Tag Archive | Rom

Templet och de två vittnena

mar21

https://midnattsropet.se/undervisning/templet-och-de-tva-vittnen

Av Arne Imsen (1979) När bibeln skall beskriva staten, gör den det genom att likna den vid ett förskräckligt vilddjur. Staten som ett vilddjursrike med totalitär makt är emellertid något som vi haft svårt att förstå på grund av den traditionella synen på staten. Det är ju inte lätt att på samma gång tala om det kristna samhället och vilddjursstaten.

Teologerna har laborerat med många begrepp, som till exempel statskyrka och folkkyrka, för att uttrycka förhållandet till samhället, och de har också berett vägen för ett nära samarbete med staten. Att staten i vårt land skulle kunna stå för något sådant som ett vilddjursregemente tycks förefalla ganska otänkbart.

Säger vi nu att staten är “vilddjuret”, uttalar vi en fruktansvärd dom. Går vi vidare och beskriver statens religiösa makt i termer såsom skökoreligiositet och skökokristendom, det vill säga olika former av kristendom i förening med världen, skall vi inte bli förvånade om vi inte blir särskilt populära.

Var står nu gränsen mellan de olika andliga tillstånden? Kan vi känna igen vad som är skökokristendom? Jag vet ju var gränsen mellan Sverige och Norge går. När jag passerat gränsmarkeringarna är jag i ett annat rike. Men kan jag lika enkelt säga var gränsen går mellan skökokristendom och apostolisk kristendom?

Vi skulle här kunna peka på flera konkreta exempel i kristen verksamhet och ställa några provokativa frågor som kunde få oss att tänka efter. Är det möjligt till exempel för en kristen församling att med bibehållen integritet ta emot statliga subventioner? Handlar inte det om regelrätt skökolön?

Men låt oss nu först dröja vid bilden av staten såsom vilddjuret. Vi vet att Daniels bok beskriver de historiska världsrikena såsom olika vilddjur som efter varandra stiger upp och går under. Ett lejon, en björn, en panter och ett sista förskräckligt vilddjur avlöser varandra i Daniels syn. Det första riket, det vill säga lejonet, är Babylon, björnen är Medo-Persien, pantern är Grekland och det fjärde djuret är romarriket.

Nu hör det romerska riket historien till, men det skall återuppstå igen. Det blir ett sällsamt rike, ty det sista vilddjuret skall bli ett förskräckligt vilddjur, som skall äga något av lejonets, björnens och panterns egenskaper tillsammans. Det blir en kombination av samtliga tre föregående riken. Nu har rikena gått under, men anden lever kvar och förkroppsligar sig i nya, mer utvecklade och allt farligare system. Mot ändens tid skall allt komprimeras i ett fruktansvärt vilddjursrike, som Skriften också kallar för Antikrists rike.

Krafter i rörelse
Parallellt med denna utveckling finns också en andlig maktkonstellation som tar form. I varje tid uppstår och framträder speciella Guds redskap med speciella funktioner. Vid ändens tid tycker vi oss på nytt se dessa redskap igen, men nu sida vid sida. När Satan mobiliserat alla sina krafter för en slutlig uppgörelse med Guds församling, har också himlen mobiliserat sina krafter. Vi kan i Guds församling åter känna igen något som påminner om de gamla kämparna, som en gång trädde upp.

Jag skall här försöka ta er med i denna otroliga och förunderliga händelseutveckling och se vad som verkligen tar form.

I den text vi läst möter vi flera uttryck vi skall stanna speciellt vid. Det är för det första templet, för det andra vittnena, för det tredje manifestationerna och för det fjärde beskrivningen av den andliga makt som vittnena kommer att råka i strid med, vilddjuret. Slutligen, och för det femte möter vi staden med det hemlighetsfulla namnet, där också templet är beläget.

Vilka är vittnena som skall spela huvudrollen i detta drama? Vi möter dem icke med deras namn, men vi kan känna igen dem av beskrivningen.

Den ene känner vi igen genom namnet på skådeplatsen för dramat, nämligen den stora staden som andligen talat kallas Egypten. Vem tänker vi på som den stridande mannen i det egyptiska riket om inte Moses, som frambar Guds befallning till Farao: “Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen!”

Den andre känner vi igen genom de manifestationer som skall åtfölja dem. “De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller under den tid de profetera.” Här leds våra tankar till profeten Elia, som bad en bön att det icke skulle regna och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader.

Nu utkämpade Mose sin kamp i Egypten och Elia sin kamp i Israel under en kort period. I tidsålderns avslutning för de två vittnena inte längre striden inom ett begränsat område av världen. Det kampen nu gäller är mot den totala ondskan. Perspektivet vidgas till att omfatta hela släktet, då alla på ett eller annat sätt skall komma att delta i kampen.

Man har sagt att de här två vittnena skall komma att ligga på någon gata i Jerusalem och att man skall få se deras döda kroppar på en TV-skärm utöver hela jorden så att jordens inbyggare skall kunna applådera vad som skett. Jag tror inte att det kommer att gå till på det sättet. Om det ändå skulle ta en sådan form tror jag inte att detta är det väsentliga. Det är frågan om en helt annan och djupare betydelse, och jag skall här försöka beröra den.

