Tag Archive | Mörker

Ett ljummet budskap utan syndabefrielse! Kristusförnekare m m.. Gå inte i par med de otroende

Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Du säger ju: ”Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” (Upp 3: 15-16)

Dessa ord i uppenbarelseboken är riktade till församlingen i Laodicea men beskriver på ett mycket träffande sätt tillståndet i dagens församlingar och ”kyrkor”. Det myckna kompromissandet har urvattnat grunden för församlingen, det vill säga Guds ord, och förvandlat det till ett allmänt kärleksbudskap för ”världen” och världens människor.

Detta kärleksbudskap har inte som syfte att befria människan från synden utan att hålla henne kvar i den och få henne till att synda ännu mer.

Guds hus har blivit som ett allaktivitetshus (öppet för alla trosinriktningar och för alla som inte tror alls) där man gör allt för att gå de till Kristi lära neutrala och Kristusförnekare tillmötes. Istället för att upplysa om synden, syndens verkningar och om hur mycket Gud hatar synden, går man i par med syndarna. Man samarbetar med alla med motiveringen att Gud älskar alla.

Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa och vad har ljuset gemensamt med mörkret? Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar?

Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vandra mitt ibland dem och vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör inte vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara en fader för er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, allhärskaren. (2 Kor 6: 14-18)

Det är sant att Gud älskar alla men inte synden. Han älskar syndarna men inte synden som är aktiv i de icke troende och det är en stor skillnad. Av den anledningen sände han sin älskade son till världen för att frälsa människan. Sonen, Jesus Kristus (Gud i människogestalt) tog på sig människornas synder och skapade en väg för människan till Gud genom Kristus. Detta var en kärlekshandling från Guds sida. Om han inte hade älskat människorna (sin egen skapelse) så hade han plockat bort dem från jorden.

Att gå i par med de otroende är samma sak som att gå i par med synden eftersom de otroende lever i sin syndanatur. För dem är att synda något helt naturligt och normalt precis som det var för oss innan vi kom till tro på Kristus.

Det utesluter inte att de som inte tror kan vara mycket goda människor. De flesta syndare är goda enligt världens sett att se det. De kämpar på och försöker vara så goda som möjligt mot sina närstående och sina medmänniskor. De gör många goda gärningar och blir kanske otrevliga någon gång för att sedan bli trevliga eller neutrala igen.

Men hur goda de än är i världens ögon så är de fortfarande syndare i Guds ögon för ingen människa klarar av egen kraft att hålla lagen, de tio budorden. Om man håller nio av buden (till exempel de allra grövsta och några till) och bara bryter mot ett så är det tillräckligt för att bli en syndare i Guds ögon.

Säg den som aldrig har tagit något den inte har rätt att ta. Till exempel en plastkasse från affären (kostar bara 2 kronor, en bagatell, eller hur?) eller något annat, i våra ögon, obetydligt. Säg den som aldrig har haft begär till något som tillhör nästan (varit avundsjuk på sin nästa) eller den som aldrig har ljugit.

Om en människa stjäl mycket eller lite, för stora eller små summor, ljuger mycket eller lite, stora eller små lögner, eller om hon begår äktenskapsbrott en gång eller tusen gånger, gör sig skyldig till avgudadyrkan en eller många gånger, spelar ingen roll. Det är synd i Guds ögon och eftersom ingen av oss klarar av att hålla lagen (buden) till hundra procent så är vi alla syndare.

Men bara man nämner ordet synd och syndare så går många icke kristna till attack om de inte blir helt paralyserade och intar en likgiltig hållning (vilket även är vanligt bland kristna som har prästen eller pastorn som auktoritet istället för bibeln). Man vill inte höra eller tala om sådant som är jobbigt (allt skall vara roligt, lätt och bekvämt, det ska va gött och leva annars kan det kvitta) och synd är ju inte det lustigaste ämnet men ett av det viktigaste i den kristna läran.

Kalla mig syndare, det var det fräckaste, säger många och spänner blicken i en när man upplyser dem om att de är syndare. Jag, en syndare!, som har arbetat i hela mitt liv, betalt skatt, varit snäll mot de svaga och mot alla människor, skänkt pengar till rädda barnen och andra välgörenhetsorganisationer och gjort rätt för mig på alla sätt. Hur kan du påstå att jag är en syndare?

De tror att synd handlar om att begå vissa onda gärningar, en del värre än andra, och förstår inte att synd i grunden är att vara avskild från Gud. De onda gärningarna är bara ett resultat av synden, det vill säga ett resultat av att vara avskiljd från Gud. Av att leva utan Gud.

En o-troende (ofrälst) har hur god den än är, världens ande i sig. Med världens ande följer världens vishet, mänsklig vishet, mänskligt förstånd och som pricken över i, et, den köttsliga naturen. Den ofrälstes ande tillhör världen och därför kan han eller hon inte ta emot vad Guds ande säger. Det är en dårskap för honom eller henne.

Guds ande kan inte ha någon kontakt med den ofrälstes (syndarens) döda ande, med den vars ande är avskild från Gud och som har valt att tillhöra världen.

Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig visdom har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.

Den o-andlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom och, han kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.” (1 Kor 2: 12-16)

En kristen har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud. En kristen tänker också Kristi tankar. Så står det i citatet här ovan och vi tror väl på det? Hur kan då en kristen vara ljum? Hur kan så många kristna vara ljumma? Varken varma eller kalla utan liknöjda, loja, oengagerade, ja helt enkelt ljumma, när de har Guds ande och Kristi tankar?

När de säger sig vilja arbeta för Guds rike och när de påstår sig göra det men istället för att gå ut och vittna om Jesus och sprida evangelium, väljer att vistas i sina fina kyrkor/frikyrkor och lyssna på präster och pastorer som har indoktrinerats av världsliga ledare (kristna sionister, frimurare, ockultister vilka alla tillhör Satans synagoga) för att sedan ha kafferep, gemenskap runt kakfaten.

När de ger varandra utmärkelser, bjuder in falska profeter vars avsikt är att sprida villoläror, och när de tar åt sig äran om medlemsantalet i deras kyrkor/frikyrkor ökar istället för att ge äran åt Gud.

Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar in till tidens ände.” (Matt 28: 19-20)

Jesus säger inte till sina lärjungar att det vore bra om ni i mån av tid, ork och lust kunde gå ut och sprida evangelium. Han befaller dem/oss att gå ut och göra alla folk till lärjungar och att lära dem allt vad han har befallt (missionsbefallningen).

Ändå väljer så många som kallar sig kristna, att häcka i kyrkorna/frikyrkorna och att delta i gemenskapsaktiviteter som bygger på världslig grund?

Beror detta på att de älskar Gud och känner sig manade att vinna själar för Kristus (själar som befinner sig utanför kyrkorna och som riskerar att hamna i helvetet) eller beror det på att de egentligen inte har något behov av Gud, på att de redan har fått det för dem nödvändigaste behovet tillfredställt för egen del i detta livet (rikedomar och behöver intet) men att de är för fega för att helt ta avstånd från Gud?

Du säger ju:

Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” (Upp 3: 15-16)

Precis som är fallet med otrogna män och kvinnor, vill dessa ”kristna” både äta kakan och ha den kvar. De otrogna vill i allmänhet ha kvar sina fruar/män. Den materiella tryggheten (gemensam ekonomi, ägodelar, barn med mera) är avgörande. De skulle förlora för mycket på att skilja sig och väljer därför att träffa någon ny i smyg. Någon som kan piffa upp tillvaron om mannen eller frun är för tråkig, för tjatig eller plötsligt blir för gammal etcetera.

De förstår inte att Gud antingen vill att de skall vara varma eller kalla. Att de skall skilja sig från Gud eller överlåta sig helt åt Gud. Inte vara ljumna för då kommer han att utspy dem ur sin mun.

