JESUS är tillgänglig för alla
Predikan av C.H Spurgeon 1868
Luk 15:1 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Alla kan komma till Jesus De mest fallna och föraktade i samhället utgjorde den krets av åhörare, som var närmast Herren. Jag drar därför slutsatsen, att han var en mycket tillgänglig person, att han inte var det minsta frånstötande, utan vann människors förtroende och gärna ville att de skulle umgås med honom. Jag skall huvudsakligen fästa mig vid denna tanke i dag och måtte den helige Ande använda denna text som en kraft, till att dra många till Jesus. De svaga och föraktade kan nalkas Herren Österns monarker var mycket tillbakadragna och brukade omge sig med ståt och flera slags ogenomträngliga hinder. Det var ganska svårt även för deras mest tillgivna undersåtar att nalkas dem.
Ni kommer ihåg Ester som fastän monarken var hennes make, likväl gick till honom med livet i sin hand, när hon vågade ställa sig inför konung Ahasveros, ty en befallning fanns att ingen skulle utan fara för sitt liv, komma inför konungen såvida han inte var kallad. Så är det inte med konungarnas konung. Hans hov är vida ståtligare, hans person är långt mera vördnadsbjudande, men man kan alltid nalkas honom och utan hinder. Han har inga väpnade soldater vid ingången till sitt palats. Dörren till hans barmhärtighets hus är vidöppen. Över dörrposten till hans port står det skrivet: “Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Även i våra dagar är det inte så lätt att få tillträde till stora män. Det finns så många steg att klättra innan du når den ämbetsman som kan hjälpa dig, så många av hans underordnade som du först måste underhandla med och tjänare som du måste gå förbi, så att du knappt kan komma fram till målet. De goda männen kan vara nog så välvilliga själva, men de påminner oss om den gamla ryska berättelsen om den givmilde mannen i byn som var nog så villig att hjälpa alla fattiga som kom till hans dörr, men han hade så många hundar lösa på gården, att ingen kunde komma fram till hans dörr. Hans välvilja var till ingen nytta för de behövande. Så är det inte med vår Herre. Fastän han är större än de största och högre än de högsta, har han likväl behagat röja allt ur vägen som kan hindra syndaren från att träda in i hans salar. Från hans läppar hörs inga hotelser mot närgångenhet, men väl hundratals inbjudningar av det mest hjärtliga slag.
Jesus låter dem nalkas sig; inte vid särskilda tider och inte bara till några få gynnade utan till alla, i vilkas hjärtan den helige Ande väcker ett behov av, att komma till hans fördolda närhet. Filosofernas inbillning De filosofiska lärarna på Herrens tid var mycket otillgängliga. De ansåg sina läror vara så djupa och utvalda, att de inte borde förkunnas för folket i allmänhet. “Vik hädan, ni profana”, var deras hånfulla motto. De stod liksom Simeon styliten på en hög pelare av egen inbillningskraft och släppte då och då ned en strötanke över den råa folkhopen nedanför, men de nedlät sig inte att tala familjärt med dem, eftersom de ansåg det vara nedsättande för deras världsvisdom, att delge den åt den stora massan. En av de största filosoferna skrev över sin dörr: “Må ingen som är obekant med geometri, träda in här.” Men vår Herre, inför vilken alla visa män är endast ovisa, och som i verklighet är Guds visdom, drev aldrig bort någon syndare på grund av hans okunnighet, vägrade inte ta emot någon som sökte honom, för att han inte var invigd i hans hemlighet och inte hade tagit de föregående stegen på lärdomens trappa. Han lät ingen törstig själ drivas bort från den gudomliga sanningens kristallklara källa. Varje ord av hans mun var en diamant och från hans läppar droppade pärlor, men han kände sig aldrig mer hemma än då han talade till folket i allmänhet och undervisade dem om Guds rike. Man kan således jämföra och visa motsatsen mellan vår Herres hjärtliga sätt med konungars och visa män och man skall inte finna någon som i sitt nedlåtande kan jämföras med honom. På vår Herres tilldragande egenskap skall jag med Guds hjälp, nu rikta er allvarliga uppmärksamhet. Först skall vi bevisa den, för det andra belysa den och för det tredje inpränta och dra nytta av den. Jesus Kristus ämbeten I. Vi skall först bevisa att Kristus var tillgänglig fastän detta inte behövs, ty det är en verklighet som visar sig i det yttre av hans liv. Medlare 1. Du kan se detta visa sig i hans ämbeten. Dessa ämbeten är alltför många, att lägga fram här i dag.
