Hur når man fram till tro? Ja det är så olika vad som händer människor, när det gäller tro. Att besluta sig för att tro, är ett mycket klokt beslut. Men det beslutet kan ha tagit lång, lång tid på sig att formas.

Genom olika dalar kan man ha fått gå, genom många strider kan man fått lida, och man kan ha varit utsatt för människors illvilja och respektlösa handlande.

Sedan kanske man haft en längtan efter att få lära känna den Gud som man “antar” finns. Då är vägen öppen, på så sätt att man kanske är medveten om en stor närvaro, men kanske inte kan förklara den.

Genom att be en ödmjuk bön, den kanhända ha blivit bedd i frustration, nöd, och längtan, har man plötsligt fått en uppenbarelse över att Gud existerar. Den som söker, den finner ju.
Då bör det bli full fart! För det är i sådana situationer där man söker Gud, som Gud låter sig finnas.

Den frid som sedan kommer av att man vet att man är förlåten, Gud har förklarat oss “icke skyldiga” , för att vår synd är förlåten (den största synden är att inte tro på Gud), och istället för att vara fiender till Gud, har vi blivit hans vänner, ja hans egna barn. ( Joh 15:15; Gal 4:5)

Vår kontakt med Gud börjar med tro, och det hjälper oss inse att vi har befriats från vårt förflutna genom Jesu död.