Att ha Guds ande och att tänka Kristi tankar är något mycket större och något mycket mer än världens allmänna kärleksbudskap. Den kraft som finns i världens ande och som de flesta kristna är beredda att anpassa sig sönder och samman till, och även i vissa fall ge sina liv för, kan inte komma i närheten av den kraft som finns hos Gud. Guds Ande. Ändå vågar majoriteten av de kristna inte släppa taget utan står och pendlar med ena benet i världen och med det andra i Guds rike. De är ljumma!

Finns det någon arbetsgivare som vill anställa ljumma, oengagerade, slöa, ineffektiva och likgiltiga arbetare vars största intresse är att ha gemenskap (kafferep) på arbetstid? Är det inte så att de flesta arbetsgivare anställer folk för att de skall utföra ett arbete, ett arbete till nytta och vinst för arbetsgivaren? Inte till nytta och vinst för arbetstagaren.

Men vadå, tänker säkert någon ”kristen” nu. En sådan jämförelse kan man ju inte göra. Var och en gör väl som han eller hon vill och får väl vara som han eller hon vill, som en ”kristen” vän sa till mig när jag gjorde henne uppmärksam på att Jesus befaller sina lärjungar (han ber dem inte gå ut om de har tid och lust) att gå ut och göra alla folk till lärjungar och att lära dem att hålla allt vad han har befallt.

Om nu världens arbetsgivare vill ha effektiva, pålitliga, lojala, flitiga, engagerade, utåtriktade, (ja, allt vad man nu brukar skriva i platsannonserna), medarbetare, varför skulle inte Gud vilja ha det? Varför skulle inte Gud vilja ha medarbetare (anställda) som på allvar vill arbeta för hans rikes utbredning och som inte samtidigt arbetar för konkurrenten som i detta fall är världen?

Vad hade hänt om du som anställd på ett företag, i smyg hade arbetat för ett konkurrerande företag och detta uppdagades? Hade du fått löneförhöjning och applåder? Troligtvis inte. Du hade nog fått sparken.

Gud ger människor sparken på sitt sätt, och precis som de världsliga arbetsgivarna har han ingen nytta av ljumma medarbetare (anställda). Han skall utspy dem ur sin mun om de inte är till någon nytta för honom.

Den som försöker ligga bra till hos världen och som arbetar för den, ger sin kärlek, sin lojalitet, sitt bifall och sitt stöd till världen. Den som försöker göra Guds vilja och arbetar för Guds rikes utbredning, ger sin kärlek, sin lojalitet, sitt bifall och sitt stöd till Gud. Dubbla lojaliteter passar lika lite i Guds rike som i världens rike. Det går inte att tjäna och vara trogen två herrar samtidigt.

Därför står det skrivet:

Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom.” (1 Joh 2: 15)

Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.” (Jak 4: 4)

Och detta:

Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och mammon.” (Matt 6: 24)

Ett allmänt kärleksbudskap till vilket världen har lagt grunden, har inte något att göra med den kärlek, rättfärdighet och sanning som Gud står för. Det allmänna kärleksbudskapet har sitt ursprung i världen och inte hos Gud. Det allmänna kärleksbudskapet går inte tillrätta med synden och Satans makt över människor, som är orsaken till allt lidande.

Det allmänna kärleksbudskapet träder in när synden har gjort sitt. När synden (Satan) har fått härja och förstört enskilda människor, länder, befolkningar med mera, då samlar man ihop de goda krafterna som får i uppdrag att återuppbygga och att hjälpa dem som drabbats av synden och av Satan.

De krig som Satan och hans synagoga (frimurare, Illuminater, sionister och ockultister) startar över hela världen, skapar till exempel stora flyktingströmmar idag. Många av flyktingarna hamnar i Sverige. Att de måste fly är givetvis tragiskt och att hjälpa dem på olika sätt (vilket vi gör) när deras liv har raserats och deras hem jämnats med marken, är en kärleksfull (god) handling. Ingen kan väl påstå något annat.

Men är det kärleksfullt att låta människor som inte har varit med om att starta krigen få betala de kostnader som följer?

Om ett för dig antal okända människor skadar eller förstör några andra människors egendomar, skall då du och andra som är oskyldiga, behöva betala vad det kostar att ersätta dessa skador?

Är det inte detta som sker idag? Satan och hans synagoga startar krig i hela världen med resultat att människor blir utblottade och måste fly från krigshärdarna. De länder som de flyr till, eller snarare de ländernas befolkningar, varav många kanske själva lever nära fattigdomsgränsen, tvingas sedan betala de flyendes (asylsökandes) uppehälle under lång tid, inte sällan på livstid då det saknas arbeten och de arbeten som går att uppbåda, är statligt subventionerade arbeten vilket leder till ytterligare förlust för befolkningarna och på sikt för alla.

Istället för att angripa roten till det onda (synden i människan), högmodet och den myckna köpenskapen som leder till all slags orätt, girighet, maktbegär med mera, griper man in när skadan redan är skedd. Då står kyrkorna/frikyrkorna och alla jättegoda, men ack så ljumma människor, på kö för att hjälpa och ta emot de nödlidande i soppköken. Man ser inte att man ger sitt godkännande till synden (orätten, orättfärdigheten) genom att låtsas som om det inte existerar någon synd.
FRÅN: http://www.eaec-se.org/articles/Ander/ett_ljummet_budskap.htm
http://experimentlandet.blogg.se/2014/may/protokollen-fran-de-aldste-av-satans-synagoga.html

*

Something to think about. Are we ashamed to say that we believe in Christ--and love Him?

*

En mycket upplysande text om hur det såg ut förr.. och än idag lider man av villfarelse..mer än någonsin, ja.

 

Ljus eller Mörker? Vad väljer DU? Har DU valt Jesus? Bibelord-

Stephen King´s Clowns Have A Message For Us (2017)

Det är många slags tecken och symboler från NWO och inom filmens område. Inom filmindustrin försöker man förvilla oss människor med hemska, smaklösa och dåliga spelfilmer. Den troende vet vad det är och skyr dem, men resten av världen går på deras syfte och mening!

Allt skiftar från dag till dag och det är jobbigt att hänga med i allt det NYA som har DOLDA AGENDOR!
Realitet och drömmar är inte samma sak, ibland kan man undra vad som faktiskt sker…Bibeln berättar sanningen.

Stephen King är ju Skräckens Mästare! och han har verkligen i alla år vunnit mark med sina HEMSKA vidriga filmer!!! Människor sitter som klistrade och ser dem och FÖRSTÅR inte VIDDEN av Skräcken och Andevärlden!

Han har skrivit 63 böcker och han har berättat hur DEMONERNA drivit honom till att skriva. Kokain och LSD använde han för att locka fram dem… Människan dras till mörkret eller till ljuset. Själv är jag ljusets barn, d v s CHILD OF GOD! Är du också det?       The Beast´s SYSTEM. Ögat som ser allt. VI ÄR DÄR NU! HAR VARIT LÄNGE! MEN DET GÅR FORTARE och FORTARE MOT TOTAL KONTROLL OCH SKRÄCK.

A sign, a symbol, ett tecken, en symbol. Tiderna är grymma och vi står på randen till krig och medborgare som slåss mot övermakten.
Guds barn vet vilka de är, ja de är hans, men de som inte är Guds barn ÄR FIENDER till GUD och den troende!

Det som Stephen KIng har skrivit om kommer att besannas inför våra ögon. Det kommer fasansfulla saker- och jag undrar hur man skall orka igenom det. MÅNGA TROR ATT VI INTE ÄR HÄR DÅ UTAN UPPRYCKTA SNART! Men då har man inte läst bibeln ordentligt.

Vi är Guds barn och fruktar inte- HAN tar hand om oss, och satan tar hand om de som inte lyder Gud. Stå stadig, stay Firm i Guds ord, med Gud!

