle vara, och han satte den på en ny vagn. Så församlade Israel 30 000 man för att föra upp Guds ark. Församlingen behöver göra detta – att föra Guds ljus och uppenbarelse in i centrum. Detta förstod David. Ussa och Ajo körde vagnen och allt verkade gå efter planerna. Det var ordnat med instrument som skulle spela inför Herren.

Men vid Nakonslogen fattade Ussa tag i arken och Guds vrede upptändes så Ussa blev slagen till döds. Detta talar om ett stort misstag som David gjorde. Arrangemanget han gjorde var efter hans eget tycke och uppenbarelsen blev inte kopplad till det personliga engagemanget. Detta är en bild på institutionskristendom. Man vill ha uppenbarelsen i en verksamhet. Det var inget fel på ambitionen, men det var fel att placera arken på en vagn; en mänsklig konstruktion.

Guds föreskrift var att den skulle bäras av ett utvalt folk, Guds avskilda präster. Vi måste ha ett personligt förhållande till Guds uppenbarelse, den måste bli ett med vårt liv.

David lärde sig något. Ussa betyder bryta ner och något måste brytas ner i vårt liv för att vi ska bli ett med hans uppenbarelse.

David fick sedan höra att Gud välsignade Obed Edoms hus på grund av arken. Det var frågan om att ha närhet till arken. Den skulle bäras på axlarna och det fick David erfara. När man gjorde på rätt sätt behövde han inte frukta längre. Om man fruktar betyder det att något finns mellan Guds uppenbarelse och människan, hon har inte kommit under lydnaden. Vi måste ha närhet till Jesus i våra liv.

När David för fram arken och offrar brännoffer och tackoffer, då välsignar Herren folket och David dansar med all makt inför Herren. Men han känner sig alltför ringa i den uppgiften.

När Mikal, Sauls dotter såg David här fick hon förakt för honom i sitt hjärta. Hon för ner händelsen på ett lågt plan, men David säger:

»Inför HERREN fröjdade jag mig. Dock kände jag mig rätteligen för ringa till detta, ja, jag var i mina ögon alltför låg därtill. Skulle jag då söka ära hos tjänstekvinnorna, om vilka du talade?». Och Mikal fick inga barn så länge hon levde. (2 Sam 6:21-23)

Så avslöjas människor som inte förstår Andens liv. Man föraktar de människor som lever och verkar i anden, det går över deras fattningsförmåga. Man kan aldrig förena det själiska med det andliga.

Må vi bli i den ställningen att vi kan bli föremål för den helige Andes verk i våra liv. Ställ dig till hans förfogande och låt dig lösas om det är någonting i ditt liv som är hinder för tjänsten för Herren! Kanske finns det något du måste lösas från? Gud har redskap. Han sände två lärjungar, står det. De hade själva blivit lösta och förda till Jesus och nu fick de fullmakt av Jesus att gå för att lösa åsnan.

Om du låter dig lösas kommer du in i Guds bana med ditt liv. Då kan han använda dig till rik välsignelse, som han gjorde med Samuel på sin tid. Gud kom på nytt till sitt folk genom Samuel. Gud hade en kanal där han åter kunde uppenbara sitt ord.

Det står så underbart att Gud lät intet ord falla till marken utan att det fick verka vartill han hade sänt det. Han hade ett redskap, en ung pojke. Här är hemligheten. Förstå kallelsen, den gäller också dig! Gud behöver redskap i den här tiden. /T J

*

Låt oss vara i Guds vilja, låt oss göra din vilja Gud, inget annat är viktigare i dessa tider.Vi är tagna ut ur världen. Förstå kallelsen.

NamnlösMaria

Att vara Jesu lärjunge. Är DU också en lärjunge? Följ Jesus. Bibelverser

maj6

 

JESUS (English) Jesus Chooses His Disciples

Jesus kallade sina lärjungar att gå ut och sprida evangelium. Är du också en lärjunge som har tagit kallelsen på allvar att gå ut i missionsbefallningen? Se en liten kort  äldre video om att bli kallad att följa Jesus. Följande bibelord  tillhör videon om att följa Jesus  (NT -98 Folkbibeln) 

Matt 9:37 Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få.

Matt 10:1 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.

Matt 11:1
När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa föreskrifter, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

Matt 12:49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ”Här är min mor och mina bröder.

Matt 16:21 Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas.

Matt 16:24 Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.

Matt 16:13 Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är?”

Matt 28:7 Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det.”

Mark 14:32
De kom till en plats som kallas Getsemane . Jesus sade till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber.”
Luk 6.20
Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:”Saliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er.

Joh 2:11
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.   (Berättelsen om vatten och vin)
Joh 20:30
Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar.
Apg 2:41
De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.
*

Att följa Jesus är inte lätt, men han sade inte att det skulle vara lätt, eller hur! Att ta sitt kors på sig och följa Jesus, ja det borde alla göra. I glädje att få vara hans.

 

name-graphics-maria-650578