Vi vill endast ta tre av dem. Vår Herre sägs vara Medlare mellan Gud och människan. Märk nu att en medlares ämbete innebär, att han bör vara tillgänglig. Job säger, att en skiljedomare är en sådan som kan lägga sin hand på bägge parterna; men om inte Jesus vänligt vill lägga sin hand på människan, så kan han säkert inte vara medlare mellan Gud och människan. Om Jesus Kristus skall bli en fullkomlig medlare, så måste han kunna komma Gud så nära, att han kan kallas hans like, och sedan närma sig människan så nära, att han inte skall blygas för att kalla oss bröder. Så är det i fråga om vår Herre. Tänk på detta, du som är rädd för Jesus. Han är en sådan medlare som du kan nalkas. Jakobs stege räckte från jorden upp i himmelen, men om han hade huggit bort några av de nedersta stegen, till vilken nytta skulle den då ha varit för honom? Vem kunde stiga upp på den till Herrens berg? Jesus Kristus är den stora förbindelsen mellan jord och himmel, men om han inte vill röra vid den stackars dödliga människan som kommer till honom, till vilken nytta kan han då vara för detta människobarn? Du behöver en medlare mellan din själ och Gud; du kan inte tänka dig att kunna komma till Gud utan denne medlare; men du behöver ingen medlare mellan dig och Kristus. En förberedelse måste ske, innan du kommer till Gud – du kan inte komma till Gud utan en fullkomlig rättfärdighet; men du får komma till Jesus utan någon förberedelse och utan någon rättfärdighet, då han som medlare har all den rättfärdighet och all den värdighet som behövs och är redo att skänka den åt dig. Du kan komma till honom med frimodighet just nu; han väntar på att försona dig med Gud genom sitt blod.
Präst Ett annat är hans prästerliga ämbete. Ordet “präst” låter illa i vår tid, men det är likväl ett ljuvligt ord, som vi finner det i den heliga skrift. Ordet präst betyder inte en ståtligt utstyrd hycklare, som står skild från de övriga tillbedjarna innanför porten, två steg högre upp än det övriga folket och bekänner sig ha makt till att dela ut förlåtelse för synder. Den verklige prästen var en trogen broder till hela folket. Det fanns ingen person i hela lägret så broderlig som Aron. Han och prästerna som efterträdde honom, var därför den förnämsta beröringspunkten mellan Gud och människor, att då en spetälsk hade blivit så oren att ingen annan kunde närma sig honom, var prästen den som sist rörde vid honom. Huset kunde vara spetälsk, men prästen gick in i det och personen kunde vara spetälsk, men prästen talade med honom och undersökte honom. Han var den siste av Israels stammar som förtroligt kunde vidröra den stackars utstötta varelsen och om den sjuke blev botad, måste prästen vara den förste som vidrörde honom. “Gå och visa dig för prästen”, ljöd befallningen till varje person som blev återställd från spetälskan och innan prästen hade mött honom och intygat han om god hälsa, kunde han inte bli mottagen i det judiska lägret. Prästen var en sann broder till folket och vald bland dem, till att vid alla tillfälIen vara tillgänglig; han bodde mitt ibland dem i lägret, redo att hålla förbön för de syndiga och sorgsna.
Så är det med vår Herre. Han har medlidande över våra svagheter, ty han var frestad i allt liksom vi, dock utan synd. Du kan säkerligen aldrig betvivla, att om Jesus fullgör sitt ämbete som präst, vilket han säkert gör så måste han vara den mest tillgänglige av alla varelser, tillgänglig för den fattige syndaren som har fallit i förtvivlan och för vilken endast ett offer kan frälsa, tillgänglig för den arma skökan, som har blivit driven från lägret och som endast blodet kan rena; tillgänglig för den stackars tjuven, som måste lida för sina gärningars straff och som endast översteprästen kan försona. Kanske ingen vill röra vid dig arme utstötte, men Jesus vill göra det. Du kan med rätta vara skild från alla andra mänskliga varelser, men du är inte skild från den store syndarvännen, som just nu är villig att låta publikaner och syndare nalkas sig Frälsare Som ett tredje ämbete skall jag nämna att Herren Jesus är vår Frälsare; men jag kan inte se hur han kan vara en Frälsare, om inte de som behöver frälsas, kan nalkas honom. Prästen och leviten gick förbi, när den blödande mannen låg vid vägen till Jeriko. De var därför inga frälsare och kunde inte vara det, men han var frälsaren, som kom dit där mannen låg och böjde sig ned över honom och göt olja och vin i hans öppna sår och med öm kärlek lyfte upp honom och lade honom på sin åsna och förde honom till härbärget. Han var en verklig frälsare, och o, syndare, Jesus vill komma till dig där du är, och även om dina sår luktar illa, skall det inte driva bort honom från dig. Hans kärlek skall övervinna alla dina synders vedervärdiga stank; ty han är villig att frälsa sådana om dig. Jag kunde nämna många andra av Kristi ämbeten, men dessa tre är nog. Om Anden välsignar dig, skall du säkert förstå, att det är lätt att komma till Jesus. Lamm – herde – broder – vän 2. Betrakta nu några av hans namn och titlar. Ofta kallas han Lammet. Välsignade namn! Jag tror inte att det finns någon här om någonsin varit rädd för ett lamm; den lilla flickan där borta skulle inte bli rädd, om hon såg ett lamm.
