*
Vi är kallade att hata synden men älska syndaren. Bara genom att be för fienden kan vi få kraft nog att följa Davids exempel. Detta är ännu en psalm där vi får läsa om Davids vädjan att döma de ogudaktiga. David tar inte saken i egna händer utan ber Gud att handla enligt sitt löfte om att låta domen falla över onda människor. Davids ord beskriver den kommande domen över alla Guds fiender. Onda handlingar avslöjar en ond karaktär, ger ett dåligt rykte och svärtar ner namnet. Omvärlden prisar eller hånar vårt namn beroende på vad vi gör. Det är inte heller så populärt att vara en efterföljare till Jesus. De som säger att det är lätt att följa Jesus den vet inte vad den pratar om, den har inte viljan att känna korsets väg! Den som däremot går korsets väg kan räkna med att Gud går före och att Gud alltid är den som strider för en, vad som än händer har Gud allt i sin hand och kan också använda tråkigheter för att allt skall samverka till det bästa och detta förstår inte vi människor, för vi är inte lika kloka som Gud.
Ps 109
Bön mot obarmhärtiga motståndare
1 För sångmästaren, en psalm av David.
Min lovsångs Gud, tig inte,
2 ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun,
har de öppnat mot mig, de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Med hatfulla ord har de omringat mig,
utan orsak har de börjat strid mot mig.
4 Som svar på min kärlek anklagar de mig,
men jag ber för dem.
5 De lönar gott med ont och kärlek med hat.
6 Sätt en ogudaktig man över honom,
låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 När han ställs inför rätta må han dömas skyldig,
och hans bön bli till synd.
8 Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete.
9 Må hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
10 Må hans barn alltid irra omkring och tigga
och söka sitt bröd långt bort från sina ödelagda hem.
11 Må ockraren få allt han äger i sin snara
och främlingar plundra hans egendom.
12 Må ingen visa honom barmhärtighet
och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
13 Må hans efterkommande bli utrotade
och hans namn utplånat i nästa släktled.
14 Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför HERREN
och må hans mors synd ej bli utplånad.
15 Må de alltid finnas inför HERREN, må minnet av dem utrotas från jorden.
16 Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig
utan förföljde den som var betryckt och fattig
och den som hade ett bedrövat hjärta,
för att döda dem.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom.
Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädnad,
och den trängde in i hans inre som vatten,
och som olja in i hans ben.
19 Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i,
som ett bälte att alltid spänna om sig.
20 Må detta vara mina motståndares lön från HERREN,
deras som talar ont om mig.
21 Men du, HERRE Herre, hjälp mig för ditt namns skull!
Rädda mig, ty din nåd är god.
22 Jag är betryckt och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Jag försvinner som skuggan om kvällen,
jag skakas bort som gräshoppor.
24 Mina knän vacklar av fasta, min kropp förlorar sitt hull.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem, när de ser på mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud! Fräls mig enligt din nåd,
27 så att de förstår att detta är din hand,
att du, HERRE, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar. Reser de sig upp, kommer de på skam,
men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina motståndare bli klädda i vanära
och svepta i skam som i en mantel.
30 Jag vill storligen tacka HERREN med min mun,
mitt ibland många vill jag prisa honom.
31 Ty han står på den fattiges högra sida
för att frälsa honom från dem som dömer honom.
