– Det känns som att ropa i en öken
Så uttryckte sig advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i ett föredrag som hölls i ABF:s lokaler i Stockholm nyligen. Anne Ramberg är djupt oroad över den senaste tidens utveckling som inneburit att den personliga integriteten fått ge vika för statens tillgång till information och möjlighet till långtgående kontroll och inflytande över medborgarna.
Text: Emanuel Johansson
I spåren av det paradigmskifte i säkerhetstänkandet som följde efter 11 september-attacken har Sverige genom införandet av datalagringsdirektivet (EU direktiv från 2006, inplementerat i svensk lag 2012), preventivlagen (2007:979) och FRA-lagen (2008:717) format det nya samhället. Detta har gått hand i hand med att tekniken tagit över och styrt utvecklingen.
Trots det aktuella ämnet om massavlyssningen var intresset för föredraget litet. Sammanlagt 21 personer slöt upp. Enligt Ramberg och moderator Carl Tham var det ringa intresset för föredraget representativt för samhället i stort. Politiker i synnerhet men även media och allmänhet har med få undantag inget eller litet intresse att ifrågasätta den massövervakning som i dagens samhälle är ett faktum. Detta till skillnad från länder i övriga Europa där frågorna fått större utrymme och nu resulterat i att EU:s datalagringsdirektiv ogiltigförklarats (8 april 2014). Ett högst ovanligt förfarande som ställer medlemsstaterna inför juridiska dilemman. Sveriges politiker har dock inte visat några som helst intentioner att backa bandet. Vad datalagringsdirektivet redan inneburit för Sveriges del lär alltså kvarstå.
Orsaken till att reaktionerna på massövervakningen uteblir i Sverige är, enligt Rambergs uppfattning, det svenska folkets grundmurade tro på det goda samhället. En tro som tar sig uttryck i ett minimalt motstånd mot verktyg och mandat som visserligen skulle kunna användas i onda och skadliga syften, men då de endast anses vara i händerna på institutioner som i allt representerar det goda tas emot med en låt-gå-mentalitet.
Ramberg och Tham frågar sig varför det är så tyst och efterfrågar ett större engagemang från Politiker, media och allmänhet. Jag vill med den här artikeln föra frågan vidare till Sveriges kristna.
Väckelsekristna har gång efter annan i historien blivit förföljda av överheter som begränsat människors frihet att uttrycka och utöva sin tro och övertygelse. De historiska exemplen har dock aldrig varit i närheten av den registrering och tillgänglighet till information om varje enskild individ som vår tids makthavande institutioner förfogar över. Var är vakenheten och medvetenheten om gudsfruktans och främlingskapets konsekvenser bland nutidens bekännande kristna? De kristna som dragits med i en allmän tro på det goda samhället bortser från bibelordets tydliga budskap om en andlig maktkamp som pågår i världen.
Vidare är det som pågår en tydlig markör om att vi lever mitt i det profetiska ordets uppfyllelse. Väckelsekristna har i gångna tider varit klara över att det i ändens tid skall växa fram ett totalitärt vilddjursvälde. Tendenser till det så kallade ”storebrorssamhället” har ofta fångat väckelsekristnas uppmärksamhet och visst har det funnits en viss beredskap och varningssignaler om vart det burit hän. Men hur är det idag? Idag är vi mitt inne i en tid då vår kommunikation, vår geografiska position, vårt köpemönster, våra intressen och med det våra åsikter, registreras, samlas in och finns tillgängligt både för näringsliv och myndigheter. I ett bibliskt profetiskt perspektiv borde situationen utmynna i ett budskap – Tiden är kort, Jesus kommer!
Men, med sorg får vi konstatera att Sveriges kristna, liksom merparten av folket, mött dena utveckling med ett tyst accepterande. Liksom fåtalet besökare på Rambergs föredrag om massövervakningen säger något om Sveriges folk, säger väl det faktum att det är just hon som bär fram en varningssignal i tiden en hel del om hur det är ställt med vaksamheten bland de kristna. Med grund i sin profession är Rambergs beskrivning av massövervakningen inga tomma ord – hon vet vad hon pratar om. Däremot saknas den andliga och profetiska dimensionen – det är större krafter i rörelse än George Bush och Thomas Bodström.
Vad är den profetiska klockan slagen? Är natten snart här då vi inte längre kan verka? Är vi kanske framme vid den tid då Fadern ger signal till Sonen att hämta hem sin skara ut ur den stora bedrövelsen.
Till sist vill jag belysa den situation vi hamnat i med ett väckelserop från apostlarnas tid:
– När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus (1 Tess 5:3-9).
Maranata – kom Herre Jesus!
http://www.midnattsropet.se/2014/06/det-kanns-som-att-ropa-i-en-oken.html
