Tag Archive | Guds hand

Tror du att Gud kommer att överge dig? Klagan i djupaste nöd:

jan21

I sin djupaste förtvivlan kan det hända att man frågar om Gud finns och man kan ha svårt att fortsätta tro på en förändring till det bättre. Man kan vara så nere att man inte vill leva. VAR finns Gud då tror du? Är han borta från den personen och inte bryr sig?

FEL. Såhär är det: I DEN situationen/situationerna, är GUD VÄLDIGT NÄRA- även om man inte känner det eller kan förstå det. GUD LÄMNAR inte en människa i förtvivlan.

Jag har själv varit så nere att jag inte vetat vad jag ska ta mig till. MEN Gud såg mig och hörde mig, min klagan inför hans hjärta, då mitt hjärta grät (måånga gånger). GUD HÖR den desperata BÖNEN och TÅRARNA ser han. Testen på vår tro kan vara fruktansvärd.

När man känner att man inte orkar mera, att det är NOG, ja då kommer det ett slut på plågan, vilken den nu är. Jag vill försöka övertyga dig om detta faktum! Det är inget jag inte förstår i detta- för jag har fullständig kontroll på vad jag inte orkat med och HUR GUD HJÄLPT i ALLT!

Det är detta som VIDEON handlar om/berättar. GUD ÄR GOD! Han hjälper dig som inte ser någon utväg eller får ngn hjälp!

Kapitel 88

Klagan i djupaste nöd

1 En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót✱. En vishetspsalm av esraiten Heman.✱2 Herre, min frälsnings Gud,dag och natt ropar jag till dig.3 Låt min bön komma inför ditt ansikte,vänd ditt öra till mitt rop,4 för min själ är mättad med lidandenoch mitt liv närmar sig dödsriket.5 Jag räknas bland demsom går ner i graven,jag är som en man utan livskraft.6 Jag är övergiven bland de döda,likt de fallna som ligger i graven,dem du inte längre tänker på och som inte merär i dina händer.7 Du har sänkt mig längst ner i hålan,ner i mörkret, ner i djupet.8 Din vrede vilar tung över mig,alla dina böljor låter du skölja över mig. Sela9 Du har fjärmat mina förtrogna från mig,du har gjort mig vidrig för dem,fångad så att jag inte kommer ut.10 Mitt öga förtärs av lidande.Herre, jag ropar till dig varje dag,jag sträcker mina händer mot dig.11 Gör du under för de döda,kan skuggorna resa sig och tacka dig? Sela12 Förkunnar man din nåd i graven,din trofasthet i avgrunden?13 Känner man dina under i mörkret,din rättfärdighet i glömskans land?14 Men jag ropar till dig, Herre,om morgonen möter dig min bön.15 Varför, Herre,förkastar du min själ?Varför döljer du ditt ansikte för mig?16 Plågad är jag och döende från min ungdom,jag bär förskräckelser från digoch förtvivlar.17 Din vredes lågor sveper över mig,dina fasor förgör mig.18 Ständigt omsluter de migsom vatten,omringar mig helt och hållet.19 Mina nära och kära har du fjärmat från mig.I mina förtrognas ställe har jag bara mörker.

Hälsn Maria

Bön till Herren, tacksägelse….

mar28

Kapitel 139

Herren känner mig

1 För körledaren. En psalm av David.Herre, du rannsakar mig och känner mig.2 Om jag sitter eller står vet du det,du förstår mina tankar fjärran ifrån.3 Om jag går eller ligger ser du det,med alla mina vägar är du förtrogen.4 Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det.5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.6 Den kunskapen är för underbar för mig,den är så hög att jag inte kan fatta den.7 Vart kan jag gå för din Ande,vart kan jag fly för ditt ansikte?8 Stiger jag upp till himlen är du där,bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.9 Tar jag morgonrodnadens vingar,gör jag mig en boning ytterst i havet,10 ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.11 Säger jag:”Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig”,12 så är inte mörkret mörkt för dig.Natten lyser som dagen,mörkret är som ljuset.13 Du har skapat mina njurar,du vävde mig i moderlivet.14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.Underbara är dina verk,min själ vet det så väl.15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda,när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster.Alla mina dagar blev skrivna i din bok,formade innan någon av dem hade kommit.17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud,hur väldig är inte deras mångfald!18 Räknar jag dem är de fler än sandkornen.När jag vaknar är jag kvar hos dig.19 Gud, om du bara ville dödade gudlösa!Bort från mig, ni blodtörstiga!20 De talar om dig med svek i sinnet,de har fört dina städer i fördärvet.21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,och avsky dem som gör uppror mot dig?22 Jag hatar dem med starkaste hat,mina fiender har de blivit.23 Rannsaka mig, Gud,och känn mitt hjärta,pröva mig och känn mina tankar.24 Se om jag är på en olycksväg,och led mig på den eviga vägen.

Kapitel 145

Herrens storhet och godhet

1 En lovsång av David.Jag vill upphöja dig,min Gud och kung,och lova ditt namn för alltid och för evigt.2 Jag vill lova dig varje dag och prisa ditt namn för alltid och för evigt.3 Stor är Herren och högt prisad,hans storhet är ofattbar.4 Släkte efter släkte prisar dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar.5 Ditt majestäts härlighet och ära och dina underbara verk vill jag begrunda.6 Dina väldiga gärningars makt ska man tala om,och din storhet ska jag förkunna.7 Man ska ropa ut ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.8 Herren är nådig och barmhärtig,sen till vrede och stor i nåd.9 Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.10 Herre, alla dina verk ska tacka dig och dina trogna ska lova dig.11 De ska tala om ditt rikes ära och förkunna din makt,12 så att människors barn lär känna dina mäktiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.13 Ditt rike är ett rike för alla evigheter,ditt välde består från släkte till släkte.Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.14 Herren stöder alla som vacklar och reser upp alla nerböjda.15 Allas ögon hoppas på dig,och du ger dem deras mat i rätt tid.16 Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.18 Herren är nära alla som ropar till honom,alla som ropar till honom i sanning.19 Han gör vad de gudfruktiga begär,han hör deras rop och frälser dem.20 Herren bevarar alla som älskar honom,men alla gudlösa ska han förgöra.21 Min mun ska förkunna Herrens lov,och allt som lever ska lova hans heliga namn för alltid och för evigt.

Predikaren kap 2, jaga efter vind. Vishet kunskap glädje

maj14

Predikaren Kapitel 2

1 Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.
2 Jag sade om skrattet:
”Det är dårskap”,
och om glädjen:
”Vad tjänar den till?”
3 Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.
4 Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. 7 Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. 9 Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.
11 Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.
12 Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! 13 Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. 14 Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.
15 Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. 16 För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!
17 Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. 18 Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. 19 Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.
20 Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. 21 För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. 22 Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? 23 Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.
24 Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. 25 För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom? 26 Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Predikaren är ingen lätt bok. ……. -Jag är inte glad, jag är sorgsen, jag har ett gott humör i striden men jag är mycket mycket ledsen…. jag har läst Predikaren så många gånger, och den nämner och förklarar människan och Gud och tro och otro. Läs gärna kapitlet en gång till och fundera var du står.

foto Maria