Det är valtider. Lägg din röst på Nasaréens parti. Jesus Kristus har gett församlingen en programdeklaration som inget parti kan göra. Den är grundad på Guds rättfärdighet och har sin förutsättning i himmelrikets politik och den nya födelsen. Jesus själv initierade verksamheten genom att på plats efter plats där han vandrade fram förmedla detta nådens budskap som återges i Lukas 4:18-19:
”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.”

MR publicerar här en aktuell ledare skriven inför valet 1973:

Att det andliga klimatet i Sverige är oroväckande, står numera klart. Och det är oroväckande i så hög grad att vi måste åtgärda det.
I det läget träder besserwisser-människorna fram och säger: låt oss inte längre vara avskilda från världen, utan låt oss med kristna synpunkter göra vad vi kan för att slå nya broar. Med vår kraft och våra synpunkter kommer samhällets ruttenhet att förminskas och kristna tankar får möjlighet att sätta sin prägel på staten, så lyder dagens kristet politiska evangelium. Man tycks inte se någon konfrontation mellan Lammets kristendom och politiken. Man har en vision om att det finns olika vägar att frambära evangeliet på och att de politiskt aktiva kristna har hittat en framkomlig väg.
Det är ingen evangelisk skatt man funnit när man talar om ett politiskt engagemang. Hela evangeliets idéstruktur motsäger ett dylikt engagemang. Att dra politiska växlar på kristendomen är en negation. Det är att dra ned gudomliga fakta till ett lägre plan, än där de rätteligen hör hemma.
Det är kanske svårt att säga en bestämd dag, när kristna ledare började tala om ett kristet politiskt engagemang. Desto lättare är det att konstatera hur dogmen om kristen politik till dags dato blivit en kär vän för ledande kristna och kristna redaktörer.
Det vittnar om den typiska vågrörelsen att en dogm snabbt sprids bland närliggande fraktioner. Och till yttermera visso: att det inte är någon allmän ny forskning som leder fram till dylika dogmer, utan att det rör sig om ömsesidig påverkan.
Nu är kristna politiker ingenting nytt i det här landet. De har länge varit verksamma både i riksdagen och kommunerna. Under en och samma tid har en andlig utarmning av oerhörda proportioner ägt rum.
Vad som nu skett är att det kristet politiska intresset fått en mer konkret utformning i ett politiskt parti. Det finns ingen biblisk anledning och ej heller någon historisk, att fästa förhoppningar till denna nya konkretion.

Däremot kan man tänka sig att kristna krafter användes på ett slagfält, där aldrig några bibliska segrar någonsin är vunna. Under samma tid förblir det slagfält, där Jesus väntar för att dirigera sina evangelister och förkunnare, anmärkningsvärt öde.
Det är av yttersta vikt att ha klart för sig att Jesus inte kämpar på den politiska barrikaden.
Jesus vill ha bönekristna och andekristna, några andra kristna är Han inte intresserad av.
Han verkar i Guds församlingar på jorden, i de lokala församlingarna. De är Guds fästen på jorden, där den andliga elden stiger mot skyn: Gud tronar på Israels lovsånger. De lovsångerna kan få Honom att förlåta mycket av yttervärldens dårskap.
På den politiska vägen rycker inga kristna upp det här landet ur dess andliga utarmning. Men Guds församlingar kan göra det: genom bön och förbön och genom att alltmer fyllas av Ande. Hundra andefyllda och osjälviska kristna skapar genast ett nytt läge. Vad skulle inte tusen kunna uträtta. Det är så vi måste räkna. Inte i politiska proportioner.
Världen har alltid varit andligt utarmad. Men Guds församlingar har inte alltid varit det. Det drar kalla vindar bland svensk kristenhet idag. Vindskydden är murkna. Muren vacklar. Men det är inte ett problem som man löser genom att bygga politiska plattformar och skaka fram politiska skjutjärnssoldater.
En fallen, ljum svensk kristenhet, får därför finna sig i att ta ansvaret för de senare årens allt snabbare sekuklariseringsprocess. Istället för att ty sig till och hämta kraft vid de andliga klipporna, har man skjutit ut skeppen för att ta sig en nyfiken titt på världens hamnar. Men havet har ett bråddjup och kom ihåg; havets vän är stormen.

Men ära vare Gud, vi ser hur Jesus åter och åter går utanför institutionerna, och söker upp människor som ännu inte hunnit avancera till institutionsplanet och blivit inventarier i Guds rike, utan är öppna, famlande och svaga i egen kraft.

http://www.midnattsropet.se/2014/09/kristet-ansvar.html