Ray Yungen: Definitionen av New Age-rörelsen är att enskilda personer som genom gamla ockulta tekniker står i en mystisk kontakt med osynliga källor och dimensioner, därifrån hämtar de ledning och tilltal. Dessa förespråkar nu en guldålder för mänskligheten. (Ur boken: Many shall come in my name, sid 16)
Faran i dag i kristenheten är att vi inte ser att fienden kommer in i kyrkan genom att byta namn på New Age-termerna och istället sätter kristna namn på dem. Men resultatet blir detsamma. Man kommer inte i kontakt med Bibelns Gud, utan med mörkret. (1 Tim 4:1). En annan ande har börjat infiltrera en del kristna församlingar. Den mystiska upplevelsen av enhet ligger som grund för mångas tankesätt och därmed förvrids evangeliets raka budskap, som förvrängs.
Det blir det ordet för laglöshet på hebreiska innebär: man förvrider Guds ord/raka vägar så att det passar den nya upplevelsen istället. Laglöshetens hemlighet som står talas om i 2 Tess 2 och måste därför i ljuset av vad som sker just nu, i den religiösa världen, vara den agenda som mörkrets makter har att föra människan in i en ny gyllene tidsålder (New World Order).
Där ingår en fred i mellanöstern som tecknet på att den gyllene tidsåldern för människan är nära. Men Bibeln säger precis tvärtom: fördärvet är nära för den som lever i mörkret. Bibeln manar oss till omvändelse, bekännelse av synd och förlåtelsen som bara Jesus kan ge. Då får vi ljus och verklig frid/fred!
1 Tess 5:3 När folk säger: “Fred och trygghet” då drabbas de av undergång, lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.
——–
New Age, som är två engelska ord, betyder ”ny tidsålder”. Det är varken en kyrka, ett samfund eller en sekt. New Age skall istället ses som ett informellt nätverk som knyter samman alla möjliga nyandliga och ockulta rörelser och företeelser.
Via den här sidan hittar du inspelningar och texter om New Age.
LÄNK:
“Lögnen från Eden”
En dikt om New age av Hans Wirgin
Den listiga ormen från Eden
har klätt sig i bländvit skrud
och talar förföriskt om freden;
New age basunerar han ut.
Med skenfagert tal om kärlek
och kosmisk samhörighet
bedrar han och lurar världen
och kallar det nyandlighet.
Men frågan är ändå den samma
som i Edens lustgård den var:
“Har väl Gud det sagt?” har blott hamnat
på en lömskt kultiverad estrad.
Han talar om gyllene tider
när gränser allt mer suddas ut.
Sitt ogräs i åkern han sprider
i församlingens sista minut.
Han svävar i farlig närhet
av Sanningen i Guds Ord.
För en kristen än viktigare är det
att av insiktens olja bli smord.
För nu samlas länder tillhopa.
Nu enas världen till sist.
När “syndens man” sig utropar
till gud, är det Antikrist.
Så den listiga ormen från Eden
gör en märklig charad, minst sagt
när han storstilat upphöjer freden
för att hatet och våldet ge makt.
Hans Wirgin
Tack Hans för dikten. /Maria