Foto: Man Ray – Frankrike
ATT ÄLSKA SIG SJÄLV – /Av Johnny Dahl
Älskar du dig själv? Kan du säga det? Eller får du svårt när du tänker i de tankebanorna? Men det är ju där allting börjar, med all och från den kärlek som Gud älskar både dig och mig med. Den är till för att älska oss själva. Och kan vi inte älska oss själva; hur ska vi då kunna älska andra?
Jesus: “Du skall älska din nästa som dig själv”
Jag var på en mycket bra gudstjänst idag och lyssnade på just detta tema om att älska sig själv och jag blev tagen på bar gärning! Och jag frågade stilla i mitt sinne: Ja, hur har jag det egentligen med detta? Älskar jag mig själv eller dras jag fortfarande med nedvärderande tankar om min personlighet. Detta blev ett självrannsakande möte med Gud och mig själv.
Hur lätt är det inte att ge rosor och presenter till andra i en slags kärleksyra medans man själv och inom sig går och bär på ett mindervärde eller har låga tankar om sig själv. Är det en slags tröst att ge till andra sådant man egentligen skulle vilja ge till sig själv? Ja, inte vet jag men detta nära möte med Herren och under denna gudstjänst blev en ringklocka för min del och jag började fundera hur jag hade det med den kärlek som Jesus så frikostigt har gett mig och alla andra som söker Honom.
Vi vet ju med vilken enorm kärlek Gud gav oss då han sände sin ende Son till jorden för att frälsa människorna och vi vet ju också med vilken underbar kärlek Jesus har frälst oss med, då vi tog emot honom som Herre i våra liv och hur den kärleken sedan flödar vidare genom den helige Ande i oss och genom oss. Den kärleken är verkligen värd att vårda och fortsätta söka mer av den då det bara flödar ifrån hans tron där han sitter på sin Faders högra sida.
Den äkta kärleken visar sig
Jesus säger ju i Markus 12:3: “Du skall älska din nästa som dig själv” vilket står skrivet på ett flertal ställen i Bibeln. Som du älskar dig själv ska du älska andra. Ja, allt annat vore ju en lögn och ett skådespel och det skiner förr eller senare igenom om vi inte har kärleken inom oss då vi går till andra med våra gåvos eller i gemenskap med dem.
Om vi har tvärtom en låg självbild av oss så visar den sig ganska snart och tvärtom om vi flödar i kärleken som vi har för oss själva, så flödar den också ut till andra; på ett äkta sätt.
Vi behöver inte förställa oss eller ställa oss in hos folk; kärleken bara finns där naturligt flödande från vårt inre i äkta vara, då att vi älskar oss själva. Inte i en upplåst kärlek över att vi är bättre än andra eller att vi – som predikanten sa idag – ägnar oss åt narcissism; d.v.s går och tittar oss i spegeln hela tiden, i en slags självförälskelse. Då har det slagit över åt andra hållet. Nej, bara tänka på vad Jesus älskar oss och uppleva den kärleken inom sig själv och att ta till sig den och sätta värde på den; för oss själva.
Förnekelsen av egoismen
För min del och som jag även har hört från andra, har jag tolkat följande bibeltext som självförnekelse av hela mig själv, men idag öppnades ögonen på nytt för en ny upptäckt. Mark 8:34:“Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.”
Det är ju väldigt svårt om vi både ska förneka oss själva och älska oss själva på samma gång; det är ju omöjligt. Men att förneka sin egoism och sin själviskhet det går ju vägen och att det övriga i våra liv förblir älskade; det går ju.
Detta är en sten som så många har snubblat på inklusive mig själv; som sagt, men nu då vi följer Jesus så älskar vi oss själva och förnekar de negativa attityderna av vårt ego. Är inte detta underbart?! En sån befrielse! En sån lättnad! Och vi får nya öppnade ögon för att ytterligare släppa fram de goda sidorna som Gud har försett oss med redan från vår födelse till denna jorden. Vi är ju hans barn och älskade av honom och vi är de värdefullsate han har. Vi är Guds barn!
Låt oss därför ta vara på denna kärlek och rikta inåt till oss själva i första hand, utan att för den skull bli kvävda av den eller att vi går och tänker på oss själva hela tiden utan att den bara får vara en naturlig del av vårt inre liv. Sedan kommer allt det andra och tiden kommer att visa i våra möten med Gud och människor var vi står i denna kärleken. Och visst vill vi bygga vårt liv på Klippan; Jesus själv, som förser oss med allt detta goda. Ingenting är större än detta.
Paulus säger i 1 Kor 13:13: “Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken.” / J Dahl
http://www.minfrid.se/sinnet/alska-sig-sjalv.shtml
/Maria