Religiositet som åstadkommer plåga
Vi får först veta att jordens inbyggare skall glädja sig när vilddjuret övervinner och dödar Guds två vittnen. Man kan fråga sig vad det är som åstadkommer denna glädje. Ja, dessa två vittnen har plågat dem som bor på jorden. De representerar en religiositet som åstadkommer plåga.

Deras närvaro, deras tjänst och funktion är en plåga och jordens inbyggare skall skicka varandra gåvor när de har övervunnit och besegrat irritationsmomentet.

Lägg märke till att vittnena uppträder höljda i säcktyg. Anspråkslöst och enkelt bär de genom sin dräkt vittnesbörd om djup sorg, totalt armod och total fattigdom i en fruktansvärd protest mot alla de som profeterar framgång och att allt står väl till. De står i en våldsam opposition mot alla dem som arbetar på allianser, enhet och ekumenik. De representerar något helt annat än den allmänna fras-religiositeten och ritualismen som är så vanlig idag.

Men det finns också med i bilden en annan makt som är de två vittnenas raka motsats. I Uppenbarelseboken 17:4 läser vi om kvinnan, den stora skökan, som var klädd i purpur och i scharlakan och som glänste av guld och ädla stenar och pärlor. Horkvinnan ville också dölja sig, men genom att pryda sig med purpur och ädla stenar. Hon hade låtit sig klädas i konungslig värdighet av jordens konungar, ty hon är utblottad på himmelska skatter. Sanningen är att hon är fattig och eländig, blind och naken, men det kan ingen märka av de mäktiga katedralerna, de fina orkestrarna och de ståtliga processionerna under högtiderna. Och det framgår absolut inte av hennes bekännelse. Det är otroligt hur narraktig och förljugen människan kan bli.

Låt oss läsa Sakarja 4
Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. Då sade han till mig:

”Här är Herrens ord till Serubbabel: Varken genom styrka eller makt, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot. Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli jämn mark, och han ska föra fram slutstenen under höga rop: Nåd, nåd över den!” Och Herrens ord kom till mig. Han sade:

”Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, och hans händer ska också göra det färdigt, och du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. För vem föraktar den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa Herrens sju ögon som far omkring över hela jorden.”

Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”

Här möter vi också två vittnen, men nu framträder de inte i säcktyg. Här uppträder de som de två oljesmorda. Inför världen är Guds vittnen tecken på armod, men inför Herren är de oljesmorda. I bilder som handlar om guld, olivträd och olja beskrivs deras gudomliga kvaliteter, vilket har med utkorelsen och utrustningen att göra. Guds vittnen kan ibland se ut att bli besegrade, men därmed har inte Guds makt blivit om intet.

De två oljesmorda står inför Herren som förmedlare av gudomlig energi. Oljan strömmar direkt från trädet genom två gyllene rännor till ljusstaken. Allt ljus är beroende av de två oljesmorda vittnena. Utan dem vore allt mörker.

Studerar vi texten närmare ser vi vilka de två oljesmorda är. Det är Josua och Serubbabel. Inget skulle bli dem övermäktiga, ty så talade Gud till Serubbabel: ”Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli jämn mark.”

Tron lyfter otrosberg
Vad är det för berg Skriften talar om? Säkert är det inga berg i geografin. Jesus säger att den som har tro “vore den ock blott såsom ett senapskorn” skall han till och med kunna säga till detta berg: “Häv dig upp och kasta dig i havet.” Senapskornet, det minsta av alla korn, är bilden på tron. Tron är aldrig voluminös, men tro som senapskorn lyfter berg. Otron lyfter inga berg. Vad är det som skapar otron i vårt väsen då om inte alla berg? Vi har kunskapsberget och otrosberget. Vad är barndopsläran och alla egna frälsningsläror för något om inte annat än ett resultat av all otro! Även otron kommer av förkunnelse. De två oljesmorda vittnena i deras säcktyg är protesten mot den intellektualiserade, moderniserade och anpassade religiositeten med sina självfrälsningsläror.

På samma sätt som dessa två vittnen verkar, fungerar den levande kristendomen. Lever vi i enlighet med vår speciella kallelse, kommer vi också att uppfattas på samma sätt som de två vittnena blev uppfattade. Vi blir ett irritationsmoment och en plåga med makt att öppna eller tillsluta himmelen. Vi har nog trott att de kristna i alla tider bett att Gud skall öppna himmelen. Vi har trott att det är vår uppgift att lindra nöden i första hand, men det kanske också kan vara så att Gud kallat oss att leda hela folk in i nöd.

Templets beskrivning
Låt oss nu se på en annan sak, nämligen templets beskrivning. Vi söker först ta reda på vad det kan vara för tempel som avses och läser 2 Tessalonikerbrevet 2:3-4:

Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Vi läser från Matteusevangeliet 24:1-2, där det också handlar om ett tempel:

När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. Men han sade till dem: “Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner.”

Skall templet byggas upp igen?
Vad är det för helgedom som Jesus säger skall bli nedbruten? Idag är templet nedrivet. Det tillhör skuggorna och förebilderna. Men skall det då åter byggas upp igen i Israel, så att Gud skall återinföra den gammaltestamentliga gudstjänsten? Om Gud själv skall göra det, kan han i varje fall inte klandra oss för att vi frestas att bli judar i vår tro.

Innan vi går vidare läser vi ännu ett stycke:

Jesus svarade: “Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar.” Judarna sade: “I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!” Men templet han talade om var hans kropp (Joh 2:19-21).

