Ska man tävla i fråga om att föra människor till Jesus? Det är inte rätt. Om det handlar denna artikel som jag hämtat från länken:
Är det en person, tio personer, hundra personer, tusen personer, hundratusen personer, en miljon personer, tjugo miljoner personer eller inte någon enda?
Känner du dig misslyckad för att du kanske bara har lyckats föra en person eller några stycken till frälsning (kanske rent av inte någon) trots att du har varit frälst i många år?
Har du ett behov av att få veta hur många du har lyckats föra till frälsning genom att de som har blivit frälsta talar om för dig att det var genom DIG (din hemsida/din blogg, något möte där du höll tal med eller utan fina titlar eller på något annat sätt) de blev frälsta eller att andra (kanske media, kyrkan/samfundet eller vad vet jag) talar om det, så bör du ställa dig frågan om det är Gud, ditt kött eller om det är Satan som verkar.
Hör här vad aposteln Paulus säger:
”Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilkaI haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren harbeskärt åt var och en av dem.
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten. Den som planterar och den som vattnar — den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds Byggnad” (1 Kor. 3: 5 – 9).
Trots detta är det viktigt för många så kallade ”kristna” att ha koll på (gärna registrera) hur många DE har lyckats ”föra till frälsning” (vilket man bland annat gör på hemsidan Apostlagärningarna 29) som om det vore någon slags tävling och att den som kan visa upp det bästa resultatet ( som har fört flest människor till frälsning) segrar i tävlingen.
Läs mer här:
https://www.apg29.nu/index.php?sida=jag-har-tagit-emot-jesus
Vad handlar detta om, om inte att arbeta i köttet och under inflytande av Satan för att själv kunna sno åt sig den ära som tillhör Gud? Se vad duktig jag är för att inte säga riktigt FRAMGÅNGSRIK!!
Framgången delar jag förstås med alla kyrkor och samfund som jag gör reklam för på min hemsida/blogg och dit jag skickar dem som JAG (märk väl JAG) har fört till frälsning för delad glädje är nämligen dubbel glädje!!
Vad än de som jag har lyckats föra till frälsning står upp för så finns det en kyrka/ett samfund för var och en dit jag kan lotsa dem och där de kan känna sig som hemma. Inget är främmande för kyrkorna eller för mig som skickar dem dit. Huvudsaken är att de är ”frälsta” precis som jag är ”frälst” och att kyrkorna fylls med så många ”frälsta” som möjligt.
Blir kyrkorna fulla (förutom att vara berusade av skökans vin som de ständigt är och har varit sedan 300 talet då kyrkor började byggas) så är det bara till att bygga nya kyrkor eller att nyktra till en aning och starta en ny lära (människolära/kyrka) med support från Satan själv.
Är detta vad Jesus lära handlar om? Skall ett Guds barn överhuvudtaget tänka på (behöva tänka på) hur många eller hur få den har lyckats föra till frälsning? Den som planterar eller vattnar en växt vet aldrig om den växt/de växter den planterar eller vattnar (vilka slags växter det än handlar om) någonsin kommer att växa upp och bli den /de växter de var ämnade att bli.
Det är det endast Gud som vet och han behöver inte folk som planterar och vattnar hysteriskt överallt och hur som helst för att sedan kunna säga att de minsann är duktiga, utan människor som bryr sig om den växt/de växter de planterar och vattnar vilka sedan eventuellt kan växa upp till att bli en växt för Gud, med andra ord till att kunna bli Guds medarbetare.
Att verka för att dra in så många människor som möjligt i kyrkor och samfund som är ett Satans fångstredskap (i denna den yttersta tiden) för att dessa skall kunna gå runt med alla sina avlönade präster och pastorer (anställda) är lika med att sluta vattna den växt man har planterat eller varit med om att plantera.
De som kommer in i dessa kyrkor och samfund får inget vatten, de får ingen näring, riktig näring, och därför tynar de förr eller senare bort och dör. De dör inte som en växt som aldrig får vatten gör, utan de dör andligt.
Vad skökan (den samlade kristenheten) har att erbjuda är ett surt och bittert vin men inget levande kan klara sig särskilt länge på ett surt och bittert vin som enda näring.
När den andliga döden är ett faktum så är det fritt fram för Satan att kunna härja som han vill. Vägen för honom står då öppen hos den enskilda människan såväl som hos kyrkor och samfund (som de enskilda människorna är medlemmar i och där alla enskilda bildar ett kollektiv) och villoläror som redan finns samt nya villoläror får därmed fritt spelrum.
Bibeln kallar detta för AVFALL och det är inte de icke troende som avfaller utan de troende som har något att AVFALLA från.
En eventuell fortsättning följer. /Bloggen Laglöshetens hemlighet.