Kärlek/Äktenskap, konflikt m m

 000200bf.gifKan du erkänna att en konflikt har uppstått eller kör du ner huvudet i sanden som strutsen?Jag fortsätter med att ta ett avsnitt ur boken Leva tillsammans, du läste kanske föregående inlägg om Kärlek… Ok, här kommer: Att lösa konflikter:*För att vi ska kunna lösa en konflikt måste vi först erkänna att det finns en konflikt. Att erkänna problem i äktenskapet är smärtsamt. Vi försöker bagatellisera dem och skjuta dem ifrån oss. I regel har män svårare än kvinnor att inse att det finns problem i äktenskapet. Många män säger att det bara är hustrun som är känslig och överspänd och därför förstorar upp saker. De lyssnar kanske därför inte på de varningssaignaler som hon sänder ut. Ofta vaknar de först när skilsmässan i det närmaste är ett faktum.

När vi insett att vi har problem i äktenskapet måste vi erkänna inför oss själva och vår partner att vi båda bär skuld till de problem som uppstått. Det är ju aldrig ens fel att två träter. Om vi ska kunna finna lösningar på konflikter i äktenskapet måste vi båda inse att vi var och en på sitt sätt bidragit till att konflikterna upstått.

Att erkänna att man själv orsakat en konflikt kan vara svårt. Det fordras både styrka, självövervinnelse och ödmjukhet att säga: “Jag inser att orsaken till att vi har problem i vårt äktenskap till en del beror på mig och mitt sätt att vara. Kan du förlåta mig?”  Vår mänskliga natur är sådan att det ligger mycket närmare till hands att lägga hela skulden på vår partner.

Att tro och att arbeta på en lösning:

För att vara beredd att arbeta på en lösning av en konflikt i äktenskapet måste man ha en tro på att en lösning trots allt är möjlig. När vi står mitt uppe i en uppslitande konflikt är det lätt att vi blir pessimistiska. Allt verkar nattsvart. Vi ser ingen utväg och tycker inte att vi orkar en dag till. Då ligger det nära till hands att vi ger upp, och många gör det också.

Men i regel har vi större resurser inom oss än vi tror. Vi kan ARBETA oss igenom svårigheter. Vi Kan komma över besvikelser och bitterhet. Tron på att det kanske finns en lösning på konflikten kan då vara en ovärderlig hjälp. Familjerådgivare säger att en stor del av de äktenskap som nu slutar med skilsmässa skulle ha kunnat räddas om parterna varit beredda att arbeta sig igenom konflikterna.

Orsaken till att många människor inte tro på en lsöning utan ger upp och flyttar ifrån varandra är ofta att de inte själva under sin uppväxt sett att problem kunnat lösas i äktenskapet. Deras föräldrar har kanske bara skrikit och bråkat eller gått och tigit. Den enda lösning de har erfarenhet av är att man flyttar ifrån varandra. Då är det betydligt svårare att vara optimistisk och tro på en lösning av de egna problemen.

När våra barn får problem ger vi inte upp och överger dem i första taget. Vi hoppas, tror och arbetar i det längsta för att kunna lösa problemen. Något av samma beslutsamhet och uthållighet är en stor tillgång när det uppstår problem i relationen mellan makar.

Att ta sig tid och sätta sig ner för att tillsammans försöka lösa de konflikter man har är svårt. Man har så mycket annat att göra och tycker inte problemen är så stora. Och det är de kanske inte heller i början. Ofta låter vi det gå alldeles för länge innan vi tyar tag i problemen på allvar. När vi upptäcker att det är något missljud i motorn på bilen är vi inte sena att lämna den på verkstaden för att få felet lagat, fastän det tar både tid och kostar en del.

Vi vet att om vi inte åtgärdar felen i tid så blir de betydligt allvarligare och svårare att rparera. Vi borde vara lika observanta och måna om att åtgärda eventuellea problem i våra äktenskap på ett tidigt stadium.  /A B Svensson  /Maria

*I  mitt förra äktenskap var det skilsmässa som gällde för det var inte tal om familjerådgivning. Allt för mycket hade gått sönder, och lång tids plåga var ett faktum. Det beror så mycket på vad orsakerna ligger, och hur villig man är att lösa dem. I en del fall är det andra svåra orsaker som man tampas med som står i vägen….Själv var jag mycket bitter en lång tid..! fastän jag var en kristen. MEN: Gud bad mig att förlåta för att jag skulle kunna gå vidare i mitt liv. Det gjorde jag och sedan kom Gud starkare och starkare in i mitt liv och vardag…..och..ja, jag fick ett bönesvar: En troende kristen man! Halleluja.* 

http://www.bed.nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.