Varje barn tycks nästan av instinkt längta att få lägga sin hand på ett lamms huvud. O, att du ville komma och lägga din hand på Kristi huvud, det Guds Lamm, som tar bort världens synd. Vi finner vidare att han kallas Herde. Ingen är rädd för en herde. Om du reste till österlandet och såg beduiner eller turkiska soldater på avstånd, så kunde du måhända bli rädd, men om någon sade: “Åh, de är endast herdar”, skulle du inte rädas dem. Fåren är inte alls rädda, när de är i närheten av herden. Ack, stackars vilsegågna får, du har blivit förskräckt för Kristus, men det finns inget skäl till detta, ty denne himmelske herde säger: “Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem.” “Han som en herde för sin hjord Allt,vad oss fattas, giver: Sin ande, salighetens ord, Sitt, rika bord, Och alltid trofast bliver.” Det finns inget hos den gode herden, hur dåraktig och villfaren du än är, som bör driva bort dig, utan allt måste locka dig till honom. Sedan kallas han broder och man känner alltid att man kan nalkas sin broder. Jag har inga tankar av sorg och nöd, som jag skulle tveka till att delge min broder, ty han är så god och mild. Jag tror inte att jag skulle kunna vara i någon god nöd, ur vilken han inte skulle vilja hjälpa mig. Jag känner aldrig något avstånd mellan honom och mig; inte heller tänker jag att du känner annorlunda för din broder. Så är det även med denne broder som är född för lidande. Du troende, hur kommer det sig att du ibland är så tillbakadragen och kall för Jesus? Du kan tryggt nalkas honom. “Hans steg av kärlek lyser nu, Hans väg är uppenbar, Han nalkas ofta dig, när du För honom fruktan har.” Du bör inte tänka att dina sorger är för små till att bäras fram till honom; han har ett öppet öra för livets små dagliga obehag.
Broder, du kan alltid komma till din gode äldre broder och om han förebrår dig för att du kommer, så låt mig få veta det. Han kallas även en vän men det skulle vara en mycket missunnsam vän, som inte tillät den som han säger sig älska, att nalkas honom. Om min vän omgärdar sig och håller sig så förnäm, att jag inte får tala med honom, så skulle jag hellre vilja vara utan hans vänskap, men om han är en sann vän och jag står och knackar på hans dörr så skall han säga: “Kom in och var välkommen, vad kan jag göra för dig?” En sådan vän är Jesus Kristus. Alla nödställda hjärtan som söker honom kan nalkas honom. Herrens Jesu Kristi person 3. Det vore lätt att utbreda dessa betraktelser vidare, men tiden medger inte det, därför vill jag ge dig ett annat skäl. Tänk på hans person. Herrens Jesu Kristi person är själv ett kraftigt skäl för denna sanning. Jag säger hans person, eftersom han är människa, född av kvinna, ben av vårt ben och kött av vårt kött. Herren Jesus Kristus är Gud, men vore han endast Gud så kunde du ha anledning att hålla dig på avstånd och bäva för hans prakt och majestät. Men han är människa såväl som Gud. När jag ser Kristus i krubban där djuren åt, eller ligger vid sin moders bröst, eller ser honom vara lydig sina föräldrar, eller som en sorgens man, förtrolig med lidande, eller en fattig man som inte hade någon plats, där han kunde luta sitt huvud; då känner jag mig fri att kunna komma till honom.