Jesus trädde fram och gjorde anspråk på att själv vara ett tempel. Han skulle också bygga ett tempel – sin församling, där Gud skulle bo. Därför frågar jag igen om det är sannolikt att Gud skall återinföra skuggorna och symbolerna efter det att församlingen är slutfrälst? Jag har svårt att tro att hela den gammaltestamentliga gudstjänstens offerkult skall införas på nytt i Israel, bara för att som det heter, laglöshetens människa, Antikrist, skall kunna ta sitt säte i Guds tempel.

Om nu inte templet är en ny byggnad som skall uppföras i Jerusalem, vad är det då? Och vad innebär det att Antikrist, laglöshetens människa tar sitt säte i Guds tempel? Templet är en bild på Guds folk och församlingen.

Aposteln uppmanar de troende att ge akt på Antikrist i templet som ett tecken på att Jesu Kristi tillkommelses dag är nära. Nu har kanske hela kristenheten fått den uppfattningen att Antikrist skall sätta sig i ett kommande tempel i Jerusalem innan Jesus kommer. Men då berör oss inte frågan längre så direkt och omedelbart. Vi förstår alltså av sammanhanget att det inte kan vara ett tempel som är uppbyggt i Jerusalem det handlar om.

Hur kunde de bli besegrade?
Vi skall betrakta ytterligare ett förhållande som hjälper oss att se helheten i sammanhanget. Två gestalter vi känner igen i dramat är Moses och Elia.

Vi har läst att eld gick ut ur de två vittnenas mun och förgjorde deras fiender. Plötsligt skall ett vilddjur träda upp ur avgrunden för att föra krig emot dem, övervinna dem och döda dem. Hur kunde detta bli möjligt? Förmodligen låg svaret i den miljö de levde i, staden som andligt talat kallades Egypten. Vem var det som tog upp striden mot Moses och Aron i Egypten? De hade gjort ett under inför Farao för att sätta makt bakom orden, och Farao gick med på deras krav. Men Farao kallade på spåmän och all Egyptens vise män. Genom en mäktig styrkedemonstration av Faraos spåmän besegrades Moses och Aron. Så snart Moses gjorde ett under, imiterade Faraos vise och spåmän deras kraftgärningar och framkallade liknande övernaturliga ting. Moses och Aron besegrades och måste gå bort för att komma igen, besegras, komma igen, besegras på nytt och komma igen på nytt.

Berättelsen om vilddjuret som besegrar de två vittnena i staden, pekar på en andlig strid som i varje tid försiggår mellan Guds folk och dess fiender. Vi vill gärna tro, då vi läser om att Antikrist skall ta sitt säte i templet, att det är något som i kommande tider skall äga rum där nere någonstans i Israel. Så har vi liksom räddat oss från en djupare och mer närgången tolkning av bibelordet. På samma sätt inbillar vi oss också gärna att de oerhörda katastrofer vi läser om i Uppenbarelseboken handlar om utlösning av atombomber och kärnvapen. Därmed har vi också skapat tillräcklig distans till den saken och bryr oss inte om att söka förstå vad som är den verkliga betydelsen av det. Men, mina vänner, det är i första hand fråga om andliga makter i konfrontation med varandra.

Modern till skökorna
Vi har läst om templet som är en bild på kristendomen, men vad är då staden? Vi erinrar oss först en annan stad som kallas för vår moder; hon som kommer ner ovanifrån, det nya Jerusalem som är bilden på församlingen. Nu läser vi om en annan moder och en annan stad, där motsvarigheten till församlingen är hon som är moder till skökorna på jorden. Det som gjorde det möjligt för vilddjuret, Guds motståndare, att besegra Guds vittnen var den stora staden, modern till skökorna, den stad där också deras Herre blev korsfäst.

Och var kommer Elia in här? Låt oss läsa Skriften!

Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira:Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons: Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första. Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer (Upp 2:18-20).

Här presenteras en församling på glid bort från sitt ursprung. Varför är du så efterlåten mot kvinnan Isebel, frågar Herren genom profeten. Vi ser plötsligt även Elias kamp mot kvinnan Isebel och hennes lära. I Tyatira fanns det en lära som vi skulle kunna kalla för Isebels lära, och den hade en kuslig dimension.

Handlar om andlig otukt
Vi lägger märke till att det handlar om otukt här – men inte fysisk utan andlig otukt. I detta otuktsförhållande hade det fötts barn, som enligt Herrens ord skulle dräpas. Herren manade till strid mot en helt ny generation, som Isebel stod moder till. Hon hade befruktats genom lärarna i församlingen. Barnen var födda , men de hörde egentligen inte till församlingen och därför skulle de drivas ut.

Vad var det då denna Isebel hade gjort som var så ohyggligt, och vem var hon? Hon var drottning i Israel av hednisk börd, gift med Ahab, Israels konung. Ahab var fullständigt besegrad av denna kvinna. Hon skaffade sig ett väldigt inflytande och dominerade konungen helt genom sin intelligens och sin diplomati. Hon kom inte med krav om att Israels religion skulle utplånas eller att tillbedjan till Herren skulle upphöra. Hos sade bara: “Låt oss tillsammans med altaren för Israels Gud också resa ett altare åt Baal.”

Så placerades Baals altaren tillsammans med altaren till Jehova Gud på israeliskt territorium, och styggelsen var ett faktum. Israels folk kallades till offerhögtiderna, de torftiga gudstjänsterna som Israels barn hade tömdes på folk, och massorna drogs till Baals altaren där kulten var sensuell, spännande och intressant.

