Tag Archive | trött

Ett gott samvete / Tro, Frid

Ett gott samvete När man ligger på sjukbädden, måste man ha en skön kudde att vila sitt trötta huvud mot.
Vet du, hurudan den bästa huvudkudden är? Ett gott samvete. Hur mycket lättare är det inte att vara sjuk, om samvetet har frid och inte kommer med sina ständiga anklagelser. Detta är ett faktum också mitt i vardagslivets jäkt. Det stämmer också för den friska människans del. Men för den sjuka är det av ännu större betydelse. Om mitt samvete har fullständig frid, njuter jag en sådan inre vila, att den inte kan jämföras med någon jordisk skatt. ”Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet. De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud” Jes 57: 20-21.

I det stycket skiljer sig en verkligt troende människas sjukbädd från en gudlös människas. Utöver de yttre plågorna lider den gudlösa av en ständig ofrid i sitt samvete, och då hon inte är van att vara på tumanhand med sig själv, kommer hon nu i sjukrummets stillhet kanske för första gången att konstatera den stora inre oro, som rått och råder i hennes hjärta. Men inte heller alla bekännande kristna lever med ett ständigt gott samvete. Också i Guds barns liv kan inträffa sådant, som åstadkommer inre smärta alldeles liksom främmande föremål i organismen. Därför är också det första villkoret för ett verkligt tillfrisknande, att du får ett gott samvete. Och ett gott samvete kan du inte få på något annat sätt, än att du inför Jesu milda ögon gör fullständig räkenskap för ditt liv.

Förutsättningen för att en människa skall få ett gott samvete är, att hon gör fullständig konkurs i sitt gångna liv. En fullständig konkurs betyder, att den som gör konkurs inte behåller något av sin forna egendom utan överlämnar allt. För att få ett gott samvete måste också du överlämna allt åt Herren Jesus, gott som ont, smått som stort, ja till och med ditt eget jag. Men inte heller häri ligger det goda samvetets hemlighet, fastän det är en absolut förutsättning för det. Ett gott samvete får man endast, då Jesus själv med sitt blod utplånar alla våra synder och befriar oss från känslan av skuld.

Sök därför framför allt denna rening i Jesu blod. Sök den inte i dina känslostämningar. Sök den inte genom att se på det förgångna. Sök den inte genom att stirra på dina synder. Se så på Jesus, att du inte ser något annat utom Jesus allena. Då den helige Ande på detta sätt ger dig nåd att se på din Frälsare, då ser du i honom idel människokärlek, förståelse, mildhet och nåd. Jesu blod renar ditt samvete från alla anklagelser.

Herre, jag känner inte, att jag har
fått förlåtelse för mina synder, men
jag tror det i förlitan på dina löften.
Jag känner bara mitt djupa fördärv,
min svaghet, när det gäller det goda,
och jag minns bara de många misstag
och förseelser jag gjort mig skyldig till
under mitt liv. Men jag griper tag om
ditt löfte, att du har kommit för att hela
dem som är sjuka av synd. Och det enda
helande läkemedlet är ditt heliga blod.
Jag tar nu detta botemedel ur din hand
och tror, att ditt blod i detta ögonblick
har renat också mig från alla mina synder.


Bibelord  Ps 32: 1-71 Joh 1: 6-10.
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.
1 Tim 1:19i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron.
1 Tim 3:9De ska hålla fast vid trons hemlighet med rent samvete.
1 Tim 4:2förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten.
2 Tim 1:3Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.
Titus 1:15För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena.
Heb 9:9Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar.
Heb 9:14hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
Några bibelord om samvete

Kraft åt den trötte……Jesus lyfter av bördorna, låt honom ta dem. Mirakel

 

”Vi voro på allt sätt i trångmål” 2 Kor 7: 5.
5 När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.

”Andra har Han hjälpt”,
varför icke mig?
Andra har Han givit
liv och frid i sig;
andra har Han botat
för vad ont som helst,
skulle jag då icke
ur min nöd bli frälst?