Tänk på honom som alldeles lik dig själv i allt utom synd, och då skall du aldrig kunna tänka, att han förebrår dig när du nalkas honom, eller driver bort dig, när du anropar honom. Jag säger, kunde du endast se min Herres person sådan han var, när han gick här på jorden så skulle tanken på att du möjligen kunde drivas bort från honom, för alltid vara försvunnen ifrån dig. Jag vet inte vilken skönhet han ägde eller hur hans älskliga ansikte såg ut, men jag är övertygad om att kunde han komma i afton, och jag lämnade denna talarstol åt honom, vilkens skoremmar jag inte är värdig att lösa upp, så skulle du som nu är under en börda av ovärdighet inte springa iväg. Om Mose stod här med sitt strålande ansikte, så skulle du skugga över dina ögon och bedja, att han skylde sig med en slöja, om du skulle se på honom; men om Kristus vore här, o, hur skulle inte du, längtande och sökande själ, beskåda honom! Du skulle inte sänka ögonbrynen, inte beslöja ditt ansikte, inte känna bävan eller oro – därför hans ansikte är alltför milt. Om han skulle gå ned i gångarna, skulle de mest försagda längta efter att få röra vid hans klädesfåll och kyssa det golv, på vilket han beträdde med sina fötter. Jag vet att du inte skulle frukta för att se på det ansiktet och hur skulle du då inte bli betagen av hans röst, du stackars sökande själ, om du hörde honom säga: “Ta på dig mitt ok och lär av mig.” Du skulle finna sådan ödmjukhet och ringhet hos honom, att du skulle tänka på att rygga tillbaka. O, om du endast kunde se honom, så är jag övertygad om att du; kärleksfullt dragen av hans behag, skulle skynda till honom.
Nåväl, du troende, kom till honom, kom nära honom. Kom med dina sorger och tala om för honom allt. Kom med dina synder och be honom tvätta bort dem på nytt. Och du stackars bävande syndare, kom till honom nu, ty han har sagt: “Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.” O, att dina ögon öppnades till att se honom så skulle du finna, att hans persons härlighet inte ligger i en glans som avskräcker, utan i ett majestät som tilldrar gudomligt. Han inbjuder människor att komma 4. Om detta inte förslår, så låt mig påminna er om Kristi egna ord. Han förkunnar, att man kan nalkas honom genom ord som dessa: “Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” Ni arbetets barn med hårdvalkade händer, ni smeder och snickare, ni plöjare och grävare, kom till mig, ja, kom alla ni som arbetar och är betungade och jag skall ge er vila. Och åter: “Om någon törstar, så kom till mig och drick!” Han inbjuder människor att komma, han uppmanar dem att komma, och då de inte vill komma, förebrår han dem vänligt med sådana ord som dessa: “Ni vill inte komma till mig för att få liv.”
Och åter: “Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” Det är inte, jag har inte velat, utan ni har inte velat. Ja, hela bibeln med sina inbjudningar, kan sägas vara Jesu tal och där skulle du finna älskliga, gripande ord som dessa: “Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” “Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.” Alla vår välsignade Herres predikningar var lika mycket älskliga kallelser till fattiga, lidande hjärtan till att komma och finna vad de behövde hos honom. Jag ber, att den helige Ande måtte kraftigt kalla många av er i dag. Det skulle glädja återlösarens hjärta i himmelen, om ni ville komma till honom för att bli frälsta, ty ni får komma eftersom det inte finns något hinder mellan er och människans Frälsare. Vad är det som håller er borta? Jag upprepar det med tårar, vad är det som håller er borta? Han tar nådefullt emot de svaga 5. Det gamla ordspråket är sant, att “handlingar talar högre än ord”, och låt oss därför kasta en återblick på återlösarens handlingssätt. Man kan förstå att det är lätt att nalkas honom, genom handlingarna i hans liv. Han var alltid mycket upptagen med de mest viktiga saker, men likväl stängde han aldrig sin dörr för någon, som bad honom om hjälp. Han kunde ha gjort anspråk på att vara ensam, men han gjorde det inte. Han sökte ensamheten, men han fick den inte utom om natten, när han vakade och bad.