Då trädde Guds profeter fram och profeterade mot avfall, namnreligiositet och falskhet. Profeterna blev en plåga för högtiderna. Detta irriterade drottning Isebel, som inte kunde tåla att bli störd och förödmjukad. I tur och ordning dödades Guds profeter. Till sist hade hon likviderat hela skaran och inte en enda profet fanns kvar. Gudstjänsterna kunde utvecklas fritt och få ett allt djupare grepp om nationen.

Det var i det läget Elia trädde fram och bad hela nationen in i nöd och vånda. Det regnade inte på tre år och sex månader. Själv fick Elia finna sig i att som Herrens profet fly till främmande trakt och gömma sig vid bäcken Kerit.

Dödade i ekumenikens namn
Vad handlade Isebels lära om? Den gick ut på att vi skulle vara toleranta och samarbetsvilliga. Alla de som inte ville vara med måste på ett eller annat sätt elimineras i tysthet. Är det inte så man gjort med de brinnande kristna. Man har på ett diskret sätt och i ekumenikens heliga namn dödat profeterna och tystat dem en efter en. Det är dessa profeter och vittnen vi nu får se ligga döda till ett allmänt åtlöje inför en hel värld. Nedtrampade och avhånade ligger säcktygsprofeterna, som profeterade så skärande disharmoniskt, besegrade.

Elia strid var alltså en uppgörelse med ekumeniken mellan hedendom och judendom. Det var samma strid som utkämpades i Tyatira. Isebel höll på att ta ett av lärosätena i Guds församling – laglöshetens människa höll på att ta sitt säte i Guds tempel. Hennes efterföljare skryter nu med sin numerär. Det har blivit tusenden och åter tusenden. Men himlen gråter och kan inte jubla över framgången, därför att de som kommit hör inte Guds rike till. Barnen var födda utanför äktenskapet.

Striden mellan Elia och Isebel kulminerade med att profeten anordnade ett stort uppgörelsemöte på berget Karmel. Och profeten frågade: “Är det Baal som är Gud?” Då svarade Gud med eld och de falska profeterna förgjordes.

Här ser vi klart hur striden samtidigt förs på olika plan: Moses mot Farao och Elia mot Isebel. Striden leder alltid fram till en slutlig uppgörelseakt med hela den mäktiga religiösa sfären, den ekumeniska, alliansbetonade, maktgalna och segerberusade religiositeten, som ånyo har korsfäst Herren i den stad som andligen talat heter Egypten och Sodom. De två oljesmorda tjänarna ligger döda i staden till allmänt åtlöje och till ett skådespel. Men det är i det läget Herren säger: Kom hit upp! Och livsanden kommer in i dem, de reser sig upp och rycks upp till himmelen undan sina fiender. Förnedrade men uppryckta. Klädda i säcktyg men förhärligade.

Börjar vi ana vad det handlar om? Det är detta den andliga kampen innebär för Guds folk i alla tider. Förnedring och upprättelse om och om igen ända tills den sista striden för gott avblåses och Herren själv ingriper.

/ Arne Imsen

Ja gärna, vi gör det varje dag om vi vill då man anser att så dyra varor har man inte råd med. MEN Wallenberg har det.

I Videon ser du VEM/VILKA som styr världen/ Katolicismens ansikte

jan31

I Korthet:
Att närma sig Rom och dess sällskaper, m m
Hemliga sällskap.
Falsk kristendom
Katolicismens ansikte

Solgud/Solreligion förekommer mer än ofta/deras emblem
de flesta går tillbaka /verkar till BABYLONs tid. Tower of Babel..
VÄGEN till Gud/Gudar. Du känner till NIMROD/Babylon, Man dyrkar solen.
Jesuiterna
Freemansonry/Frimurare
Power/MAKT
Rom, ROM, Rom, det falska systemet
Pegasus Horse, Emblem
Helios: Solgud!
OCH sluttidernas KUNGADÖME/ Beast.
Syndens människa. Antikrist. ..
13 min 25 s in i videon
Roman Pagan Temple.

Man vill högre, för ett högre syfte, förverkliga och för-Guda sig själv,
bli som en gud. KUNDALINI används i stora mått i allt detta som är ngn slags’religion’
för den som hamnat HELT FEL.
Man är otroligt otäckt LURAD!!

Här ser du också (tid 8.01) in i videon om Kröningen av Mother Goddess, allt du ser i bilderna är en fasad, EN, MÅNGA LÖGNER. De kristna tog sedan över templen och ’gjorde dem till sina’. Egypten har liknande tempel som du kan se i videon.
Varsågoda, så ser det ut.

/Maria

Romarbrevet. Kallade att tillhöra Kristus. Ditt liv som kristen

aug10

Romarbrevet Kapitel 1

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4 och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostla-ämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.
6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9 Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12 alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.
13 Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14 Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. 15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.
16 Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.
18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Inledning till Romarbrevet

Romarbrevet skrevs av aposteln Paulus under andra hälften av 50-talet e Kr, under ett tre månaders uppehåll i Korint på hans tredje missionsresa (Apg 20:2-3). Det dikterades för skrivaren Tertius (Rom 16:22) och bars av församlingstjänarinnan Febe (16:1) till de kristna i Rom, där Paulus hade många bekanta (16:3-15) trots att han aldrig hade besökt församlingen (1:13). Med brevet vill aposteln förbereda församlingen på hans planerade besök och vidare färd mot Spanien (15:23f) och ge en samlad framställning av evangeliets innehåll.

