I sin djupaste förtvivlan kan det hända att man frågar om Gud finns och man kan ha svårt att fortsätta tro på en förändring till det bättre. Man kan vara så nere att man inte vill leva. VAR finns Gud då tror du? Är han borta från den personen och inte bryr sig?

FEL. Såhär är det: I DEN situationen/situationerna, är GUD VÄLDIGT NÄRA- även om man inte känner det eller kan förstå det. GUD LÄMNAR inte en människa i förtvivlan.

Jag har själv varit så nere att jag inte vetat vad jag ska ta mig till. MEN Gud såg mig och hörde mig, min klagan inför hans hjärta, då mitt hjärta grät (måånga gånger). GUD HÖR den desperata BÖNEN och TÅRARNA ser han. Testen på vår tro kan vara fruktansvärd.

När man känner att man inte orkar mera, att det är NOG, ja då kommer det ett slut på plågan, vilken den nu är. Jag vill försöka övertyga dig om detta faktum! Det är inget jag inte förstår i detta- för jag har fullständig kontroll på vad jag inte orkat med och HUR GUD HJÄLPT i ALLT!

Det är detta som VIDEON handlar om/berättar. GUD ÄR GOD! Han hjälper dig som inte ser någon utväg eller får ngn hjälp!

Kapitel 88

Klagan i djupaste nöd

1 En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót✱. En vishetspsalm av esraiten Heman.✱2 Herre, min frälsnings Gud,dag och natt ropar jag till dig.3 Låt min bön komma inför ditt ansikte,vänd ditt öra till mitt rop,4 för min själ är mättad med lidandenoch mitt liv närmar sig dödsriket.5 Jag räknas bland demsom går ner i graven,jag är som en man utan livskraft.6 Jag är övergiven bland de döda,likt de fallna som ligger i graven,dem du inte längre tänker på och som inte merär i dina händer.7 Du har sänkt mig längst ner i hålan,ner i mörkret, ner i djupet.8 Din vrede vilar tung över mig,alla dina böljor låter du skölja över mig. Sela9 Du har fjärmat mina förtrogna från mig,du har gjort mig vidrig för dem,fångad så att jag inte kommer ut.10 Mitt öga förtärs av lidande.Herre, jag ropar till dig varje dag,jag sträcker mina händer mot dig.11 Gör du under för de döda,kan skuggorna resa sig och tacka dig? Sela12 Förkunnar man din nåd i graven,din trofasthet i avgrunden?13 Känner man dina under i mörkret,din rättfärdighet i glömskans land?14 Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen möter dig min bön.15 Varför, Herre,förkastar du min själ?Varför döljer du ditt ansikte för mig?16 Plågad är jag och döende från min ungdom,jag bär förskräckelser från digoch förtvivlar.17 Din vredes lågor sveper över mig,dina fasor förgör mig.18 Ständigt omsluter de migsom vatten,omringar mig helt och hållet.19 Mina nära och kära har du fjärmat från mig.I mina förtrognas ställe har jag bara mörker.

Hälsn Maria