Jesus visade ingen motvilja mot någon som kom. Där fanns vissa mödrar i landet; fattiga, enfaldiga kvinnor och dessa kom en dag på den tanken, att de skulle vilja att Människosonen skulle lägga sina händer på deras barns huvud. Och de kom och hade sina barn med sig, men vissa av lärjungarna sade: “Mästaren bör inte störas av barn, gå bort och ta med barnen.” Men vad sade han? Hur olik var han inte sina efterföljare? Han näpste dem för deras hårdhet och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.” Ni ser att han är en barnavän. Älskade ungdom, tänk på detta. Jesus driver inte bort er utan fastän han är stor och härlig så att änglarna tillber honom, böjer han sig likväl ned för att lyssna till de små barnens böner. Sök honom nu, ty de som söker honom tidigt, de skall finna honom. Jesus mildhet Låt mig nämna för er en annan händelse. Det fanns en kvinna i staden, som var en synderska, ni förstår vad som menas med denna mörka, bedrövliga benämning; jag behöver inte beskriva det. Arma varelse! Hennes synd hade gjort att hon var föraktad och avskydd av alla, men hon hade fått förlåtelse och i sin tacksamhet hällde hon dyrbar olja över sin älskade Frälsares fötter och torkade dem med sitt hår och då fariseen Simon ville att hon skulle tillrättavisas för detta, sade den älskade Mästaren: “Hon älskar mycket, ty henne är mycket förlåtet.” Han är tillgänglig för alla; även för de värsta då de nalkas honom, till och med skökan behövde inte frukta, för att närma sig honom – hans vidrörande förmådde rena henne. Jag har med glädje lagt märke till en sak i Kristi liv. Han predikade ständigt och blev ofta trött liksom vi och därför behövde han lite ensamhet, men folket kom och oroade honom och följde honom till fots, som då han hade farit över sjön för att vara ensam; detta var störande och för oss skulle det ha varit irriterande, men han yttrade aldrig ett bittert eller vresigt ord. Det fanns ingen vila för honom, men han sade aldrig: “O, vad detta folk besvärar och tröttar mig.” Nej aldrig, hans stora hjärta lät honom helt glömma sig själv. Man kunde nalkas honom i alla stunder, till och med vid hans måltider stördes han, men han var mild även mot dessa tanklösa och närgångna människor. Han var inte hård eller frånstötande en enda gång. Hela hans liv bevisar sanningen i profetian: “Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka.” Han tar nådefullt emot de svaga och döende, som kommer till honom och sänder inte bort någon utan att han har hjälpt dem. Kristi kors bör vara medelpunkten 6. Men vill du få ett avgörande bevis, så se dit bort. Mannen har levt ett uppoffrande liv och dör slutligen som en ogärningsman. Se, hans huvud är krönt med törnen. Betrakta hans fallna kinder då de har ryckt bort hans hår. Se hur spottet från deras hånfulla läppar har nedsmutsat hans sårade ansikte. Håll ögonen på de röda strimmor av blod som flyter från hans gisslade rygg. Se hans genomspikade händer och fötter, från vilka strömmar av blod rinner. Betrakta det ansiktet så fullt av ångest, hör hur han ropar: “Jag törstar, jag törstar!”
Och kan du tänka dig, då du ser honom dö, att han skall avvisa någon sökande själ? När du ser honom vända sitt huvud mot den döende rövaren vid hans sida och säger: “I dag skall du vara med mig i Paradiset”, så vågar du inte ljuga om honom och säga, att du inte får komma till honom! Du våldför dig på ditt förnuft, om du ryggar tillbaka för din korsfäste Jesus. Kristi kors bör vara medelpunkten, dit alla hjärtan dras, trons vilopunkt och hoppets ankargrund. Du får komma hit syndare; svarta, orena och djävulske syndare, du får komma och erhålla liv som den döende rövaren fick, när han bad: “Herre, tänk på mig.” “Det finns liv för en endaste blick på denne korsfäste man.” Du bör sannerligen inte rädas att komma till honom som gick till Golgata för syndare. Varför dröja? Varför tveka? Varför skall du blygas, snyfta och gråta? “Hör goda nyheter för dig: Din Jesus ropar kom till mig, Arbetande, betryckta själ! Ja, blott hos Jesus mår du väl. Hans kärleks djup omätligt är; Din sak han framför tronen bär. Han själv din herde vara vill Och nådens bord dig reder till.” Hörde jag någon viska…sade någon…att Kristus nu är i himlen och att han kan ha förändrats? Åh, grundlösa föreställning! Vet du vad han gör nu i himmelen? Han är upphöjd till att ge omvändelse och syndaförlåtelse. Vilken hjälp är inte detta för dem som kommer till honom! Denna omvändelse är syndarens största lycksalighet och han förser oss med den från himmelen. För övrigt “lever han alltid för att mana gott för oss”. Hans sysselsättning i himmelen är att bedja för