 

Europa, Bibeln och Jesu återkomst. Boken Daniel och fyra makter eller riken

aug6

Av Thorbjörn Johansen den 23 okt 2014 kl 14:57

I ett program från CNN den 4 november om ”Varför enhet är så viktigt för Europa” (Bryony Jones), berättade professor John Loughlin från Cambridge University att svaret ligger i Europas historia med splittring och konflikter. Han sa att människor har försökt att finna sin ”förlorade enhet” ända sedan Rom föll. Men efter 1500 års misslyckade försök att ena Europa till en gemensam ideologi försöker politikerna nu i stället ena det ekonomiskt. Loughlin drar slutsatsen att de inte har lyckats. I dagens valutakris som rikskansler Angela Merkel har kallat ”Europas värsta kris sedan andra världskriget” visar sig gamla fördomar och förargelser som hotar att stjälpa allt som byggts upp i åratal, ja under flera tusen år. Hur kommer det sig att Europa är så svårt att förena?

I Daniels bok läser vi om den babyloniske kungen Nebukadnessar som får en dröm från Gud. Han får se en stor staty gjord av olika metaller.

”Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.” (Dan 2: 32-33)

Bibelns profetior, som i Daniel, ger svar på problemet. Budbäraren (ängeln) Gabriel och hans medhjälpare kom till Daniel och talade om vilken uttydningen var. (Dan 4: 20-21) Det rörde sig om fyra olika makter i de globala imperier som omtalas i Daniels bok kapitel 2.

Bibelns bildstod som Bibelns Nebudkadnessar sett i drömmen ville han få uttydning på. Han anlitade den han trodde mest på, Daniel, för att han skulle uttyda den underliga dröm som han hade haft.

När levde Daniel?

Han levde mellan 605-562 f.Kr. medan Nebudkadnessar var kung i Babylonien. I Johannes Uppenbarelse kaptel 18 beskrivs Babyloniens natur och slutliga öde. Hennes ockultism och liknas vid en sköka. Hennes ockultism och svek mot Herren beskrivs också i Jesaja kapitel 47. Skökan är judendomen som förkastar Guds Son, Jesus Kristus.

Daniel talade om de fyra makter eller riken

1. Babylonien, guldet och ockultismens högborg varifrån även judarna tog sina lärosatser och blandade dem med Toran, Talmud och Kabbalah. Och öster om Mesopotamien trädde det medo-persiska väldet fram.

2. Det medo-persiska väldet kom därefter. Mederna levde på den norra delen av platån men spred sig senare till Armenien och Kilikien. Perserna levde på sydvästra delen av platån öster om Tigris-dalen. Under kung Cyrus styre i 500-talets mitt förenades de båda rikena och bildade det medo-persiska världsväldet.

Cyrus intog Babylon år 539 f.Kr. I öst sträckte sig hans rike mot Indien. Västerut omfattade det Egypten och det som nu är Turkiet. Daniel beskrev mycket passande det medo-persiska världsväldet som en glupsk ”björn” som åt ”mycket kött”. (Dan 7: 5) Cyrus styre var humant och tolerant. Han delade in riket i provinser, varje provins styrdes av en satrap, vanligtvis en perser, men under honom hade en lokal härskare en viss makt. Sedan medoperserna hade erövrat Babylon använde de staden, med sina torra och heta somrar, som administrativt centrum. Susa, den tidigare elamitiska huvudstaden, var en av de kungliga städerna. Hur fick då det här världsväldet sitt slut? När Medo-Persien var som mäktigast, försökte det slå ner de uppror som anstiftats av grekerna vid den nordvästra gränsen. Grekland bestod då av stadsstater som förde krig mot varandra, men samarbetade för att besegra persiska styrkor i avgörande slag vid Marathon och Salamis. Det beredde vägen för ett enat Grekland som var överlägset Medo-Persien.

3. Hellenismen.
Alexander den store förde krig och erövrade hela området runt omkring Grekland. Hans rike beskrivs som den del av bildstoden som var gjord av silver. I nutid vet vi att filosoferna i Aten blev upphovet till olika läror, bland dem den förskräckliga humanismen, dvs. en religion utan Gud.

4. Romarriket.
Romarna var avgudadyrkare. Det var en mycket grym diktatur full av avgudadyrkan. Man ansåg att kungen var Gud. Förföljelser mot kristna utbröt och många dödades. Romarriket eller Europa har varit söndrat ända in i vår tid.

Så här beskriver Daniel bildstodens olika riken

”Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig, och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och den var förskräcklig att skåda. Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn, dess fötter delvis av järn och delvis av lera. Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna, som voro av järn och lera, och krossade dem.

Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen: Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet. Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden. Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, ty järnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstör allt annat, så skall ock detta krossa och förstöra. Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndrat rike, dock så att det har något av järnets fasthet, ty du såg ju järn vara där, blandat med lerjord. Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder att väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd, men att delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan förbinda sig med lera. Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen; ty du såg ju att en sten blev lösriven från berget, dock icke genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen, leran, silvret och guldet. Så har en stor Gud uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.” (Dan 2: 31-45)

Daniel sa vidare till kung Nebudkadnessar:

”Du är det gyllene huvudet. Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar [eller brons], och det skall regera över hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt.” (vers 38-40) Vi förstår härav att varje metall representerar ett välde med början i Babylon på 500-talet f.Kr.

