Lärjungar /De första kristna

Lärjungar. Det är vi som följer Jesus..Delade meningar finns det alltid och när det gäller den urkristna församlingen och dess sanbba tillväxt märks i våra dagar på sina håll bland många en viss nostalgi. Man ser hur sekulariseringen griper omkring sig mer än någonsin, medlemsantalet i kyrkorna går tillbaka, och även på söndagsskolfronten har de det kämpigt. Det är då inte att undra på att man söker stimulera församlingslivet genom att försöka återfå den livaktighet och det segermod som präglade de första kristna.

*

Men dessa första kristna upplevelser kan av oss lätt överidealiseras. Det är inte bara idel härlighet bland dem efter den förts pingsten. Jämsides med fösamlingens häpnadsväckande tillväxt berättas i Apostlagärningarna på ett mycket öppenhjärtigt och realistiskt sätt om småaktigheter och inkonsekvens bland apostlarna, käbbel missionärer emellan, oärlighet och avundsjuka blande medlemmarna i församlingen såväl som oundvikliga motsättingar i lärofrågor, då som nu.

*

Det var alltså inte bara solsken. Strax efter berättelsen om pingsten berättas exempelvis den tragiska historien om Ananias och Safira. När dessa båda makar anslöt sig till det apostoliska kolelktivet i Jerusalem sålde de något av sin egendom och låtsades överlämna hela betalningen till Petrus, fastän de höll undan en del av pengarna för egen del.

*

För denna oärlighets skull straffades de med döden. Så långt vi vet har inte söndagskolbarn några problem med den historien, men vuxna har det. Det syntes dem vara en överdrivet hård bestraffning. Hårdheten förklaras väl bäst av tidpunkten då detta ägde rum. Det var omeldebart efter pingsten under ett mycket ömtåligt skede av församlingens tillkomstprocess.

Det gällde att i allt sitt handlande med största allvar räkna med den helige Ande. Petrus yttryckte allvaret i situationen med orden: “Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.” /Apg 5:4/ Hur strängt det än kan förefalla, bestyrkte det övernaturliga tecknet apostelns ställning och uppgift i församlingen. Avsikten med detta hårda straff var tydligen att statuera ett exempel, och så långt vi kan finna upprepades det aldrig. …./Paul L Maier, boken De första kristna/

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.