Stephen King har skrivit om ’en elak clown’ som gör illa människor och på många ställen i Amerika och på andra ställen har det hänt att ’clowner’ gjort illa barn och andra! Det om sker i böckerna sker i VERKLIGHETEN! Glöm inte det!

Mörkret använder de människor som gärna vill klä ut sig och leka clown, men med ett otäckt motiv i sikte! MR MERCEDES och Charlottsville hade kopplingar till varandra, se videon 8.01 in i videon!

Världen regeras av satanister och därför ser det ut som det gör! Man gillar den s k planeten Saturnus/Satan MEN DET FINNS INGA PLANETER OCH JORDEN ÄR PLATT- Lär dig det!

Det nya och populära nu är CULT! Demoniska Clowner, Demonic CULT! America Horror Cult! /Skräckkult/Skräckkultur.

Det är skillnad på en människa med Jesus i sig och en TOM PERSON.
Se videon och kom ihåg att ta till dig vad Gud säger och vill varje dag! Ta till dig hans ord. Världen är en kloak!!! MEN JESUS ÄR ALLT DU BEHÖVER. BLI FRÄLST.

Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.
Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn.
Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.

Ljus och Mörker. Godhet och ondska. Det eviga livet.

Ljus och mörker /Godhet och Ondska.  

Många människor tycks inte se vilken ondska det verkligen finns här på jorden, och hur demoner påverkar och styr människor. Så  kallade ’vanliga människor’ vet inte vad bibeln säger eller hur den berättar om det eviga livet och den eviga ron. Jesus finns, Jesus lever och i bibeln berättas det om just honom som dog för ALLA människor, för att de ska ha evigt liv! Ondskan är mycket stor och DEN ONDSKAN vill JESUS RÄDDA ALLA IFRÅN!

Bibeln jämför ofta godhet med ljus och ondska med mörker. Andra ställen där Gud beskrivs som ljus är till exempel Psalm 27:1; Jesaja 60:19-22, Joh 1:1-14

Jakobs brev 1:17

17
Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 


“Every good gift and every perfect gift is from above, and cometh down from the Father of lights, with whom is no variableness, neither shadow of turning.”
James 1:17 (KJV)

De famlar i mörker utan ljus, han får dem att ragla som druckna.
Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna och lågan av hans eld inte ge något sken.

pinterest: @ashleeylovee7 /Pinterest

 

Orättfärdighet och korruption /Dagens samhälle och människors nöd

 ac1062ORÄTTFÄRDIGHET

2 Kor 6:14
Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
/VAD ser du i samhället idag? Ser du mörkret eller tror du att allt är ok?
2 Thess 2:10
och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.
/Stackars människor som inte får höra om den rätte Jesus utan de får höra framgångsteologi av falska profeter.
Hebr 1:9
Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud
smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
2 Petr 2:15 De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet. /Man tjänar mycket på att göra orätt, ja. Man får bra betalt!
1 Joh 1:9
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.  
/Vi är alltså frälsta, vi som tror och går den RÄTTA VÄGEN, MEN  drabbas av de orättfärdigas lögner m m, och just: ORÄTTFÄRDIGHET och MÖRKER eftersom INGA SAMVETEN FINNS så kan de uppföra sig PRECIS SOM DE VILL FÖR DE ÄR KORRUMPERADE OCH DE ÄR INTE VAKNA I SIN ANDE.
1 Joh 5:17
All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.

Låt Jesus lysa upp din stig. Lämna mörkret

 

001

Avsaknad av ljus. Ja så kan det tyvärr se ut i människors liv, det är i avsaknad av LJUS! Många människor ser BARA mörker! Inget ljus från Gud lyser upp deras väg! VAD kan det komma sig? Om jag får lov att svara på den frågan så svarar jag att de människorna (och de  är många) har inte mött Gud och fått lära sig vad hans ljus är. Jag har också haft massor av mörker i mitt liv, men Gud har lyst upp min väg så att jag kunde GÅ RÄTT VÄG!

Den vägen jag skulle gå var MED HONOM, INTE UTAN honom.

Det sker mycket tragiskt i världen, men den som har Jesus har ändå en väg att följa hur mörkt det än är och hur många sorger som än kantar den vägen. Jag skulle inte våga skriva det om jag inte visste att det ÄR SANT. De rättfärdiga skall gå i ljuset av hans sanningar.

1 Mos 1:3
Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus.

Psalm 19:9
HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

Psalm 97:11

Ljus är utsått för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.

Jess 51:4 Akta på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty från mig skall lag utgå, och min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.

Jes 59:9
Därför är rätten fjärran ifrån oss, och rättfärdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, mörker råder, efter solsken, men vi få vandra i djupaste natt.

Dan 12:3
De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.

*

Så…det finns en lösning på allt. Jag hittade den, Jesus blev mitt ljus, och det kan han bli för DIG också!

NamnlösMaria2

Var ett ljus i mörkret! …så att världen ser. Rädda människor

Jag har lärt mig att Gud tar hand om allt, om jag låter honom göra det. I 1 Petrus brev 5:7 kan du läsa om hur du kan lämna stress och bekymmer, problem, och att de verkligen gör människor nedstämda och oroliga, därför måste man kunna lämna dem, men man litar inte på Gud utan på sig själv.

Gud säger att vi skall LÄMNA ALLA BEKYMMER till honom, han skall lösa dem. Har man lärt sig det?

Det krävs ödmjukhet att inse att Gud faktiskt bryr sig om – man måste erkänna sitt behov av att tillåta andra medlemmar av Guds stora familj att komma till hjälp. Den troende kanske tror att det är bara vi själva som orsakat problemen och våra synder som gjort allt svårt och att det inte angår Gud.

Men, när vi ångrar oss och vänder oss till honom tar han hand om dessa problem också, ja alla problem. Det krävs alltså en AKTIV INSATS av dig för att Gud ska ta hand om dina bekymmer. Ge INTE efter för omständigheterna som kan se nog så svåra ut, utan underordna dig Gud som har makten över dem. Då blir det bra- så som det ska vara. Det är min erfarenhet och den kan bli din också.
*

*Gör mig till din avbild, Så att världen ser, Hur ditt eget liv, Blir synligt mer och mer.

Många lever utan dig, Vet ej vem Du är, Famlar fram i Mörker, De kan inte se.

Så gör mig till din avbild. Så att världen ser, Hur ditt eget liv, Blir synligt mer och mer.

Gör mig till din avbild, Så att världen ser, Hur ditt eget liv, Blir synligt mer och mer.*

Vi ska ju sträva efter att Jesus skall synas i oss, så att världen ser att vi tillhör honom, vart vi än går eller står så skall något eller mycket synas av Jesus Kristus i oss. Det är ett växande, mognande, innan man kan förstå hur viktigt det är.
*
Hur lätt är det att VÄNTA? Och att vänta på Gud dessutom? Det är svårt det. Vi måste lära oss att inte springa före, det går inte att göra så, för då är det inte Guds vilja som får ske, utan vår egen, och den skall vi ju lämna, eller hur.
Tålamod måste vi bygga upp för att kunna gå med Gud. Och- han har tålamod med oss- ett stort sådant och lär oss det vi behöver kunna. Han är god.

Jesus är Herre

 

NamnlösMaria

Det finns alltid ljus i mörkret. Läs Romarbrevet. Jesus visar oss vägen. Bli fri

260

Livet är inte alls lätt och att vara en troende är inte heller lätt, inte om man skall följa Jesus. Om man inte vill följa Jesus i allt då är det lättare, och man kan tänja på bibelorden och på vad man gör i livet.

Men, som sagt, följer man Jesus kan man vara beredd på trubbel med stort T och mycket mörker.  Är allt elände? NEJ, inte alls, det finaste är i allt, att det ALLTID finns LJUS i Mörket!  JESUS ÄR JU MED OCH VISAR OSS VÄGEN. Nej jag skriker inte, jag visar på att se, se, se vad det står! I bibelorden nedan kan du läsa lite om smärta och att bli bedragen eller att bedra dig själv eller någon annan och om att uppmuntra och om att man kan falla m m. Det verkar ibland som om vissa människor inte vet om de bibelord som berättar om lidanden.

