Gud gör den ogudaktige rättfärdig

Av C.H Spurgeon 1892

Lyssna nu till en liten predikan. Texten till den återfinns i Rom 4: 5 ”Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” Jag påkallar särskilt din uppmärksamhet för dessa ord: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” De är mig mycket underbara ord. Känner du dig inte förundrad över, att det finns ett uttryck som detta i bibeln: ”Gör den ogudaktige rättfärdig?”

Guds verk genom den oändliga kärleken och nåden:
Jag har hört personer som hatar läran om korset och framställer som en anklagelse mot Gud, att han frälser ogudaktiga människor och tar emot de eländigaste av de eländiga. Se här, hur den heliga skrift klart och tydligt bekräftar denna anklagelse. Genom sin tjänare Paulus mun och genom den Helige Andes ingivelse antar Gud här själv titeln: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.”

Han gör dem rättfärdiga som är orättfärdiga, förlåter dem som förtjänar att straffas och ger nåd åt dem som ingen nåd förtjänar. Du tror måhända, att frälsningen är till endast för den gudfruktige, att Guds nåd är till blott för den rena och helige, som är fri från synden? Det har måhända fallit dig i sinnet, att om du vore en så förträfflig människa, skulle Gud belöna dig med sin nåd. Och du har tänkt att då du inte är värdig till detta, finns det inte någon utväg för dig att komma i åtnjutande av hans nåd.

Du bör då bli något överraskad av att få läsa ord som dessa: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” Och jag blir inte överraskad om du blir förvånad, ty med all min förtroliga kännedom om Guds nåd, upphör jag aldrig att förundra mig över detta. Det låter besynnerligt – eller hur? – att det skulle vara möjligt för en helig Gud att rättfärdiggöra en ohelig människa? Vi talar alltid enligt våra hjärtans naturliga böjelse om vår egen godhet och vår egen värdighet och vi håller envist fast vid, att det måste finnas något hos oss som gör oss värda, att Gud bryr sig om oss.

Ett fläckat kläde
Men Gud, som genomskådar allt vårt självbedrägeri vet, att det inte finns något gott alls, i oss. Han säger, att ”Ingen finns som gör det goda, inte en enda”. Han vet, att all vår rättfärdighet är som ”ett fläckat kläde”. Därför har Herren Jesus kommit i världen, inte för att söka efter godhet och rättfärdighet hos människorna utan för att föra godhet och rättfärdighet till dem och för att skänka dessa gåvor åt människor, som själva inte äger dem.

Han har kommit, inte för att vi är rättfärdiga, utan för att göra oss rättfärdiga. Han gör den ogudaktige rättfärdig. Då en advokat framträder vid en domstol, försöker han såtillvida han är en hederlig man, att föra en oskyldigt anklagad människas talan och att rättfärdiga henne inför domstolen från det som man med orätt, lagt henne till last. Advokatens uppdrag skulle vara att rentvå den oskyldige och han borde aldrig åta sig den skyldiga parten.

Det står inte i någon människas makt och är inte heller hennes rättighet, att verkligt rättfärdiggöra den skyldige. Detta är ett under, förbehållet åt Herren allena. Gud, den oändligt rättfärdige Konungen vet, att det inte finns en enda rättfärdig människa på jorden, som gör det goda och som inte syndar. Och därför åtar han sig, i den oändliga överhögheten av sin gudomliga natur och i härligheten av sin outsägliga kärlek, inte att rättfärdiggöra den rättfärdige, utan att rättfärdiggöra den ogudaktige.

Jesus Kristus har kommit för att frälsa syndare
Gud har uppfunnit vägar och medel för att göra det möjligt för den ogudaktiga människan att stå rättfärdig inför honom; han har uppfört ett system, genom vilket han med fullkomlig rättvisa kan behandla den skyldige, som om han under hela sitt liv inte hade begått några överträdelser. Ja, han kan handla med honom, som om han vore helt och hållet fri från synd. Han gör den ogudaktige rättfärdig. Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare.

