Gud och jag

Räddad vid dödsrikets port

Min frälsningshistoria:       Av Juha Mattisson

Skapad av Christina Axengrip

tisdag, februari 12 2008 19:21:52

Det var en mc-olycka som förändrade mitt rebelliska liv. Jag är född 1960 i Finland. Upproret började när mina föräldrar skildes – jag var då tretton år gammal. Jag kom till Sverige 21 år gammal. Jag kom i lag med bikers och var med om att starta en mc-klubb i södra Stockholm. Min Harley-Davidson var inte en hobby utan ett sätt att leva. Med den följde en livsstil av laglöshet, våld och droger.

En mc-olycka 1985 förde mig till dödens port. Det enda jag minns är att jag låg på en bår som rullades genom sjukhuset. Jag hörde en röst: “Vi ska ta dig till en filmföreställning med dig själv i huvudrollen. Det är en film om ditt eget liv”. – “Den skräprullen vill jag inte se”, svarade jag. Jag förstod att jag kommit till slutstationen av mitt liv och mot min vilja var på väg till en annan värld. Jag började färdas nedåt i ett stort mörker. Men jag kunde tänka klart, dra slutsatser och fundera över vart jag var på väg. Jag kände samma tryck i öronen som när jag som liten följde med pappa i en hiss ner i en gruva.

Till slut var jag nere. Jag tog några steg. En bit bort såg jag en tunnelmynning och från dess andra ända kom ett starkt ljus. Jag blev aggressiv. Ville någon skoja med mig? Det tänkte jag inte acceptera. Jag ropade högt: “Vad är det här för ett ställe!? Varför har jag kommit ner hit!? Vem har ansvaret här? Jag har rätt att få veta det. Jag kräver ett svar nu!!”. En röst svarade: “Du förtjänar att vara här”. Det tyckte jag inte var något svar och upprepade frågan. Då hörde jag: “Du har kommit till Hades. Det finns ingen väg ut härifrån. Nu ska du genom tunneln. På andra sidan ska du ställas till svars för dina gärningar, vad du gjort och inte gjort”. Men jag ville inte ta order från en okänd. Jag utmanade rösten: “Kom hit och ställ dig här så att jag kan se dig. Vi får se, vem det är som går genom tunneln, om det är du eller jag”. “Det spelar ingen roll, vad du säger. Du skall genom tunneln i alla fall”, blev svaret.

En stark sugande luftström tog tag i mig. Det hjälpte inte att kämpa emot. Ju närmare tunneln jag kom, desto obehagligare. Jag tänkte febrilt på ett sätt att smita undan. Samtidigt tänkte jag anklagande tankar om min omgivning. Varför hade ingen varnat mig? Jag förstod plötsligt att jag skulle vara evigt förlorad på andra sidan tunneln. Mitt i tunnelmynningen kastade jag mig på knä och ropade: “Gud, om du finns, så hjälp mig nu. Jag vill inte dö så här ung! Om du hjälper mig, så vill jag göra bättring!”. Jag lovade Gud att sluta slåss, knarka och supa … men inte att lämna HD:n som hade tagit Guds plats som det allra viktigaste i mitt liv.

Suget från tunneln avtog. Jag var stilla på knä, tills jag uttalat alla mina löften. Men så sögs jag in i tunneln. Jämrande röster hördes från andra sidan: “Juha, kom inte hit. Du kommer aldrig ut härifrån”. Då ropade jag i panik: “Okej Gud, jag lämnar motorcykeln också. Kosta vad det kosta vill!”. Jag visste inte då att det står i Bibeln: “Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig” (Ps 50:15). Men jag fick uppleva det – i min livlösa kropp, vid dödsrikets port.

När jag släppt taget om min avgud, försvann mörkret och tunneln. Jag fördes uppåt igen. Jag kände någons närvaro och ropade: “Jag vet att det är någon här. Jag känner det. Vem är du då?” Då fick jag svaret: “Jag är Herren, din Gud. Sonen har bett för dig att du inte skulle gå evigt förlorad. Allt vad Sonen ber om det ger jag honom, därför att jag älskar Sonen. Du får återvända till livet och berätta för dina vänner och för andra människor om Sonen och dina upplevelser i Hades, så att ingen ska hamna där för att han inte visste”. Jag vaknade upp på sjukhuset nästan två veckor efter olyckan utan att minnas något av det som hänt. En läkare berättade att jag en stund varit kliniskt död. Jag mindes inte då upplevelsen i underjorden. Jag blev inte heller frälst med ens.

Jag fick tre svåra år, då jag kämpade med följderna av olyckan. Jag ville få min mc i funktion och komma “back to the highway”. Men det blev för dyrt att vara kvar i klubben när grabbarna bytte till dyrare lokaler. Jag bad dem då att köra hem HD:n. Den blev stående i lägenheten, där jag blev mer och mer isolerad. Jag lyckades sluta med knarket, men efter att ha besökt spågubbar och spågummor förföljdes jag av “poltergeistfenomen”. Bland annat började delar av motorcykeln som låg i kartonger runt om i lägenheten att röra sig av sig själv. All mat jag åt i lägenheten smakade blod. Till slut ville jag ta livet av mig. Men innan dess ville jag göra en god gärning.

Jag samlade ihop en massa kläder och lämnade dem i en kyrka, där två personer fanns kvar efter ett bönemöte. Innan jag visste ordet av hade jag berättat om mitt liv, och de bad för mig. De gav mig också ett häfte som hette “Meningen”, och jag bestämde mig för att läsa det före självmordet. Där läste jag om syndernas förlåtelse och om pånyttfödelsen. Jag tänkte: “Är det så lätt som det står här, då är det möjligt för mig också”. Långt innan jag kom fram till frälsningsbönen i slutet av häftet, bekände jag att jag trodde och ville ta emot erbjudandet. Guds kraft kom över mig, och jag började skaka och både skrattade och grät. All inre hårdhet, bitterhet och ångest försvann, och jag fick frid.

Först något halvår senare kom minnet av upplevelsen vid Hades portar tillbaka – så sakta. Sedan har jag ofta berättat om den. Många tror mig inte, men de troende förstår, och många icke kristna blir fascinerade och berörda. Efteråt har tänkt på att jag vid Hades portar blev ställd till svar mer för vad jag inte gjort än för det onda jag gjort. Jag hade ju inte accepterat Guds frälsningsplan i Jesus Kristus.

Käre läsare, inse också du att Bibeln talar sant: “Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”(Johannesevangeliet 3:16). Tro på Jesu ord :”Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet” ( Joh ev 5:24). Kristus har dött för dig. Det står ju i Skriften: “… liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas, så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder…” (Hebreerbrevet 9:27-28).

Juha Mattisson  //Maria