Jesus säger i sitt ord hur han vill ha oss, hur vi ska vara, hur vi ska bli, bibeln berättar allt om det. Läs Romarbrevet t ex och bli påtagligt tagen av all text med sanningar som du kanske inte trodde fanns. Om man känner till Romarbrevet och Paulus och verkligen läser och begrundar så kan man se Gamla testamentets ljus och kraft också. I bibeln får man reda på hur man ska vara mot andra och sig själv och mycket mycket mera. Bibeln är den bästa boken! tycker jag, och med träning i Guds Ord och med den helige Andes hjälp var dag så lyckas man lära sig så småningom att vandra med Gud.

Jesus5

386

 

337

Jesus5

Ps 38:18
Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta.

Hebr 3:13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag , så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

Ef 5:6 Låt ingen bedra er med tomma ord. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn.

Matt 24:24 Ty falska messias-gestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.

1 Kor 3:18
Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis.

1 Kor 6:9
Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant,

Ords 10:10
Den som blinkar med ögonen vållar smärta, den som har oförnuftiga läppar kommer på fall.

Pred 1:18
Ty med stor vishet följer stor oro, ökad kunskap ger ökad smärta.

Matt 24:11 Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

Jes 14:3
På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig,

1 Tess 3:7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden.

Ords 21:23
Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter.

Job 13:9
Kan det sluta väl när han rannsakar er? Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?

Job 15:31
Han må inte bedra sig och lita på tomhet, ty tomhet skall bli hans lön.

Ords 31:30
Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar Herren .

NamnlösMaria

Babylons fall.Artikel. Uppenbarelseboken om världen, Vad säger Gud?

 

Jesus or Antichrist/Bild MariaMänniskan är förblindad och ser inte, hon är förmörkad till sitt förstånd och förstår inte, och hon har blivit förhärdad i sitt hjärta så att hon inte kan ta emot hjälp. Så beskriver bibeln människans tillstånd…….jag var också väldigt blind en gång…. Artikeln du får läsa nedan är om BABYLONS FALL, och den som kan sin bibel vet vad där står om synd och sluttider.

 

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen, BMC-förlag 1999

Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.”
Så börjar Uppenbarelsebokens 18:e kapitel. Fortsätter vi till kapitel 19, läser vi i första versen:
” Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”
Upptakten till kapitel 18 i Uppenbarelseboken är egentligen alldeles förfärlig, och svår att tillgodogöra sig, eftersom språket är så annorlunda än det vi är vana vid. Vi har inte lärt oss att lyssna till och förstå dessa märkliga texter.
Vi har många föreställningar om hur himlen uppenbarar sig i tiden. Väckelser har gått fram och förändrat mycket. Men här läser vi om en ängel, som kom ned från himlen. Han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Då ängeln utfört sin mission, talas i nästa kapitel om starka röster från en stor skara i himmelen som sade: ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tilllhöra vår Gud!”
Himlen griper alltså in för att informera oss, så att vi inte blir överrumplade, utan är väl förberedda. Himlens halleluja ger klart besked om att resultatet av uppdraget var segerrikt. Det ligger något mycket positivt i detta som verkar så skräckinjagande och förfärligt. Det är betydelsefullt att vi förstår vem som har inspirerat till denna lovsång, och varför.

Mörkret i världen tilltar för varje dag som går. Men här läser vi att jorden blev upplyst av en ängel med enorm makt. Det vi kan registrera med våra fem sinnen stämmer sällan med den sanna verkligheten. Det finns en jordisk, tidlig verklighet, men det finns också en himmelsk, som ser helt annorlunda ut. Därför är det viktigt att vi som kristna blir orienterade, så att vi vet vad himlen har att meddela. Eller, som det sades i de fem sändebreven: Man måste höra vad anden säger till församlingarna.
Vad säger Anden idag till Guds församling? Har vi öppna öron till att höra; är vi mottagliga för vad Anden har att säga – och sedan också till att lyda och förverkliga vad Anden manar?

När människor talar positivt och negativt, bedömer de så ytligt med vanliga vetenskapliga, mänskliga instrument. Man saknar förmåga att bedöma tingen sant och i överensstämmelse med vad Ordet säger. Det är något fantastiskt och underbart i att Babylons fall inleder Uppenbarelsebokens 18:e kapitel, även om processen fram till sammanbrottet är fruktansvärd. Men det finns möjlighet att orientera sig och vinna seger.
Alla definitioner och kategorier i denna komprimerade text är otäcka. Man upplever skräck och fasa inför denna typ av osynliga krafter. Det handlar inte om spöken, tomtar och vidskepelser, utan om en osynlig värld som är verklig, och definieras punkt för punkt.
När bibeln talar om demoner, så är det demoner. Det är inget lånat uttryck för något annat än vad bibeln säger det vara. Det är kroppslösa andar som är ute och söker efter bostad. Demoner har bott i människor som gått hädan. De uppenbarar sig ständigt, alldeles speciellt i religiösa sammanhang.

Bibeln säger att Babylon blivit en boning för demoner. Det är inte fråga om influenser, tillfälliga angrepp eller tillfälliga kaotiska förhållanden, oro och plågor, utan något konstant; besättelse och ockupation. Det beror på hennes väsen och det hon styrs av. Varenda människa på denna jord är inte bara andeinfluerad, utan demonbesatt. Skriften säger att denna andemakt är verksam i de ohörsamma. Det finns ingen anledning att känna sig glad över detta fenomen. Ändå är det en välsignelse i att detta blir uppenbarat, för då kan människan bli hjälpt. Det stora problemet är att just detta faktum lyckas andevärlden dölja och hemlighålla, så att människan menar sig vara fri och självständig, då hon egentligen är träl och vanligtvis förslavad och behärskad för att tjäna den makt som bor i henne.
Ibland har detta slaveri civiliserade former, och ibland primitiva. Vi kan av en eller annan anledning välja det ena framför det andra. Men oberoende av vilken utvecklingsnivå detta representerar, är det alltid fråga om något förfärligt. Människan är förblindad och ser inte, hon är förmörkad till sitt förstånd och förstår inte, och hon har blivit förhärdad i sitt hjärta så att hon inte kan ta emot hjälp. Så beskriver bibeln människans tillstånd, och därför hjälper inga ytliga åtgärder att försöka reformera denna individ. Man lyckas möjligen göra ondskan litet mera raffinerad, mindre förarglig och kanske mera njutbar. På det sättet är den mindre störande för offret och omgivningen.
Det fasansfulla i dessa operationer som pågår med ökad intensitet är dess målsättning. Inte att göra individen demonisk eller satanisk i första hand, utan att för evigt skilja människan ifrån Gud. Detta är förtappelse. Förtappelse är ett fruktansvärt uttryck, men det beskriver inte på långa vägar vad människan förlorar.

Jesus använder uttryck som ger oss en liten inblick i detta förfärliga tillstånd av evig olycka. Han säger: ”Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst.” Det är ju välsignat och underbart. Men så fortsätter han: ”Men den som inte tror, han skall varda fördömd.” När bibeln talar om att vara ”dömd” gäller det ett tidligt tillstånd, men när den talar om ”fördömd” så är det ett förevigat tillstånd som man omöjligt kan förändra.
Djävulens plan är att för evigt skilja människan från Gud. Hur skall detta gå till? Genom sina budbärare erövrar och ockuperar Satan mänskligheten. För detta har han enorma resurser. En del av de kraftresurser Satan har, är religiösa till sin karaktär, och influerar hela mänskligheten. När bibeln talar om demoner, så är det i allra högsta grad fråga om religiös påverkan.
Människan är egentligen oerhört religiös. Hon vill gärna sjunga psalmer och tillbedja skapelsen. Uttrycka sina religiösa känslor i poesi, toner, ord och annan konst. Hela världen är fylld med människor, som lever ut och uttrycker sina religiösa känslor i sånger, visor, tillbedjan, kyrkobesök, riter, ceremonier, pilgrimsfärder, tillbedjan av reliker och helgon, etc. Den religiösa känslan är mycket dominerande. Den hittar ständigt nya uttrycksmedel.

