När man läser Psaltaren kan man höra människor ropa i förtvivlan till Gud, eller man kan höra dem lovsjunga honom. Men antingen man kan förstå att människor är ledsna eller glada så kan man också se att de berättar för Gud om allt de känner.

Om vi tittar på dagens sätt att kommunicera, så är det många som slänger iväg en bön till Gud, och tror att han hör. Visst, han hör, men tror du han kan kommunicera med människor som använder en dålig attityd, och inte vill ha en riktig personlig kontakt?

Psaltaren innehåller inga tomma fraser, människor utgjuter verkligen sitt hjärta här. De har en längtan att komma Gud nära i sånger och i böner.

Därför har människor i alla tider vänt sig till Psaltaren för att finna tröst och vederkvickelse. Dessa författare av dessa böcker har ju verkligen varit med om elände och svårigheter, det är alltså lätt att känna igen sig i texterna.

Jag vill rekommendera dig att läsa dessa psalmer då du söker tröst, då du söker Gud.

Guds ord är skrivet för att läsas, förstås och tillämpas, och Psaltaren går att tillämpa direkt. Vi förstår psaltarpsalmerna bäst när vi “ställer oss under” dem och låter dem flöda över oss som en regnskur. Vi kanske vänder oss till Psaltaren för att söka efter något, men förr eller senare möter vi Någon.

Allteftersom vi läser och memorerar psalmerna upptäcker vi hur mycket de redan är en del av oss. De klär våra innersta lidanden, önskningar, tankar och böner i ord. De omformar oss långsamt till att bli vad Gud hade tänkt att vi skulle vara: människor som älskar och lever för honom.

Du ser det som tynger och plågar, du märker det och ger med din hand. Ps 10:14

Besinna att Herren är Gud… Ps 100:3