“Det spordes, att han var hemma.” Mark 2: 1.
POLYPERNA, vilka bilda korallreven, utföra under vattnet sitt värv utan att ha en aning om, att de hålla på att lägga grunden till en ny ö, där inom kort växter och djur skola leva och kanske Guds barn födas för att såsom medarvingar till Kristus fostras för den eviga härligheten.
Om din plats i Guds rike är enslig och undangömd, min vän, klaga dock icke; om Han ställt dig där, sök då icke att komma ut ur Hans vilja.
Kom ihåg, att polyperna förutan skulle korallreven aldrig byggts. Gud behöver människor, som äro villiga att vara ett slags andliga polyper, människor, som osedda av andra, utföra sin tjänst, uppehållna av den helige Ande och beskådade av himmelen. Dagen nalkas, då lönerna utdelas, och Jesus skall icke begå något misstag. Mången skall då med häpnad spörja, vad det var som gjorde dig förtjänt av en sådan belöning. Du var ju i världen helt okänd.
Tryggt kunna vi lämna de folkrika mötena, bergets topp, där vi mottagit välsignelsen, det nyttiga umgänget med gudfruktiga människor och bege oss till vårt vardagliga Emmaus, vårt fruktade Kolosse eller det avlägsna Macedonien ute på missionsfältet, lugnt förvissade om, att just där Gud ställt oss i den alldagliga omgivningen, där har Han bestämt, att vi skulle intaga gränslandet och vinna segern.
“Just på Frälsaren tro,
i Hans ord ha min ro,
just att helt vara Hans var minut.
Just att gå med min Vän,
vart Han leder mig än,
just att följa, dit Han går förut.
Just att tala de ord Han mig ger,
och Hans viskning med fröjd lyssna till.
Just att gå, dit Han vill, att jag går,
och att vara just det som Han vill”.
/Maria