Babel var inte endast fullt av demoner. Det var också ett tillhåll för onda och orena andar och alla slags orena och vederstyggliga fåglar. De symboliserar idéerna och lärorna, som sprider sig över jorden. Socialism, kapitalism, liberalism – politiska idéer och filosofier – alltsammans är inspirerat av just denna makt. Det är svårt för oss att fatta, men så är det. Babylon är ett resultat av mänsklighetens mångtusenåriga strävanden att höja sig över syndens konsekvenser utan personlig omvändelse och gudomlig frälsning. Det vackraste som uttalats här på jorden har vanligtvis uttalats av människor som varit berörda av dessa orena andemakter. Bildning, naturlig utrustning och kultur är influerade. Konserthus, nöjespalats och kyrkor har blivit tillhåll för onda andar. För att uppleva detta, måste man ha en levande ande. Då får man i miljö och atmosfär en dominerande känsla av främlingskap. Man hör inte hemma här.

Inom vårdsektor, utbildningssektor, kultur- och religionssektor – överallt möter vi denna andemakt. När man kommer i kontakt med den, är det något som protesterar inom en. När man sitter på tåget, går ut i parken – nästan var som helst, kommer man i beröring med sådant som är typiskt för denna värld. Då upplever man påtagligt främlingskapet. Om man bekänner sanningen, blir man stämplad som fanatiker, idiot, sekterist, svärmare eller dåre. Man får inte tala om hur man upplever allt det kulturella och stämningsfulla, som andra människor sätter värde på och drömmer om.

Texten börjar: ”Fallet, fallet…” Den inleder med slutscenerna. När vi läser hela sammanhanget, måste vi nämligen ha slutscenerna klara för oss, annars kommer vi inte att förstå vad texten har att säga. Om Babylon har fallit, då är det väl ingen mening med att komma med appellen: ”Dragen ut ifrån henne.” Man kan inte gå ut ifrån något som inte längre existerar. Men vi måste ha bilden klar för oss att det vi lämnar är på väg mot sin slutliga upplösning. Det är alltså därför vi lämnar Babylon. Det finns ingen annan väg. Så länge vi har alternativ, kommer vi att gå fram på den väg som kostar minst och verkar enklast och lättast. Men ”fallet, fallet är det stora Babylon”! Detta är slutscenerna, sista fasen av en mångtusenårig utveckling, eller rättare, urartning.

Nu är den sista generationen framme vid slutmålet, och frågan är om den ska ta sig ut ur katastrofen, eller störta samman i denna fruktansvärda, babyloniska uppgörelse. Vi måste göra klart för oss allvaret med det vi sysslar med. Budskapet måste få den rätta dimensionen, så att vi inte försöker göra kristendomen till ett fredsprogram eller ett tänkbart alternativ. Så länge vi har ceremonierna, högtiderna; alltsammans detta, som vi på ett eller annat sätt slår vakt om, kommer det inte att bli något allvar i budskapet. Det kan inte forma oss så länge vi har en möjlighet att komma undan på ett smidigare, behagligare och bekvämare sätt. Det vi gör är inte motiverat utifrån det vi ser idag, men utifrån det faktum att alltsammans skall störta samman inom kort. Mycket av det vi sysslar med är oförsvarligt.
Det babyloniska världsväsendet gör oss väl förberedda att ta emot Antikrist. Just genom sin undervisning och livsstil; sitt sätt att tillbedja och andra mönster av tolerans, ekumenik, kultur, diplomati och makt – alltsammans detta, med dess religiösa kvaliteter och karismatiska fenomen, bereder oss att ta emot och tillbedja Antikrist.

Jag vågar inte besöka stora möten och kampanjer utan att vara väl förberedd, och jag lyssnar noga. De har något gemensamt med den suggestiva stämning som finns exempelvis vid internationella boxningsmatcher, då människorna samlas i skaror för att kora en mästare. En av två vinner. Den som slår ner den andre blir bejublad och ärad. Man går efter principen att den starkaste får människornas tillbedjan. Detta är antikristligt.
Vår uppgift är inte att bejubla det starka hos människor, utan att hjälpa det som är svagt och eländigt. På en idrottsarena jagar man en läderkula med luft i. Den som lyckas få den här läderkulan i mål flest gånger är hjälte, och på det kan han bli mångmiljonär. Massor av människor skaffar så sina hjältar och idoler, som de beundrar och premierar. Om man går in i ett idrottssammanhang och lyssnar på tonen i spelet, hör man tillbedjan – extatisk tillbedjan. Sedan kan man gå till ett kampanjmöte, där predikanterna har samma strävan som man har i idrottsevenemangen. Den som säger de finaste och bästa sakerna, får de starkaste applåderna. Pastorerna har riktigt ordentliga fighter för att slå ner Satan. Det applåderas. Kvalitativt är det samma fenomen som vid boxningsmatcherna.

Vi tycker att det är skillnad om man på det sättet istället förhärligar Jesus. Det är just där fräckheten ligger. Vi påstår att vi förhärligar Jesus, men det gör vi inte. Istället skapar vi förutsättningar för idoldyrkan och människoförgudning. På det sättet får vi stjärnor, som far över hela världen. Det är gradskillnader mellan det som sker i en boxningsring och en väckelsekampanj, men knappast väsensskillnad.
Därför måste Gud återföra sin församling till den ursprungliga husförsamlingsgemenskapen, där de kristna fick sitta ner tillsammans och studera bibeln för att bedöma dagssituationen och sitt eget andliga liv. Förenas i tillbedjan och andlig tjänst, och inte överlämna ansvaret på ett fåtal entreprenörer, specialister eller stjärnor. Om vi inte återgår till denna ursprungliga form, kommer vi att allt mera bli beroende av de mönster man har ute i världen. Och så är vi med och bygger upp människorna mentalt för att ta emot Antikrist. Man byter bara ut orden och namnen. Istället för Herren Jesus Kristus sätter man något annat i centrum. Så fungerar det antikristliga, babyloniska väldet.
Förstår vi allvaret i budskapet ”fallet, fallet är det stora Babylon”? Får denna verklighet dominera oss, så att det vi gör, säger och engagerar oss i är präglat av denna kunskap som inte är ett program och en idé men en livsstil? Detta kan ske endast om vi får uppleva den helige Ande. Men den helige Ande upplever vi inte så länge vi har något av babyloniskt väsende. Följaktligen måste vi ledas in i en situation där intresset för dessa ting tas ifrån oss. De måste dö.

Vi läser: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. ” Naturligtvis måste jag veta vad jag skall dra ut ifrån. Vem är ‘hon’? ”Dragen ut” – en uppbrottsorder, maning till aktiv handling. Det är inte passivt konstaterande eller försanthållande, utan en demonstration; en proteströrelse, ett uttåg. Det är inte fråga om att distansera och sedan slå sig till ro, för strax kommer nästa direktiv: ”Vedergällen henne.” Det är alltså i nästa moment fråga om att bekämpa. Det är inte Gud som skall vedergälla henne.

