*
Kristusdoft: att förkunna Kristus med våra gärningar
http://bibelfokus.se/kristusdoft
Allt sedan debatten om ”ny-judaismen” och den ”hebreiska rörelsen” startade sent hösten 2011, har det i kristna bloggar debatterats fram och tillbaka om Torah, lag, bud, lagiskhet, nåd, extrem-nåd, osv, osv. Debattklimatet har ofta varit både högljutt och aggressivt. Jag vet att fler än jag tröttnat på både debatten och tonläget (i värsta fall har några också tröttnat på den kristna tron!). Själv känner jag mer och mer behovet av att praktisera tron istället för att dissekera och diskutera den, även om en uppbygglig diskussion om tro och villfarelser alltid är nödvändig, så klart. Men diskussion om tro är underordnad förkunnelse om Tron!
Mitt i den här yran dyker en viktig fråga upp, och det är om vi kristna ändå inte måste hålla Guds tio budord? (Hela Mose Lag med 613 bud är ju orimlig att hålla, så vi nöjer oss med att begrunda de tio budorden.) Eller är det ”bara” det dubbla kärleksbudet som gäller: att älska Gud högst av allt, och sin nästa som dig själv (Matt 22:37-39)?
Håller man det dubbla kärleksbudet så håller man det som utgör grunden för alla budord i Gamla testamentet, enligt Jesus (Matt 22:40). Men vem kan hålla det dubbla kärleksbudet?? Jag tror ingen kan det, för vem älskar och sätter alltid Gud över allt annat? Och vem prioriterar sina medmänniskor minst lika mycket som sig själv? Guds tio budord går däremot ganska bra att följa om man har god självdisciplin, men hur mycket kärlek är det då i dessa gärningar? Och Paulus menar dessutom att inget är något värt om det inte har kärleken som ursprung (1 Kor 13). Så det dubbla kärleksbudet sätter allt på sin spets, vilket Jesus ofta gjorde då han talade. Han utmanade oss så till den milda grad att vi med det skulle förstå vår risiga status.
Det blir då väldigt uppenbart att ingen av oss kan leva upp till hur Gud ytterst vill att vi skall leva, och vad återstår då? Jo, försoningen i Jesus Kristus, där vi istället för att räkna den rättfärdighet vi saknar får räkna Jesu fullkomliga rättfärdighet som vår egen. På så vis ställs vi som fullkomligt rättfärdiga inför Gud, precis som om vi helt och fullt levde efter det dubbla kärleksbudet. Detta kan tas emot i en enkel tacksam förtröstan – vilket är det samma som ”tro” – och det är detta som är evangelium, sann kristen tro. Vi blir frälsta genom nåd, helt oberoende av våra egna gärningar, och vi förblir så klart frälsta av nåd, helt oberoende av våra egna gärningar. Detta är den enda logik som blir kvar när man läser och begrundar Guds erbjudande i Jesus Kristus.
Men vad blir då kvar av budorden? Jesus har ju sagt att inte en enda prick av Mose Lag skall förgå. Och aposteln Paulus som så tydligt förkunnade frihet från Lagen och laglydnad (han skrev t.o.m. att ALLT är tillåtet), han brassar ofta på i slutet av sina brev med en massa förmaningar till ett bättre leverne. Vad gäller då, bud eller inte bud?
Nej, budlydnad gäller ju inte för vår frälsning. Jag tror istället vi måste se på detta utifrån det perspektiv som vi kan kalla för ”kristusdoftens perspektiv”. Paulus skrev så här i ett av sina brev:
2 Kor 2:14-15: ”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas…” (Bibel 2000)
Jag har valt att citera Bibel 2000 här för att jag tycker om ordet ”kristusdoft” och det används inte i de översättningar jag annars föredrar. Kristusdoften är främst hur utomstående människor uppfattar mig som troende. Mitt leverne skall i möjligaste mån förkunna Kristus för dessa människor. Kristusdoften har alltså att göra med hela min livsföring: vad jag säger och vad jag gör. Man kan se det här även i dessa två bibelord, det första från Paulus och det andra från Petrus:
1 Tess 4:9-12: ”Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.” (Svenska Folkbibeln)
1 Petr 2:12-15: ”Uppför er väl bland hedningarna, för att om de i något förtalar er såsom onda människor, får de se era goda gärningar och prisar Gud på den dag då han söker dem. Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda. Ty så är Guds vilja, att ni med goda gärningar skall stoppa till munnen på okunniga och oförståndiga människor.” (Reformationsbibeln)
Vi ser här att Paulus och Petrus talar om en god livsföring som väcker respekt hos de utomstående (alltså de som ännu inte är kristna). Varför skall vi då leva så? Jo, framför allt för att vinna dessa människor för den frälsande tron! Lever vi på ett dåligt sätt kommer vi att dra både oss själva, våra medkristna, hela den kristna tron och därmed också Jesus i smutsen. Lever vi på ett gott sätt så kommer de utomståendes respekt för oss att kanske locka några till att ta steget över till Jesus och därmed det eviga livet!
Det här är nu inte fråga om lagiskhet, för det här har inget med frälsningen att göra. Det här har inte heller något med falsk fromhet att göra. Det är ju nämligen så att vi som kristna får den Helige Ande som vår HJÄLPARE, och det är ju just för att vi inte klarar de här sakerna på egen hand som vi behöver en hjälpare. HAN skall hjälpa oss att leva mer och mer på ett sådant sätt som han/Gud önskar.