Historiskt kan vi se den fortsatta uppfyllelsen av profetian i väldena och Rom. I stället för att erövras av ett nytt välde splittrades romarriket mellan tio germanska stammar, precis enligt profetian:

”Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndrat rike.” (Dan 2: 41)

Dessa stammar bildade senare de stater vilka vi har i Europa. Bibeln säger vidare att fötterna på statyn betyder att detta splittrade romarrike (Europa) ska försöka förena sig, men att de ”inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.” (v.43)

Den siste härskaren av det här slaget är Antikrist, som Jesus ska besegra med med sin blotta närvaro och det svärd som utgår ur hans mun. Att Kristus råder, vilken härlig framtid som vi har! Den sten det talas om här slår sönder all annan diktatur är Jesus och hans Herravälde. DET kommer att vara evigt!

Av Hitler finns inget kvar. Inte heller av Lenin och Stalin.

Alla tre ville ha en global diktatur. Liksom statyn är nedbruten, är de alla glömda. Har vi inte under århundradenas lopp fått bekräftelse på profeten Daniels förutsägelser? Babylons alla astrologer och spåmän påstod sig ha övernaturliga krafter, men när det kom till kritan kunde de inte tala om för kung Nebudkadnessar vad han hade drömt, och då stod det klart att de bara var bedragare.

Den Stora Skökan är judendomen med sina ”heliga” skrifter Talmud och Kabbalah, vilka har förfört all världens människor från frimurare (ofta politiker) till alla ockulta sällskap, teosofin, New Age, sällskapet Thule, etc.

Mängder av politiker och ledare har försökt att skapa ett enat Europa utan att en enda har lyckats. Bibeln profetia har haft rätt i över 2500 år och vi tycks inte ha någon orsak att tro att situationen idag skulle ändra på den saken. Gud håller själv i historiens trådar.

NamnlösMaria

Ulf Ekmans KatolskaTrosbekännelse. Villoläror. /Bibelfokus/ Står ditt namn i Livets bok?

dec14

 

 

Ulf Ekmans katolska trosbekännelse

Skrivet av Lennart – 23 oktober, 2013 – 19:46
I det senaste numret (2013:3) av den teologiska tidskriften Keryx skriver Ulf Ekman en artikel med rubriken ”Spelar kyrkosyn någon roll?”. När jag läste den kände jag direkt att detta är Ulf Ekmans katolska trosbekännelse – på ett lite subtilt sätt – men som också har som syfte att locka fåren med sig på färden mot Rom.Många har undrat när Ekman kommer att konvertera till katolicismen, inte minst för att flera andra medlemmar i Livets Ord redan gjort det. Ulf Ekmans son Benjamin konverterade fredagen den 1 november 2013 – kanske är han en testballong? I den artikel som jag här analyserar står det helt klart att Ulf Ekman själv i sinnet redan konverterat fullt ut, kanske är det bara rätt tidpunkt och de yttre administrativa formaliteterna som saknas.I artikeln talar Ekman hela tiden varmt för ”Kyrkan” och det står helt klart att han med ordet ”Kyrkan” i huvudsak syftar på den Katolska kyrkan och att den står som garanten för enhet, ordning, struktur, nåd, lära, m.m. Han säger också att denna kyrka är ”bärare av nåden”, inte minst genom förvaltandet av dess sju sakrament som Ekman menar är de traditionella sakramenten. Vi som inte kan se detta som Ekman nu fått upp ögonen för, har ”kollektiva blinda fläckar” som vi fått av vår splittrande protestantiska tro, enligt Ekman.Jag är ganska övertygad om att Katolska kyrkan kommer att belöna Ekmans arbete med att återkatolicera Sverige på något synbart sätt framöver, kanske med en position i Kyrkan som ger makt och ära. Den som överlever får se.Det finns mycket att kommentera i Ulf Ekmans artikel eftersom den är mycket vilseledande, men jag skall särskilt lyfta fram några hårresande saker.Kyrkan har säkrat läran genom sitt läroämbete, enligt UE
Ekman menar att genom Katolska kyrkans läroämbete har läran säkrats och bevarats, från apostlarnas tid och fram genom alla århundraden. Men här har vi en komplett lögn. Istället är det så, att Katolska kyrkan genom alla år levererat en mängd villoläror som alltså helt saknar stöd i Bibeln. Ofta vrängdes läran för att passa påvar och kardinaler som levde i lyx och utsvävningar – alltså inte helt olikt hur framgångsteologer som Ulf Ekman själva vrängt läran till sin egen fördel. Katolska kyrkans ledarskap har även förvrängt läran för att kunna klämma dit sina kritiker. En sådan lärosats säger ungefär detta: ”förbannad är den som menar att nåden räcker för frälsningen” med adress till reformatorerna:

”Om någon säger, att sakramenten i den Nya Lagen inte är nödvändiga för frälsningen, utan överflödiga; och att… människan får av Gud, genom tron allena, nådens rättfärdiggörelse… låt honom vara förbannad.” (min översättning)
Sjunde sessionen, Kanon IV i det Tridentiska mötets protokoll

Kyrkan står för enhet, enligt UE
Ekman menar att Katolska kyrkan står som garant för enhet, emedan reformationens frukt bl.a. varit splittring och individualisering av tron. I detta ges den falska bilden av att Katolska kyrkan skulle vara enad i en sann tro. Sanningen är den att Katolska kyrkan utgör ett teologiskt tak under vilket många olika villfarelser ryms. Där finns de som tillber helgon och relikdelar. Där kan man hitta präster som är mer eller mindre direkt kopplade till New age. Där kan man hitta medlemmar som sysslar med ren ockultism utan att prästerskapet gör något åt det (mycket vanligt i Sydamerika). Så den enhet man finner i Katolska kyrkan är inte den sanna trons enhet (Andens enhet) utan en synkretistisk enhet, en antikristlig enhet om du så vill. Den nya påvens flörtande med islam kanske också är ett tecken på detta.

