*
http://www.worldchallenge.org/sv/node/6714
Kung David vittnar:
”Innan jag fick lida for jag vilse, men nu håller jag mig till ditt ord” (Ps. 119:67)
Han medger att när allt är lugnt och tryggt, när problemen är långt borta så har vi en tendens att bli ljumna i vår attityd till bön. Vi säger att vi älskar Gud men under goda tider avfaller vi lätt och försummar umgänget med Herren. Därför tillåter Gud ibland lidande för att väcka oss till liv. ” Jag vände mig bort, men nu ångrar jag mig. Jag kom till insikt” (Jer 31:19).
”Gud viskar till oss när livet är bekvämt men ropar när vi plågas. Det är hans megafon för att väcka en döv värld. Smärta avlägsnar slöjan.”
Hur ger oss Herren sin frid i våra svårigheter? Han leder oss till intimitet i bönekammaren tillsammans med honom. Jesus påminner oss om att det är där som fadern berör oss personligt.
”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig” (Matt. 6:6).
/Ur artikeln./DW
Så som det står och förklaras i texten kan jag hålla med om att det visst kan vara och hur lidande ändrar människors attityd till Gud.
I lidandet lär man känna den Gud som vill hjälpa och har man lidande förstår man hur god Gud faktiskt är. Innan jag fick lida personligen förstod jag inte alltid att jag verkligen var frälst och hur mitt förhållande till Gud borde vara. Men i lidandet växte jag…..tack gode Gud!
Fundera på hur samhället ser ut idag och hur man blir allt kallare inför en Gud som kallar oss…alla. /Maria