Här kommer då buden in på ett sätt som vi kan kalla för en ”statuskontroll”, eller en ”spegel”. Men inte bara Guds bud, utan stora delar av Guds Ord, Bibeln fungerar som en spegel som hjälper oss att se hur det ligger till med oss, och inte minst därför är det bra att läsa Bibeln ordentligt och kontinuerligt. När vi ser att vi kommer till korta inför Guds Ord, då skall vi inte i egen kraft ta oss i kragen till döda laggärningar, för utan kärlek är det värdelöst. Vi skall då istället träda fram inför Gud och bekänna våra tillkortakommanden och be om både kärlek till våra människor och till Gud (i enlighet med det dubbla kärleksbudet) samt be om både förmågan och viljan att leva på ett gott sätt. I Filipperbrevet 2:13 står att det är Gud som ”verkar både vilja och gärning” i oss. På detta sätt kan vi med våra gärningar vinna de utomstående!
Så med goda gärningar kan vi förkunna Kristus minst lika bra som vi kan med vårt vittnande. En kristen sång innehåller dessa ord:
”They don’t care how much we know,
unless the know how much we care…
They don’t read the Holy Book,
all they do is to take a look
in to our integrity,
trying to find credibility.”
Vilket ungefär betyder:
”De bryr sig inte om hur mycket vi vet,
om de inte vet hur mycket vi bryr oss om dem…
De läser inte den Heliga Boken,
allt de gör är att ta en titt på vår hederlighet,
för att försöka hitta trovärdighet.”
OJ, vad bra sagt detta är!! Och som du ser ligger det väldigt mycket i linje med vad Gud vill i våra liv, enligt t.ex. tidigare bibelord vi läst.
Det jag skriver här aktualiserades när TV-programmet Uppdrag granskning synade en bemanningsverksamhet som drivs av en predikant som också förestår en kristen församling. Jag vill ta det här som ett exempel för att tydliggöra att vi kristna måste tänka oss för. Programmet handlade om hur bemanningsföretaget (registrerat i Rumänien) hyr ut billig arbetskraft till främst företaget Jula och deras centrala lager. Arbetskraften består av kristna rumänska romer som i normala fall lever i fattigdom i hemlandet. Det fanns mycket i programmet som jag blev beklämd över som t.ex. låga löner, sätt att undvika beskattning och arbetsgivaravgifter, gratisarbete, trix för att kringgå fackliga avtal, m.m. Jag är alltså inte tveksam till den hjälp romerna får, utan frågan gäller metoderna. Men oavsett vad som är bra eller dåligt i hela verksamheten, rätt eller fel, lagligt eller olagligt, är den avgörande frågan vilken ”doft” en sådan här kristen ”hjälpverksamhet” sprider bland vanligt TV-tittande folk (och folk i trakten och på Jula). Det blir genom det här exemplet mycket tydligt att alla vi kristna måste tänka oss för både en och tre gånger. Vår livsföring skall ju inte ge Uppdrag granskning en anledning att komma och knacka på dörren! Vi måste därför ofta spegla oss i Guds ord och fundera över vilken ”doft” vi sprider omkring oss. Det gäller oss alla! Kanske vår doft gör det svårt för andra kristna i vårt land och ger utomstående en anledning att se ner på den kristna tron? Det är ju i så fall katastrofalt illa!
Jag själv är ingalunda någon felfri kristen. Jag kommer också till korta med jämna mellanrum, och jag vill inte på något sätt framhäva mig som bättre än någon annan. För en kort tid sedan t.ex. gjorde jag själv ett övertramp när jag besökte en bank där jag efter ett bristfälligt svar från kassörskan vände på klacken och gick med en sur kommentar. Tänk om hon visste att jag är kristen! Då har jag ju även den gången dragit en skugga över både mig själv och den kristna tron. Tyvärr vände jag inte tillbaka och bad om ursäkt, så denna artikel får bli min ursäkt.
Att sedan andra beter sig illa får inte vara en ursäkt för oss själva att göra fel, och att fortsätta att göra fel. Vi kan inte heller ursäkta olika ”kristna” osunda verksamheter med att ”ingen är perfekt” eller att ”den som är fri från synd må kasta den första stenen” osv. Vi har alla ett ansvar att ta tag i våra brister och även hjälpa andra att göra så – i kärlek så klart. Men det är Gud som måste hjälpa oss att bli en god ”kristusdoft”, vi klarar det inte själva, vi kan bara komma inför Gud med vår bön om förlåtelse och bön om hjälp. Och då kommer han att hjälpa oss!
Så med detta vill jag bara uppmuntra alla som läser här (förhoppningsvis även predikanten i TV-programmet) att gå inför Gud och be om helgelse till en allt bättre kristusdoft. Kanske vi behöver förändra en del i våra liv. Kanske det är dags att fundera över hur och var vi spenderar våra pengar, hur vi kör i trafiken, hur vi anlitar arbetskraft, vad vi säger om andra, hur vi deklarerar, osv. Vi måste sträva efter att leva på ett sådant sätt så att vår kristna tro inte döms ut av de som inte tror bara för att vi kanske beter oss illa. Det måste t.ex. gå att bedriva kristen hjälpverksamhet utan att reta upp folk. Självklart skall vi stå för en biblisk tro, och det kan reta upp många, men det vi gör och säger till vardags skall inte vara en stötesten för dem som annars kanske hade kunna komma till tro! Tänk vad hemskt om delar av vår livsföring har varit till hinder för någons frälsning!!
”De bryr sig inte om hur mycket vi vet, om de inte vet hur mycket vi bryr oss om dem… De läser inte den Heliga Boken, allt de gör är att ta en titt på vår hederlighet, för att försöka hitta trovärdighet”.
/Lennart /Bibelfokus
/Maria