Detta är mycket förundransvärt – och allra mest förundransvärt för den, som har kommit i åtnjutande av vad detta innebär. Jag vet, att det för mig än intill denna dag är det största under jag någonsin hört talas om, att Gud kunnat göra mig rättfärdig. Jag känner mig, skild från hans allsmäktiga kärlek, som endast en samling av ovärdighet, en massa av fördärv, en hop av synder. Men jag vet likväl med full visshet, att jag är rättfärdiggjord genom tron på Jesus Kristus, och att Gud handlar med mig, som om jag varit fullkomligt rättfärdig, att jag är antagen som en Guds arvinge och Kristi medarvinge, fastän jag efter naturen har min plats bland de störste av syndare.

Jag, som är alltigenom ovärdig behandlas av Gud, som om jag vore värdig. Och jag är älskad med lika mycket kärlek, som om jag alltid hade varit gudaktig, fastän jag förr varit ogudaktig. Vem kan väl annat än förundra sig över sådant? Tacksamheten för en sådan outsäglig nåd klär sig i förundrans dräkt.

Nåväl, käre läsare, med anledning av detta förundransvärda förhållande vill jag göra dig uppmärksam på, hur väl detta evangelium passar för dig och för mig. Om Gud gör den ogudaktige rättfärdig, då käre vän, kan han också göra dig rättfärdig. Är inte du, just en sådan ogudaktig person? Om du ännu i denna stund är oomvänd, så är denna benämning en mycket passande beskrivning på dig. Du har levt utan Gud i världen, du har saknat all gudsfruktan; och med ett ord: du har varit och är ogudaktig.

Måhända har du inte ens besökt någon gudstjänst på söndagarna; du har föraktat Guds dag, Guds hus och Guds ord – detta bevisar att du varit ogudaktig. Ja, måhända har du än värre, till och med försökt tvivla på Guds tillvaro och gått ända dithän, att du berömt dig av att göra det. Du har levt på denna sköna jord, som är fylld av otaliga bevis på Guds närvaro, men hela tiden slutit ögonen för dessa tydliga prov på hans makt och gudom. Du har levt som om det inte funnits någon Gud – ja, du skulle i sanning varit riktigt belåten, om du kunnat med bestämd säkerhet övertyga dig själv, att det inte fanns någon Gud alls.

Verkligt ogudaktig
Du har måhända levt på detta sätt en följd av år, så att du nu är mycket väl befäst på dina otrosvägar. Och likväl är inte Gud med på någon av dem. Om du vore märkt med ordet ogudaktig, skulle detta vara en lika träffande beskrivning på dig, som om havet vore märkt med orden: ”salt vatten.” Men möjligtvis är du en person av ett annat slag: du har regelbundet iakttagit alla de yttre formerna av religionen, men utan att ditt hjärta tagit någon del av den. Och då har du i alla fall varit verkligt ogudaktig.

Fastän du haft gemenskap med Guds folk, har du aldrig haft någon gemenskap med Gud själv och fastän du stämt in med din röst i kören, har du inte prisat Herren i ditt hjärta. Du har levt utan kärlek till Gud i ditt hjärta och utan lydnad för hans bud i ditt liv. Du är då just en sådan slags människa, till vilken detta evangelium är utsänt – detta evangelium som talar om att Gud gör den ogudaktige rättfärdig. Det är mycket underbart och lyckligt nog, mycket lämpligt för dig. Det passar just för dig – eller hur?

O, hur gärna jag önskar, att du ville ta emot det! Om du är en tänkande människa, måste du inse, att det är en underbar nåd av Gud att ge en sådan möjlighet för sådana som dig; och du skall säga till dig själv: ”Gör den ogudaktige rättfärdig! Varför skulle han då inte också göra mig rättfärdig och göra det nu genast?” Lägg nu märke till att det måste vara så, att frälsningen av Gud är för sådana som inte förtjänar den och som inte har något gott i sig själva. Det lämpar sig väl, att denna framställning finns i bibeln; ty kära vänner, inga andra behöver rättfärdiggörelse än de som inte har någon egen rättfärdighet.