syndare, som han återlöst med sitt blod, och följaktligen är han mäktig till att frälsa till det yttersta. Eftersom han är en förebedjare för syndare, så finns det inget skäl till varför du skulle hålla dig tillbaka, men alla skäl ges för att du med frimodighet må kunna nalkas den himmelska nådens tron, då du har en överstepräst, som har ingått i himlarna. “Hör, o själ! En röst från höjden Talar nu om nåd för dig. Lyssna, tro, tag del i fröjden; Gränslös nåd, där är för dig, Ja, för dig, ja, för dig! Gränslös nåd där är för dig.” Här lämnar jag denna del av ämnet. Få anar hur tungt predikan tynger på mitt sinne. Jag lägger fram hela min själ för er i dag. Jag önskar att jag visste hur jag skulle predika för att vinna någon av er åt Herren i dag; jag skulle vilja till och med gå i bedrövelsens skola, om jag kunde lära mig att predika med större framgång. Må den evige Anden förmå er att känna Kristi kors ljuva dragning, till svar på sitt folks böner som jag hoppas skall uppsändas till honom och måtte ni komma till honom, så att det må sägas: “Till honom kom publikaner och syndare.” Ett kommande för sinnet, anden och själen II. Jag skall nu fortsätta i all korthet med att belysa denna stora sanning. Först vill jag belysa den med att visa på den väg, som Kristus själv har öppnat för syndare. På vilken väg kan syndare komma till Kristus? Vägen är helt enkelt denna: syndaren, som inser sitt behov av en Frälsare, anförtror sig åt Herren Jesus Kristus.
Detta var vad som förbryllade mig i mina pojkår, men nu är det tydligt nog för mig. Då man sade till mig, att jag skulle gå till Kristus tänkte jag: “Ja, om jag visste var han var, så skulle jag gå till honom och hur trött jag än var, skulle jag likväl hålla ut tills jag fann honom.” Jag kunde aldrig fatta vad det ville säga, att komma till Kristus, innan jag förstod att det var ett sinnets kommande, ett andligt kommande, ett själens kommande. Det kommande till Kristus som frälser själen, är helt enkelt ett förlitande på honom och om du känner din synd och du vill lita på Jesu försoningsblod, så har du kommit till honom och då är du frälst. Är han då inte i sanning tillgänglig, om vägen till honom är så enkel? Det fordras inga goda verk, ceremonier eller erfarenheter. En barnslig tro är den enkla vägen till Jesus. Denna sanning belyses vidare genom den hjälp han ger syndare för att leda dem till sig. Det är han som först gör att de kommer. Det är den evige Anden som drar dem till sig. De skulle inte komma självmant till honom, de har inget begär efter honom, men han kastar ut fördolda silkestrådar omkring deras hjärtan, och drar dem med sin starka hand samt förmår dem till att komma. Var säker på, att han aldrig skall vägra att ta emot dem som han själv drar till sig med sin Ande. Han stänger aldrig dörren för en själ, som kommer för att mättas vid evangeliets gästabud och är ledd av hans kärlek till att komma. Han sade en gång: “Uppmana dem att komma,” men han sade aldrig: “Stäng dörren och lås dem ute.” Jag kunde vidare belysa detta för Guds barn, genom att påminna er om det sätt, på vilket ni har umgänge med Herren. Hur lätt är det inte för er att nå hans öra och hjärta! En bön, en suck, eller en tår kan ge dig inträde i konungens kamrar. Du kan måhända vara nedstämd till sinnet men när du kommer till honom gör han din själ som Amminadibs vagnar. Din natt kan vara mörk, men så snart du nalkas honom blir den ljus. “Han ger åt alla villigt och utan förebråelser.” Medan han nu handlar så mot dig, så kan syndaren mycket väl tro att han även skall ta emot honom. Den välsignade gåvan Att man får nalkas Kristus kan även lätt ses av att han tar emot de små gåvor, som hans folk ger honom. Även de mest heliga tjänster vi kan göra för Kristus är, då de är som allra bäst, fattiga och ofullkomliga. Då jag i går satt i mitt arbetsrum, stod en liten vissnad blomma framför mig – en liten gren av gyllenlack – som hade stått någon vecka på bordet. Den hade kommit från ett mycket fattigt Guds barn, som hade blivit välsignad genom läsandet av mina predikningar, och inte hade annat att ge mig, men hon sände mig denna blomma och jag värderar den, eftersom den är ett tecken på kristlig tillgivenhet och tacksamhet. Så är det också med vår Mästare. De allra bästa predikningar vi håller och de största gåvor vi ger till hans skattkammare, kan liknas vid den lilla vissnade blomman, men han lägger vår tjänst i sitt sköte och behåller den där och värderar den mycket, eftersom han älskar oss. Bevisar inte detta hur ädelsinnad, nedlåtande och öm han måste vara? Tro på honom som sådan, ni fruktande själar och kom till honom.
