En dag som väntar på att bli använd
av oss.
En dag som är alldeles ny.
Kanske en dag till att användas
för någon annans välbefinnande?
En liten tanke om vad en dag och vår vardag
och helg kan bestå av tänkte jag skriva här;
men börjar med en dikt som får illustrera det
jag tänker:

“Jag kastar det allt på Jesus:
Min svaghet, och myckna brist,
mitt mörker, min köld, min tröghet,
min hjälplöshet först och sist!
Han ensam är mäktig giva den frukt Han
hos mig vill se.
O, må Han min vilja böja och låta sin
vilja ske!
/Lina Sandell-Berg.
Jag kastar faktiskt allt på Jesus.
Allt det jag inte kan klara själv,
på grund av att jag inte är lika
smart som Han, eller så klok som
han, den evige är.

Min svaghet kan vara stor, säkert din med,
men jag vet att min svaghet
kan bytas ut
till styrka, med Hans hjälp.
Kanske människor går i mörker och ingen
utväg ser, där har också jag varit en gång;
men då är det gott att veta, att Han hjälper
en ut från mörker och in i ljuset.

Kanske man är trög och inte tänker så mycket
på vad man behöver göra för att ens medmänniskor
skall må bra; då är det fint att veta nu att
med Hans hjälp får man en helt annan kraft
och attityd.
Människor kan vara fullkomligt iskalla,
och
de kan vara så fullkomligt utan
förbarmande,
men jag vet att med Jesu kärlek
smälter allt
hat och annat elände i en människa.
Amen.

Min och andras hjälplöshet;
den tar Han och
gör till en seger i glädje och för-
tröstan;
hjälplösheten blir till styrka.
Kraft kommer från ovan och ger varje dag
en guldkant, en kär doft av himmelska
gåvor kommer att komma in i vårt liv…
Min (ego) vilja sker inte längre,
utan Hans vilja
(för människors väl)sker i mitt liv.
Han har gjort en bönemänniska
av mig, Maria.
Jag är evigt tacksam att jag har fått mitt
liv förändrat.

*****