Medmänsklighet. Det är ett fint ord. Och det skulle kunna vara så att alla känner kärlek till den som är fattig eller sjuk. Medmänsklighet. Om vi nu känner medmänsklighet så skulle vi kunna vara lite mjukare mot varandra. Men samhället idag är inte sådant. På det stora hela så handlar det om att roffa åt sig och komma högre och högre på den sociala rangskalan.Det finns oerhört många människor som skulle vilja se Gud i människor och i samhället. Då menar jag att det finns de som verkligen behöver någon att lita på, att få hjälp av. Men de som styr tittar på sina paragrafer för mycket och har inte hjärta för människor.
Därför bör den som är en troende verkligen kunna vara en verklig vän…men…just bland många kristna finns inte denna värme och medmänsklighet. De har satt en stämpel på sig själva, och tycks många gånger vara så goda, men verkligheten säger något annat. Jag vet inte om du håller med i mina ord, men jag har sett en del och jag tycker inte om vissa saker som jag sett andra gå igenom.
Man skall ju trösta, ställa upp på att hjälpa, och på det hela taget visa att man bryr sig, men det finns de som får stå med lång näsa, för att någon svikit. Är det Gud i samhället i den personen? Nej. Så därför uppmanar jag till att man går till sitt eget hjärta och låter det bli ett blödande hjärta för Guds ord, och för den ensamme, utslagne, för den som är bostadslös, för den som är mindre intelligent än andra, för den som på något sätt har gjort något fel, för den som är sjuk, …ja för dem man möter som man ser behöver ens hjälp.
Gud i samhället..vi måste börja se oss omkring för att kunna hjälpa människor. Gud vill det, och han ser med kärlek på den som offrar tid och kärlek på andra. Offra..ja vi kan ge mycket av vår “dyrbara tid” till andra människor. “offrar” DU din dyrbara tid för en medmänniska?
Besök gärna: http://www.flammor.com/