Var i bibeln står det att troende på Jesus skall gå till något som kallas KYRKA varje söndag klockan 10 eller 11 för att passivt lyssna på någon/några som har läst något som kallas teologi och som står vid ett podium och talar (breder ut sig) under cirka en och en halv timme för att sedan bli bjudna på fika och efter det gå hem?

Bibeln talar om sammankomster och inte om Gudstjänster och att när de troende kommer samman/träffas så har alla något att ge/bidraga med som till exempel en psalm, något till undervisning, en uppenbarelse etcetera så det som idag kallas Gudstjänster där församlingen sitter passivt och lyssnar på så kallade präster eller pastorer (i många fall blir underhållna) och hur de är utformade är något helt obibliskt.

”Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen? Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad. Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».Vad följer då härav, mina bröder?  Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse”.(1 Kor.14:23-26).

Gudstjänster och speciellt utvalda präster (bibeln talar inte om något som heter pastorer utan om lärare) är en kvarleva från det gamla testamentet. I det nya förbundet i Kristus är alla troende präster (det finns inga titlar eller skillnader mellan de troende) och Jesus är översteprästen. Han är huvudet och de troende är lemmar och de fyller alla en lika viktig funktion för utan den ena lemmen kan inte den andra/de andra lemmarna fungera.

“Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts till att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen, så hör den likafullt till kroppen.

Och om örat säger: Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar men en enda kropp”(1 Kor. 12:12-20)

Kristi kropp är något helt annat än dagens kyrkor och samfund där lemmarna (de enskilda troende) inte tillåts att verka i samarbete med Guds Ande utan där man har gått in för att kuva och tukta Guds Ande (rent ut sagt döda Guds Ande) för att Guds Ande är SANNINGENS ANDE. Sanningen vill inte Satans kyrkor höra talas om för då skulle ”kanske” många som tillhör dessa fly bort från dem vilket hade gjort deras herre Satan vred och därför låtsas man som att Guds Ande (Jesus/Gud) finns i kyrkorna och i samfunden när det i själva verket är världens och Satans ande (den ekumeniska och Gudshatande anden) som finns där och som styr skökorna och som lurar de ”kristna” som låter sig luras till att tro att deras uppgift är att frälsa världen (världens människor) och Satan själv.

Det gäller bara att bjuda till lite eller mycket och att få alla att känna sig som hemma (kom som du är och tro på vad du vill!) i kyrkorna vilket man gör genom att erbjuda en massa roliga och nyttiga aktiviteter samt social gemenskap. De som lockas av allt som kyrkorna erbjuder kan ju trots allt och efter att de har fått ta del av alla roliga och nyttiga aktiviteter samt all trevlig gemenskap och hjälp på olika sätt komma till tro på kyrkorna/samfunden och bli medlemmar i dessa som de kanske har fåtts till att känna någon slags tacksamhetsskuld till.

Kyrkan ställde upp för mig och jag tackar kyrkan! Utan kyrkan hade jag knappast överlevt! Kyrkan gav mig mitt liv tillbaka eller kyrkan har gett mig ett nytt liv! Ungefär så kan det låta och vad handlar det om, om inte om avgudadyrkan? Skall troende på Jesus dyrka och upphöja människoverk (kyrkan är ett människoverk/ett Satans fångstredskap) eller enskilda människor inom kyrkorna som ägnar sig åt att leka Gud och som i vissa fall har tagit sig själva rätten att förlåta synder?