O, hur mången börda
Han har lyft av,
månne Han då icke
har för min en grav?
Månne ej Hans hälsning
klingar och till mig:
”Säg, mig barn, vad vill du
Jag skall göra dig?”

Lär mig då, o Herre,
lita helt på Dig;
gör Ditt ord till sanning
mer och mer för mig!
Har du hjälpt andra,
lär och mig i tron
vänta hjälp och höja
min lovsångston.
L. S.

Kraft åt den trötte Herren vill giva,
hjälp åt envar, som bräcklig och svag
ständigt sig uppå Herren förlitar
både i med och motgångens dag.

Tro och förbida, och du dig höjer
såsom en örn, som mot höjderna far.
Högre, allt högre sen du dig svingar
för varje trons vingslag du tar.
G. Alenius

 

  

Ensam. Ensamhet. Sömnlöshet. Få STYRKA av Gud! Han vill göra oss STARKA.

Han vill göra oss starka

Psalm 102  i Psaltaren läser vi: ”Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.”

Alla som ligger på smärtans läger får erfara något dylikt. I all synnerhet blir sömnlösheten en tung börda att bära. Och dock är inte den egentliga sömnlösheten, enligt läkarna, så farlig som den fruktan och spänning som orsakar sömnlöshet. Sömnlösheten för med sig själslig trötthet, och denna trötthet gör i sin tur sjukbädden svårare. Job kunde gott ha yttrat vad vi citerat från Psaltaren. Han led inte bara av sömnlöshet utan även av mardrömmar. Han anklagar Herren för att Herren också pinar honom med skräckdrömmar. Men satsens senare del passar lika väl in på honom. Job kände sig outsägligt ensam. Barnen hade dött. Hustrun förstod honom inte. Vännerna blev allt mera främmande. Tidvis tyckte han sig mol allena, övergiven också av Gud.

En sådan själens stora ensamhet tycks också höra till Guds uppfostringsmetoder. Var och en som i någon mån fått uppleva detta, vet, att det är så. Vart syftar Herren, då han mången gång för oss in i en stor ensamhet på sjukbädden? Han vill göra oss starka. Många kan nog förefalla starka, så länge de är tillsammans med andra, men när ensamheten drabbar dem, märker de snart, att deras styrka bara berodde på att de fick stöd av andra.

Herren för oss in i ensamheten för att göra oss så starka, att vi inte är beroende av stöd från människorna omkring oss. Kanske många av oss också har erfarit detta efter ett sådant skede i vårt liv. Du har kommit ut ur lidandets eldprov mindre beroende av människor än förr och självständigare än förut. Frukta därför inte heller för den erfarenheten, att du får känna dig mycket ensam. Den känslan är annars inte alls så sällsynt som många tror. Det finns ett stort antal ensamma människor i världen, och de flesta klagar över sin ensamhet.

Herren vill fostra dig till en sådan människa, som inte klagar över sin ensamhet utan förhåller sig till den med full förståelse. Han försöker lära dig att leva i absolut beroende av honom, men det lär du dig inte, förrän alla stöd och kryckor tas ifrån dig och du måste stå på egna ben. När du lärt dig leva i absolut beroende av Gud, blir du fri från människoslaveri. Du lägger inte längre så stor vikt vid vad människorna säger om dig. Det är viktigast för dig att veta, vad Herren tänker om dig. Och på det sättet anpassar du dina steg efter Jesu Kristi steg. Men den som vill vandra i Jesu Kristi fotspår, måste alltid vara villig att också vandra mycket ensam. Och pinolägret kan just stärka dig i en sådan självständighet.

Herre, jag tackar dig, att du vill fostra mig till en sådan människa, som helt och hållet och i allt sätter sin lit till dig ensam. Tack, att du vill befria mig från människoslaveri och göra mig till en sådan människa, som bara lyssnar till din stämma och följer endast dig. Stärk mig i min stora ensamhet, så att jag blir ett bättre redskap i din hand.

Bibelord: Jes 40:27-31  Joh 16:21-22


Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.