Om någon av mina läsare skulle vara fullkomligt rättfärdig, så behöver han ju inte rättfärdiggöras. Du tycker att du väl uppfyller dina plikter och anser, att du därigenom nästan sätter himmelen i tacksamhetsförbindelse till dig. Vad gör du då med en Frälsare och till vad, behöver du då nåd eller rättfärdiggörelse? Du måste redan vara trött på min bok, ty den kan inte vara till något intresse för dig. Om någon av er skulle ta en så högmodig min på sig, så lyssna dock ännu en liten stund på mig.

Ingen rättfärdig finns, inte en enda
Du skall i sådant fall gå förlorad, lika säkert som att du lever nu. Ni rättfärdiga människor, vilkas rättfärdighet består av endast era egna gärningar, ni är antingen bedragare eller bedragna, ty skriften kan inte ljuga, och den säger klart och tydligt: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda.” I varje fall har jag inte något evangelium att förkunna för de egenrättfärdiga; nej, inte ett enda ord. Jesus Kristus har inte kommit för att kalla rättfärdiga och jag skall inte göra, vad han inte gjorde. Om jag kallade er som sådana, skulle ni inte komma. Därför vill jag inte kalla er under detta namn. Nej, jag bjuder er hellre att se på denna rättfärdighet till dess ni inser, vilken förvillelse den är. Den är dubbelt så skör som en spindelväv. Ha därför inget mer att göra med den! Fly bort ifrån den!

O, mina vänner, de enda människor som behöver rättfärdiggörelse, är de som i sig själva inte har någon rättfärdighet. De behöver att något görs för dem, som ställer dem rättfärdiga inför Guds domstol. Ni kan vara förvissade om att Herren gör endast , vad som är nödvändigt. En oändlig vishet företar sig aldrig något som är onödigt. Jesus åtar sig inget som är överflödigt. Att göra den rättfärdig som redan är rättfärdig, är inte något verk för Gud – det vore ett åtagande passande för en dåre; men att göra den rättfärdig som är orättfärdig, detta är ett verk av den oändliga kärleken och barmhärtigheten.

Att rättfärdiggöra den ogudaktige – det är ett underverk värdigt en Gud. Om det någonstans i världen fanns en läkare, som hade upptäckt ett säkert och verksamt läkemedel, till vilka skulle väl denne läkare sändas? Till dem som vore fullkomligt friska? Jag tror inte det. Om han skickades till ett distrikt där det inte fanns några sjuka, skulle han känna att han inte var på sin rätta plats; det fanns ingenting för honom att göra där. ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

Frälsningsnåden
Är det inte lika klart och tydligt, att nådens och återlösningens dyrbara läkemedel är endast för de till själen sjuka? De kan inte vara för de friska, ty dessa skulle ju inte ha någon nytta av dem. Men om du dyre vän, känner dig sjuk till själen, då har denne läkare kommit till världen för dig. Om du känner dig alltigenom tillintetgjord till följd av din synd, då är du just den person, som frälsningsnåden syftar till.

Jag säger dig, att kärlekens Herre hade till ögonmärke att rättfärdiggöra just sådana som du, då han gjorde frälsningsplanen. Om vi antog, att en person med ett ädelmodigt sinnelag hade beslutat att efterskänka alla de skulder som andra var skyldiga honom, så är det klart att detta endast kunde tillämpas på dem, som verkligen stod i skuld till honom. Den ene är skyldig honom tusen pund, den andre femtio. Båda behöver endast få reversen överkorsad, och skuldförbindelsen skulle vara utplånad.

Men den ädelmodigaste människa kan inte efterskänka skulder åt dem, som inte är skyldig henne något. Det är bortom allmaktens makt att förlåta dem, som inte har någon synd. Nåden måste vara för den skyldige och förlåtelsen för den som har syndat. Det vore orimligt att tala om förlåtelse för den, som inte behövde förlåtas, att tala om nåd för den som aldrig har begått någon överträdelse.

Du tänker måhända, att du måste gå förlorad därför att du är en syndare. Men detta är just skälet, till varför du kan bli frälst. Då du erkänner dig vara en syndare, vill jag uppmuntra dig till att tro, att nåden är beredd just för sådana som dig. Det är i sanning en levande verklighet, att Jesus uppsöker och frälser de förtappade. Han har gått i döden och bringat verklig försoning för verkliga syndare. Jag känner mig överlycklig, då jag träffar människor som inte leker med orden eller kallar sig själva för ”eländiga syndare” såsom blott ett tomt talesätt.

