Precis som denna lilla tjejen på bilden så tycker jag också om att stampa i vattenpussar, för så barnslig är jag. Jag älskar barn, och jag älskar de två barnen jag fått av Gud. De är verkligen en Guds gåva.

Men alla tänker inte så. Tyvärr. Jag blir oerhört ledsen och sorgsen när man ser och läser om hur barnen i samhället blir behandlade. Barn är alltså en gåva från Gud, en belöning, och skall behandlas som de underbara barn de är. Barnen ses alltför ofta som en belastning och besvär i stället för en tillgång och glädje. Vi har så mycket att lära av deras nyfikenhet och förtrolighet. De som upplever sina barn som en belastning borde i stället se möjligheten att genom dem skapa och påverka framtiden. Vi får inte behandla dem som något obekvämt när Gud sätter så stort värde på dem.

Barnen växer upp så fort, de blir vuxna och får egna hem och familjer. Tiden går så fort. Att vara nära sina barn och ge dem all kärlek som bara är möjlig är att ge dem chans att växa.

Jesus sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte för Guds rike är till för dem.” Och han lade händerna på dem och välsignade dem. /Matt 19:14

Jesus ville att barnen skulle komma till honom därför att han älskar dem, och därför att de har den naturliga, öppna inställning vi alla behöver för att kunna närma oss Gud. Han menade inte att himlen bara är till för barnen, utan att vi ska ha deras attityd av förtroende för Gud.

Barnens mottaglighet stod i stor kontrast till de religiösa ledarnas tröghet. Deras utbildning och kunskap låg i vägen för den “barnslighet” och enkelhet som är nödvändig för att kunna tro på Jesus.

*Jag tog mitt lilla barn i handen, kände värmen och kärleken. Jag såg in i mitt barns leende ögon och såg evigheten. Jag kysste mitt barn godnatt och längtade till morgondagens lekar och kärlek. * Dikt Maria   /M