Reformationen har visat upp en dålig frukt, enligt UE
Ekman menar att vi skall se på reformationens frukt för att kunna förstå att den var fel, och pekar då bl.a. på ”utspädning av tron och en fragmentisering av Kyrkan”. Men han nämner inget om Katolska kyrkans frukt:

  • Enligt vissa historiker bär Katolska kyrkan ansvaret för mördandet av 50 miljoner ”heretiker”, judar och muslimer.
  • Mängder av påvar som levt i lyx, snusk, sus och dus och även i vissa fall sysslat med ren avgudadyrkan.
  • Kyrkliga ämbeten som sålts till högstbjudande (”simoni”).
  • Inkvisitionsdomstolar där man inte hade rätt att försvara sig utan endast kunde bekänna sig som skyldig.
  • osv, osv…

Frikyrkan står för en ”ny gnosticism”, enligt UE
Ekman kallar det enkla kristna liv som evangeliska kristna många gånger representerar för ”en ny form av gnosticism” samt ”elitism”, och detta trots att han själv bidragit till både gnosticismens och elitismens återkomst i vårt land genom den trosförkunnelse han spridit sedan början på 80-talet. Många teologer och författare är eniga om att trosförkunnelsens grundläggande teologi är gnostisk lära. Läs t.ex. Den kristna gnosticismens återkomst – ett studium av Ulf Ekmans teologi av Kent Gunnarsson. För att se elitismens återkomst räcker att se på Ulf Ekmans upphöjda position och på hans prat om apostoliskt ledarskap och apostolisk succession med syfte på bl.a. påven. När i historien har vi sett en påve ge sitt liv för fåren?? Istället har det varit tvärtom; många har fått sätta livet till pga. påvarna!

Observera också att ordet apostel betyder ”budbärare/sändebud”. Att vara apostel innebär alltså inte att vara en ledare högst upp i en religiös hierarki.

Reformationen innebar främst en förändrad syn på Kyrkan, enligt UE
Ekman skriver i artikeln att reformationen inte handlade om en förändrad bibelsyn utan att den främst gällde en förändrad kyrkosyn. Det är ju en underlig glidning i synen på reformationen, och jag kan undra varför Ekman försöker få oss att tro detta. MEN, det är ju ett allmängods bland genuina protestanter att känna till att reformationens storverk var ett återupptäckande av Nåden och att den som tror på Guds försoningsverk genom Jesus Kristus blir förklarad rättfärdig och därmed frälst till evigt liv – oberoende av kyrkliga ämbeten och sakrament!

Jag tror Ekman vill lura sina läsare till att tro att Katolska kyrkan och lutherska kyrkor har ungefär samma frälsningslära och syn på sakramenten, detta för att öppna upp för vår tids falska ekumenik som skall leda alla tillbaka Rom och lydnad under påven. Han skriver dessutom att Kyrkan är bärare av nåden och att nåden förmedlas genom sakramenten. Men en evangelisk kristen vet att varje troende genom sitt vittnande för medmänniskor själv är en indirekt bärare av Guds nåd till andra, och den förmedlas INTE via sakrament, utan direkt från Gud till mottagaren. Förlåten – det tygstycke som skulle hindra obehöriga från att komma in i eller se in i det allra heligaste rummet i Jerusalems tempel – det rämnade då Jesus dog på korset, och detta skedde för att visa oss människor att vägen nu är öppen för var och en in till Gud Fadern genom Jesus, utan att några präster måste finnas mellan som medlare. Kanske också Gud visade detta genom att templet i Jerusalem fick förstöras år 70. Jesu försoningsverk är dörren direkt in till Fadern. Genom tro på detta försoningsverk får varje syndare ta emot Guds fullkomliga nåd. Nåden finns således inbakad i de löften som Bibelns ger oss, och inte i något fysiskt som t.ex. sakrament.

Kyrkan bevarar de troende i tron, enligt UE
Ekman menar att en kristen inte klarar sig på egen hand, utan behöver Kyrkan för att bevaras i tron. Här avses så klart den institution som har påven i den apostoliska successionens linje, och som har sakramenten och läroämbetet. Bibeln säger inte ett ord om detta, utan pekar på Anden som vår Hjälpare i vardagen jämte den enkla brödragemenskapen där gemenskap, bön och bibelstudier är det centrala.