Frälsarens instiftelser bär prägel av att han alltid är tillgänglig. Dopet framställs som en yttre bild av vår gemenskap med honom i hans död, begravning och uppståndelse, vad kan vara honom närmare än detta? Nattvarden, som en synlig symbol, inbjuder oss till att äta och dricka hans blod. Denna uppenbarar på det mest tydliga sätt hur välkomna vi är och hur innerligt umgänge vi har med Jesus. Himmelens härlighet lämnar oss ännu en belysning. Det finns tusentals som kom till Jesus som de var, i all sin uselhet av fördärv och han tryckte var en av dem till sitt älskande hjärta och tog emot dem med sina starka armar. Det finns många tusen här på jorden, varav några inom detta Tabernakel som kan intyga, att de har funnit Jesus som en mycket öm och värdefull vän. När han nu tagit emot oss, varför skulle han inte ta emot dig? Fatta mod och tro, att så säkert som han har tagit emot andra, så har han även en öppnad famn för dig. Låt mig med glädje påminna er om att Jesus har aldrig stött bort en sökande syndare. Det finns inte ett enda exempel i något av alla världens riken, att en syndare som sökt Jesus har blivit bortkastad, och det skall aldrig finnas, ty han har inte sagt till Jakobs säd: “Ni söker mitt ansikte förgäves”, men han har sagt: “Den som kommer till mig, honom kastar jag inte ut.” Om det hade funnits en enda själ som blivit bortkastad, så skulle vi ha fått veta det. Det är nästan nittonhundra år sedan dessa ord talades ut, och om en enda sökande själ hade blivit vägrad tillträde, skulle vi redan ha hört talas om det, ty jag kan säga er vem som skulle ha spritt ut det; och det är djävulen. Om han kunde finna ett enda bevis på att en själ, som erkänt sin synd och förtröstat på Kristus, men funnit att han inte ville ha något med den att göra, så skulle detta ha varit en ständig vanära mot korset, vilken satan med glädje skulle ha kungjort. Jag vet, arme syndare, vad djävulen skall säga dig när du vill komma till Kristus. Han beskriver Jesus som en sträng Herre för dig, men säg du honom, att han är en lögnare från begynnelsen och en mördare, och att han försöker att mörda din själ och förmå dig till att svälja hans giftiga lögner. Alla behövande kan lätt nalkas Kristus III. För det tredje skall vi inpränta denna sanning eller som puritanerna brukade säga, dra fördel av den. För det första bör vi som verkar för själars frälsning, försöka efterlikna Kristus och inte vara som vissa är: stolta, förnäma eller stela. Åh, den där höga prästerliga hållningen som vissa tar på sig, då de istället borde vara ödmjuka och milda! Vilken förnäm klass vissa av våra predikanter i forna dagar, ansåg sig vara. Jag hoppas att de som spelade ärkebiskopar; nästan alla har gått till himmelen, men några finns ännu kvar ibland oss och de tycks ha liten nåd men mycket stelhet. Dessa ärevördiga skakade aldrig hand med några andra, än sina kyrkovärdar och några få nära, högt uppsatta personer. Bland dissenters (oliktänkare) var det nästan lika illa som bland kyrkans män. Allt detta stela uppförande är orätt. Ingen kan ta emot något gott på den vägen, och inget gott kommer av att ta på sig högdragenhet och styvhet.