Gud skall slutligen störta henne samman. Men det är vi som skall förbereda detta sammanbrott. Det är vi som skall vedergälla henne vad hon har gjort. Vad är det då hon har gjort, som mer än något annat kan ligga henne till last? Vi har inte förmåga att förstå detta utan att den helige Ande gör det klart för oss. ”Genom hennes trolldom blevo alla folk förvillade.” Miljoner av människor går evigt förlorade genom hennes förförelse. Hennes förfärliga gärning, säger Skriften, är att hon genom sina förföriska konster är den direkta orsaken till att alla folk på jorden är förvillade. Förvillade betyder bedragna. De har blivit bedragna med avseende på Kristus, med avseende på kristendomen, livet, himlen och helvetet. Detta har hon alltså åstadkommit genom att immunisera mänskligheten med religiositet. Hon har gjort den oemottaglig för korsets evangelium.
Nu kräver himlen att Guds vittnen avslöjar henne och uppenbarar vilken fruktansvärd förförisk konst och falskhet hon representerar. Problemet ligger i att vi inför hennes attacker, surdegsprinciper och förfärliga makt är så tysta. Vi har fått lära oss att det är kärleksfullt att tiga. Så skyddar vi detta system så att det ostört kan utbreda sitt världsherravälde och härska vidare, med det resultatet att mänskligheten blir förtrollad, och skaror går förlorade.

Hur många skulle ha varit kristna i vårt land om inte svenska statskyrkan funnits? Skaror! Vilka är det som hindrar medborgarna att höra evangelium? Svenska Kyrkan och frikyrkorna! De presenterar sina program, samfund, traditioner, osv, och bekämpar varandra under sken av att vara ekumeniskt sinnade. Därmed bedrar de människorna; också med avseende på enheten. Hur länge kan en väckelsekristen vara tyst inför detta; vara solidarisk med kyrkan och svika människorna? ”Vedergäll henne” står det i Skriften. Det innebär att hämnas henne. Hon skall avslöjas. Men försök slita sönder henne i olika beståndsdelar; tala om vem hon är! Det tål hon inte. Då kommer förföljelsen. Men då finns det hopp, för så blir hon avslöjad.

Många människor går med sakramentens hjälp förlorade. Bibeln talar om en evig fördömelse. Människorna vill möta Gud, och får prästernas sakrament, barndop och konfirmation för att sedan konstatera att kyrkan bedrog dem.
Vi är så babyloniserade att vi tänker mera på vår egen materiella välfärd och framtid än vi tänker på det faktum att Jesus kommer när som helst, och skaror skall vakna upp en gång över det faktum att deras själar är evigt förlorade, på grund av vår tystnad. ”Vedergällen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar; iskänken dubbelt åt henne i den kalk vari hon har iskänkt. Så mycken ära och vällust som hon har berett sig, så mycken pina och sorg mån I bereda henne.” Vi har i uppgift att bereda henne pina. Hur skall man pina henne? Hur skall man bereda henne sorg?

Det absolut värsta som kan drabba denna världsmakt är det genomträngande och avslöjande himmelska ljuset. Det himmelska ljusets sändebud är outhärdliga och förödande för allt det Babylon representerar.
Skökan säger: ”Jag är drottning!” Hon är högmodig och inbilsk. Vi skall förklara för henne och andra att hon inte är någonting annat än en kvalificerad ärkehora. Hon lever i ett fruktansvärt otuktstillstånd och bärs upp av vilddjuret som hon försökt dölja. Alla de hemlighetsfulla, hädiska namnen hon bär säger sanningen om henne. Det vet människorna i världen ingenting om, men vi i Guds församling vet vem hon är. Hennes gudstjänstliv är uppenbart och relativt känt, men det hon sysslar med, som de flesta människor inte känner till, måste vi avslöja: hennes handel med människosjälar. Detta budskap måste födas i den lilla gruppen, bland enskilda individer, som är medvetna om vad det innebär.
”Fallet, fallet…” Det är slutscenen. Vi måste ha den klar för oss. Innan katastrofen inträffar, måste vi lämna detta system, detta skökovälde. Inte bara lämna det, men med vårt eget liv som insats protestera mot det och hämnas för alla dess fruktansvärda gärningar, och avslöja dem. Det blir då, som det var en gång förut, när profeten sade: ”Jag har nitälskat för Gud….jag är ensam kvar.” Drottning Isabel hade slaktat profeterna som påminde om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud under de stora, religiöst stämningsmättade folkfesterna, då man dyrkade både Baal och Israels Gud i ekumenisk förening under folkets njutning och jubel.
Då kom profeterna med budskapet från Herren, och fick ta konsekvenserna. De slaktades ned, en efter en, till dess att Elia upplevde att han var ensam kvar. Så kom mötet på Karmel, där han förklarade och proklamerade: Om Gud är Gud, så tillbed honom, om Baal är Gud, så tillbed honom! Så kom det svar, som är det enda rätta i en sådan situation: Den Gud som svarar med eld, han är Gud! Det räckte inte med att offret åts upp av lågorna – även stenarna måste förbrännas. Den enda kraft som rår på skökoväldet är Guds eld. Och den måste gå ut ur vår mun. Vi måste tala profetiskt, frimodigt och avslöjande. Inte främst i traditionellt ordnade möten i kyrkorna; utan på nya platser, i nya samlingar, på det sätt situationen kräver:

”Vedergäll henne!” Hämnas, avslöja henne! Så säger Skriftens ord. Det räcker inte med att vi passivt registrerar och förklarar. Vi måste aktivt angripa och bekämpa. Så frälsar vi våra själar, och blir bevarade från den babyloniska förbannelsen.

http://www.midnattsropet.se/2014/04/babylons-fall.html

*

Heaven or Hell

 

 

name-graphics-maria-545505

Det profetiska ordet får sin uppfyllelse i Jesus Kristus! /Predikan E Johansson

 

Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan. Jesus kom, men han kommer också igen.

Predikan av Emanuel Johansson

Gamla testamentets profeter var sysselsatta med att studera och rannsaka skrifterna, de bad och tänkte på vilken tid det var som Kristi ande hänvisade till när han talade om Kristus. De fick se Jesus; hur Gud steg ner och verkställde denna plan för din och min frälsning. Det profetiska ordet handlar i huvudsak om Jesus och har i mångt och mycket gått i uppfyllelse genom att Han kom.

– Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. (Heb 1:1-2)

Den sista tiden är här därför att Jesus har kommit, och idag finns detta erbjudande att vi får komma inom hörhåll för Honom själv. I den sista tiden har han talat till oss genom sin son Jesus Kristus.
Vi går vidare till ett uttryck som vi hittar i 1 Petrus brev 1:10,11:

-Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.

Vad var det för härlighet som skulle följa? Vi kan läsa svaret i Kolosserbrevet 1:27-29:

– För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.

Det finns en härlighet som skulle följa Kristi lidanden, hans försoningsverk, hans fullbordade frälsningsverk, hans död och uppståndelse, och det är frukten av detta lidande som vi läser om här: ”Kristus i er, härlighetens hopp.”  Vi läser också om Jesu kropp som är församlingen och om frälsningen som kommer hedningarna till del. Det sker en förmering och kommer en frukt av det som Jesus gjorde. Av detta förstår vi att vi är mitt i det profetiska ordets uppfyllelse. Vi har fått se hur det profetiska ordet har verkat i historien, hur evangelium har gripit in och förvandlat människor. Men det profetiska ordet, som vi är mitt inne i, kommer också att nå sin fullbordan.

Han som kom, han kommer. Jesus kom, men han kommer också igen, och vi förstår att det är nära nu. Jesus kommer snart! Snart ska han föra de sina in i härlighet tillsammans med sig. Det var detta som bodde i Guds hjärta, som han längtade efter, att få bärga frukten av sitt verk. Han ville att hans liv skulle flöda ut och förmeras. Det finns oerhört mycket om det här i skriften. Vi läste tidigare om tecknen, att tiden är kort och att Jesus kommer snart och om just detta finns det mycket av i Jesu eskatologiska tal nedtecknat i evangelierna.
Att Jesus kommer handlar egentligen om en person och om vårt förhållande till honom. Jesus Kristus och vårt förhållande till hans tillkommelse är detsamma som vårt förhållande till honom själv. Att älska Jesus är att vänta honom. Att längta, att få vara nära honom – det är att vänta Jesus. ”Honom älsken i, utan att hava sett honom”. Vi kan också läsa  om att vårt hopp ska bytas i åskådning. Det som vi här kanske bara anar ska vi en dag få se. Ansikte mot ansikte ska vi möta honom, och för församlingen, för den som har sagt ja till Jesus, så innebär hans tillkommelse ett snabbt, snart, förenande med honom själv. Vi ska för alltid få vara tillsammans med Jesus.
Om du har fått möta honom och fått uppleva hans kraft i ditt liv, om du har fått uppleva att han har räddat dig från mörkrets välde och fört dig in i sitt eget rike, då blir det naturligt att längta efter att få vara tillsammans med honom, att få vara nära honom. Budskapet om Jesu tillkommelse blir ett hoppets, ett tröstens, ett uppmuntrandets och ett uppfordrandets budskap.

– Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol 1:13-14)

Har du fått uppleva det? Har du fått erfara det i ditt eget liv? Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. Det handlar egentligen bara om två saker här i världen – mörker och ljus. Vi ser av versen efter att mörkret som vi upplevde, som vi levde i, det var vår synd och vår skuld inför Gud. Vi behöver inte titta långt bort förrän vi ser konsekvenserna av detta mörker runt omkring oss. Vi ser orättfärdighet, orättvisa, ondska och lidande, och det här är ett resultat av det mörker som finns i människans hjärta. Men så finns denna möjlighet, denna väg ut ur mörkret, som Jesus själv har öppnat –  vi kan föras från mörker till ljus. Han som sade:”Varde ljus”, han kan låta ljus gå upp i ditt och mitt hjärta. I Kolosserbrevet 2:13-15 kan vi läsa om skuldbrevet:

– Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.

Jesus vann seger över mörkrets makter, över synden och dödens makt! Denna seger kan bli din om du säger ja till Jesus! Det finns ett ord som jag tycker vi ska ta fasta på, i kapitel 2 och vers 6: Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom.
Kommer du ihåg när du upplevde att de tunga bördorna föll av? När du sa ja till Jesus, och detta innebar en förvandling i ditt liv? Jag tror att vi alla har upplevt en speciell tid av glädje, en tid då det här var så oerhört levande. Tänk att jag fick gemenskap med Gud! Tänk att jag fick komma till Jesus, att jag fick säga ja och släppa in honom i mitt liv!
Vi har också hört om den första kärleken till Jesus, och här står det att Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom. Det här är ett erbjudande att leva kvar i detta barnaskap, i detta fräscha förhållande till Jesus Kristus själv. Det är den vägen som är framkomlig, som vi kan nå hem på och som vi i Kristus kan stå fram som fullkomliga.

Aposteln varnar också här i några verser för olika saker som kan komma i vägen och som kan störa detta nära förhållande till Jesus. I vers 8 i samma kapitel står det:

-Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Mannen som varit blind från
födseln fick sin syn.

Det finns alltså saker som vill beröva dig frälsningsglädjen och som vill sätta sig i vägen för din nära gemenskap med Jesus. Det står om bedräglig filosofi byggd på mänskliga traditioner och stadgar, och inte på Kristus. Det här skriver aposteln för att varna och det finns anledning för oss att läsa det flera gånger och ta till oss av varningarna. Lite längre fram, i vers 16, står det:

– Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus. Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt ‘ödmjukhet’ och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne och inte håller sig till honom som är huvudet,

I vers 23 står det vidare:

-Detta uppfattas visserligen som ‘vishet’, med sin självvalda gudstjänst, sin ‘ödmjukhet’ och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.

Vad är detta för något? Det är alltså inte tillräckligt med det som man har fått ifrån början, denna gemenskap med Jesus själv. Det här presenteras som en vishet som ska läggas ovanpå. Men vad leder det till? Det för bort ifrån Kristus själv. Mänskliga traditioner och stadgar, bedräglig filosofi, som vi kan se mycket av i vår tid,  Men vi måste hitta tillbaka till källan, tillbaka till Jesus själv.

Vi ska läsa om ett par händelser i evangelierna som vi kan använda som illustrationer för att förstå de här sakerna klarare.
I Johannes evangelium kapitel 9 står det om en man som är född blind, men som får ett möte med Jesus som innebär en total förvandling i hans liv. Han får möta Jesus som griper in och helar honom. Han som var blind ifrån födseln får nu sin syn. De religiösa ledarna på den här tiden tog anstöt av detta och kallar på honom för att samtala med honom.
I vers 24 läser vi:

– De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare.” Han svarade:”Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser.” De frågade honom:”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade:”Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?” De hånade honom och sade:”Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men vari från den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade:”Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra.” De svarade:”Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!” Och de drev bort honom.

Här ser vi en olärd man som har varit blind ända från födseln, och som nu får detta underbara möte med Jesus som innebär en total förvandling i hans liv. Han kan inte annat än att vittna om detta, ”Ett vet jag, att jag som var blind, nu ser.” Vi ser hur han kommer till den här religiösa eliten som vet allt om hur det ska vara, som sitter inne med de äldstes stadgar och mänskliga traditioner som man håller så högt. Dessa kommer i diskussion med mannen som har fått möta Jesus, och vi ser att det här enkla vittnesbördet slår hål på all denna vishet och på all denna kunskap som man satt inne med. Man förmådde ingenting emot den här olärde mannen. Han hade gjort en erfarenhet tillsammans med Jesus och ingen kunde ta ifrån honom det han hade fått uppleva.

Det finns någonting som vittnar om det mörker som finns i varje människas hjärta.
Men det finns också ett svar – evangelium om Jesus Kristus!
Här faller alla mänskliga traditioner, filosofier och vishetsläror.
De faller, därför att de inte har svaret på människans verkliga behov.

Jag har funderat på hur vi i vår tid ska kunna bli bevarade, hur ska vi kunna stå fast vid det enkla och gamla evangeliet när det finns så mycket så kallad vishet och mänskliga traditioner som vill komma in och ta plats. Visst kan man på ett objektivt sätt, genom historisk kunskap och så vidare försvara Guds ord och evangelium, men jag tror inte att det är där som hemligheten ligger. Den här mannen som kom till Jesus hade ett skriande behov, han var blind och var i behov av att få sin syn. Det är där evangelium är så suveränt! Hos varje människa, hos varje individ, finns det ett behov. Varje människa bär med sig i sitt hjärta att det är någonting som inte står rätt till. Kanske man inte kan definiera det, men det finns ett Gudsbehov hos människan, någonting som säger att det är en gemenskap med Gud som är bruten. Det finns någonting som vittnar om det mörker som finns i den här världen, som är mörkrets välde och som också finns i varje människas hjärta.
Det skulle vara hemskt om det stannade vid detta behov, men det finns också ett svar på det – evangelium om Jesus Kristus! Det finns en genom vilken vi kan få komma ut ur mörkrets välde och komma in i hans älskade sons rike. Det finns en som kan upprätta gemenskapen med Gud själv, och det är Jesus Kristus. Här faller alla mänskliga traditioner, filosofier och vishetsläror. De faller, därför att de inte har svaret på människans verkliga behov.
Vi ska nu läsa om nästa händelse i Lukas evangelium 23:55 – 24:8:

– De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.. På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade:”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord.

