Vittnesbörd av Linda Boman
Jag gick och sjöng på en sång hemma, det är en barnsång som lyder så här:
En väg leder till livet,
den vägen kallas smal.
En väg leder till mörkret,
den vägen kallas bred.
Frågan är nu bara, vart går din väg?
Vandrar du på vägen
som till himmelen bär?
Jesus är den vägen som leder hem.
Vandra i tro på den.
Det finns bara två vägar att gå. Man tänker på släkt och vänner och att det inte finns någon mellanväg. Antingen vandrar vi på den breda vägen eller på den smala vägen som leder till himlen. Jag tänker också på alla religioner som finns; bara i Indien finns det miljontals olika gudar som förvillar människorna.
Gud välsigne dig att börja vandra på den smala vägen som är Jesus. Ta emot honom i ditt liv. Det är det enda som håller, här och i evigheten.
– Jag vill stråla som Stefanus!
Vittnesbörd av Asta Olausson
Jag har under en tid tänkt på det som handlar om att få komma tillbaka till den första kärleken; till den kärlek som man upplevde
när man var nyfrälst. Jag kommer ifrån ganska jobbiga förhållanden, men fick möta Jesus till frälsning och blev befriad. Då tänkte jag att det finns ingenting som kan skilja mig från gemenskapen med Jesus Kristus och från hoppet att få komma hem till himmelen en dag. Men så lätt det kan bli rutin och jargong när man vittnar för människor. Man talar om att Jesus lever, att man har blivit frälst, att man tagit emot Jesus, att Jesus finns i himmelen. Det är en objektiv sanning som folk kan tro på eller inte. Jag kan säga att jag tror att Jesus lever, att han sitter på Faderns högra sida i himmelen, och sedan är det upp till den som lyssnar att förkasta eller tro på det.
Men då har jag tänkt på Stefanus. Det står i bibeln att när han vittnade, fäste alla som satt i Stora rådet sina ögon på honom och såg att hans ansikte var såsom en ängels. Stefanus såg Jesus sitta på Faderns högra sida, och människorna såg hur hans ansikte strålade. Han såg upp emot himmelen fylld av den Helige Ande, och han sa ”jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Hans högra sida”. Till församlingen i Efesus skrevs det att: ”Jag har det emot dig, du har övergett din första kärlek”, och ”gör på nytt de gärningar du gjorde den första tiden”.
Det är vad undervisningen i församlingen har fått betyda för mig. Jag har fått tillbaka en längtan efter att få komma hem till det himmelska Jerusalem. Min längtan är att få se Jesus och att få bli förnyad och kunna vittna om honom för människor så att de blir överbevisade i sin ande – inte genom ord, men genom att få stråla så som Stefanus gjorde. Min längtan är att det blir levande i mitt eget hjärta att Jesus bor där, inte bara som en objektiv sanning utan som en subjektiv upplevelse. Amen.
