Aposteln Paulus talade om tårarnas makt i sitt andra brev till Timotheus:

“Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag tänker jag på dig i mina böner. När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje.” (2 Tim 1:3-4)

Aposteln sparade dessa tårar och hänvisade till dem i sitt mest älskade brev. Tanken att samla tårar som ett minne har funnits i århundraden. Vissa civilisationer har faktiskt gjort det vi har gjort mentalt, nämligen samlat tårar i små flaskor som minnen över dem som dött.

Att samla tårar var inte bara vanligt bland romarna, utan gjordes även tidigare bland en del folk i Asien. Vid vissa av de persiska sorgefesterna gick en präst runt till varje person, och när de sörjde som häftigast samlade han försiktigt upp tårarna med en bit bomull. Sedan pressade han ut dem i en flaska och bevarade den med största varsamhet. Detta är på sätt och vis en illustration av Psalm 56:9:

“Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel, de står ju i din bok.”

I Psalm 42:4 skriver David: “Mina tårar är min föda både dag och natt.”

Guds kärlek, omsorg, vishet…. När vi söker vår Herre, och när vi funnit honom..Kristi kärlek bryter fram ur vårt innersta. Vi blir genomvåta. Av tårar.