Jag skulle gärna vilja tala hela natten med sådana, som känner sig vara syndare. Nådens härbärge stänger aldrig sina dörrar för sådana, varken på söndagar eller på vardagar. Vår Herre Jesus har inte dött för inbillade synder, utan hans hjärteblod har utgjutits för att tvätta bort de mörka purpurfläckar, som ingenting annat kan utplåna. Den som känner sig vara en riktigt svart syndare, han är just den sorts människa, som Jesus Kristus har kommit för att göra vit.

Evangelium är för de förtappade
En evangelisk predikant höll en gång en predikan över orden: ”Nu är yxan satt till roten av trädet.” Och hans predikan var så utformad, att en av hans åhörare sedan sade till honom:
– Man kunde ha trott att ni predikade för grova brottslingar; denna predikan kunde ha varit passande att hålla i länshäktet.
– O nej, svarade den gode mannen, om jag hade predikat i länshäktet skulle jag inte ha valt den texten, utan denna: ”Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare!”

Alldeles så är det. Lagen är för de egenrättfärdiga och för att krossa deras högmod och evangelium är för de förtappade, för att befria dem från deras förtvivlan. Om du inte är en förtappad själ, till vad behöver du då en Frälsare? Skulle väl Herden gå och söka efter det får, som aldrig hade gått vilse? Skulle kvinnan sopa huset för att söka efter den slant som aldrig fallit ur hennes börs? Nej, läkemedlet är för de sjuka, uppväckelsen för de döda, nåden för de skyldiga, befrielsen för dem som är bundna och ögonens öppnande för dem som är blinda.

Hur kan väl Frälsaren och hans död på korset och nådens evangelium uppskattas annat än under förutsättning, att människan är skyldig och värd fördömelsen? Det är just syndaren, som är orsak till evangeliets tillvaro. Du min vän, till vilken detta ord nu kommer, om du är oförtjänt av allt gott och förtjänar allt ont, ja helvetet, då är du just av det slags människor, för vilka detta evangelium är tillsatt och förkunnat. Gud gör den ogudaktige rättfärdig.

Jag skulle önska att göra detta riktigt klart för mina läsare, och jag hoppas att jag redan gjort det. Men hur klart det än må vara, är det endast Herren, som kan låta en människa verkligen se det. Det verkar till en början allra mest förvånande för en uppväckt människa, att frälsningen verkligen skall kunna vara för henne som skyldig och förtappad. Hon tänker, att den endast kan vara till för henne som en ångerfull människa och glömmer, att hennes ånger utgör en del av hennes frälsning.

”O, jag måste ju vara så eller så” säger hon. Och det är också alldeles sant, ty hon skall bli både det ena och andra, som en frukt av frälsningen. Men frälsningen kommer till henne, innan hon ännu har någon enda av dess frukter. Ja, frälsningen kommer i själva verket till henne, då hon inte förtjänar annat än den nakna, usla, låga vedervärdiga benämningen ”ogudaktig”. Detta är det enda hon är, då Guds evangelium kommer för att rättfärdiggöra henne.

Gud är mäktig och villig
Jag vill därför enträget uppmana alla, som inte i sig själva har något gott att visa fram – som fruktar att de inte ens har en enda god känsla eller något, vad det än må vara, som skulle kunna rekommendera dem hos Gud – att de måtte fast förtrösta på, att vår barmhärtige Gud är både mäktig och villig, till att ta emot dem utan något som rekommenderar dem och att förlåta dem frivilligt, inte för att de är goda, utan för att han är god.

Låter han inte sin sol gå upp över onda och goda? Ger han inte regn och fruktsam tid även åt de ogudaktigaste nationer? Ja, även Sodom hade sin sol och Gomorra sin dagg. O, min vän, Guds outsägliga stora nåd övergår både min och din uppfattningsförmåga, och jag önskar att du hade en värdig tanke om denna. ”Så mycket som himlen är högre än jorden, så är mina tankar högre än era tankar”, säger Herren. Han kan överflödande förlåta.
Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare; förlåtelsen är till för den skyldige. Försök inte att förbättra dig själv eller att göra dig till något annat än vad du verkligen är, utan kom sådan du är till honom som gör den ogudaktige rättfärdig.