Ekman sätter ett likhetstecken mellan bibelns begrepp ”Kristi kropp” och det utombibliska ordet ”kyrka”. Han säger också att begreppet ”Kristi kropp” är det mest frekvent använda uttrycket i Bibeln med syfte på just ”Kyrkan”. Här skall man observera att detta uttryck i Bibeln används med syfte på alla oss troende och att det endast förekommer två gånger i NT: en gång i 1 Korintierbrevet och en gång i Efesierbrevet. Paulus som skrev dessa brev använde uttrycket ”Kristi kropp” två gånger som en metafor för att bättre förklara hur vi som syskon i tron kompletterar varandra i det verk vi har att utföra på Guds uppdrag. Detta har inget att göra med ett hierarkiskt kyrkosystem, utan visar ”endast” på vikten av en gemenskap, och i det fallet duger gott en enkel hemgrupp, eftersom det var så de nytestamentliga samlingarna såg ut; man samlades i hemmen. Detta enkla liv med Gud och trossyskonen är att vara Guds församling, vilket är ett bibliskt begrepp. Alla sant troende är Guds församling. Den församlingen är inte knuten till en institution, byggnad, plats, hierarki, osv. Den är direkt underställd Gud genom Andens direkta och enkla ledning av var och en av de troende.

För den som sätter sig in i Katolska kyrkans mörka historia och dess mångfald av villoläror framstår Ekmans försvar av denna Kyrka som rena rama historieförfalskningen. Han sätter dessutom så mycket av tilltro till system, ämbeten och sakrament, att ”Hjälparen”, den Helige Ande i praktiken sopas undan. Bibeln säger inte att Anden skulle utgjutas över Kyrkan så att Kyrkan skulle kunna hjälpa de sant troende. Bibeln säger att Anden skulle utgjutas över var och en som tror och leda ”er” – alltså en direkt ledning av varje enskild troende, i den mån man önskar det vill säga.

Tacksamhet!
Under de mörkaste åren av katolskt maktutövande i Europa fick många, många människor sätta livet till på brinnande bål, under plågsam tortyr, för svärd och lansar osv. Den spanska inkvisitionen byggde t.ex. så raffinerade tortyrkammare att offrens skrik inte skulle höras ut. Kungar avsattes av Kyrkan när de inte fogade sig. När reformationen kom, var det ett Guds ingripande som med tiden befriade många länder från både andligt mörker och orättvist styre och förtryck. Utan reformationens frukter hade kanske Europa fortfarande varit en mörklagd kontinent, kanske rent av hela världen!

Tack gode Gud för att reformationen befriade Sverige från slaveriet under det katolska systemet och bidrog till att göra vårt land till ett förhållandevis gott land! Låt oss bli kvar i den friheten för Guds skull!

En viktig detalj i sammanhanget
Det finns en del kristna som anser att det är först NU – efter sin kovändning till katolicismen – som Ulf Ekman spårat ur, och att 80- och 90-talet var guldår på Livets Ord. Detta är dock en allvarlig villfarelse som vi måste peka tydligare på. Hela Livets Ords verksamhet är byggd på främst Kenneth Hagins trosförkunnelse som innehåller ett stort antal mycket grova villoläror (se denna artikel). Ekmans undervisning har därför alltid bestått av allvarliga villoläror, skillnaden är att villolärorna nu delvis har ett annat innehåll eller en annan kostym. Men jag tror det kan vara så, att denna nya katolska inriktning hos Ekman och hans efterföljare är beroende av den första inriktningen, trosförkunnelsen. Jag skulle tro att trosförkunnelsen ”mörade” upp många till att nu vara mottagliga för katolsk lära; detta kanske var det bakomliggande strategiska syftet med spridandet av trosförkunnelsen och dess andlighet. En villfarelse blir alltså dörröppnare till nästa; har man inte gjort upp med den första ramlar man då lätt in i den nya. Självklart är det delvis genom sådana läromässiga utflykter och omsvängningar som världens folk kommer att göras redo att både acceptera och dyrka den världsledare som Uppenbarelseboken profeterar om. Är du medlem i en trosförsamling (typ Livets Ord), och är vaken över villfarelserna i katolicismens läror, så be Gud om öppnade ögon för alla villfarelser i kristenheten.

Rekommenderad läsning
Den tro som jag och många andra står för kallar Ekman i sin artikel för ”gamla villoläror i ny dräkt”. Ja, Katolska kyrkan har alltid sett evangelisk tro som ett hot och därmed stämplat den som villolära. Men den ”tro” som Ekman nu med kraft försöker återinföra i Sverige är villolära i Bibelns ljus, och det är också villolära i mycket smutsiga kläder.

För en insikt i vilken oerhört korrumperad institution Katolska kyrkan varit genom alla århundraden, samt vilka monster flertalet av dess påvar varit (=frukt) rekommenderas en läsning av boken Vicars of Christ – The dark side of  the papacy skriven av den f.d. jesuitprästen Peter de Rosa. Du kan ladda hem den boken via denna länk (på engelska).

Läs gärna även ett skrämmande vittnesbörd från en fd. nunna (karmelitsyster) vid namn Charlotte Keckler (1889-1983). Det är en helt otroligt skrämmande läsning som avslöjar vad som kan ske i hemlighet bakom dessa stränga klosters murar. Du hittar detta vittnesbörd via denna länk (på engelska).

/Lennart – ett ”reformationens barnbarn”

*
/Maria

Gospel

 

 http://www.youtube.com/watch?v=jJm75ucwBwY&feature=share&list=UU4iI1ITTu_KnISOXMjpvquA&index=169  Guds Nåd! Står ditt namn med i Livets bok?

JESUS ÄR HERRE