4 Juni
“Då drev Herren undan havet genom en stark östanvind, som blåste hela natten.” 2 Mos 14: 21.
DENNA vers innehåller ett tröstefullt budskap, som visar oss, hur Gud verkar i mörkret. Gud utförde icke undret för Israels barn först då de uppvaknade och sågo framför sig vägen klar genom Röda havet, utan det skedde under “hela natten”. På samma sätt kan ett underbart verk försiggå i ditt liv, just då allt tyckes vara svept i mörker, så att du ingenting kan se. Gud verkar likafullt såväl “hela natten” som under dagen, som följer. Dagen blott uppenbarar Guds verk om natten. Kanhända läsas dessa rader av någon, som just nu befinner sig i ett mörkt rum. Du ville se, men kan det icke. I ditt dagliga liv har du icke ständig seger, och gemenskapen med Herren är icke ostörd: allt ser så mörkt ut. – “Herren drev undan havet – hela natten.” Förgät icke, att det skedde “hela natten”. Gud verkar, tills dagen bräcker. Du ser det icke, men “hela natten” utför Gud sitt verk i ditt liv, då du tror på Honom.
-C. H. P.
“Om prövningar och nöd dig nå
och himlen, från att vara blå,
sig klär i sorgens slöja,
förtvivla icke, tänk då ej:
‘Nu blir det alltid mörkt’ – o nej,
snart solen skall sig höja.
Är vinden mot, är vinden med,
se stadigt upp åt, verka, bed.”
* * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Fostran för evigheten
Jag satt en gång vid en väns sjukbädd. Min vän led av en svår, obotlig sjukdom. Han ställde en fråga till mig: “Varför måste jag lida så här länge? Varför tar inte Herren bort mig nu redan? Mitt liv har ju inte längre någon betydelse.”
Det är till hjälp för den obotligt sjuke att helt och hållet se sitt liv i evighetens ljus och att i sina lidanden se den skola, i vilken han mognar för evigheten.
Ungefär detta sade jag till min sjuke vän.
Men denna tanke behöver inte vara till uppmuntran och tröst endast för de obotligt sjuka. Vi bör alla få del av den.
När vi sålunda lär oss att betrakta prövotiderna i evighetsbelysning, får vårt lidande ett sådant innehåll, att det hjälper oss att bära vår börda på ett jämnare och lugnare sätt än förut. Detta jordeliv är bara en länk i den utvecklingens långa kedja, som sträcker sig från evighet till evighet. Här är allt bara på sitt begynnelsestadium. Också kristenlivet. Först där brister det ut i full blomning.
Därför måste vi betrakta vårt liv ur ett vidare perspektiv. Vi lever inte vårt liv bara för detta livet, utan vi lever vårt liv för evighetslivet. Enligt Guds Ord är vårt livs tyngdpunkt i evigheten.
Med denna syn för ögonen kan vi ställa våra lidanden i evighetsbelysning, och det gör dem stund för stund lättare att bära.
Herre, lyft min blick att skåda långt in i evigheten, så att jag inte mäter besvärligheterna i detta livet bara med jordisk måttstock utan lär mig att använda evighetsmått. Mycket, som nu syns stort och svårt, krymper då ihop och blir mycket mindre. Och sådana ting, som för många är bagateller, får de rätta evighetsproportionerna.
Bibelord : 2 Kor 1: 3-7. Rom 8: 28-30.
Från “Tröstens Gud” av U Muromaa.
————————————-
/Maria