En stor artist hade för kort tid sedan målat av en del av förvaltningshusen i den stad där han bodde, och nu önskade han av historiskt intresse att på sin tavla även måla vissa andra personer, som var välkända i staden. Bland dessa var en gatsopare, trasig, smutsig och okammad. Det fanns en passande plats för honom på tavlan. Artisten sade därför till denna person:
– Jag skall betala dig bra, om du vill komma till min ateljé och låta mig måla ditt porträtt.
Mannen infann sig tidigt följande morgon, men blev snart skickad tillbaka trots att han hade tvättat sitt ansikte, kammat sitt hår och klätt sig i snygga kläder. Han behövdes såsom en tiggare och var inte inbjuden i någon annan egenskap.

Likaså skall evangeliet ta emot dig i sin boning; om du kommer som en syndare, men inte annars. Vänta inte på någon förändring hos dig, utan kom genast för att söka frälsning. Gud rättfärdiggör den ogudaktige. Och det gäller dig, sådan du nu är. Evangelium möter dig i ditt värsta tillstånd. Kom helt och hållet oklädd. Jag menar: kom till din himmelske Fader i all din synd och orenhet, utan att försöka dölja dig med något, vad det än vara månde. Kom till Jesus som du är, spetälsk, smutsig, naken, varken passande för att leva eller för att dö.

Kom, du som är själva avskrädet i skapelsen, kom, fastän du knappast vågar hoppas på något annat än döden. Kom, fastän förtvivlan ruvar över dig, sammanpressande ditt bröst liksom en förskräcklig nattmara. Kom och bed Herren, att han måtte rättfärdiggöra ännu en ogudaktig. Varför skulle han väl inte göra det? Kom fram bara, ty Guds stora barmhärtighet är just avsedd för sådana som dig.

Jag talar med skriftens språk, och jag kan inte tala på ett kraftigare sätt. Herren Gud själv antar sig den nåderika titeln: ”Den som gör den ogudaktige rättfärdig.” Han gör dem rättfärdiga och låter behandla dem som rättfärdiga, som av naturen är ogudaktiga. Är inte detta ett underbart ord för dig? Käre läsare, res dig inte upp från din plats, förrän du väl begrundat denna sak!
——————————————————————————–

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

http://www.minfrid.se/spurgeon/allt-av-nad/gud-gor-den-ogudaktige-rattfardig.shtml

Tack till Johnny Dahl/Min frid

/Maria

JESUS är tillgänglig för alla

Predikan av C.H Spurgeon 1868

Luk 15:1 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Alla kan komma till Jesus  De mest fallna och föraktade i samhället utgjorde den krets av åhörare, som var närmast Herren. Jag drar därför slutsatsen, att han var en mycket tillgänglig person, att han inte var det minsta frånstötande, utan vann människors förtroende och gärna ville att de skulle umgås med honom. Jag skall huvudsakligen fästa mig vid denna tanke i dag och måtte den helige Ande använda denna text som en kraft, till att dra många till Jesus. De svaga och föraktade kan nalkas Herren Österns monarker var mycket tillbakadragna och brukade omge sig med ståt och flera slags ogenomträngliga hinder. Det var ganska svårt även för deras mest tillgivna undersåtar att nalkas dem.

Ni kommer ihåg Ester som fastän monarken var hennes make, likväl gick till honom med livet i sin hand, när hon vågade ställa sig inför konung Ahasveros, ty en befallning fanns att ingen skulle utan fara för sitt liv, komma inför konungen såvida han inte var kallad. Så är det inte med konungarnas konung. Hans hov är vida ståtligare, hans person är långt mera vördnadsbjudande, men man kan alltid nalkas honom och utan hinder. Han har inga väpnade soldater vid ingången till sitt palats. Dörren till hans barmhärtighets hus är vidöppen. Över dörrposten till hans port står det skrivet: ”Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Även i våra dagar är det inte så lätt att få tillträde till stora män. Det finns så många steg att klättra innan du når den ämbetsman som kan hjälpa dig, så många av hans underordnade som du först måste underhandla med och tjänare som du måste gå förbi, så att du knappt kan komma fram till målet. De goda männen kan vara nog så välvilliga själva, men de påminner oss om den gamla ryska berättelsen om den givmilde mannen i byn som var nog så villig att hjälpa alla fattiga som kom till hans dörr, men han hade så många hundar lösa på gården, att ingen kunde komma fram till hans dörr. Hans välvilja var till ingen nytta för de behövande. Så är det inte med vår Herre. Fastän han är större än de största och högre än de högsta, har han likväl behagat röja allt ur vägen som kan hindra syndaren från att träda in i hans salar. Från hans läppar hörs inga hotelser mot närgångenhet, men väl hundratals inbjudningar av det mest hjärtliga slag.