Han är inte här, han har uppstått, halleluja! Jesus lever! De här kvinnorna hade varit med Jesus och de visste att det var något speciellt med honom. De hade följt honom, tagit starka intryck av honom och nu var de naturligtvis uppfyllda av en saknad, en osäkerhet och en ovisshet. Vad ska vi göra nu när Jesus har dött, nu när han har lagts i graven? Så funderar man och kommer på att det ju finns vissa traditioner och stadgar som man kanske skulle kunna använda sig av för att visa sin respekt och vördnad för vad som har hänt. Man gick tillbaka till sina traditioner och gjorde iordning välluktande kryddor och oljor och var i stillhet under sabbaten, efter lagens bud. På morgonen gick man så till graven för att genom sina traditioner visa sin respekt. Men där får de detta underbara budskap! Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Jesus lever!
Det här ordet kom till mig speciellt en gång då jag var i Litauen och skulle vittna på en sammankomst. På plats fanns många religiösa. Jag hade också träffat en annan svensk i staden Klaipeda som var där med en hjälpsändning. Jag förklarade att jag var där som missionär som  evangeliserar, sprider traktater och vittnar om Jesus. Men det är väl fullständigt onödigt, sa då mannen till mig. Här går ju nästan alla i kyrkan, lokalerna är välfyllda på söndagarna, och om du går in i hemmen ser du olika bilder och statyer och liknande. Han tyckte att det var fullständigt onödigt att jag var där för att  missionera bland de här katolikerna.

Varför söker ni den levande bland de döda?
Han finns inte i de mänskliga traditionerna,
i de religiösa riterna eller i de höga kyrktornen.
Jesus lever, och han kan möta
den som kommer till honom.

Visst var det så att jag bland många människor där mötte en större respekt för Gud. Man möter inte den där hånfulla attityden som finns hos så många ateister, som förkastar allt vad Gud heter. Jag kommer ihåg att jag fick det här bibelordet som vi citerat. Man söker i traditioner, det här har ju prästen sagt och så här gör vi i vårt land för att respektera, för att ha något slags religiöst liv.
Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Han finns inte i de mänskliga traditionerna, i de religiösa riterna eller i de höga kyrktornen. Han finns inte heller i bilder och statyer. Han lever, och han kan möta den som kommer till honom med detta behov som traditionerna aldrig kan svara på. Då Jesus får flytta in kan detta tomrum fyllas av någonting levande – av honom själv. Det finns möjlighet att möta Jesus, och för detta behövs inte de mänskliga traditionerna. Den blinde mannen, som hade varit blind ända från sin födsel, tyckte det var märkligt att de här lärde inte visste vem Jesus var. Ni som har så mycket kunskap, hur kommer det sig att inte ni vet vem Jesus är? Jag har mött honom, och jag har upplevt att jag som var blind nu kan se!
I detta perpektiv tonar de religiösa skuggfrågorna bort.  Att det är rätta dagar som vi har våra möten på, att det är rätt mat som vi äter och så vidare.
I historien har det funnits många schismer. Till exempel om bilder ska vara i 2D eller i 3D. Den ene säger att en rätt bild måste vara 2D, medan den andre säger att vi måste ha tredimensionella ikoner som vi ska be inför.
Vi ser hur de mänskliga traditionerna och filosofierna byts mot varandra. och ändå är man långt från verkligheten som är Kristus själv. Det här påverkar egentligen allt, för det påverkar vårt liv och det  påverkar vårt sätt att närma oss ordet. Vad är det vi söker i ordet? Söker vi bränsle åt våra egna traditioner och filosofier, eller söker vi Jesus i ordet? Det finns en sång som vi brukar sjunga som lyder: Jag ser i ordet hans sköna bild. Att närma sig Ordet på rätt sätt handlar om att lära känna Jesus, att Han ska bli stor i mitt hjärta, i mitt liv. Det handlar om att Jesus ska bli stor i församlingen, inte om att vi med hjälp av olika saker ska hitta ett självvalt Gudsliv.
Vad var det vi började med, vad var det det handlade om när vi väntar Jesus? Det handlar om att älska honom, att älska hans tillkommelse och det handlar om att känna honom. Hur lär vi känna honom? Är det genom att använda hans namn för våra egna syften, eller att använda ordet på ett felaktigt sätt? Eller har vi fått möta honom och drivs av en längtan att få lära känna honom mer, att få uppleva mer av honom i vårt hjärta och i våra liv? Det är ett allvarligt ord som Jesus tar fram i sin bergspredikan när han säger:

– Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!  (Matt 7:22-23)

Man kan alltså använda namnet i fel syfte och man kan använda ordet med fel motiv. Men du – som ni har mottagit Jesus Kristus, så lev i Honom. Bevara den första kärleken till honom, den barnsliga relationen till honom, han som har frälst mig och som har fört mig från mörker till ljus. Jag vill lära känna honom, jag vill leva för honom och verka för honom.
Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är därovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.

Sök det som är därovan! Och vad är det? Vi läste svaret i samma vers: Där Kristus sitter på Guds högra sida. Där Jesus är, där vill också jag vara! Det som är viktigt för Jesus, det blir viktigt för mig när jag lär känna honom. Då kan vår inriktning och vårt glädjeämne bli detsamma som det Jesus själv bär.

Vi läser i Kolosserbrevet 1:24-29:

– Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Vad har du för mål med ditt arbete och din kamp? Vad är det för lidande han kallar för ”Kristuslidande”, som aposteln talar om. Det står om Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa; det skulle komma en frukt. Tänk att du och jag kan bli en del i denna kamp som handlar om att få se själar vid korset, få se själar bärgas och att få se hans kropp ta gestalt. Det fanns ett lidande, men vi läser också om den oerhörda glädjen som fanns över att få se frukt av arbetet. Vi läste i Kol om Kristus i er, härlighetens hopp. Nu läser vi i Filipperbrevet 1:22,

– Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen.

Här handlar det om hans längtan att få vara med Kristus, att få förenas med honom, men samtidigt fanns det ett arbete som kunde bära frukt. I kapitel 4:1 läser vi:

– Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade.

Vad är det för glädje och krona? Jo, det handlar om frukten av Kristi lidande, som också aposteln fick gå in i. 2 Kor. 1:14:

– Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag.

Vilken var apostelns kamp, och vad var hans glädjeämne för den här kampen? Det var att få se människor ta emot evangelium, att få se dem vid Golgata och att få se den härlighet som följde på Kristi lidande och att se Hans hemlighet, församlingen.  Kristus i er, vårt härlighetshopp. Var det inte detta som också var Jesu längtan och hans törst?
I Hebreerbrevet 2:10-13 läser vi

-Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.

Gud steg ner och gick hela vägen, lidandets väg, och han såg också frukten av den möda hans själ fick utstå. Se här är jag och barnen som Gud har gett mig. Vi ser att aposteln och de som kom efter gick in i detta lidande och i denna kamp för frukten av det fullbordade frälsningsverket. Där är du och jag med och kan sättas in i detta stora sammanhang, att få göra hans vilja här i tiden, att hans fullbordade verk ska få föra ytterligare någon in i gemenskapen med honom. Snart är den dag då vi ska föras fram tillsammans med honom i härlighet. I Kolosserbrevet 3:4 står det:

– När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

Må vi ha rätt drivkraft och rätt mål för vår kamp och vår strävan. Må det vara en längtan att se frukt av det som Jesus har fullbordat, en längtan hos oss att se den blinde mannen få sin syn, att se människor som har detta behov, som lever i mörker och synd, komma in i hans älskade sons rike. Det är det som är meningen och målet för vår strävan och för vårt liv, att vi inte ska komma ensamma utan att vi ska få med oss en frukt. Det handlar om att gå igenom denna process, som Jesus talar om sig själv, men som också gäller för de som vill följa honom. Om inte vetekornet faller i jorden och dör så förblir det ett ensamt korn, men om det faller i jorden och dör så kommer det en frukt. Längtar du efter att få se själar vid korset? Att nå ut med budskapet? Längtar du efter att skaran ska bli fulltalig, att vi tillsammans ska få uppleva denna förening med Jesus själv?

/Emanuel Johansson/ Från Midnattsropet/

*

Foto Maria

Foto Maria

De flesta människor lever i mörker och synd, det är fruktansvärt att de inte vill se ljuset som är Jesus Kristus och människornas räddning. Människor är både blinda och döva för Herrens Ord och förnekar hans existens.

– Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. (Kol 1:13-14)

KOM TILL JESUS! innan det är för sent.

/Maria

Bild  Maria

Bild Maria