Den bäste läraren för pojkar är den, som själv ställer sig som en pojke och den bästa lärarinnan för flickor är den kvinna, som ställer sig som en flicka bland flickor. Jag beklagar ibland att jag har en så stor församling. Ni frågar varför? Jo, då jag hade en mindre församling på Park Street och fastän det var för många även där så kunde jag hälsa på er ibland, men nu då ni också är många och även om jag har ett gott minne, kan jag sällan skaka hand med er, fastän jag önskar det. Om det finns några i denna värld vars bästa jag önskar främja, så är det ni och därför önskar jag att vara känd för er. Om jag någonsin skulle vilja visa mig som en märkvärdig man och sätta mig upp över er alla och avskilja mig från er medkänsla genom ett stolt sätt, hoppas jag att Herren skall böja ner mig igen och åter rätta till mig. Vi kan vänta oss att själar skall frälsas, då vi gör som Kristus gjorde, nämligen att dra publikaner och syndare till oss. Detta är den praktiska delen och jag hoppas ni inte skall glömma den. Var välkomna Det är en sak till jag vill säga till er, som är oomvända – om man på detta sätt kan nalkas Jesus, hur önskar jag då inte att ni må nalkas honom! Det finns inga reglar utanför hans dörr, inga stängda järnportar eller hundar som hindrar er. Om alla behövande så lätt kan nalkas Kristus, så kom då och var välkomna. Kom med en gång. Vad håller er tillbaka? Ni tänker att ni inte känner behov nog, eller att ni är obekväma till att komma, men i båda dessa föreställningar ligger självrättfärdighet. O, att ni endast kände ert behov av Jesus. Ni är arma, elända och utfattiga inför Gud och endast Kristus kan göra er rika. Tala inte om värdighet, ty sådan finns inte.
“All den värdighet som fordras Är blott, att du kännes vid Dina synder, dina synder, Och begär hans nåd och frid.” Kom då. Det finns en nåd att få och det finns ett helvete att undfly; det finns en himmel som öppnas för dig; dröj inte, men tro genast. Kom, kom, kom! Jag står vid nådens dörr i dag och i min Herres namn säger jag till var och en som går förbi: “Mina oxar och min gödboskap är slaktade; kom, kom, kom till nattvard!” O, att du ville komma i denna stund! Några av oss skall snart delta vid Herrens bord och fira minnet av hans kärlek, då vi förut har kommit till honom. Jag inbjuder inte dig som inte är frälst, att komma till detta bord – du bör inte komma; du måste först komma till Jesus och sedan kan du komma till hans nattvard. Det bästa du kan göra under tiden är att komma till Kristus och låt mig säga dig, att i samma mån som Kristus är tillgänglig skall din synd förökas, såvida du inte kommer till honom. Vilken ursäkt kan du ha till att vägra att ta emot honom, när det är så lätt att nalkas honom? Jag har försökt att framhålla frälsningens väg för dig. Om jag visste några bättre ord att använda, eller mera vardagliga om de skulle passa dig bättre, så gjorde det mig detsamma, bara jag kunde nå ditt samvete, krossa ditt hjärta och föra dig till Kristus. Men jag försäkrar dig, att om du inte vill komma till min Herre, så kan jag inte göra mer för dig. Jag är oskyldig till ditt blod och på domens dag, skall ditt fördärv falla över ditt eget huvud. Men låt det inte bli så. Jesus inbjuder dig att komma. O, du nödställde, låt ditt behov driva dig till att komma på en gång, så att du må finna evigt liv i honom.
Mitt sista ord är, då Jesus är en sådan Frälsare som vi nu har beskrivit honom, må då de heliga och syndare förena sig i att prisa honom. Hur förvånande är det inte, att vår älskade Herre skulle nedlåta sig för oss ovärdiga, att han ville färdas hela vägen från himmelen till vår jord för vår skull. O, makalösa kärlek, som sände honom hit ned i sorg och död! Ack, outsägliga nedlåtenhet, som kom till fattiga syndares hjärtan och förde med sig nåd i bägge sina händer och ger den fritt till ovärdiga upprorsmän! Må vi prisa honom för denna outsägliga nåd! Ni som kommer till Herrens bord, kom med lov på era läppar. Kom och prisa hans kärlek i vilken ni har del och vilken har frälst er från evig död. Och jag hoppas att även ni som sitter här som åskådare, skall ha era sinnen upptagna med tacksamma tankar. Jesus sitter därovan och tar emot syndare fortfarande. Välsignat vare hans namn i evighet! /C H Spurgeon
/Klar undervisning behövs verkligen, därför är jag så glad att kunna lägga in dessa lite äldre predikningar här från http://www.predikoindex.com
och hoppas att människor tar till sig undervisningen och söker Jesus, eller kommer tillbaka till honom för att stanna, för evigt. En dag är det nämligen för sent./Maria