Jesus låter dem nalkas sig; inte vid särskilda tider och inte bara till några få gynnade utan till alla, i vilkas hjärtan den helige Ande väcker ett behov av, att komma till hans fördolda närhet. Filosofernas inbillning De filosofiska lärarna på Herrens tid var mycket otillgängliga. De ansåg sina läror vara så djupa och utvalda, att de inte borde förkunnas för folket i allmänhet. ”Vik hädan, ni profana”, var deras hånfulla motto. De stod liksom Simeon styliten på en hög pelare av egen inbillningskraft och släppte då och då ned en strötanke över den råa folkhopen nedanför, men de nedlät sig inte att tala familjärt med dem, eftersom de ansåg det vara nedsättande för deras världsvisdom, att delge den åt den stora massan. En av de största filosoferna skrev över sin dörr: ”Må ingen som är obekant med geometri, träda in här.” Men vår Herre, inför vilken alla visa män är endast ovisa, och som i verklighet är Guds visdom, drev aldrig bort någon syndare på grund av hans okunnighet, vägrade inte ta emot någon som sökte honom, för att han inte var invigd i hans hemlighet och inte hade tagit de föregående stegen på lärdomens trappa. Han lät ingen törstig själ drivas bort från den gudomliga sanningens kristallklara källa. Varje ord av hans mun var en diamant och från hans läppar droppade pärlor, men han kände sig aldrig mer hemma än då han talade till folket i allmänhet och undervisade dem om Guds rike. Man kan således jämföra och visa motsatsen mellan vår Herres hjärtliga sätt med konungars och visa män och man skall inte finna någon som i sitt nedlåtande kan jämföras med honom. På vår Herres tilldragande egenskap skall jag med Guds hjälp, nu rikta er allvarliga uppmärksamhet. Först skall vi bevisa den, för det andra belysa den och för det tredje inpränta och dra nytta av den. Jesus Kristus ämbeten I. Vi skall först bevisa att Kristus var tillgänglig fastän detta inte behövs, ty det är en verklighet som visar sig i det yttre av hans liv. Medlare 1. Du kan se detta visa sig i hans ämbeten. Dessa ämbeten är alltför många, att lägga fram här i dag.

Vi vill endast ta tre av dem. Vår Herre sägs vara Medlare mellan Gud och människan. Märk nu att en medlares ämbete innebär, att han bör vara tillgänglig. Job säger, att en skiljedomare är en sådan som kan lägga sin hand på bägge parterna; men om inte Jesus vänligt vill lägga sin hand på människan, så kan han säkert inte vara medlare mellan Gud och människan. Om Jesus Kristus skall bli en fullkomlig medlare, så måste han kunna komma Gud så nära, att han kan kallas hans like, och sedan närma sig människan så nära, att han inte skall blygas för att kalla oss bröder. Så är det i fråga om vår Herre. Tänk på detta, du som är rädd för Jesus. Han är en sådan medlare som du kan nalkas. Jakobs stege räckte från jorden upp i himmelen, men om han hade huggit bort några av de nedersta stegen, till vilken nytta skulle den då ha varit för honom? Vem kunde stiga upp på den till Herrens berg? Jesus Kristus är den stora förbindelsen mellan jord och himmel, men om han inte vill röra vid den stackars dödliga människan som kommer till honom, till vilken nytta kan han då vara för detta människobarn? Du behöver en medlare mellan din själ och Gud; du kan inte tänka dig att kunna komma till Gud utan denne medlare; men du behöver ingen medlare mellan dig och Kristus. En förberedelse måste ske, innan du kommer till Gud – du kan inte komma till Gud utan en fullkomlig rättfärdighet; men du får komma till Jesus utan någon förberedelse och utan någon rättfärdighet, då han som medlare har all den rättfärdighet och all den värdighet som behövs och är redo att skänka den åt dig. Du kan komma till honom med frimodighet just nu; han väntar på att försona dig med Gud genom sitt blod.

Präst Ett annat är hans prästerliga ämbete. Ordet ”präst” låter illa i vår tid, men det är likväl ett ljuvligt ord, som vi finner det i den heliga skrift. Ordet präst betyder inte en ståtligt utstyrd hycklare, som står skild från de övriga tillbedjarna innanför porten, två steg högre upp än det övriga folket och bekänner sig ha makt till att dela ut förlåtelse för synder. Den verklige prästen var en trogen broder till hela folket. Det fanns ingen person i hela lägret så broderlig som Aron. Han och prästerna som efterträdde honom, var därför den förnämsta beröringspunkten mellan Gud och människor, att då en spetälsk hade blivit så oren att ingen annan kunde närma sig honom, var prästen den som sist rörde vid honom. Huset kunde vara spetälsk, men prästen gick in i det och personen kunde vara spetälsk, men prästen talade med honom och undersökte honom. Han var den siste av Israels stammar som förtroligt kunde vidröra den stackars utstötta varelsen och om den sjuke blev botad, måste prästen vara den förste som vidrörde honom. ”Gå och visa dig för prästen”, ljöd befallningen till varje person som blev återställd från spetälskan och innan prästen hade mött honom och intygat han om god hälsa, kunde han inte bli mottagen i det judiska lägret. Prästen var en sann broder till folket och vald bland dem, till att vid alla tillfälIen vara tillgänglig; han bodde mitt ibland dem i lägret, redo att hålla förbön för de syndiga och sorgsna.

Så är det med vår Herre. Han har medlidande över våra svagheter, ty han var frestad i allt liksom vi, dock utan synd. Du kan säkerligen aldrig betvivla, att om Jesus fullgör sitt ämbete som präst, vilket han säkert gör så måste han vara den mest tillgänglige av alla varelser, tillgänglig för den fattige syndaren som har fallit i förtvivlan och för vilken endast ett offer kan frälsa, tillgänglig för den arma skökan, som har blivit driven från lägret och som endast blodet kan rena; tillgänglig för den stackars tjuven, som måste lida för sina gärningars straff och som endast översteprästen kan försona. Kanske ingen vill röra vid dig arme utstötte, men Jesus vill göra det. Du kan med rätta vara skild från alla andra mänskliga varelser, men du är inte skild från den store syndarvännen, som just nu är villig att låta publikaner och syndare nalkas sig Frälsare Som ett tredje ämbete skall jag nämna att Herren Jesus är vår Frälsare; men jag kan inte se hur han kan vara en Frälsare, om inte de som behöver frälsas, kan nalkas honom. Prästen och leviten gick förbi, när den blödande mannen låg vid vägen till Jeriko. De var därför inga frälsare och kunde inte vara det, men han var frälsaren, som kom dit där mannen låg och böjde sig ned över honom och göt olja och vin i hans öppna sår och med öm kärlek lyfte upp honom och lade honom på sin åsna och förde honom till härbärget. Han var en verklig frälsare, och o, syndare, Jesus vill komma till dig där du är, och även om dina sår luktar illa, skall det inte driva bort honom från dig. Hans kärlek skall övervinna alla dina synders vedervärdiga stank; ty han är villig att frälsa sådana om dig. Jag kunde nämna många andra av Kristi ämbeten, men dessa tre är nog. Om Anden välsignar dig, skall du säkert förstå, att det är lätt att komma till Jesus. Lamm – herde – broder – vän 2. Betrakta nu några av hans namn och titlar. Ofta kallas han Lammet. Välsignade namn! Jag tror inte att det finns någon här om någonsin varit rädd för ett lamm; den lilla flickan där borta skulle inte bli rädd, om hon såg ett lamm. Continue reading →